Systemkameran stendöd som resekamera!

[Falumas]

Den här episka testen av hipsterkameran Nikon Df kanske kan roa dig:

Jag kanske borde köpa en Zf, det verkar inte vara nödvändigt med tatueringar. Obekväma kläder är jag dock inte riktigt bekväm med, så jag får fundera en runda till.

Får man piffa upp sådana där veganska saker med bacon?

 

[Sten-Åke Sändh]

Tror inte att systemkameran är död. För den stora massan duger säkert mobiler (som i dessa dagar tar förbluffande bra bilder), men för "entusiaster" och professionella fotografer är nog mobilen inte något alternativ som konkurrerar ut systemkameran (än).

För egen del är det uteslutet att inte använda systemkamera. Dels för att jag plöjt ner en ohygglig massa pengar i de kamerahus och gluggar jag köpt på mig, men även för att bildkvaliteten (i jämförelse med mobilen) är ojämförbar.

Om jag inte använder mina FF-hus och jag skall fota lite mer seriöst, blir det till att använda min RX100 M5A. På min resa till Japan förra året hade jag med mig mina två FF-hus och tre gluggar, men den kameran som jag använde mest var min synnerligen kompetenta RX100. Ingen dröm att släpa med sig två FF-hus och tre gluggar (samt stativ) bara för att använda sig av en kompaktkamera kunde jag konstatera och många är de gånger då jag bannade mig själv för att ha släpat med mig detta, men som ordstävet säger; Better safe then sorry, eller på Svenska; Bättre att ha och inte behöva, än att behöva och inte ha. Men som sagt, det är ingen dröm att släpa på grejerna, nä .

Själv intalade jag mig att inte upprepa det misstaget inför nästa resa, men om jag känner mig själv rätt, kommer jag nog att släpa med mig mina två FF-hus och mina tre gluggar igen, tillsammans med min RX100. Åtminstone blir det så om jag åker till Nepal detta året (igen), då jag slipper släpa på det själv, (jag kommer att ha en bärare/guide med mig uppe i Himalaya) .

Dessutom, har jag plöjt ner så mycket pengar som jag gjort på dessa pryttlar, då skall jag ta mig tusan använda dom också !
Därtill tror jag det blir svårt att uppnå detta resultatet med vare sig en kompaktkamera eller mobiltelefon, med den kvalité som denna utskriften har;

Visa bilaga 177117

Panoramat är taget i Nepalesiska Himalaya 2022, sjön är Gokyo och bilden är tagen från Gokyo Ri. Bilden är ihopsatt av nio (9) separata exponeringar och utskriften är 120*50 cm, hänger numera över den avbildade soffan.

Den förändring som möjligen kommer att ske är att jag (över tid) kanske tar med mig lite mindre av det jag har, det är som nämnts ingen dröm att släpa på två FF-hus och tre gluggar, (de blir ju inte lättare med stigande ålder), men så länge det går att använda, kommer jag att fortsätta fotografera med den utrustningen.

Sedan en avslutande fråga till Stenis; Hur kommer det sig att du dras till Marocko !? Jag har själv varit där vid två tillfällen och jag känner inte någon brådska att åka tillbaka, då lokalbefolkningen är en veritabel pain in the a**, om du frågar mig.

Jag har rest på allvar sedan 1971 och på fullt allvar kan jag säga att jag inte haft större problem med lokalbefolkningen i Marocko än på andra ställen - tvärtom faktiskt.

Det som alltid intresserat mig mest som fotograf är kulturgeografin - varierande mänsliga beteenden på olika platser och arkitektur. Av alla länder jag hittills besökt har Marocko givit mig mest av allt detta i särklass. Jag tröttnar nog aldrig på Marocko, marockanerna och deras fascinerande historia och dess makalösa arkitektur. Det är faktiskt inte svårare än så. Spektakulär natur har man också gott om från Atlantkusten över Atlasbergen till Sahara. Även hantverket är fantastiskt.

Jag uppskattar också att man inte helt lagt sig platt för en kommersialiserad global enhetskultur - den lokala kulturen är så stark fortfarande att det ännu inte hänt som det gjort i de flesta av världens länder. Jag gillar att Marocko fortfarande har något eget.

 

[fotobollfoto]

Det är bara en tidsfråga.
Proffs vill skicka sina bilder snabbt till sina redaktioner.
Amatörer vill kunna livestreama och ladda upp på sociala medier.
Sedan finns det dom som vill kunna fjärrstyra sina kameror på större avstånd.

Så jag tror inte vi kommer få vänta så länge innan vi ser en systemkamera med 5G, dom har redan mikrofon och högtalare. Så om just "telefonappen" som mina ungar kallar den inte installeras är det bara för att någon bestämt det.

Jag tror inte våra systemkameror kommer byta namn när det händer.

Nä precis, våra bilar blev inte telefoner bara för att vi på åttio- och nittiotalen installerade mobiltelefoner i dem.
Våra datorer är fortfarande datorer, fast vi ringer varandra via Teams.
Det är ju lite konstigt egentligen att iPhone heter just som sen gör, när telefonerandet väl är det den används minst till. Men den introducerades som en konkurrent till dåtidens telefoner.

 

[Tony johansson]

Jag tröttnar nog aldrig på Marocko,(...) deras fascinerande historia och dess makalösa arkitektur.

Kan hålla med dig om att Marocko har en hel del att erbjuda, men min erfarenhet är att lokalbefolkningen (som oftast) är en pain in the a**. Jag är inte ensam om att ha den uppfattningen (som redogjorts för av en annan forumist ovan) och även min observation bygger på egna erfarenheter. Att du har klarat dig undan så väl, det kan bara gudarna svara på.

Spektakulär natur har man också gott om från Atlantkusten över Atlasbergen till Sahara. Även hantverket är fantastiskt.

2017 spenderade jag 3 veckor (och ~ 400 mil) på ryggen av min dåvarande BMW R1200GS/A och jag har besökt dessa platser du beskriver (inklusive öknen, det finns några bilder inlagda från den resan här på Fs), men återigen;

Min erfarenhet var vid detta andra besök, (så väl som vid mitt första besök i unga år) att stannar man någonstans, är folk på en som flugor på en sockerbit (okej, något tillspetsat, men du/ni förstår andemeningen) och jag tröttnade på att bli sedd som en bankomat på ben. Däremot, så länge jag var i rörelse, var upplevelsen av Marocko positiv, för som du säger, landskapen och naturen är spektakulär, men så fort man stannar någonstans...

Ok, mina erfarenheter av Marocko är inte bara negativa skall sägas, men tillräckligt mycket för att jag inte känner någon brådska att åka dit igen, men vem vet vad framtiden bär i sitt sköte. Nu går jag i funderingarna att göra en sista lång resa inom de närmsta två åren eller så, (vi får se om det blir av, gubben börjar bli gammal) och då ingår inte Marocko i de planerna, det är ju en sak som är säker.

Därför är det (utifrån mitt perspektiv) beklämmande att lokalbefolkningen är så påfrestande, för bortsett från det är Marocko tveklöst en destination värd ett (eller några) besök av de skäl du uppger ovan, Stenis. Det är (bl.a) av den anledningen jag dras till Sydost Asien; Det är så väldigt mycket lättare att vara turist där (enligt min erfarenhet).

 

[Falumas]

Nä precis, våra bilar blev inte telefoner bara för att vi på åttio- och nittiotalen installerade mobiltelefoner i dem.
Våra datorer är fortfarande datorer, fast vi ringer varandra via Teams.
Det är ju lite konstigt egentligen att iPhone heter just som sen gör, när telefonerandet väl är det den används minst till. Men den introducerades som en konkurrent till dåtidens telefoner.

Du menar med telefonappen, som min ungar säger när man pratar om ringa.

 

[Sten-Åke Sändh]

Kan hålla med dig om att Marocko har en hel del att erbjuda, men min erfarenhet är att lokalbefolkningen (som oftast) är en pain in the a**. Jag är inte ensam om att ha den uppfattningen (som redogjorts för av en annan forumist ovan) och även min observation bygger på egna erfarenheter. Att du har klarat dig undan så väl, det kan bara gudarna svara på.

2017 spenderade jag 3 veckor (och ~ 400 mil) på ryggen av min dåvarande BMW R1200GS/A och jag har besökt dessa platser du beskriver (inklusive öknen, det finns några bilder inlagda från den resan här på Fs), men återigen;

Min erfarenhet var vid detta andra besök, (så väl som vid mitt första besök i unga år) att stannar man någonstans, är folk på en som flugor på en sockerbit (okej, något tillspetsat, men du/ni förstår andemeningen) och jag tröttnade på att bli sedd som en bankomat på ben. Däremot, så länge jag var i rörelse, var upplevelsen av Marocko positiv, för som du säger, landskapen och naturen är spektakulär, men så fort man stannar någonstans...

Ok, mina erfarenheter av Marocko är inte bara negativa skall sägas, men tillräckligt mycket för att jag inte känner någon brådska att åka dit igen, men vem vet vad framtiden bär i sitt sköte. Nu går jag i funderingarna att göra en sista lång resa inom de närmsta två åren eller så, (vi får se om det blir av, gubben börjar bli gammal) och då ingår inte Marocko i de planerna, det är ju en sak som är säker.

Därför är det (utifrån mitt perspektiv) beklämmande att lokalbefolkningen är så påfrestande, för bortsett från det är Marocko tveklöst en destination värd ett (eller några) besök av de skäl du uppger ovan, Stenis. Det är (bl.a) av den anledningen jag dras till Sydost Asien; Det är så väldigt mycket lättare att vara turist där (enligt min erfarenhet).

Jag var i Marocko första gången 2009 och det var stor skillnad då mot nu om man ser till antalet turister som idag är helt hysteriskt och Marocko lever i väldigt hög grad på turisterna idag - på gott och ont. De borde vara mer vana nu än då men samtidigt mer medvetna om att turister ÄR pengar.

Hur man upplever lokalbefolkningen är intressant. Jag har åkt två gånger genom genom Mellan-Östern och ut till Fjärran-Östern. Då var det värsta jag varit med om Iran. Helt hemskt då på shahens tid som dagens iranier verkar se som en guldålder. Man fick inte ens vara i fred på hotellen men då handlade det om säkerhetspolisen både i Syrien och Iran och inte folk på gatan.

I grannlandet Turkiet häpnade jag över att folk utan att säga ett ord själva ibland betalade för min mat vid busstoppsbesök under långa resor. Jag var tvungen att fråga kyparen om vem för att tacka. Turkarna var helt underbara och jag har åkt rätt mycket i Turkiet åt båda hållen. Det här har dock aldrig skett i städer utan alltid på landsbygden.

Ta Afghanistan som jag varit i både 1972 och 1978. Innan ryssarna gick in 1979 var det nog det mest fridfulla jag upplevt. På kvällarna med alla kolgrillarna efter den gamla stadsmuren vid Citadellet i Herat var det fullständigt magiskt i lampskenet där alla åt grillspett på färkt härligt nan-bröd. Sista året med amerikanerna på plats vågade folk knappt gå ut utan miltitär eskort. Det var inte längre samma land efter fyrtio år av krig.

I det fallet kan jag inte annat än tycka att de främlingar som kom dit förmodligen fick det bemötande de förtjänat. Redan 60-talet reste och skrev Jan Myrdal om detta i sin "Resa i Afghanistan" - läsvärd än idag . "Ett vackert kand där främlingar vilka kom som anständigt fredligt folk, kunde resa i fullkomlig trygghet." Det är få ställen som jag känt mig så fullständigt trygg och avslappnad i som Afghanistan före 1979. De som däremot INTE respekterat afghanerna genom historien har fått ångra detta å det gruvligaste.

Jag har inga högre tankar om det Syd-Ost Asien de flesta svenskar mest känner till - särskilt då Thailand - som jag mest ser som en beklämmande bordell efter att amerikanerna vänt upp och ned på stället och det märkliga var att man kunde se samma kultur även i mindre orter, vilket förvånade mig. Jag har åkt från stad till stad genom västra Thailand, Malaysia till Singapore och tillbaka efter Malaysias östkust efter att ha rest även i Laos 1976 just efter Viet-Nam-kriget slutat 1975. Malaysia och Laos var dock en helt annan och betydligt trevligare upplevelse.

Innan jag kom dit var jag i Nepal och besökte bl.a. Kirtipur som var fantastiskt och var som en levande liten medeltidsstad fast året var 1976. Där kunde jag promenera och ta mina bilder helt utan att bli störd av vare sig andra turister (det fanns överhuvudtaget inga andra än jag och min dåvarande flickvän där) och folk var underbart vänliga och öppna mitt i sitt vardagsliv. Kirtipur är idag ett världsarv som dock blev ordentligt skamfilat vid sen senaste stora jordbävningan som drabbade stora delar av Nepal.

Ni kan se bilderna jag tog då här: (klicka på bilden för alla portfolio-bilder från Kirtipur)

Sten-Åke Sändh - Stenis Fotoblogg - Fotosidan

www.fotosidan.se

Detta hindrar ju inte att jag även där och då såg några tiggande barn men det gick faktiskt ingen nöd på dessa barn för de hade mängder av kvinnor runt sig som brydde sig om dem:




... men det kanske man inte tror när man ser denna bild. De behövde faktiskt inte tigga.

 

[Jonas gbg]

[...]
Innan jag kom dit var jag i Nepal och besökte bl.a. Kirtipur [...]

Visa bilaga 177208


... men det kanske man inte tror när man ser denna bild.

Det här inlägget och bilden ledde mig till din blogg och bilder från olika hörn av världen.
Jag läste och bläddrade med stort intresse. En del bilder är jättefina, texten är personlig och de olika brottstycken av historia du tagit del av och delar med dig av är intressanta.
Tack!

 

[Tony johansson]

Jag var i Marocko första gången 2009 och det var stor skillnad då mot nu om man ser till antalet turister som idag är helt hysteriskt och Marocko lever i väldigt hög grad på turisterna dag - på gott och ont. De borde vara mer vana nu än då men samtidigt mer medvetna om att turister ÄR pengar.

Hur man upplever lokalbefolkningen är intressant. Jag har åkt två gånger genom genom mellanöstern och ut till fjärran östern. Då var det värsta jag varit med om Iran. Helt hemskt då på shahens tid som dagens iranier verkar se som en guldålder. Man fick inte ens vara i fred på hotellen men då handlade det om säkerhetspolisen både i Syrien och Iran och inte folk på gatan.

I grannlandet Turkiet häpnade jag om att folk utan att säga något ibland betalade för min mat vid busstoppsbesök under långa resor. Turkarna var helt underbara och jag har åkt rätt mycket i Turkiet åt båda hållen.

Ta Afghanistan som jag varit i både 1972 och 1978. Innan ryssarna gick in 1979 var det nog det mest fridfulla jag upplevt. På kvällarna med alla kolgrillarna efter den gamla stadsmuren vid Citadellet i Herat var det fullständigt magiskt i lampskenet. Sista året med amerikanerna på plats vågade folk knappt gå ut utan miltitär eskort.

I det fallet kan jag inte annat än tycka att de främlingar som kom dit förmodligen fick det bemötande de förtjänat. Redan 60-talet reste och skrev Jan Myrdal om detta i sin "Resa i Afghanistan" - läsvärd än idag . "Ett vackert kand där främlingar vilka kom som anständigt fredligt folk, kunde resa i fullkomlig trygghet. Det är få ställen som jag känt mig så fullständigt trygg och avslappnad i som Afghanistan före 1979. De som däremot INTE respekterade afghanerna genom historien har fått ångra detta å det gruvligaste genom århundradena.

Jag har inga högre tankar om det Syd-Ost Asien de flesta svenskar mest känner till - Thailand - som jag mest ser som en beklämmande bordell efter att amerikanerna vänt upp och ned på stället. Jag har åkt från stad till stad genom västra Thailand, Malaysia till Singapore och tillbaka efter Malaysias östkust efter att ha rest även i Laos 1976 just efter Viet-Nam-kriget slutat 1975. Malaysia var dock en helt annan och betydligt trevligare upplevelse.

Innan jag kom dit var jag i Nepal och besökte bl.a. Kirtipur som var fantastiskt. Där kunde jag promenera och ta mina bilder helt utan att bli störd av vare sig andra turister (det fanns överhuvudtaget inga andra än jag och min dåvarande flickvän där och folk var underbart vänliga och öppna.

Ni kan se bilderna jag tog då här: (klicka på bilden för alla portfolio-bilder från Kirtipur)

Sten-Åke Sändh - Stenis Fotoblogg - Fotosidan

www.fotosidan.se

Detta hindrar ju inte att jag även där och då såg några tiggande barn men det gick faktiskt ingen nöd på dessa barn för de hade mängder av kvinnor runt sig som brydde sig om dem:

Visa bilaga 177208


... men det kanske man inte tror när man ser denna bild.

Ok Stenis, jag tror att jag (vi) får lämna detta sidospåret innan (?) tråden spårar ur fullständigt, men jag kan kort nämna att jag håller med dig om Thailand, även om jag tyckte om Thailand när jag var där i slutet på -80 talet, dit åker jag gärna igen.

Man behöver inte söka sig till de prostituerade (om man inte vill) och kommer man utanför turistområdena, är Thailand en utomordentligt trevligt destination. Människorna är vänliga, maten är (i de flesta fall) väldigt god, klimatet är behagligt (om man kommer i rätt tid på året) och prisbilden är också trevlig (även om det blivit betydligt dyrare dessa dagar än när jag var där).

Sedan är Sydostasien betydligt mer än bara Thailand, men det känner du ju väl till, Stenis .

Ok, med det sagt skall jag följa länken du bifogade, over and out.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det här inlägget och bilden ledde mig till din blogg och bilder från olika hörn av världen.
Jag läste och bläddrade med stort intresse. En del bilder är jättefina, texten är personlig och de olika brottstycken av historia du tagit del av och delar med dig av är intressanta.
Tack!

Tack själv.
Jag tycker fortfarande att en del av de gamla bilderna är intressanta men tyvärr är ju den tekniska kvaliteten på mina reprofotade gamla diabilder ofta inte särskilt bra. Jag hade faktiskt alla dagar i veckan hellre haft en modern mobilkamera med än den gamla analoga Pentax ME jag då hade med ett 40mm och ett 100mm Pentax SMC-M.

De bilderna har varit ett litet helvete att få ordning på med min RAW-konverterare DXO Photolab. Nu finns dock Topaz AI 3 och den programvaran når ofta lite längre, så jag får se om jag orkar köra dem ett varv genom den.

 

[Tony johansson]

Jag tycker fortfarande att en del av de gamla bilderna är intressanta men tyvärr är ju den tekniska kvaliteten på mina reprofotade gamla diabilder ofta inte särskilt bra.

Spelat ingen roll Stenis, det är historiska tidsdokument från en tid som aldrig kommer tillbaka igen och är i det avseendet ovärderliga. Dessutom, så dåliga (rent tekniskt) är bilderna f ö inte.

Det är ett rikt liv du har i ryggen, Stenis...

 

[Sten-Åke Sändh]

Den har i högsta grad med det här att göra eftersom det sitter en liten bildskärm där också. Det är den du ser när du tittar i sökaren. Oansett att den är mindre än den som sitter på kamerans utsida ska den bo någonstans.
Däremot brukar AF i spegelreflexer sitta nere i spegelhuset, inte uppe i prismat. De har däremot ofta allehanda inspeglad information i sökaren, som kan relatera till AF, vars displayer är monterade i prismahuset.

Den lösningen brukar väl kallas EVF eller elektronisk sökare. Om Anders skrivit det istället för bildskärm hade nog även jag fattat. Både NEX 7 och min A6300 plus varenda Fuji och alla klassiskt byggda digitala Leica har väl visat att det funkar finfint även utan ett fickovänligt fejkprisma. Även detta är ergonomi för det begreppet handlar inte bara om "greppet" eller var alla knappar sitter och är utformade.

 

[Sten-Åke Sändh]

Spelat ingen roll Stenis, det är historiska tidsdokument från en tid som aldrig kommer tillbaka igen och är i det avseendet ovärderliga. Dessutom, så dåliga (rent tekniskt) är bilderna f ö inte.

Det är ett rikt liv du har i ryggen, Stenis...

Ja just från Kirtipur är de verkligen historiska eftersom en del av den platsen ju förstördes av den senaste stora jordbävningen.

Att en del av dessa bilder faktiskt finns kvar beror till stor del på att de kunnat digitaliseras och restareras. Det hade i mitt fall varit omöjligt utan DXO Photolab som ju har hela tre olika varianter av "kontrast" och två av dessa har visat sig fulllomligt oumbärliga för dessa jobb:

Microcontrast fel använt kan sabba varenda större yta med enhetlig färg och textur - inte minst ljusa himlar - dehaze verktyget "Clear View" använder mycket av Microcontrast också men tar man bort allt sånt händer det grejor med gamla dia himlar som rent magiskt blir helt rena.

Ovärderliga "Fine contrast" ersätter båda de skärpningsverktyg som finns i Photolab för inget av dessa funkar överhuvudtaget på dia-kornet. Även fast jag reprofotar i RAW så funkar heller inte Deep Prime denoise på mina dian men det gör lyckligtvis Topaz. Men det tar mycket tid med Topaz att välja rätt AI metod.

Ett stort problem med dian är ju att de inte sällan tappar färgen. I mitt fall med Agfa CT 18 och 21 alltid den gröna kanalen. Av det skälet var det mycket nära att jag kastat hela skiten för så hopplösa ser en del faktiskt ut. Utan Photolab hade jag inte fixat detta. En hel del var ju taskigt exponerade också, vilket dock är ett icke problem med Photolab. Annars var diafoto extremt oförlåtande när det gällde just exponeringen. Minsta överexponering så stack färgerna. Men jag tror så här i efterhand att det var en bra skola för att lära sig göra rätt.

Annars är det väl så också att jag kan känna mig privilegierad då jag inser att vi som reste mycket och långt på 60 - och 70-talen nog tillhörde den sista generationen som fick se mycket av "den gamla traditionella världen" och i Marocko finns en hel del av den fortfarande kvar och det är väl därför jag känner mig hemma där som fotograf.

Sedan finns en annan mycket viktig förklaring också: då reste vi över land allihop på the Great Asean Trunc Road istället för att flyga. Vi liftade, åkte buss, båt och allt möjligt annat - utom att flyga så långt det bara gick. Jag tror att fler borde pröva på det. Motorcykel är bra men det är svårt att både köra och sköta en kamera, så slow travelling är bäst i det avseendet. Det är då det händer.

 

[Tony johansson]

Av det skälet var det mycket nära att jag kastat hela skiten för så hopplösa ser en del faktiskt ut.

Det var ju för väl att du tog förnuftet till fånga. Jag själv kastade en massa dior och andra bilder som jag tog på - 90 talet och som jag idag ångrar, då det inte går att återställa dessa.

Fotografi oaktat de tekniska kvalitéerna på bilderna (eller fotografen) är ju unikt i så att man helt enkelt fryser tiden vid det ögonblick man trycker av slutaren.

Annars är det väl så också att jag kan känna mig privilegierad då jag inser att vi som reste mycket och långt på 60 - och 70-talen nog tillhörde den sista generationen som fick se mycket av "den gamla traditionella världen"

Javisst, det är inte utan lite avund jag tittar på dina bilder i bloggen (inte minst de från Afghanistan). Det skall väl till att åka långt ut i ödemarken för att hitta något som är unikt och inte "kontaminerat" av det moderna (västerländska) samhället. Inte många är väl de platser på vår jord man kan besöka, utan att det finns en reklamskylt för Coca-Cola i dessa dagar, eller !?

och i Marocko finns en hel del av den fortfarande kvar

Förstår dina tankegångar. Jag har inget emot Marocko bara för att det är Marocko, vad jag vänder mig emot är alla dessa "guider" m fl. som inte kan acceptera ett "nej tack" utan är påstridiga utav bara h*l*ete, det är det jag vänder mig emot. Och åter igen; Denna uppfattning bygger på egna erfarenheter.

Motorcykel är bra men det är svårt att både köra och sköta en kamera

Man kan ju stanna tillfälligt.

 

[Ventures]

Det var ju för väl att du tog förnuftet till fånga. Jag själv kastade en massa dior och andra bilder som jag tog på - 90 talet och som jag idag ångrar, då det inte går att återställa dessa.

Fotografi oaktat de tekniska kvalitéerna på bilderna (eller fotografen) är ju unikt i så att man helt enkelt fryser tiden vid det ögonblick man trycker av slutaren.

De enda bilder man med gott samvete kan kasta är på solnedgångar och blommor som inte är utrotningshotade. Bilder på människor och miljöer som inte längre finns kommer att vara allt intressantare i framtiden.
Det är nog många som slängde sina färgnegativ och bara har kvar utblekta murriga papperskopior. Idag kunde negativen skannas med återskapade ursprungliga färger. AI-teknik kan säkert ta det ett steg till.
Eller de som förde över sina super 8 till vhs, tyckte att bättre än så här blir det inte och slängde filmen. Kanske är man på gränsen till en "hoarder" men jag sparar alla dior och negativ. Om inte annat som backup ifall alla backupdiskar pajar samtidigt.
Tittar man tillbaka på bilder från förr är inte den tekniska kvalitén jämförbar med dagens utan det är innehållet som är det viktiga.

 

[Tony johansson]

Tittar man tillbaka på bilder från förr är inte den tekniska kvalitén jämförbar med dagens utan det är innehållet som är det viktiga.

Kunde inte hålla med mer.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det var ju för väl att du tog förnuftet till fånga. Jag själv kastade en massa dior och andra bilder som jag tog på - 90 talet och som jag idag ångrar, då det inte går att återställa dessa.

Fotografi oaktat de tekniska kvalitéerna på bilderna (eller fotografen) är ju unikt i så att man helt enkelt fryser tiden vid det ögonblick man trycker av slutaren.

Javisst, det är inte utan lite avund jag tittar på dina bilder i bloggen (inte minst de från Afghanistan). Det skall väl till att åka långt ut i ödemarken för att hitta något som är unikt och inte "kontaminerat" av det moderna (västerländska) samhället. Inte många är väl de platser på vår jord man kan besöka, utan att det finns en reklamskylt för Coca-Cola i dessa dagar, eller !?

Förstår dina tankegångar. Jag har inget emot Marocko bara för att det är Marocko, vad jag vänder mig emot är alla dessa "guider" m fl. som inte kan acceptera ett "nej tack" utan är påstridiga utav bara h*l*ete, det är det jag vänder mig emot. Och åter igen; Denna uppfattning bygger på egna erfarenheter.

Man kan ju stanna tillfälligt.

Jag tog nog egentligen inte alls mitt förnuft tillfånga under många år. De åkte nog bara med de senaste 20 åren men vår flytt till Vaxholm blev nog droppen. Vårt källarförråd låg bredvid vår värmepump då, så det var alldeles för varmt där och det var nog "dödsstöten" för färgerna i många dian. Det skumma var att det inte var de äldsta som var värst drabbade och tur var väl det kanske.

Länge visste jag inte vad jag skulle ta mig till med dem och det var ju inte förrän man kunde reprofota digitalt som jag landade. Jag testade skanner, duplikatior och kamera på stativ men ingen funkade förrän jag skaffade ett reprostativ men det är ju mjukvaruutvecklinge som varit avgörande. Så utan den hade inget annat hjälpt.

Rådet ovan att inte slänga något utom solnedgångsbilder typ stöder jag helt. Man vet aldrig vad som kan ge en glädje för både gamla och unga längre fram. Jag kommer ihåg ett antal tillfällen då gamla bilder verkligen fick fart på mina högstadieelever när jag var lärare. De gick verkligen igång på äldre klädstilar m.m. i ofta helt alldagliga bilder t.ex. och det var jättekul.

Hans Erik har ju helt rätt i det!

 

[Sten-Åke Sändh]

Kunde inte hålla med mer.

Det lustiga är ju att jag har kvar de objektiv jag använde då och kan konstatera att det nog inte var något större fel på objektiven. Det ser man ju enkelt om man använder dem med focus peaking på digitala kameror.

Det som var problemet då var de förhållandevis dåliga fokushjälpmedlen (jag hade snittbild och microprissmor) som var jobbiga i dåligt ljus och inte minst mina diafilmer som hade en ljuskänslighet på 18 och 21 DIN (Deutsche Industrie Normen) som motsvarade 50 och 100 ASA/ISO. Tri-X med 400 ASA var ju ofta räddningen. Det var ju inte helt konstigt att man fick rörelseoskärpa alltsom oftast med dia. Jag missade ju även en massa bilder i jämförelse med hur det är idag för att kameran i princip var helmanuell och långsam och ovanpå det var jag ingen vidare snabb fotograf heller.

 

[Terje H]

De enda bilder man med gott samvete kan kasta är på solnedgångar och blommor som inte är utrotningshotade. Bilder på människor och miljöer som inte längre finns kommer att vara allt intressantare i framtiden.
Det är nog många som slängde sina färgnegativ och bara har kvar utblekta murriga papperskopior. Idag kunde negativen skannas med återskapade ursprungliga färger. AI-teknik kan säkert ta det ett steg till.
Eller de som förde över sina super 8 till vhs, tyckte att bättre än så här blir det inte och slängde filmen. Kanske är man på gränsen till en "hoarder" men jag sparar alla dior och negativ. Om inte annat som backup ifall alla backupdiskar pajar samtidigt.
Tittar man tillbaka på bilder från förr är inte den tekniska kvalitén jämförbar med dagens utan det är innehållet som är det viktiga.

För egen del har jag enbart slängt bilder som inte är bra bilder. Oftast gjorde jag detta redan när jag granskade diafilmerna när de i sin tid kom tillbaka från labbet. Att kasta bilder på solnedgångar och blommor som inte är utrotningshotade, men bra bilder, det skulle jag givetvis aldrig göra.

Jag har ett stort analogt arkiv på ungefär 250 000 bilder. Hittills har jag hunnit skanna in runt 100 000 bilder, så jag har några kvar att skanna... Men med tiden så kanske jag hinner...

 

[Falumas]

Det togs givetvis väldigt bra bilder för 30år sedan. Bland dom finns givetvis bilder som inte har något historiskt värde, men som även bör sparas.
Däremot har kanske en ren dokumentär bild på en maskros från 1980 tappat sitt värde då det nu finns rent tekniskt bättre bilder på en maskros.
Din bild på blomman ser jag mer som en "konstnärlig" bild än en ren dokumentering av blomman.

 

[apersson850]

Kunde inte hålla med mer.

Då kan man undra varför många är så upptagna av den tekniska kvalitén på bilderna idag?
Snart är de också från förr.