Jag ska försöka ge svar på dina frågor om behovet av bildstabilisering.
Två system finns, dels de optiska där stabilisering sker i objektivet innan det når sökaren och filmplanet och dels det system som Konikaminolta introducerade som flyttar på filmplanet. Vilket system som är bäst tvistar de lärde, men jag håller på att stabilisering i optiken är det bästa, dock blir det dyrare eftersom det ska sitta en mojäng varie objektiv, till någon uppfinner en mojäng att placera mellan opbjektiv och hus.
Canons IS-system ger en sakninsreducerad sökarbild, vilket underlättar fokusering eftersom bilden inte hoppar omkring som i sin tur ger fokussystemet mer exakt information om var fokus ska låsa.
Bildstabilisering medger oftast 2-3 steg längre slutartid än vad ens normala förmåga medger. Jag skakar som ett asplöv, vilket innebär att jag behöver IS för att kunna få skarpa bilder på vetertagna slutartider för normalskakiga personer enligt formeln 1/brännvidd s. För mig blir det en förutsättning för att kunna fotografera oavsett brännvidd. Den egna förmågan kan mätas upp, vilket ger en indikation om bildstabilisering behövs, jämfört med de tider som normalt är tänkta att brukas vid fotografering. Nackdelen med IS är att den behöver någon sekund för att stabilisera, vilket gör att omkomponeringar kräver mer tid, samt att panoreringar inte är att rekomendera (vissa objektiv hanterar detta).
Canons optik är regel fullgod om man bortser från optik utan USM, förutom EF 50/1,8.
För porträttfotografering kan EF-85/1,8 USM och EF 50/1,8 vara alternativ på 350D.
Canon EF 17-40/4 L fungerar trevligt även på FF-sensorer och bra på 350D.
Canon Ef 24-105/4 L IS är trevligt allround, främst för FF-sensorer.
På telesidan är Canon EF 70-200/2,8 L IS extremt trevligt.
Jag törs tro att Canon EF-s 17-55/2,8 IS USM kommer att vara i klass med Canon 24-105/4 L IS.
Ett annat alternativ att fundera på är Tamron 28-75/2,8.
Jag har eller har ägt två Sigma objektiv; 15-30 EX och 70-200/2,8 EX. Det förstnämnda lät som en stucken gris när det fokuserade och saknade HSM. Teleobjektivet har brister i den mekaniska konstruktionen som gör att det tenderar att falla i sär beroende på glappande skruvar. Båda objektiven är lackade med någon slags gråsvartgummifärg ovanpå den släta svarta plasten som snabbt slits bort.Syftet med färgen är att det ska kännas gediget. Båda objektiven pressterar bra optiskt, men faller på det mekaniska.
Sedan beror som alltid valet av objektiv på vad som ska avbildas.
Hoppas att detta ger dig mer svar än vad det ger funderingar.
