Varför liten bländare i begreppvärlden, när den är stor?
- Trådstartare Sten-Åke Sändh
- Start datum
Problemet ligger nog i att du kikar på en kortform av ett uttryck, inte hela uttrycket.
Ett ganska vanligt och lite mer tekniskt korrekt sätt att formulera bländaröppningens storlek är att tala om f/32 respektive f/1,4. Skriver man ut det på det sättet så framstår det tydligt vilket som är större och mindre (vilket är ett skäl att vi i mån av utrymme försöker hålla oss till f/x-formen i Fotosidan Magasin).
Jag är normalt en varm anhängare av förenklande uttryck som kanske inte är helt och fullt tekniskt korrekta, men som ändå illustrerar en princip ... Men med tanke på hur otroligt lös kopplingen är mellan fysisk längd och brännvidd numera (i synnerhet i zoomobjektiv) så är jag inte så säker på att det uttrycket alltid funkar så bra
Jag tycker att det ofta fungerar utmärkt att påpeka att siffrorna både i slutartider och bländarvärden är bråktal och därmed följer den klassiska devisen less is more
Ola Dyrhill
Aktiv medlem
Exakt och jag undrar om ens alla i den här tråden känner till detta?
Jag brukar själv förklara genom att rita upp små och stora cirklar bredvid varandra på en rad så framgår det att bländare 22 kan läggas 22 ggr bredvid varandra och bländare 4 kan bara läggas 4 st cirklar bredvid varandra och båda "leden" av cirklar blir lika långa på samma objektiv.
Jag hade nog själv aldrig förstått logiken om inte min far en gång i tiden hade ritat upp det för mig på det sättet.
Bengf
Aktiv medlem
Ja måste erkänna att trots jag har fotograferat i snart 50 år så har jag alltid trott att siffran f har betydelsen av helt enkelt bländare tex f/2,8 ( bländare 2,8 ) inte betydelsen av objektivets brännvidd + delat med. Har det aldrig funnits något objektiv där man stämplat in tex 100/4 om det varit ett 100mm objektiv med största bländare 4, ( obs har alltså inte tänkt detta streck / som ett av betydelsen delat med utan mera som att få till en fin logga, man skriver i bland tex att hon/han när man syftar på bägge könen om någonting.
Nu har jag funderat en stund, för c:a 30 år sedan gick jag en fotokurs och tusan om inte det togs upp där om fokal längd, det börjar att bli allt för trångt där uppe i skallen eller att gräva fram vad man söker.
//Bengt.
Senast ändrad:
lynxx
Avslutat medlemskap
Tänk att en enkel fråga alltid ska ge upphov till en massa tjafs om småsaker här på Fotosidan.
Jisses så trött jag blir.
Så mycket teknik-nörderi att jag mår illa!!! Kalla det vad fan ni vill bara det blir bilder av det!!!!
Gå ut och plåta med er i stället för att sitta vid datorn och märka ord.
Jisses så trött jag blir.
Så mycket teknik-nörderi att jag mår illa!!! Kalla det vad fan ni vill bara det blir bilder av det!!!!
Gå ut och plåta med er i stället för att sitta vid datorn och märka ord.
Man skulle kunna gräla en del på kamera- och objektivtillverkarna eftersom de närmast verkar gå in för att undvika den notation som är legio inom litteraturen. Det verkar finnas lite olika notationer på själva objektiven varav nummer 1) nedan är den överlägset vanligaste:
1) Canon, Fujifilm, Nikon, Olympus, Samsung, Samyang och Sigma stämplar ju normalt sina objektiv med brännvidd och maxbländare skilda från varandra, och där bländaren anges som 1:maxbländare, t.ex. 50 mm 1:1.4 eller 70-300 mm 1:3.5-5.6
2) Sony och Zeiss stämplar sina med bakvänd bråktalsnotation maxbländare/brännvidd, t.ex. 2/100 eller 3.5-5.6/28-70
3) Leica och Panasonic gör en kombination av 1) och 2), bakvänd och kolon, t.ex. 1:2/50
4) Pentax verkar blanda friskt mellan metod 1) och 3), ibland även på olika ställen på samma objektiv.
5) Tamron verkar i alla fall ibland följa den notation vi föredrar i FS Magasin: [brännvidd] mm f/maxbländare, t.ex. 60 mm f/2, men kör ibland som i 1) ovan.
6) Tokina verkar skriva brännvidd F[maxbländare], t.ex. 11-16 F2.8
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Mycket elegant och pedagogisk förklaring även om den kanske möjligen inte är tillämplig på teleskopzoomar som Martin påpekar. Sympatiskt användarnamn också som ett gammalt Afrika-freak uppskattar.
Men jag tycker ändå den mer semantiska förklaringen vi redan fått ovan är betydligt bättre och mer trolig och logisk som förklaring till själva begreppet än all övrig logik ett ansenligt antal av de övriga herrarna har snurrat bort sig i:
"Förmodligen kommer det från engelskan, där aperture = öppning. Aperture översätts ju oftast till bländare, när det egentligen borde vara bländaröppning om det ska vara helt korrekt.", det behöver inte ha varit svårare än så eller hur? Tack "perost"!
Hur man sedan väljer att pedagogiskt förmedla detta till noviser beror på elevmaterialet men kom inte och säg att det är speciellt logiskt att kalla ett hål för bländare, för då blir jag orolig för er.
Ett spett är ett spett och ett hål är fan i mig ett hål och inget annat vad Anders än försöker få er att gå med på som logiskt.Tänk att det alltid finns någon som stör sig på andras samtal bara för att de själva inte är intresserade av ämnet. Och när de inte har något konstruktivt att bidra med i sakfrågan istället lägger energi på att attackera själva diskussionen som sådan.
Det får liksom ditt eget avslutande råd att framstå som ganska komiskt ...
cls
Aktiv medlem
Apropå tekniknörderi med begränsat användningsområde så skulle den här tråden kunna passa för en grej som störde mig när jag en gång lärde mig bakgrunden till bländartalen: En typisk bländartalserie i tredjedelssteg borde ju vara talserien 2^(n/6). Avrundat till en decimal borde det bli 1 - 1,1 - 1,3 - 1,4 - 1,6 - 1,8 - 2 - 2,2 - 2,5 - 2,8 - 3,2 - 3,6 - 4 - 4,5 - 5 - 5,7 - 6,3 - 7,1 - 8 osv. Men varför har nån bestämt att några av talen i serien ska avrundas fel? På åtminstone min kamera stämmer ovanstående med vad man kan ställa in förutom att det står 5,6 istället för 5,7, 3,5 istället för 3,6 och 1,2 istället för 1,3. Är det nån som känner till en rimlig förklaring eller har det bara blivit fel från början och därefter besvärligt att göra om?
(Att tidsserien är knepigt avrundad har jag lättare att köpa: Det skulle bli trassligt att snacka om "en hundrasextiförstedel" eller "en tusentjugofjärdedel" för talserien 2^(n/3). Argumentet att det blir enklare siffror att snacka om kan däremot inte förklara konstigheterna i bländartalserien.)
(Att tidsserien är knepigt avrundad har jag lättare att köpa: Det skulle bli trassligt att snacka om "en hundrasextiförstedel" eller "en tusentjugofjärdedel" för talserien 2^(n/3). Argumentet att det blir enklare siffror att snacka om kan däremot inte förklara konstigheterna i bländartalserien.)
Urban Domeij
Avslutat medlemskap
Det finns en rimlig förklaring. De tredjedels stegen kan vi glömma, och många objektiv har en största öppning som avviker från den vanliga talserien. Där kommer talen 3,5 4,5 och 6,3 in och en del andra som inte ingår i de här talserierna. Förr var det inte heller ovanligt att de hela bländarstegen var 4,5 - 6,3 - osv. Men att 5,6 blev rundat galet beror helt enkelt på 1,4 och 2,8, då varannat steg var i stort dubbelt, 5,6 är två steg mindre än 2,8 som är två steg mindre än 1,4. Bländaren angavs mycket sällan på äldre objektiv annat än i hela steg. Det är först med digitalkamerorna som vi har fått de tredjedels stegen, och bara ett fåtal objektiv förr hade rasterstopp vid tätare intervall, och då oftare halva steg.
Men exponering är nu inte så exakt, och de här värdena är nominella. Det finns toleranser, och man räknar kallt med att det fotografiska mediet ska ha en viss latitud. Den första kameran med tämligen noggranna slutartider var Contax 139Q som kom 1979. Men än idag har vi inte lyckats göra en ljusmätare exakt eller ens kommit överens om hur ljuset ska mätas.
cls
Aktiv medlem
Resonemanget med dubbleringar 1,4 - 2,8 - 5,6 för de hela stegen verkar vara en rimlig förklaring till att man valt 5,6 istället för 5,7, men med liknande resonemang skulle man ju kunna tycka att man borde valt 0,9 - 1,8 - 3,6 snarare än 3,5. (Jag inser såklart att det inte har nån praktisk betydelse för exponeringen, men jag kan ändå fundera på varför man definierat talserien som man gjort.)
Jag tror många glömmer att det är först nu i digitaleran (dvs grovt sett de sista 20 åren) vi till exempel fått slutare som har en noggrannhet som ens gjort tredjedels steg meningsfulla. Äldre slutare, i synnerhet de lite billigare, är ofta såpass inkonsekventa att det vore ganska meningslöst att ställa in tredjedels eller ibland ens halva steg. Dagens slutare är mycket mer konsekventa och i dyrare kameror till och med självjusterande.
Det gjorde att man förr helt enkelt inte brydde sig så jättemycket om precisionen i bländarstegen. Inte heller bländarmekanismerna var alltid så konsekventa: Bättre än slutarna, men i synnerhet i billiga äldre objektiv kan den verkliga bländaröppningen variera rätt friskt mellan bilder.
Kort sagt, jag tror man historiskt kan ha prioriterat en "snygg" talserie framför en matematiskt korrekt helt enkelt eftersom exponering ändå inte var så exakt att skillnaden mellan t.ex. f/5,6 och f/5,7 har någon som helst praktisk betydelse. Det har den knappt idag heller för den delen.
Erik Schalin
Aktiv medlem
Nä det kom redan på slutet av 70 o framförallt början av 80-talet med Autofokuskameror.
apersson850
Aktiv medlem
Mmm, bra på att räkna, ja. Alla serier där avståndet mellan två tal är samma kvot kallas geometriska, oavsett om kvoten råkar vara ett heltal eller ej.
Den första kameran jag ägt med halva slutartidssteg köpte jag 1986. Det var en Canon T90, med manuell fokusering. Men objektiven till den, ur Canons FD-serie, hade halva bländarsteg redan vid introduktionen 1971.
