Poängen med mätningen av maxupplösningen är just att få reda på maxupplösningen. Inte bildkvaliteten som helhet. Anledningarna är flera. Den viktigaste är dock följande:
När man köper digitalkamera väljer man ofta modell efter upplösning, alltså antal pixlar i bildsensorn. Vad är poängen med högre upplösning? Dels möjligheten att göra större förstoringar (alt. beskärningar) och dels möjligheten att särskilja och upplösa finare detaljer. Genom att mäta maxupplösningen vill FOTO ta reda på hur väl bildsensorns upplösning utnyttjas av systemet (inräknat AA-filter, signalbehandling, objektiv) vid bästa möjliga förutsättningar. FOTO nöjer sig inte med att mäta rätt upp och ner med enbart testtavla och lita på siffrorna. För att kontrollera att siffrorna för maxupplösning har förankring i verkligheten har FOTO fotograferat ett antal detaljrika motiv med olika kameror som fått olika maxupplösningsvärden, och gjort noggranna jämförelser. Både med utskrifter och genom granskning i hög förstoring på datorskärm. Vid Elmia-mässan i Jönköping våren 2006 hade FOTO en tävling som gick ut på att gissa (eller klara att klura ut) vilken av tre stycken utskrifter i A3+ format som hade 6, 8 respektive 12,4 miljoner pixlar, där förutsättningarna i övrigt var så likartade som det gick att få dem (högklassig optik, låg känslighet, optimal bländare, stativ, raw-format, samma konverteringsinställningar et cetera). Det enda sättet att se skillnad i bilderna var genom att noggrannt studera detaljåtergivningen. Om jag inte minns fel lyckades cirka 60% av de som tävlade att pricka rätt på alla tre bilderna. Många var förvånade över hur små skillnaderna var men det fanns också en hel del som blev överraskade att det var så pass tydlig skillnad i just detaljåtergivning. Siffrorna för maxupplösning hade redan skvallrat om att skillnaden borde synas i A3+ utskrift och här kom beviset.
Idag fungerar inte bildbetraktning och bildhantering på samma sätt som vid traditionell fotografi. Många (framförallt avancerade digitalfotografer) sitter faktiskt och detaljgranskar sina bilder vid 100% på skärmen. Förutom att man då ser brister i optiken eller effekten av kraftiga lågpassfilter (och andra brister) är det faktiskt också maxupplösningen som bedöms, även om bildbetraktaren kanske inte är medveten om innebörden av den termen.
FOTO har full möjlighet att mäta MTF i digitala system, vilket faktiskt också görs vid tester av digitala systemkameror. Det främsta verktyget för detta är Norman Korens utmärkta program Imatest (
www.imatest.com) där den så kallade Slanted Edge metoden utnyttjas. Ett annat program, dock inte riktigt lika avancerat, har tagits fram av standardiseringsorganisationen I3A och finns att ladda ned på
http://www.i3a.org/downloads_iso_tools.html
Att MTF-diagrammen från de här testerna inte publiceras i tidningen beror både på utrymmesbrist samt det faktum att gemene man helt enkelt har svårt att tolka dem. MTF-diagrammen som presenteras vid objektivtesterna är jämförelsevis enkla att tolka men ändå är det kommentaren som är viktigast för 80% av tidningens läsare.
Det finns ytterligare en anledning till att FOTO inte presenterar MTF-mätningar från digitaltester. Till skillnad från ett dia går det inte att säga att en digital bild är färdig när den lämnar kameran. En obehandlad bild och en bild som kontrastjusterats och skärpts i ett bildbehandlingsprogram ger helt olika MTF-resultat. Maxupplösningsvärdena påverkas däremot mycket lite (att det överhuvudtaget blir någon skillnad beror på att separationen av linjerna i testtavlan blir något tydligare).
Eftersom de flesta av FOTOs läsare, åtminstone de mer avancerade, bildbehandlar före utskrift eller annan bildanvändning är MTF-prestanda för en obehandlad bild inte speciellt intressant att publicera. Det är helt enkelt omöjligt att jämföra två digitalkamerors bildkvalitet utifrån MTF-diagrammen. Olika inställningar i kamerorna ifråga om kontrast och skärpning samt efterföljande bildbehandling ger så stora variationsmöjligheter att en jämförelse i de flesta fall blir meningslös.
MTF-mätning vid objektivtester är en helt annan femma. Eftersom objektiven mäts på samma sätt och vid flera olika bländare är det relativt enkelt att jämföra MTF-prestanda. Och även om MTF inte berättar allt om hur väl objektivet fungerar tillsammans med en viss kamera är det i alla fall ingen tvekan att ett objektiv med högre MTF ger bättre utgångsläge än ett med lågt MTF. Dessutom är det viktigt att få reda på hur MTF varierar från mitt till kant. Ojämn skärpa är det svårt att kompensera för vid bildbehandling.
