Hej, Jag hag har läst på fotosidan i flera år men först inatt blivit medlem. Nu kunde jag inte hålla mig från ett litet inlägg.
Mitt råd till trådskaparen lyder:
Börja analogt. Varför?
Du skrev att din pappa redan hade analoga kameror. Bara att köpa lite film och lokalisera något lokalt mörkrum. Eller köpa ett för förhållandevis lite pengar.
Det har antytts tidigare i tråden och jag vill upprepa: analogt/manuellt är långsamt. Smärtsamt. Frustrerande. Men du kommer ändå lära dig snabbare och bättre. Du kommer tänka efter.
Det hojtas ofta om att man kan göra så och så även med med en digital kamera. (eller automatisk analog)
Men det gör man inte. Men om andra är såpass självdisciplinerade: grattis till er!
Jag började med en Canon EOS 30 med 24-85mm USM. Ingen dålig kamera alls. Men resultatet var bara härm, kopia och tråkighet. Den blev stulen och tur var det. En Nikon FM2 (med endast en brännvidd) senare och jag förstod vad lite jag vetat om någonting. Visst, jag visste vad de olika bländarinställningarna hade för effekt. Jag visste skillnaden mellan 50 och 85 mm (jag hade läst böcker). Men det krävdes en manuell kamera för att jag verkligen skulle förstå, begripa, känna, veta och intuitivt hantera kamerans apparatus.
Denna historia kan med viss möda överföras till digitalt/analogt eftersom det även här handlar om snabbhet. Inte bara snabbhet, utan massa knappar också. Knappar som döljer de funktioner du behöver lära dig. Allt jag vill se på en kamera är:slutartid, bländare, fokus. Så lite som möjligt mer. Ju mer knappar, ju mer apparatus, ju mindre fotograf. (Läs Vilem Flusser "Towards a philosphy of photography")
Jag ser digitalt och analogt som två olika typer av film, eller två olika format, etc etc. De har bägge sina starka fördelar och ingen av dem ersätter den andre. (Även om jag själv föredrar film, och då helst mellanformat eller storformat.)
Råd: dina föräldrar har kanske en digital kompakt? låna den och ta massa bilder och känn efter om du tycker om att fotografera. Eller köp fem billiga färgfilmer och fotografera med farsans kamera. Släng inte ut pengar på mörkrum eller D70 innan du har en uppfattning om ditt eventuella intresse.
Vilka är dina favoritfotografer? Vilken typ av fotografi sysslar de med? Konstnärlig foto eller dokumentär? Vilken gillar du?
Om du beslutar dig för att satsa pengar och tid på foto, så gör det ordentligt. Och det är bäst om din pappas kamera är manuell. Annars köper du valfri analog kamera från slutet på 70talet, början på 80 för nästan inga pengar alls.
Det skall tilläggas att det digitala formatet har en stark fördel i att du kan ösa på med bilder. Men du behöver ingen SLR för det. Köp en billig digital kompaktkamera som du alltid bär med dig och som du gör allt det intuitiva med. När du vill vara kreativ så tar du fram den manuella, analoga systemkameran (med en brännvidd!).
Lycka Till!
Avslutningsvis (i min långa, sömndruckna debut) vill jag kommentera Calles :
"Analog bildframställning= handarbete
Digital bildframställning= industriarbete"
Förstår jag inte alls. Helt oförståeligt faktiskt. Var god klargör.
P.S. till trådskaparen. Sen om ett tag borde du prova en storformats 5x4 kamera. Och ta 45min på dig att göra en bild. Sedan prova en supersnabb digitalkamera. Bilderna kommer bli radikalt olika. Därför att ingen fotograf kan komma och påstå att typen av format inte påverkar ens bilder. Det spelar ingen roll om du sparar dina thumbnails i ett år. Det har inte med det att göra. Men för att förstå så måste du pröva och lära. Och jag påstår att kombinationen manuell, analog systemkamera möjligtvis kompletterad med en digital kompakt är effektivast för att lära och förstå. D.S.