Urban Domeij
Avslutat medlemskap
Jo, jag kanske uttryckte mig slarvigt. Ganska självklart vet jag att också bländartalens serie är geometrisk. Det jag ville peka på var en av de saker som förvirrar väldigt många, eftersom det är knepigare att tänka på något så esoteriskt som kvadratrötter. Då ju bländaröppningen är en yta medan de övriga talen har helt jämna halveringar, så länge man inte går till den logaritmiska skalan som användes av DIN.
Hur serien är uppbyggd och varför fattar man först när man mer eller mindre naturligt förstår att det handlar om tal vars delning är kvadratroten ur två, eftersom de beskriver en yta.
Bländartalen är förvirrande för den som kanske inte kom mycket längre än årskurs fem, och de kan vara nära omöjligt att förklara för den som har svårt att hålla flera bollar i luften. Det förenklas alldeles självklart inte av de på senare tid med digital teknik införda tredjedels stegen. Fotografer anger ju ofta alla de här talen som steg, och det blir mindre begripligt för den oinvigde att man bara räknar vart tredje som hela steg. Det gäller ju nu alla de här storheterna, ISO, slutartid och bländaröppning.
För slutartiden har man i viss mån kommit ifrån problemet att det handlar om nämnaren i ett allmänt bråk, eftersom man i dagligt tal använder begreppet hastighet och talar om snabbare tid när siffran är högre. Också känsligheten eller förstärkningen betecknar man med hastighet, och då blir bländartalen de som fungerar omvänt mot de övriga begreppsmässigt. Det blir inte så om man i stället för hastighet bestämmer sig för att tänka på slutartiden som en tid i stället för fart. Ett lägre tal är ju en längre tid, precis som ett lägre tal för bländaren är en större öppning.
Men inledningen till den här tråden är ett sätt att tänka om bländaren som jag aldrig har stött på bland några elever. Det kan bero på att jag alltid har talat om bländartalet som en öppning. Att mer nedbländning innebär att öppningen minskar i storlek har aldrig någonsin förvirrat mig. Men jag jobbar med att ge läxhjälp åt ett antal femteklassare, så jag vet att komplexa samband lätt kan leda till förvirring. På den nivån är det knepigt att hålla isär vilken siffra som står för ental, tiotal, hundratal, tusental och så vidare, och på andra sidan kommat, tiondelar, hundradelar etc. När man sedan vill reda ut hur många centimeter det går på en kilometer kan det närma sig härdsmälta. Och femteklassaren har inte ännu börjat med kvadrater och rötter. Geometrin kommer först i sjätte klass.
Och min reflektion över tanken att den mindre bländaröppningen uppstår av att man "ser mer" av själva bländaren var att det i så mycket liknar den animism i begreppsbildningen som emellanåt dyker upp hos barn.
)
