Jag orkade inte läsa igenom hela tråden, därför finns det en risk att någon av svaren har samma innehåll som mitt.
Tidigare undrade även jag om det var fel på autofokusen, då skärpan ofta ville lägga sig på annat ställe än på ögat, fastän man fokuserar på ögat. Men efter att ha följt diskussioner här på fotosidan, och senare testat det i praktiken, har jag märkt att oftast beror felet på att jag först fokusrar på ögat, och sedan omkomponerar bilden. Testar man genom att låta bli att omkomponera efter fokuseringen, sitter fokus klockrent på ögat.
Om man omkomponerar bilden efter att ha fokuserat, och man fotar med korta distanser och kort skärpedjup (stor bländaröppning), hamnar ögat lätt utanför fokuseringsplanet (rätt term? DOF på engelska.) när man vrider på kameran. Ett sätt att komma till rätta med problemet är att först komponera bilden klart, sedan fokusera med den fokuspunkt som ligger närmast ögat, även om det inte är den mittersta fokuspunkten. Då behöver man inte vrida på kameran efter fokuseringen. Eller i vart fall endast vrida mycket litet, om fokuseringspunkten inte sitter just precis ovanför ögat.
Det finns en tråd som avhandlade detta utförligt för ett par tre veckor sedan. Prova med sök.
AF sköter jobbet bra
