Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett
Plus-medlemskap.
Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
Jag har lagt ut ditt inlägg på min blogg!
MvH
/Jan-Olof
Mot bakgrund av den senaste Dogma-debatten skulle jag vilja dryfta ytterligare en aspekt av fotograferande, nämligen Dogma och dess förhållning till planerat fotograferande och ögonblicksbilder. Jag gör det här i Dogmagruppen eftersom jag inte har någon blogg.
Så som jag tolkar Dogma som fotografisk disciplin lämpar det sig bäst för gatufoto, reportage och generella ”ögonblicksbilder”. Inget fel i det. Men jag tror att folk ibland kan känna att just den typen av fotograferande framhålls av vissa som en finare, högre och mer äkta form av fotograferande än något annat – lite fotosnobbism om man så vill.
Personligen gillar jag Dogma och tanken på att köra in sig på en utrustning och på så vis befria sitt bildseende från utrustningen. Detta är nästan som frågan om hur man definierar frihet; är man mer fri av att alltid ha en uppsjö av valmöjligheter eller är det större frihet att alltid leva efter en konstant princip och därmed ”slippa” att ständigt behöva fatta nya beslut? Typ.
Men trots att jag gillar Dogma-disciplinen och den typen av bilder så måste jag erkänna att de bilder som jag har tagit och är mest nöjd med är de bilder när fotograferandet har varit ytterst planerat i förväg – jag vet hur motivet ser ut, vilken slags bild jag vill ta och väntar tills ljuset faller från rätt håll eller liknande. Jag har utan tvekan fokuserat på bilden och haft ett kreativt bildsinne i dessa situationer, men frågan är hur väl det stämmer överens med Dogma?
Johan E skriver såhär i ett av sina senare blogg-inlägg:
”Som bågskytten som upprepar sina rörelser till perfektion. Som helt fokuserar på målet, inte på bågen, inte på pilen. När det "avgörande ögonblicket" infinner sig släpper han pilen - som träffar sitt mål. Övning, koncentration, intuition, och en smula begåvning ;-)”
För att fortsätta liknelsen om bågskytten: I mina öron låter det som att Johan beskriver bågskytten som tränar och lär känna sin utrustning så väl att han är helt ”befriad” från den och kan koncentrera sig helt och hållet på målet (bilden) när han går ut i skogen och skjuter småvilt. Och detta är väl ungefär så som gatufoto fungerar, i sina bästa stunder.
När det gäller de bilder jag är mest nöjd med har jag inte ”gått ut i skogen och skjutit småvilt”, utan snarare kommit förberedd till tävlingsbanan för att skjuta på en måltavla som jag vet hur den ser ut och försöka göra det med ett så lyckat resultat som möjligt. Jag vet alltid vilken utrustning jag har att jobba med när jag i förväg ”ser” bilden som jag vill ta, och anpassar den självklart för att få det resultat jag vill uppnå.
Båda angreppssätten tycker jag fokuserar på bilden i högsta grad, och kräver i någon mån att man vet vad ens utrustning kan prestera. Men ryms båda sätten inom Dogma?
Om någon med en blogg vill lyfta in detta i ett mer offentligt ljus, knock yourself out – saxa bäst ni vill.
En reflektion om färg kontra sv/v är att med en digital systemkamera kan vi inte ha sv/v som löfte då de inte tar bilder i sv/v. I alla fall inte min K10D. Så, alltså en fråga: är det OK att konvertera till sv/v (kanske som att konvertera från raw)?
/John-Erik
Efter en tids letande så har jag skaffat en
Konica Hexar AF som kommer att bli min nya dogma-kamera. filmen blir Fuji Neopan400.
/Micke
Jag har lagt ut den "slutgiltiga" ;-) omformuleringen av DOGMA-löftena i min blogg:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/19162.htm
Läs, begrunda och kommentera:-)
Mvh
Johan E
Hälsningar Bengan
johan
Varmt välkommen Johan!
/johan e
(Jag har förärat händelsen ett litet blogginlägg ;-)
Robin: Det finns nog "bara" en maxgräns på brännvidden. Tycker personligen inte att det hade behövts nån gräns alls. Men det är klart, vi slipper ju att få hit paparazzifotografer om man inte får ha större teleobjektiv än 90 mm! :)
Löfte:
Canon EOS 400D
Canon EF 50mm 1:1.8 II
S/V
ISO 100
:)
B)
Ingen ändring på kamera/optik. M Leica har funkat för mig sedan 1960-talet, så jag kör ett tag till! ;)
/Bengan
Mitt nya löfte är:
Rico GX 100
Sv/v
AutoISO
Brännvidd motsvarande 24mm
Format: 3:2
Johan svarade visst på frågan om M-gluggar. Som han skriver sitter de bakre linselementen så nära filmplanet att spegeln inte får plats, dessutom är bländare fast så om man bländar ned är optiken nedbländad, inget sker vid exponeringen. Vg Leicas optik så håller den almännt hög klass givetvis, det är därför den kostar. Men detta med motljus varierar även med Leica optik. Jag hade tex en summicron-m 50:a som var hopplös i motljus vilket är ett ganska vanligt problem med just den gluggen. Erwin Puts har testat och skrivit mycket om Leica och testat ganska många gluggar.
http://www.imx.nl/photo
M-gluggar är ju gjorde för mätsökarkameror, där linserna sitter mycket närmare filmplanet än vad de gör på spegelreflexkameror. Därför går det inte att använda M-gluggar till vanliga spegelhus (antar jag)! Men vad jag förstår av de här på FS som kör Summicron R 35/2 med adapter på sin digitala Canon, så ska det funka utmärkt och ge fint bildresultat!