Stjärnföljare, Enklare astrofoto, timelaps. Råd önskas.

[REPPER]

Berg och dalbana.
Det går både upp och ner just nu.

Första försöket med min "nya" Adventurer stjärnföljare föll väl ut.
Polariseringen med det inbyggda polarskopet gick bra. Monteringen med kameran och den relativt stora telezoomen RF 100-500mm fungerade med bra balans. Himlen hade plötsligt efter grådasket klarnat upp under kvällen.
Orions bälte och nebulosan riktades lätt in. Det blev bara en miss i handhavandet. Jag var ovän med kamerans inställning av intervalltagning. Så det blev för få exponeringar tyvärr, endast 30st exponeringar på 30 s vardera (jag räknade fel).
Riggen följde med bra och Polaris roterade runt fint i polarskopets klocka som den ska.
Bilderna med 15-20 s blev skarpa och fina, 30 s en aning luddiga men godkända för stackning.

Förväntansfull efter de ganska lyckade kvällen med Orions nebulosa så skulle Andromeda galaxen förevigas. Då kom djupdykningen.
Allt som kan gå snett gick snett.
Reglage, fästen och skruvar antingen kärvade eller glappade. Det verkade som riggen och stativet protesterade. Minsta manöver med kameran orsakade urspårning. Till slut fick jag ge upp och kasta in handduken.
Andromeda är inte lätt att hitta till skillnad mot Orions bälte men på en ostadig rigg som också är trög och glappande blir det ändå svårare.
Och när följaren spårar ur och man inte fattar varför så är det lätt att ge upp.

Orions nebulosa, första försöket med stjärnföljare.
Helst hade jag behövt lite fler exponeringar än 30st x 30s

Mycket bra bild!
Orion är lättast att fotografera, det beror på liten fältrotation. Andromeda mycket högre upp, större fältrotation

 

[J O Härnström]

Mycket bra bild!
Orion är lättast att fotografera, det beror på liten fältrotation. Andromeda mycket högre upp, större fältrotation

Tack Rep!
Sant. Jag märkte tydligt att Andromeda flyttar sig snabbare i sökaren utan stjärnföljare.
Om gränsen för acceptabel skärpa och följning av Orion gick vid slutartid på 30s så kanske det blir 15-20s eller kortare för Andromeda.

 

[J O Härnström]

Hej.
Gråvädret kom tillbaks efter ett par stjärnklara nätter, inga nya astrobilder. Så jag tittade på de bilder som trots allt blev av under mitt misslyckade försök på Andromeda häromkvällen. Det fanns 15 styck 30 sekunders exponeringar som gick att använda för att träna på stretch och gradering.
Efter denna tagningen så dök trädkronor upp och ville vara med på bild.
Eftersom Moder Jord roterar 15 grader per timme så måste man vara med på noterna.

Tyvärr är bilderna inte så skarpa, kan beror på dålig följning eller en mängd andra orsaker. Totalt 7,5 min är alldeles för lite för galaxen så jag hoppas på en lyckad fotografering vid nästa försök.

Andromeda galaxen underexponerad:

 

[J O Härnström]

Jag snubblade över denna lilla intressanta artikel om Hubbles färgpalett.
Det skulle också vara intressant att se hur resultatet skulle bli med en färgkamera och ett dualband filter t.ex H-Alpha (red) and OIII (green-blue), för just nebulosa.

The Hubble Palette

 

[pdahlen]

För vissa motiv så kan det vara snyggt med hubble palett, jag använder den ibland, som denna hjärtnebulosan. Det finns möjlighet i Siril för extrahera dessa filer. Ultimate är ett filter jag använder för att koncentrera datan till OIII och Ha

 

[pdahlen]

 

[J O Härnström]

För vissa motiv så kan det vara snyggt med hubble palett, jag använder den ibland, som denna hjärtnebulosan. Det finns möjlighet i Siril för extrahera dessa filer. Ultimate är ett filter jag använder för att koncentrera datan till OIII och Ha

Intressant och snygg bild!
"Hjärtliga" hälsningar.

 

[J O Härnström]

Han är en bra lärare, den gode Nick.
Jag har tagit hem skriptet och ska skruva lite med det under nästa projekt, vad det nu blir.

 

[pdahlen]

Han är en bra lärare, den gode Nick.
Jag har tagit hem skriptet och ska skruva lite med det under nästa projekt, vad det nu blir.

Jo hans guider är bra, man hade ju varit helt körd om inte dessa hade funnits. Kan du hitta Rosette nebula så är den lämplig att prova på, Horsehead nebula är kanske enklare att hitta, den har jag inte provat på, men jag såg en sådan bild som blev ganska snygg så jag har tänkt testa. Tror inte den är så lämplig för Orion och inte för galaxer

 

[J O Härnström]

Igår kväll var det klart och fint, men halvmånen spred ströljus runt omkring sig. "Naturligtvis" nära Triangel galaxen och även lite på Andromeda galaxen.
Triangulum galaxy M33 är lite av en utmaning för nybörjaren, mindre och ljussvagare. Den ser ut som en vindsnurra och bilden får ju en aning rörelsekänsla.

Nu är stjärnorna reducerad till ca 80% i Siril.

Triangelgalaxen stack 81x20s (Siril ratade 13 bilder)

 

[J O Härnström]

Andromeda galaxen (som fick aningen mindre ströljus från halvmånen)
Stack 72x20s (Siril ratade 6). Jag fick även slänga ett tjugotal bilder som inte höll måttet)
Stjärnor reducerade till ca 76%

Lärdom för nybörjaren. Ta mycket fler bilder än vad du tror behövs.
Det går att gallra bort dåliga bilder men det går inte att ersätta de bilder som fattas.

En fråga jag ställer mig är vad går gränsen för lång exponeringstid med mina grejor. Trackern Adventurer verkar vara lite för klen för att följa med min kamera och telezoom upp till 500mm. Sen är jag fullt medveten om att handhavandet är det mest avgörande.

Andromeda galaxen:

 

[pdahlen]

Ser bra ut. M33 är svår, jag är uppe i 6 timmar nu och är fortfarande inte nöjd. Har du Topaz DeNoise så prova att brusreducera bilden, runt 90% av bilderna jag har tagit behöver extra brusreducering då man i framkallningen har dragit ganska hårt i spakarna.

Andromedagalaxen ser fin ut, inte så mycket brus, men den är väldigt gul, titta på några bilder på nätet och se om du kan justera ner färgen.

Men du har helt klart kommit längre på någon månad än vad jag gjorde första året.

Jag har inte lastat min med ett 500mm, har Max haft 300mm på mitt. Det är många objekt där uppe som fungerar fint med 135 och 300mm.

 

[Fredrik183]

Andromeda galaxen (som fick aningen mindre ströljus från halvmånen)
Stack 72x20s (Siril ratade 6). Jag fick även slänga ett tjugotal bilder som inte höll måttet)
Stjärnor reducerade till ca 76%

Lärdom för nybörjaren. Ta mycket fler bilder än vad du tror behövs.
Det går att gallra bort dåliga bilder men det går inte att ersätta de bilder som fattas.

En fråga jag ställer mig är vad går gränsen för lång exponeringstid med mina grejor. Trackern Adventurer verkar vara lite för klen för att följa med min kamera och telezoom upp till 500mm. Sen är jag fullt medveten om att handhavandet är det mest avgörande.

Andromeda galaxen:

Tycker stjärnorna på den Andromeda bilden med 20 sek subbar ser konstigt påverkade ut. Ser för mig ut som dels bristande polinställning (de är något utdragna i vertikalled). Men dels också avvikelse i följningshastighet (de har två avvikande utdragningar/ljusstreck i vertikalled). Skulle säga den vertikala utdragningen är för att polinställningsproceduren behöver förfinas efter förutsättningarna. Och att de vertikala "dubbelstrecken" beror på ett inbyggt mekaniskt periodiskt fel i kugghjulen på din Star-Adventurer. Alltså så som din andromedabild ser ut för mig. Skulle från min horisont säga, att om min analys av "dubbelstrecken" är korrekt, är lösningen att börja guida Adventurern via en guidekamera/guideobkejektiv. Är min analys av polinställningsbrist korrekt, är lösningen en anpassad polinställning till flex i monteringen lösningen. Har en bloggpost om hur man kan göra en sådan polinställning med en Star-Adventurer på ett vanligt (flexigt) kamerastativ. I bloggposten och dess länkar, monterar jag ca 10 kg optik (en 6" newtonreflektor f/5), inklusive motvikt, på Star-Adventurern och tycker mig själv fått tillräckligt perfekt runda och fina stjärnor. 120 sekunders subbar, av praktiska skäl, kommer en vindpust, går i mitt tycke allt för mycket värdefull exponeringstid då bort med längre subbar. Men newtonreflektorn har sådan upplösning att med den måste jag ovillkorligen guida Star-Adventurern. Däremot, med ett åtminstone helt ok 500/4,5 Canon L-tele, behöver jag inte guida 120 sekunders subbar. Detta antingen beroende på telets lägre upplösning, eller på dess betydligt lägre vikt, eller en kombination därav. Med det i bakgrunden, tycker jag dina 20 sekunders subbar ser konstiga ut.
Möjligen ger detta dig en uppfattning om var gränsen för långa exponeringstider går med dina grejor. Bloggposten om polinställning "PIPPO": https://romantiskljusfangst.weebly.com/anteckningarblogg/polinstallning

 

[J O Härnström]

Ser bra ut. M33 är svår, jag är uppe i 6 timmar nu och är fortfarande inte nöjd. Har du Topaz DeNoise så prova att brusreducera bilden, runt 90% av bilderna jag har tagit behöver extra brusreducering då man i framkallningen har dragit ganska hårt i spakarna.

Andromedagalaxen ser fin ut, inte så mycket brus, men den är väldigt gul, titta på några bilder på nätet och se om du kan justera ner färgen.

Men du har helt klart kommit längre på någon månad än vad jag gjorde första året.

Jag har inte lastat min med ett 500mm, har Max haft 300mm på mitt. Det är många objekt där uppe som fungerar fint med 135 och 300mm.

Tack!
Visst är galaxen för gul, det går ju enkelt att rätta till. Det grova bruset i triangulum tror jag inte går att minska så mycket mer i Topaz.
De bilder jag har sett av spiralgalaxen på nätet brukar vara ganska povra jämfört med storebror Andromeda.

 

[J O Härnström]

Tycker stjärnorna på den Andromeda bilden med 20 sek subbar ser konstigt påverkade ut. Ser för mig ut som dels bristande polinställning (de är något utdragna i vertikalled). Men dels också avvikelse i följningshastighet (de har två avvikande utdragningar/ljusstreck i vertikalled). Skulle säga den vertikala utdragningen är för att polinställningsproceduren behöver förfinas efter förutsättningarna. Och att de vertikala "dubbelstrecken" beror på ett inbyggt mekaniskt periodiskt fel i kugghjulen på din Star-Adventurer. Alltså så som din andromedabild ser ut för mig. Skulle från min horisont säga, att om min analys av "dubbelstrecken" är korrekt, är lösningen att börja guida Adventurern via en guidekamera/guideobkejektiv. Är min analys av polinställningsbrist korrekt, är lösningen en anpassad polinställning till flex i monteringen lösningen. Har en bloggpost om hur man kan göra en sådan polinställning med en Star-Adventurer på ett vanligt (flexigt) kamerastativ. I bloggposten och dess länkar, monterar jag ca 10 kg optik (en 6" newtonreflektor f/5), inklusive motvikt, på Star-Adventurern och tycker mig själv fått tillräckligt perfekt runda och fina stjärnor. 120 sekunders subbar, av praktiska skäl, kommer en vindpust, går i mitt tycke allt för mycket värdefull exponeringstid då bort med längre subbar. Men newtonreflektorn har sådan upplösning att med den måste jag ovillkorligen guida Star-Adventurern. Däremot, med ett åtminstone helt ok 500/4,5 Canon L-tele, behöver jag inte guida 120 sekunders subbar. Detta antingen beroende på telets lägre upplösning, eller på dess betydligt lägre vikt, eller en kombination därav. Med det i bakgrunden, tycker jag dina 20 sekunders subbar ser konstiga ut.
Möjligen ger detta dig en uppfattning om var gränsen för långa exponeringstider går med dina grejor. Bloggposten om polinställning "PIPPO": https://romantiskljusfangst.weebly.com/anteckningarblogg/polinstallning

Tack för värdefull information!
Det du beskriver om stjärnorna stämmer bra när jag tittar på subbarna. De kan se olika ut. En del subbar ser OK ut, men de flesta har små defekter.
Polarisationen bör fungera ganska bra, Polaris följer med på klockan i polarskopet.
Jag ska studera dina tips!

Verkligen kul med all värdefull respons som man får av olika fotokompisar här på sidan. Och vad mycket kompetens det finns!

 

[pdahlen]

Tack!
Visst är galaxen för gul, det går ju enkelt att rätta till. Det grova bruset i triangulum tror jag inte går att minska så mycket mer i Topaz.
De bilder jag har sett av spiralgalaxen på nätet brukar vara ganska povra jämfört med storebror Andromeda.

Topaz är ofta min räddning

 

[J O Härnström]

Stjärnklart igår så det gäller att passa på.
Kameran fick stå på och mata 20 sekunders exponeringar (sub) oavbrutet under en timme när jag drack kaffe inne i soffan.
Det blev 170 subs och Siril ratade bara 2 st. Så följningen och resultatet blev klart bättre än kvällen före.

Några svaga punkter och felkällor:
Ekvatorialfästet skall ställas absolut plant endast med hjälp av en libell vilket ger dålig precision. Låsvredet är svajigt och får ej vidröras efter polarisationen.
Polarskopet pekar ner mot marken och är mycket otympligt att använda, lätt hänt att man rubbar på något i riggen. Det finns ingen markering för när polarskopets urtavla pekar åt rätt håll (kl 6 rakt ned)
Man måste vara extremt försiktig när man hanterar kameran, även om den är bra balanserad på trackern så händer det lätt att något rubbas. Så om man inte hittar sitt objekt direkt utan måste ta många provbilder och letningar så gäller det att man har järnkoll på att Polaris vandrar rätt på klockan i polarskopet.
Fokusering. EOS R5 har ypperliga fokushjälpmedel på skärmen, men minsta felfokus märks senare vid datorn. (Kanske Bahtinov-mask kommer att hjälpa till vid fokusering)

Andromedagalaxen 170 x 20s, ISO 1250, 500mm f7,1
Nästa moment i utbildningen är att träna redigering med stretch och andra processer efter stackning av bilder i Siril

 

[pdahlen]

Jo det är en del som kan gå fel, men bilden ser bättre ut och inte heller så gul.

Jag fotograferade också i natt, från 19 till 03 så fungerade allt bra, men något hände vid 03 som gjorde att riggen inte hittade något, troligen för att den pekade åt fel håll. När jag parkerade den på morgonen så pekade den en 45 grader fel, inte rakt upp som den ska.

Mycket frost på objektivet var det också men det är ju utanpå. Dålig bild med mobilen

 

[Fredrik183]

Stjärnklart igår så det gäller att passa på.
Kameran fick stå på och mata 20 sekunders exponeringar (sub) oavbrutet under en timme när jag drack kaffe inne i soffan.
Det blev 170 subs och Siril ratade bara 2 st. Så följningen och resultatet blev klart bättre än kvällen före.

Några svaga punkter och felkällor:
Ekvatorialfästet skall ställas absolut plant endast med hjälp av en libell vilket ger dålig precision. Låsvredet är svajigt och får ej vidröras efter polarisationen.
Polarskopet pekar ner mot marken och är mycket otympligt att använda, lätt hänt att man rubbar på något i riggen. Det finns ingen markering för när polarskopets urtavla pekar åt rätt håll (kl 6 rakt ned)
Man måste vara extremt försiktig när man hanterar kameran, även om den är bra balanserad på trackern så händer det lätt att något rubbas. Så om man inte hittar sitt objekt direkt utan måste ta många provbilder och letningar så gäller det att man har järnkoll på att Polaris vandrar rätt på klockan i polarskopet.
Fokusering. EOS R5 har ypperliga fokushjälpmedel på skärmen, men minsta felfokus märks senare vid datorn. (Kanske Bahtinov-mask kommer att hjälpa till vid fokusering)

Andromedagalaxen 170 x 20s, ISO 1250, 500mm f7,1
Nästa moment i utbildningen är att träna redigering med stretch och andra processer efter stackning av bilder i Siril

Mycket lyckad bild, efter den korta tid du ägnat åt detta med astrofoto! Antar att du testat ut att du verkligen behöver blända ner objektivet till 7,1 för att få bukt med optiska defekter? Vet inte vad det har för maxbländare, men går det att öppna upp mer vinner du ju mer signal till bilden. Att få djupare subbar (längre exponeringstid för varje enskild bild), är något jag själv med mina enkla grejor upplever som en helt avgörande nyckel till förbättrad bildkvalitet. Och exakt fokus, vet inget som är så avslöjande som stjärnor, minsta miss, och det syns direkt. Fick ordning på det sedan jag monterade en extern fokusmotor, vilken sakta vrider på objektivets fokusring, samtidigt som jag kollar på maximalt förstorad vy på kamerans skärm, 10x i mitt fall. Samma när jag använder teleskopet. Slutade i och med det använda bathinovmask, då jag upplever att förstorad bild på detta sätt ger samma precision i fokus, och en grej mindre att fippla med, då som du konstaterat, det är extremt lätt att råka rubba något som påverkar bilden.

 

[J O Härnström]

Mycket lyckad bild, efter den korta tid du ägnat åt detta med astrofoto! Antar att du testat ut att du verkligen behöver blända ner objektivet till 7,1 för att få bukt med optiska defekter? Vet inte vad det har för maxbländare, men går det att öppna upp mer vinner du ju mer signal till bilden. Att få djupare subbar (längre exponeringstid för varje enskild bild), är något jag själv med mina enkla grejor upplever som en helt avgörande nyckel till förbättrad bildkvalitet. Och exakt fokus, vet inget som är så avslöjande som stjärnor, minsta miss, och det syns direkt. Fick ordning på det sedan jag monterade en extern fokusmotor, vilken sakta vrider på objektivets fokusring, samtidigt som jag kollar på maximalt förstorad vy på kamerans skärm, 10x i mitt fall. Samma när jag använder teleskopet. Slutade i och med det använda bathinovmask, då jag upplever att förstorad bild på detta sätt ger samma precision i fokus, och en grej mindre att fippla med, då som du konstaterat, det är extremt lätt att råka rubba något som påverkar bilden.

Tack!
Mitt objektiv är RF 100-500mm med största bländare 7,1 vid 500mm.
Skärpan är mycket bra, även om objektivet inte är anpassat för stjärnor.
Förstoringen vid fokuseringen är 15x men det är framförallt bruset som gör det svårt att fokusera exakt manuellt. Ibland går det bättre med AF.

Jag skulle helst vilja exponera varje sub 30 sekunder eller mer, med god följning. Subbarna kan se OK ut i kameran uti i natten, men först vid datorn ser man hur det egentligen står till. Längre exponeringstider gör att fler fotoner fångas av sensorn, men det kan bli på bekostnad av mer brus.