WWII-bilder och Robert Capa
- Trådstartare Helion
- Start datum
naturephilosophy
Medlem
Capa en fotograf
Capa är en av de stora men man måste titta på hans levnadsbeskrivning för att förstå hur var han och hur han verkade.
Men enligt mig är han av de stora "spelarna" på det sätte han visade krigen som de var i battelzon. Och sedan för att han fotograferade kändisar under ett antal år som något slaggs terapi projekt gör honnom inte sämre utan tvärtom..........
Alla dessa människor som har gjort de stora bilderna har oftast en intresant bakgrund bakom sig. Som kan förklara varför och hur man blir just en Capa fotograf.
Capa är en av de stora men man måste titta på hans levnadsbeskrivning för att förstå hur var han och hur han verkade.
Men enligt mig är han av de stora "spelarna" på det sätte han visade krigen som de var i battelzon. Och sedan för att han fotograferade kändisar under ett antal år som något slaggs terapi projekt gör honnom inte sämre utan tvärtom..........
Alla dessa människor som har gjort de stora bilderna har oftast en intresant bakgrund bakom sig. Som kan förklara varför och hur man blir just en Capa fotograf.
Helion
Medlem
Olle, Skulle du kunna posta ditt arbete här eller på www.krigsforum.se kanske så man kan få läsa det?
Helion
Medlem
Tänkte återuppliva tråden med en hänvisning till en tråd som heter "Bilder på fallna soldater" (varning för starka bilder).
Jag tror inte jag är ensam om att beröras väldigt starkt av dessa bilder som åtmindstånde till viss del lyckas förmedla krigets fasor. Vad gick igenom fotografernas huvuden i dessa ögonblick kan man fråga sig?
Jag tror inte jag är ensam om att beröras väldigt starkt av dessa bilder som åtmindstånde till viss del lyckas förmedla krigets fasor. Vad gick igenom fotografernas huvuden i dessa ögonblick kan man fråga sig?
Thomas Ekström
Aktiv medlem
Hörde att den unga labassistenten inte klarade av att vänta med att se bilderna så han vred upp värmen i filmtorkskåpet till fullt, det slutade med att emulsionen smalt och rann av.
Capa blev ju förstas skitförbannad men senare hade han väl sagt att det endast handlade om ett par bilder, det viktigaste var att han kom därifrån med livet i behåll.
Capa blev ju förstas skitförbannad men senare hade han väl sagt att det endast handlade om ett par bilder, det viktigaste var att han kom därifrån med livet i behåll.
-Maverick-
Aktiv medlem
Capa är en legend (från början en fiktiv fotograf som han och hans flickvän hittade på innan han själv tog över namnet), men jag tycker att det legendariska tillkommit mest för att han befann sig i de "rätta" omständigheterna. Jämför man med t ex James Nachtwey så tillför den senare, utöver den dokumentära vikten, även en konstnärlig dimension i sina bilder, något som inte är lika framträdande i Capas.
Maverick
Aktiv medlem
Läste nyligen lite i en bok om Capa och om jag minns rätt så var det elva bilder som klarade sig från landstigningen i Normandie.
Om det varit jag som var fotograf så hade ju nog slagit ihjäl assistenten. Fast då utgår jag ju från min nuvarande situation där det inte är så mycket död runt omkring mig. I krig är det väl tillräckligt av den varan så man kanske nöjer sig med att slå på assistenten ett tag, vad vet jag.
Jag skulle nog kunna tänka mig att gå ut och fotografera i krig. Beror väl lite på varför man gör det och vad man vill med bilderna.
Mvh
Maverick
Tobiasl
Aktiv medlem
Nu var det iofs inte bara assistentens fel. Det gick en dokumentär om Capa m.fl.för ett tag sedan här i England och då intervjuades bland annat dåvarande bildredaktören. Vad som hände var att i princip ALLA tidningarna väntade i London på att Capas bilder skulle levereras. När de väl kom så var det väldigt nära deadline så rullarna skickades till labbet med order om att framkalla rullarna så fort det bara gick. I labbet var de rejält stressade och värmen i torkskåpet höjdes (dumt nog) för att snabba på processen. Efter vad jag förstod så tog bildredaktören på sig en stor del av skulden.
Å andra sidan så ser de av Capas berömda "D-day" bilder som klarade sig
ut som de gör just pga den extra "värmebehandlingen" och enligt bland annat just nämnda bildredaktör så kanske till och med bilderna blev bättre pga de fick en lite "abstrakt" känsla.
Capa var tydligen rätt nöjd i vilket fall, bilderna publicerades i princip alla västvärldens tidningar så det var inte direkt så att han gick lottlös.
Å andra sidan så ser de av Capas berömda "D-day" bilder som klarade sig
ut som de gör just pga den extra "värmebehandlingen" och enligt bland annat just nämnda bildredaktör så kanske till och med bilderna blev bättre pga de fick en lite "abstrakt" känsla.
Capa var tydligen rätt nöjd i vilket fall, bilderna publicerades i princip alla västvärldens tidningar så det var inte direkt så att han gick lottlös.
Helion
Medlem
Robert Capa, född som Ernest Andrei Friedmann 22 oktober 1913 i Budapest, död 25 maj 1954 i Vietnam, var en amerikansk fotograf av ungerskt ursprung.
Capa var 1900-talets kanske mest berömde krigsfotograf. Han bevakade flera olika krig: det spanska inbördeskriget, Japans invasion av Kina, andra världskriget i London, Nordafrika och Italien, invasionen av Normandie på Omaha Beach och befriandet av Paris är alla historiska händelser som delvis dokumenterats av Capa.
Capa började sin karriär på 1930-talet. Han kom att befinna sig mitt i viktiga historiska händelser. Från 1936 till 1939 tog han sig runt i hela Spanien och fotograferade de hemskheter som det spanska inbördeskriget förde med sig till civilbefolkningen. Under andra världskriget åkte han världen runt som fotograf för ett amerikanskt kompani. Han hade dock inledningsvis mycket svårt att få tillstånd att åka från USA till Europa för att arbeta som krigsfotograf. Han var visserligen själv zigenare och avskydde nazismen, men han var ändå på papperet medborgare i Ungern, ett land som var allierat med, och senare ockuperat av, Nazityskland.
Hans mest kända bilder togs 6 juni 1944, på D-dagen, då han simmade upp på stränderna precis som alla de andra soldaterna, men i stället för ett skjutvapen var han beväpnad med en kamera.
Efter en kort tids vila efter andra världskriget reste han till Sydostasien där de franska trupperna hade slagits i åtta år i det första Indokina-kriget. Den 25 maj 1954 följde Capa med ett franskt regemente. Klockan 14:55 tog de sig igenom ett farligt område i djup skog. Capa, som inte såg sig för, trampade på en landmina som avslutade hans korta men legendariska karriär.
Sången "Kamikaze Cappa" skrevs av den österrikiske popstjärnan Falco som en hyllning till Robert Capa 1986.
1946 blev han amerikansk medborgare. 1947 var Capa en av grundarna av fotokooperativet Magnum. Han var bror till fotografen Cornell Capa.
Källa: Wikipedia
Capa var 1900-talets kanske mest berömde krigsfotograf. Han bevakade flera olika krig: det spanska inbördeskriget, Japans invasion av Kina, andra världskriget i London, Nordafrika och Italien, invasionen av Normandie på Omaha Beach och befriandet av Paris är alla historiska händelser som delvis dokumenterats av Capa.
Capa började sin karriär på 1930-talet. Han kom att befinna sig mitt i viktiga historiska händelser. Från 1936 till 1939 tog han sig runt i hela Spanien och fotograferade de hemskheter som det spanska inbördeskriget förde med sig till civilbefolkningen. Under andra världskriget åkte han världen runt som fotograf för ett amerikanskt kompani. Han hade dock inledningsvis mycket svårt att få tillstånd att åka från USA till Europa för att arbeta som krigsfotograf. Han var visserligen själv zigenare och avskydde nazismen, men han var ändå på papperet medborgare i Ungern, ett land som var allierat med, och senare ockuperat av, Nazityskland.
Hans mest kända bilder togs 6 juni 1944, på D-dagen, då han simmade upp på stränderna precis som alla de andra soldaterna, men i stället för ett skjutvapen var han beväpnad med en kamera.
Efter en kort tids vila efter andra världskriget reste han till Sydostasien där de franska trupperna hade slagits i åtta år i det första Indokina-kriget. Den 25 maj 1954 följde Capa med ett franskt regemente. Klockan 14:55 tog de sig igenom ett farligt område i djup skog. Capa, som inte såg sig för, trampade på en landmina som avslutade hans korta men legendariska karriär.
Sången "Kamikaze Cappa" skrevs av den österrikiske popstjärnan Falco som en hyllning till Robert Capa 1986.
1946 blev han amerikansk medborgare. 1947 var Capa en av grundarna av fotokooperativet Magnum. Han var bror till fotografen Cornell Capa.
Källa: Wikipedia
Mattias Holter
Aktiv medlem
Då jag är väldigt intresserad av WWII och slagen i just Normandie i Frankrike tycker jag att det är ganska så fruktansvärt att han riskerade livet på Omaha Beach och knäppte ett flertal rullar, och när han väl skickade iväg dom till framkallning så slarvade dom på labbet eftersom dom va stressade och förstörde alla bilder, bara 5 gick att rädda. Tråkigt värre. Skulle va intressant att se alla, finns inga andra bilder från stränderna än dom 5 som Robert Capa tagit vad jag vet.
/Mattias
/Mattias
LittleCapa
Aktiv medlem
Revolutionerade pressfoto!
Det finns två 1900-tals fotografer som fört pressfotot framåt. Deras syfte var att få läsaren att känna "jag var där"!
Pressfoto bestod innan deras bilder kom på redaktionernas bord av typ:
-Gubbe vinkar in i kameran! (Winston Churchill och hans förbannade V-tecken -finns säkert ett ton såna bilder)
-Gubbar "ruskar tass"! (5000 ton)
-Gubbe pekar! (10000 ton)
och från sportens värld:
-Gubbe får pris av gubbe i hatt och lång rock!
-Så här ser stadion utnär någpn springer! (hela stadion)
-Kungen alt annan "viktig gube" ser på!
Robert Capa och Leni Riefanstahl gick på motivet där det hände och rensade bort allt ur bilden som inte var betydelsefullt för "nu-händelsen". Kolla in Leni Riefensthals sportbilder från OS 1936. Okey att hon var Hitlers favoritforgraf men bilderna är bra ändå.
Bortrensade röriga bakgrunder. Hon använde ofta himlen som bakgrund.
Robert Capa likadant, "beskär så mycket du vågar och sen lika mycket till så blir det bra".
Det finns mycket att lära för dagens fotografer av dessa båda.
Robert Capas bilder gav den rätta bilden av kriget. Bilderna från 1:a världskriget visar gärna gubbar i olika konferensrum och soldater som drar ut på lite "Jolly-good-sport"medan Capas bilder
visar att krig är bedrövligt. Människor dör! Människor lider! Det är såna ögonvittnesbilder som skriver om vår historiebok. De tillför betraktaren ett nytt element som han inte redan sett.
Hur kungen ser ut kan alla se på varje enkrona, kungen petande sig i näsan har inte många sett.
Det finns två 1900-tals fotografer som fört pressfotot framåt. Deras syfte var att få läsaren att känna "jag var där"!
Pressfoto bestod innan deras bilder kom på redaktionernas bord av typ:
-Gubbe vinkar in i kameran! (Winston Churchill och hans förbannade V-tecken -finns säkert ett ton såna bilder)
-Gubbar "ruskar tass"! (5000 ton)
-Gubbe pekar! (10000 ton)
och från sportens värld:
-Gubbe får pris av gubbe i hatt och lång rock!
-Så här ser stadion utnär någpn springer! (hela stadion)
-Kungen alt annan "viktig gube" ser på!
Robert Capa och Leni Riefanstahl gick på motivet där det hände och rensade bort allt ur bilden som inte var betydelsefullt för "nu-händelsen". Kolla in Leni Riefensthals sportbilder från OS 1936. Okey att hon var Hitlers favoritforgraf men bilderna är bra ändå.
Bortrensade röriga bakgrunder. Hon använde ofta himlen som bakgrund.
Robert Capa likadant, "beskär så mycket du vågar och sen lika mycket till så blir det bra".
Det finns mycket att lära för dagens fotografer av dessa båda.
Robert Capas bilder gav den rätta bilden av kriget. Bilderna från 1:a världskriget visar gärna gubbar i olika konferensrum och soldater som drar ut på lite "Jolly-good-sport"medan Capas bilder
visar att krig är bedrövligt. Människor dör! Människor lider! Det är såna ögonvittnesbilder som skriver om vår historiebok. De tillför betraktaren ett nytt element som han inte redan sett.
Hur kungen ser ut kan alla se på varje enkrona, kungen petande sig i näsan har inte många sett.
Graal
Avslutat medlemskap
Och så till den obligatoriska frågan: Vilken kamera använde Capa? Inte oviktigt i det här sammanhanget. Måste varit en kamera som tålde skit, smuts, damm, oöm behandling och som fungerade i ur och skur. Jag tippar på en Zeiss som Contax II eller III mätsökarkamera, Det är rena stridsvagnar. Har för mig att jag sett en bild på Capa där han höll i något som liknade en Contax?
LittleCapa
Aktiv medlem
Bobs kameror:
Robert Capa använde bland annat: Leica D,Leica F,Contax II,Nikon S.
Han lär ha gått omkring med en Leica F och Zeiss hopskjutbara 50 mm optik i bröstfickan för jämnan. Bara för att aldrig missa en bild.
Bra länkar för den som vill veta mer:
www.photo.net/bboard/q-and-a-fetch-msg?msg_id=005Dj0
och
http://www.warchronicle.com/journalists/capa_pics.htm
Ojdå nu vaknade visst "Messerschmidten" i mig igen.
Robert Capa använde bland annat: Leica D,Leica F,Contax II,Nikon S.
Han lär ha gått omkring med en Leica F och Zeiss hopskjutbara 50 mm optik i bröstfickan för jämnan. Bara för att aldrig missa en bild.
Bra länkar för den som vill veta mer:
www.photo.net/bboard/q-and-a-fetch-msg?msg_id=005Dj0
och
http://www.warchronicle.com/journalists/capa_pics.htm
Ojdå nu vaknade visst "Messerschmidten" i mig igen.
LittleCapa
Aktiv medlem
Hur ska någon veta det nu?
Vilket fall som helst var han en av grundarna av fotokollektivet Magnum i Paris. Kolla in bilderna på:
http://www.magnumphotos.com/
Där finns en hel drös bilder från honom och andra fotografiska giganter som Henri-Cartier Breson.
Capas motto har jag alltid försökt leva efter:
"If your photographs aren't good enough, you're not close enough."
Man kanske skulle kunna säga att han överdrev det lite på slutet. Försöka plåta inifrån en exploderande landmina var nog lite väl närgånget.
Vilket fall som helst var han en av grundarna av fotokollektivet Magnum i Paris. Kolla in bilderna på:
http://www.magnumphotos.com/
Där finns en hel drös bilder från honom och andra fotografiska giganter som Henri-Cartier Breson.
Capas motto har jag alltid försökt leva efter:
"If your photographs aren't good enough, you're not close enough."
Man kanske skulle kunna säga att han överdrev det lite på slutet. Försöka plåta inifrån en exploderande landmina var nog lite väl närgånget.
oskard
Avslutat medlemskap
jag har för mig att bilderna skickades tillbaka till England för framkallning och distribution. Där var det nån i något labb som gjorde fel...
En intressant fråga i samanhanget är ju om Capas bilder från D-Dagen skulle bli lika kända om de blivit som han hade tänkt?
"Stilen" och bristen på andra bilder från landstigningarna har kanske gjort dem överdrivet kända?
