Man sätter ihop linser till grupper för att minimera interna reflektioner mellan glaselement. Har man en lins < mellanrum > luft <mellanrum> lins så är det 4 brytningsytor innan ljuset gått igenom, sätter man ihop dom blir det bara två (eller kanske tre? hmm)
I alla fall vill man minimera antalet brytningsytor för att i varje yta så reflekteras en del av ljuset, vilket ger lens flare (vad heter det på svenska?) och dålig kontrast.
Innan dagens teknik för att skapa ytskikt på glasytor som minimerar reflektioner och ökar ljusigenomsläppligheten kunde man egentligen inte skapa objektiv med mer än tre grupper, annars blev de i praktiken oanvändbara utomhus och i motljus.
För att lösa det kom man på att man genom att sätta ihop flera linser kunde bryta ljuset mer utan att få nackdelarna med att lägga till fler grupper. Det är inte lika viktigt idag, därför ser man ofta objektiv mer fler grupper idag.
Det är också mycket tack vare utvecklingen inom glas som zoomobjektiv (en zoom behöver alltid mer linser i fler grupper än ett fast objektiv) blivit så bra dom senaste åren.