vad skiljer Canon från Nikon, bländare?
- Trådstartare EllanS
- Start datum
ErlandH
Aktiv medlem
Ett objektiv som passar på ett kameramärke (t ex Canon) passar inte på ett annat (t ex Nikon). De har alla olika bajonetter (objektivfästen).
(Iofs finns det adaptrar som funkar i visssa kombinationer, men det är överkurs och bara intressant om det handlar om mycket speciella objektiv.)
(Iofs finns det adaptrar som funkar i visssa kombinationer, men det är överkurs och bara intressant om det handlar om mycket speciella objektiv.)
Mankan G
Aktiv medlem
Den viktigaste faktorn i ditt fall är det så kallade registeravståndet. Dvs avståndet från bajonetten till sensorn. Nikon har ett större avstånd än Canon EF (på Canon FD minns jag inte måttet) som omöjliggör att ett EF objektiv monteras på en F-bajonett utan adapter med linser (om du vill kunna fokusera på lång håll vill säga). Och extra linser gör att bildkvaliteten påverkas.
Tvärtom går däremot bra. En Nikonglugg på ett Canonhus är inte helt ovanligt. Finns flera olika adaptrar att köpa. Nackdelen med detta är att du tappar alla funktioner såsom automatisk nerbländning, AF etc. Allt sådant måste ske manuellt. Men det kostar på att ligga på topp. Lite extra arbete för att få ingå i den berömda Nikonskaran kanske är värt extraarbetet
Skämt å sido så finns det några få luckor i Canons sortiment av objektiv som går att fylla med några av Nikons allra bästa objektiv. Framför allt är det väl på vidvinkelsidan där du kan "tjäna" på att använda fel fabrikat.....
När det gäller ditt gamla objektiv, som jag gissar är ett FDn, (alt FD eller FL), på en Nikon så är det i princip inga problem utöver det som jag redan räknat upp. Registeravståndet måste stämma för att du skall kunna fokusera på långt håll. Du måste även "skruva fast gluggen" för att bländarmekanismen skall fungera. Vill minnas att ett FD objektiv alltid är maximalt uppbländat när det är omonterat, eller om det var tvärt om. Det var många år sedan jag använde ett FD objektiv så jag minns inte exakt. För att bländaren skall fungera så måste du aktivera/stänga bajonetten och det kan göras med en skruvmejsel eller ett uppborrat bakre objektivlock.
Bländaren är inga problem utöver detta då både FD och Nikon F kan använda en mekanisk bländare. Men du måste alltså blända ner och fokusera manuellt före tagningen.
Tvärtom går däremot bra. En Nikonglugg på ett Canonhus är inte helt ovanligt. Finns flera olika adaptrar att köpa. Nackdelen med detta är att du tappar alla funktioner såsom automatisk nerbländning, AF etc. Allt sådant måste ske manuellt. Men det kostar på att ligga på topp. Lite extra arbete för att få ingå i den berömda Nikonskaran kanske är värt extraarbetet
Skämt å sido så finns det några få luckor i Canons sortiment av objektiv som går att fylla med några av Nikons allra bästa objektiv. Framför allt är det väl på vidvinkelsidan där du kan "tjäna" på att använda fel fabrikat.....När det gäller ditt gamla objektiv, som jag gissar är ett FDn, (alt FD eller FL), på en Nikon så är det i princip inga problem utöver det som jag redan räknat upp. Registeravståndet måste stämma för att du skall kunna fokusera på långt håll. Du måste även "skruva fast gluggen" för att bländarmekanismen skall fungera. Vill minnas att ett FD objektiv alltid är maximalt uppbländat när det är omonterat, eller om det var tvärt om. Det var många år sedan jag använde ett FD objektiv så jag minns inte exakt. För att bländaren skall fungera så måste du aktivera/stänga bajonetten och det kan göras med en skruvmejsel eller ett uppborrat bakre objektivlock.
Bländaren är inga problem utöver detta då både FD och Nikon F kan använda en mekanisk bländare. Men du måste alltså blända ner och fokusera manuellt före tagningen.
Senast ändrad:
apersson850
Aktiv medlem
FD/FDn är objektiv avsedda för fullöppningsmätning. Så snart man tar bort dem från kameran är de alltid på full öppning, då bländarinställningsarmen spärras i fullt öppet läge.
När man monterar objektivet på kameran släpps bländarinställningsarmen ner till minsta bländare (eller till den bländare förra bilden togs på, om kameran är en med manuell framdragning av filmen och den inte dragits fram sedan bilden togs), men bländaren stängs inte för det.
Det finns nämligen en separat nedbländningsarm, som bländar ner optiken till den bländare som bländarinställningsarmen specificerar. Anledningen till detta arrangemang är att bländarinställningsarmens funktion kan man ta över manuellt genom att flytta objektivets bländarring från A (eller grön o på äldre objektiv). Då bländar nedbländningsarmen ner till manuellt inställt värde, men optiken är alltså fortfarande inte nerbländad förrän nedbländningsarmen petas till.
Nästan alla objektiv i FD-serien (vill minnas att FD 50 mm f/1,8 S.C. var ett undantag) tillåter att nedbländningsarmen spärras manuellt. Den konstruktionen fanns för att man skulle kunna använda objektivet på manuella mellanringar, exempelvis. Undantaget och optik i FDn-serien kräver att man spärrar armen med antingen ett speciellt tillbehör för detta eller en lagom tillkarvad tändsticka.
Utöver detta finns även signalstift för optikens största bländare (användes bland annat för att kompensera för exponeringsmätfel vid fullöppningsmätning med ljusstyrkor bättre än f/2,8) och för om bländarringen står på Automatik eller manuell inställning, samt låsstift för automatisk spärr av optikens låsring (endast FD) när objektivet inte sitter på kameran.
Canons FD-fattning är den mest komplicerade jag har sett.
När man monterar objektivet på kameran släpps bländarinställningsarmen ner till minsta bländare (eller till den bländare förra bilden togs på, om kameran är en med manuell framdragning av filmen och den inte dragits fram sedan bilden togs), men bländaren stängs inte för det.
Det finns nämligen en separat nedbländningsarm, som bländar ner optiken till den bländare som bländarinställningsarmen specificerar. Anledningen till detta arrangemang är att bländarinställningsarmens funktion kan man ta över manuellt genom att flytta objektivets bländarring från A (eller grön o på äldre objektiv). Då bländar nedbländningsarmen ner till manuellt inställt värde, men optiken är alltså fortfarande inte nerbländad förrän nedbländningsarmen petas till.
Nästan alla objektiv i FD-serien (vill minnas att FD 50 mm f/1,8 S.C. var ett undantag) tillåter att nedbländningsarmen spärras manuellt. Den konstruktionen fanns för att man skulle kunna använda objektivet på manuella mellanringar, exempelvis. Undantaget och optik i FDn-serien kräver att man spärrar armen med antingen ett speciellt tillbehör för detta eller en lagom tillkarvad tändsticka.
Utöver detta finns även signalstift för optikens största bländare (användes bland annat för att kompensera för exponeringsmätfel vid fullöppningsmätning med ljusstyrkor bättre än f/2,8) och för om bländarringen står på Automatik eller manuell inställning, samt låsstift för automatisk spärr av optikens låsring (endast FD) när objektivet inte sitter på kameran.
Canons FD-fattning är den mest komplicerade jag har sett.
Mankan G
Aktiv medlem
Det finns eller kanske mer rätt fanns speciella bakre lock till FD för att bländarmekanismen skall fungera även när objektivet är omonterat. I princip är det ett standard objektivlock där botten är borttagen. Det är alltså i princip en ring som behövs för att du skall kunna stänga fattningen även med omonterad glugg. Typfallet för användningsområdet är macro där du vill använda ett bakåframvänt objektiv och bländare fortfarande skall fungera
apersson850
Aktiv medlem
De kom nog till FDn. Till FD rekommenderade Canon själva i bruksanvisningen att man kunde lura mekanismen genom att lite lätt trycka på spärren till låsringen med kanten på objektivelocket, vrida ringen en mm förbi spärren, ta bort locket (det har inte hunnit låsas fast av ringen då) och vrida låsringen i botten. Då "trodde" objektivet att det satt på en kamera, och alla funktioner via pinnarna i fattningen fungerade, trots att de spretade rakt ut i luften.
Men på FDn fanns ju inte motsvarande låsring, utan där skulle hela ytterröret på optiken vridas i förhållande till inre delen av fattningen.
Men på FDn fanns ju inte motsvarande låsring, utan där skulle hela ytterröret på optiken vridas i förhållande till inre delen av fattningen.
Mankan G
Aktiv medlem
Självklart var det så. Jag missade alltså det lilla n:et.....
FDn skall det vara och inget annat.
Tack för påpekandet
ps. Det gick att lura även FDn med hjälp av en liten skruvmejsel. i/under bajonetten finns ett litet plåtbleck/plåtknapp (om jag nu minns rätt) som lossar på spärren. När du tryckt in den går det att vrida den inre delen av bajonetten till låst läge så att bländaren funkar...... Lite pillrigt med det funkar..
Bilagor
Senast ändrad:
