Tid, temperatur, koncentration, agitering.

[Goupil]

Alla dessa faktorer påverkar ju kontrasten vid filmframkallning, men är de helt utbytbara så att säga?
Det verkar som att de flesta som plus- och minusframkallar väljer att justera kontrasten med framkallningstiden, men skulle man kunna justera kontrasten med de andra faktorerna och alltid få ett bra resultat? Skulle man alltså kunna agitera mer, framkalla i högre/lägre temperatur eller späda framkallaren mer/mindre och alltid använda en given framkallningstid och på så sätt styra kontrasten? Finns det några nackdelar med att använda någon av dessa faktorer som instrument?

 

[Graal]

Agitering: Kan förändra annat än kontrast, t.ex framkallningens jämnhet över filmen, överframkallade negativdelar runt perforeringshålen, uppbromsning/accelerering av framkallningen i högdagerpartier. Detta kan dock utnyttjas för vissa motiv som metod att få ett mera lättkopierat negativ.

Temperatur: Rumstemp ca 20 gr är att föredra eftersom man då inte riskerar förändrad temperatur under framkallningen.

Spädning: För hög utspädning kan medföra att framkallningsämnena inte räcker (de tar slut/förbrukas helt innan framkallningstiden är slut) för att framkalla filmen/filmerna ordentligt.

Tiden: Är att föredra som reglerare. Enkelt och lätt att kontrollera.

 

[mipert]

Agitering.
Kan påverka känsligheten på en del filmer, som Tmax. För slö agitering gör att känsligheten minskar/kan minska.
Äldre filmtyper, HP5, tål inte för häftig agitering, det blir mörkt runt perforeringen.

Temp.
En del filmer vinner på högre temperatur.
Med Tmax-framkallare använder jag alltid 24° (vilket Kodak rekomenderar).
Skillnaden i känslighet mellan 20° och 24° för en TMX är ungefär 1/2-1/3 steg. Enligt mina utvärderingar.

Kolla gärna här: http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=22691&highlight=agitering

 

[Galaxens President]

mipert skrev:
Agitering.
Kan påverka känsligheten på en del filmer, som Tmax. För slö agitering gör att känsligheten minskar/kan minska.

Hmm, jag inbillade mig att det var tvärt om. Mindre agitering borde väl göra att lågdagrar får längre framkallning relativt högdagrar i och med att kemin förbrukas fortare vid högdagrarna. Förlänger jag sedan tiden för att kompensera för kontrastförlusten pga låg agitering borde jag väl fått en förbättrad känslighet då känsligheten definieras på lågdagrarna, eller?

Var i ligger felet i mitt resonemang?

Sedan pratar man ju om att låg agitering kan förbättra lokal kontrast (Kanteffekter, lite som oskarp mask fast utan jobbet med mask). Är kanteffekten en myt?

För några veckor sedan testade jag att framkall Efke PL100 bladfilm i en cibachrome-trumma med konstant agitering och D76 och kom fram till en känslighet på Iso 27 och jag misstänte att jag tappade känslighet pga den konstanta agiteringen. Jag har dock inte testat med intermittent agitering ännu så jag kan inte säga bu eller bä än.

 

[mipert]

Tmax-filmerna kan ibland uppträda lite lustigt.

De flesta filmer tappar kontrast i första hand när agiteringen avtar.
Tmax visar ibland tecken på att behålla kontrasten och bara tappa i skuggorna.

Många säger sig ha problem med Tmax-filmer, de skall kärva extra nogrannhet i framkallningen.
Jag vill snarare säga att de är känsligare för slarv, vilket inte är samma som att de ställer högre krav.
Just agiteringen är en sak som slarvas med.

Om man haft tillfälle att se hur olika ett antal personer framkallar filmer så blir man förvånad.

Stefan Olsson, Lars Kjellberg har skrivit om hur de gett ett antal fotografer noggranna instruktioner (om tid, temp och agitering) att framkalla ett antal lika exponerade filmer.
Jag har också gjort ett sådant experiment.
Kontrast och känslighet skiljer sig åt, upp emot en hårdhetsgrad i kontrast.

 

[mipert]

Galaxens President skrev:
Sedan pratar man ju om att låg agitering kan förbättra lokal kontrast (Kanteffekter, lite som oskarp mask fast utan jobbet med mask). Är kanteffekten en myt?

Nej, man pratar om akutans (mackielinjer) och framförallt med äldre filmtyper kunde man vid noggranna jämförelser se en aning högre kantskärpa/akutans. Med exempelvis utspädd framkallare och långsam agitering.