Grupper

Men frågan är om det kan klassas som arrangemang eller manipulation av motivet om fotografen väntar på att rätt ljus etc infinner sig för att man ska kunna ta den bild man vill?? Det var typ den frågeställningen jag försökte provocera fram i mitt ursprungliga inlägg.

Ni talar om planerade bilder...
Glöm bara inte punkt ett:
"Allt foto ska genomföras utan påverkan från fotografen. Ingen manipulation eller arrangemang av motivet är tillåtet."
// Asketen Robin

Nej, Johan P, det är nog du som har missuppfattat mitt inlägg. Jag borde kanske ha varit tydligare (och du kanske skulle ha läst lite noggrannare).

Jag är mycket väl medveten om att Dogma inte har något med gatufoto eller ögonblicksbilder att göra, och att man kan plåta precis vilka motiv som helst i denna fotografiska disciplin. Men jag tycker det är svårfrånkomligt att Dogma ändå verkar passa bäst för en viss typ av bilder.

Det stämmer inte heller att jag upplever att gatufoto (eller Dogma med dess asketiska hållning) skulle framhållas som finare eller mer äkta än annat fotograferande, men jag tycker mig ha snappat upp åsikter som antyder det från flertalet andra. Det vad var jag försökte säga i föregående inlägg.

Syftet med mitt inlägg i debatten var mest att utmana Dogma-tanken och -principen en aning (och kanske tog på mig rollen som djävulens advokat). Syftet med Dogma är ju att fokusera på bilden, och jag ville mest påpeka att man kan fokusera på bilden på olika sätt och ändå uppnå fotografiskt nirvana utan att nödvändigtvis alltid ha denna strikt asketiska hållning i sitt fotograferande.

Nog om det. Bättre att vi ägnar oss åt att knäppa bilder.

Mitt löfte:
Leica M6
Canon 50mm f/0.95
Kodak Tri-X 400

Skaffade mig en Leica för ett litet tag sen och har nu framkallat negativ från 9 rullar tagna med den kameran, och byter alltså dogmalöfte.

Leica CL
Summicron-C 40 mm / f2
Ilford HP5+ framkallad i
Calbe R09 Spädning 1+40

Se fram emot nya bilder :)

Ja, uff vad svarvitt här ser ut. Jag byter genast till färg! Men fortfarande min S70, på 5,8 mm (28) och 100 ASA.

Som Johan Pihl säger:"Dogma 07 har inget med ögonblicksbilder eller gatufoto att göra".
Även om det kanske ser ut så just nu i Poolen.....
Och hoppas det kommer in fler naturbilder och mer färg!
Och gärna mer fnitter!! ;)
Dogma är bara ett förhållningssätt!
För dom som vill!! :)
Mvh Bengan

Nytt objektiv, nytt löfte.

Canon EOS 400D
Sigma 17-70 (28mm)
S/V
ISO 100

John E. Du har nog missuppfattat en del. Dogma 07 har inget med ögonblicksbilder eller gatufoto att göra. Att ta, och att lägga upp mer planerade bilder här är inget fel (naturbilder, porträtt eller arkitektur osv spelar ingen roll). Sådant bestämmer man själv.

Att du upplever det som att gatufoto skulle framhållas som något finare än andra typer av fotografi, tycker jag är lite märklig. Så länge jag har hållt på med gatufoto så har det alltd varit precis tvärtom. Gatufoto verkar hamna längst ned på skalan av vad som är fint!

Fotografera vad du vill och bry dig inte så mycket om vad andra personer här i poolen tar för typ av bilder. Om du tar planerade bilder eller ögonblicksbilder spelar mindre roll, så länge du håller dig till dogma-reglerna! :)

John-E K. Om din kamera inte går att ställa in på sv/v, så är det säkert ok att göra så som du beskriver. Jag är själv ganska dålig på sådant, så kanske nån med digitalkamera kan svara på frågan bättre än jag?

Sen en sak till alla (de nya medlemmarna mest, eftersom vi gamla redan vet om det). Det kan vara bra om man skriver sitt Dogma-löfte på sin profilsida.

Hej John (och ni andra)!
Jag har lagt ut ditt inlägg på min blogg!

MvH
/Jan-Olof

Planerat fotograferande vs ögonblicksbilder

Mot bakgrund av den senaste Dogma-debatten skulle jag vilja dryfta ytterligare en aspekt av fotograferande, nämligen Dogma och dess förhållning till planerat fotograferande och ögonblicksbilder. Jag gör det här i Dogmagruppen eftersom jag inte har någon blogg.

Så som jag tolkar Dogma som fotografisk disciplin lämpar det sig bäst för gatufoto, reportage och generella ”ögonblicksbilder”. Inget fel i det. Men jag tror att folk ibland kan känna att just den typen av fotograferande framhålls av vissa som en finare, högre och mer äkta form av fotograferande än något annat – lite fotosnobbism om man så vill.

Personligen gillar jag Dogma och tanken på att köra in sig på en utrustning och på så vis befria sitt bildseende från utrustningen. Detta är nästan som frågan om hur man definierar frihet; är man mer fri av att alltid ha en uppsjö av valmöjligheter eller är det större frihet att alltid leva efter en konstant princip och därmed ”slippa” att ständigt behöva fatta nya beslut? Typ.

Men trots att jag gillar Dogma-disciplinen och den typen av bilder så måste jag erkänna att de bilder som jag har tagit och är mest nöjd med är de bilder när fotograferandet har varit ytterst planerat i förväg – jag vet hur motivet ser ut, vilken slags bild jag vill ta och väntar tills ljuset faller från rätt håll eller liknande. Jag har utan tvekan fokuserat på bilden och haft ett kreativt bildsinne i dessa situationer, men frågan är hur väl det stämmer överens med Dogma?

Johan E skriver såhär i ett av sina senare blogg-inlägg:
”Som bågskytten som upprepar sina rörelser till perfektion. Som helt fokuserar på målet, inte på bågen, inte på pilen. När det "avgörande ögonblicket" infinner sig släpper han pilen - som träffar sitt mål. Övning, koncentration, intuition, och en smula begåvning ;-)”

För att fortsätta liknelsen om bågskytten: I mina öron låter det som att Johan beskriver bågskytten som tränar och lär känna sin utrustning så väl att han är helt ”befriad” från den och kan koncentrera sig helt och hållet på målet (bilden) när han går ut i skogen och skjuter småvilt. Och detta är väl ungefär så som gatufoto fungerar, i sina bästa stunder.

När det gäller de bilder jag är mest nöjd med har jag inte ”gått ut i skogen och skjutit småvilt”, utan snarare kommit förberedd till tävlingsbanan för att skjuta på en måltavla som jag vet hur den ser ut och försöka göra det med ett så lyckat resultat som möjligt. Jag vet alltid vilken utrustning jag har att jobba med när jag i förväg ”ser” bilden som jag vill ta, och anpassar den självklart för att få det resultat jag vill uppnå.

Båda angreppssätten tycker jag fokuserar på bilden i högsta grad, och kräver i någon mån att man vet vad ens utrustning kan prestera. Men ryms båda sätten inom Dogma?

Om någon med en blogg vill lyfta in detta i ett mer offentligt ljus, knock yourself out – saxa bäst ni vill.

Jag tycker att de nya dogma-löftena är OK. Men:
En reflektion om färg kontra sv/v är att med en digital systemkamera kan vi inte ha sv/v som löfte då de inte tar bilder i sv/v. I alla fall inte min K10D. Så, alltså en fråga: är det OK att konvertera till sv/v (kanske som att konvertera från raw)?

/John-Erik

Nytt DOGMA-löfte!
Efter en tids letande så har jag skaffat en
Konica Hexar AF som kommer att bli min nya dogma-kamera. filmen blir Fuji Neopan400.

/Micke

Kära Dogmatiker - äntligen!
Jag har lagt ut den "slutgiltiga" ;-) omformuleringen av DOGMA-löftena i min blogg:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/19162.htm
Läs, begrunda och kommentera:-)
Mvh
Johan E

Byter kamera! Från Leica M6 till Leica M 4.
Hälsningar Bengan

hej,och tackar har två bilder jag ska försöka få scannade och lägga så fort jag kan
johan

Många Johan nu (och nu kan ni inte kalla mig JP längre)! :)

Det är med stor glädje som vi hälsar medlem nummer 100 välkommen, nämligen: Johan Palmquist!

Varmt välkommen Johan!

/johan e

(Jag har förärat händelsen ett litet blogginlägg ;-)

Låter spännande, Jesper. Välkommen du med! :)

Välkommen i sällskapet, Magnus! Ja, lite fler barnbilder hade inte varit fel här i poolen.

Robin: Det finns nog "bara" en maxgräns på brännvidden. Tycker personligen inte att det hade behövts nån gräns alls. Men det är klart, vi slipper ju att få hit paparazzifotografer om man inte får ha större teleobjektiv än 90 mm! :)