Grupper

Helt rätt tänkt Johan Pihl,
jag kör nu bara med ett hus i taget! :)
Noterar i min profil vilket hus jag har fn.
/Bengan

Tjaba, Bengan.

Jo, M6;an har jag förstått, undrade vilket det andra huset var? M4;a, M2;a eller M4-2?

Det var ju samma sak för Affe för nån månad sedan, han bytade från M6 till MP. Och det skiljer väl heller inte så värst mycket mellan de två husen? Men ändå var han tvungen att ändra i sitt löfte. Varför ska det vara annorlunda bara för att det är en av redaktörerna som gör samma ändring?

Jag menar, om ni (du och Johan E) nu sätter upp så snäva regler (som t ex EN kamera) att ni inte ens själva kan följa dem fullt ut, varför då inte ändra på reglerna istället?

Ska man tolka det som så, att man nu kan köra t ex en Olympus OM-1, och samtidigt en Olympus OM-4? Eller hur lika (eller "identiska") måste kamerahusen vara? Vore det inte enklare att ändra regeln om EN kamera? Eller köra det fullt ut? Jag menar det finns inga kameramodeller som är identiska, då fanns det ju ingen anledning att döpa dem till olika namn!

Tjaba Johan (Pihl)
Nix, jag betämmer inte!
Jag ville vara ärlig och stämma av vad ni tycker om mitt förfarande att använda/ha ett extra M-hus.
Det är ju i stort samma innehåll i de Leica M-hus jag har, det enda som i stort skiljer är 28 mm ramen och fast exponeringshjälp, som ju bara finns i M 6:an.
Så vad i realiteten händer då jag byter hus,
det är att jag fortfarande har samma typ av "filmbakstycke"!
(Fast tillverkade under olika år!) ;)
/Bengan

Ok, Bengan. Du är ju med-redaktör på Dogma, så du bestämmer väl själv hur du ska göra? Men du kan väl iaf uppge vilka två hus du ska använda (eller du har tänkt att använda hela din "samling")? :)

Ok vänner,
tar mig "friheten" att använda två kamerahus i Dogma, två M Leica, som HCB! :)
(Allt är ju i stort identiskt på dessa hus)
Bla. just för att det tar så'n lång tid att byta film i en M Leica! ;)

Vad gäller kontinuitet,
så har jag haft det ganska lätt för mig i Dogma. ;)
Jag har ju nästan alltid kört, och kör fortfarande med en M Leica. Man vänjer sig, och får vanor! :)
Tror det även beror på att jag alltid försökt att ha kameran med mig, då ÄR en M Leica praktisk.
Det här ensidiga användandet har också bidragit till nå'n slags "automatik" vad gäller fotograferandet....
Jag "känner" bildbegränsningen, just genom "år av träning!" :)
Och för att försöka avsluta den här utläggningen, för mig har det långvariga användandet av en kamera, och nästan bara en brännvidd, (tidigt Dogma-stuk alltså), gjort att mitt fotande blivit mera "automatiskt" som sagt!
Så jag är nöjd! :)
/Bengan

Jo Affe, jag håller med dig, att det är kontinuiteten som är viktig, att det är det som är vitsen med dogma-tanken. Kontinuitet och enkelhet. Mitt huvudsakliga fotograferande nu är ju under promenaderan till och från jobbet, och där kör jag dogma med min lilla kompakt på 5.8 mm (28). Men de flesta av dessa bilder hamnar i min blogg (ja förstås de flesta finns bara på min dator). Visst händer det att jag ser motiv där jag kanske spontant skulle vilja använda längre brännvidd, men nu väljer jag i stället att försöka fånga det med min valda brännvidd, vilket är mer lärorikt.

Sen var det detta med undantag, men det är då medvetna undantag. Som nu i helgen; då plockade jag fram storkameran och ägnade mig åt ett helt annat motivområde. Och då blir det tydligt att jag gör något annat, med en annan kamera, med ett annat intuitivt beteende. Men jag skulle aldrig kunna begränsa mig till enbart dogma i hela mitt fotande; det skulle vara för begränsande för mig. Och när jag åter känner för att vara allmänt mer varierad då tar jag också timeout från dogma.

Det är vad jag tycker.

Som andra varit inne på tror jag att kontinuiteten är viktig. Om man skall bli intuitiv med sina prylar krävs nog att man kör med dom ett tag. Som löftet är utformat nu är det ju ok att i princip plåta på med vad som helst och sedan ur mängden bilder välja ut de som passar i dogma, och redan där ser jag ett problem om tanken är att bli intuitiv med sin utrustning. Jag tror också att detta delvis bidrar till förvirringen runt dogma. Man har svårt att se vitsen med att plåta på "som vanligt" och att sedan ur "bildskörden" plocka ut de som är tagna efter vissa kriterier vg kamera och brännvidd. Om vitsen är att bli så pass intuitiv med sina prylar att man inte skall behöva tänka på dom vid fotograferingen så måste man nog begränsa sig i hela sitt fotograferande eller åtminstone så att tillfällen som man frångår dogma blir undantag. Tja, vad tycker ni andra?
-affe

Johan P, jag tror detta faller tillbaks på vad Affe skriver om längre ner: målformuleringen.

J - O. Möjligt du har rätt. Det var bara ett förslag. Jag tänkte mest att, hur sin kamera funkar lär man sig fort, men utsnittet för en brännvidd tar längre tid att lära sig.

Johan P, angående att låsa sig bara till en brännvidd, men använda tre olika kameror. Det tycker jag blir fel; det intuitiva hanterandet av kameran gäller väl inte bara bildvinkeln och ett intuitivt seende av den; det gäller väl även hanterandet av kameran i övrigt; greppet, läget av rattar och reglage; även det måste ingå i det intuitiva om jag uppfattat grundtanken rätt.

"HCB hade ett extra (identiskt) Leica-hus (utan objektiv) i fickan för att "snabba upp" filmbytet"
Tack Johan,
vågade inte nämna det själv... ;)
B)

Johan P, 35:an är en utmärkt glugg på alla sätt och vis, men jag vill fortsätta att jobba mig in i 28:an ytterligare. För närvarande upplever jag 35:an lite som varken vidvinkel eller normal, dessutom har jag plåtat så mycket 35 att jag ledsnat lite, jag tror att 28:an kan ge mig ett annat uttryck i bilderna. Dessutom är det ju inte direkt någon brist på 35:or i dogma.
-affe

Jag tycker nog Alf är på rätt spår. Att endast begränsa sig till EN brännvidd skulle vara tillräckligt. Och att man bestämmer sig för ETT bildförhållande, 1:1, 3:2, 4:3 eller nåt annat. Och utöver det då kör, EJ manipulation, eller beskärning eller arrangemang.

Ett löfte skulle då kunna begränsas till: småbild, 35mm's vidvinkel. Och det skulle kunna innefatta, sv/v- och/eller färgfilm. Man skulle kunna växla mellan t ex en Leica M4-2 med 35/2 och en Minox, som har 35/2,8 och en Nikon med en 35/1,4. Det vore inte så illa!

Men för mig är det ok, som det är nu. Det var bara ett förslag!

Edit: Förresten, Alf. Vad är det nu för fel på mellanmjölkslagom då? 35;an är ju perfekt som Dogma-löfte, just pga att den är mellanmjölkslagom! :)

Johan E, vg löftet och eventuell urvattning så är det helt upp till dig och Bengan givetvis. Lite synpunkter dock:
Jag tror att målformuleringen är viktig, alltså vad vill ni/vi uppnå med dogma. När väl detta är specificerat tror jag att löftet blir lättar. Alltså vad som krävs för att uppfylla målformuleringen. Jag tror att det vore bra att skala bort allt som inte har direkt med målet att göra. Som löftet ser ut nu tror jag att många ifrågasätter just detta "vad som krävs" i förhållande till målsättningen. Jag tror att det viktigaste med löftet är att formulera målsättningen glasklart, då kommer "vad" frågorna falla ut mer eller mindre automatiskt.
-affe

Jag ändrar löftet till:
Leica MP
Summicron 28/2,0 ASPH
Svartvitt

35:an blev lite för
mellanmjölkslagom tycker jag ;)
-affe

Två identiska hus är det ju inget problem att växla mellan utan att bryta DOGMA-löftet ;-)

Men frågan är hur långt vi kan förenkla löftet utan att det förlorar sin mening?

Är det inte lättare att ändra löftet då och då, om nu "nöden tränger på"?

/johan e
Ps.
Jag har läst att HCB hade ett extra (identiskt) Leica-hus (utan objektiv) i fickan för att "snabba upp" filmbytet....

Som digitalfotograf tycker jag man kan skippa Färg/svarvitt. Jag tänker (och ser) bild när jag fotar, inte färg/svarvitt och jag får större frihet att ägna mig åt bilden, när jag slipper bry mig om det. Har faktiskt funderat på att blogga om det...

Givetvis Johan ;)
Men vg det tekniska borde färg eller svartvitt, brännvidd och film/sensor format räcka tycker jag. Eller kanske till och med skippa färg eller svartvitt för att få in fler färgbilder?
-affe

Jag håller med Alf, med reservation (tillägg) för Ej manipulation och Ej beskärning! Men jag tror inte att Johan E godkänner två olika Leica-hus, Bengan! :)

Egentligen tycker jag att färg eller svartvitt och brännvidd skulle räcka gott. Plåtar man med en 28:a eller motsvarande i småbildsformat tex spelar det väl ingen roll vilket märke eller vilket hus den sitter på? Jag tror att en hel del onödig prylfixering skulle försvinna då.
-affe