Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett
Plus-medlemskap.
Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
-affe
Jag röstar för a.
/Krister
a. ISO helt fritt bara s/v eller färg, eller:
b. 2st ISO-lägen alt filmer (fortfarande s/v eller färg)
Vad sägs?
/johan e
Har precis börjat med dogmafotografering, och mitt löfte är som följer:
Canon EOS 40D
Tamron 28-75, låst på 28 mm.
ISO 400
s/v jpeg direkt från kameran.
Ingen redigering i datorn. Endast bildstorleken får ändras.
Ska bli skoj det här! :)
Det jag vänder mig emot med fast iso är att jag normalt väljer film efter vilket ljus jag har, och detta just för att kunna fotografera på "samma sätt". Vinterhalvåret blir det mycket neopan 400 och sommarhalvåret neopan acros. Om jag skulle köra neopan 400 året om blir resultatet att jag måste blända ned mer än vad jag vill för de bilder jag vill ta. Sedan när det gäller Christer Strömholms devis en kamera, ett objektiv en film så handlar detta om att man skall bli väl förtrogen med de prylar man använder. Dessutom ingick kedjan med fotopapper och kopia. Och självklart skall man vara förtrogen med sina prylar. Alternativet för mig är att hoppa av dogma under sommarhalvåret då jag för att få de bilder jag vill ha väljer en lägre känslighet. Det som är viktigast när det gäller att bli intuitiv tycker jag är att man använder en kamera och en brännvidd och färg eller sv/v. För mig skulle det till och med få vara en analog kamera, fast brännvidd och manuell ljusmätning, men det är jag det.
Jag brukar ofta fixa det ganska bra. Noterar antal gjorda exp, spolar tillbaka, lämnar startfliken ute, noterar med blyerts antal exp på startfliken, lägger filmen i kylskåpet.
Men visst har jag några rullar som är dubbelexponerade.... :) :) :)
/Krister
-affe
exponeringsmetoden är fri, allt från senaste "supermatrixen" till gammal klassisk se på ljuset och bedöma (chansa:-) mätning är OK. Likaså om kamera är manuell eller om man använder någon automatik är ointressant. Bilden, utsnittet, kompositionen är i centrum. Och kanske bör vi förändra/förenkla reglerna mer. Formatet är som tidigare sagt fritt, och en diskussion om ISO-talet pågår. Allt lutar åt att vi tar bort ISO:t från löftet och begränsar punkt 4 till S/V eller färg - vad sägs?
Mvh
Johan E
Handlar inte Dogma om att man ska komma fram till bilden, kärnan. Det innebär att vi alla har olika saker som begränsar oss olika mycket. Huruvida jag kör manuellt, spot eller matrismätning är inget som står mellan mig och bilden. Däremot är förbudet mot redigering något som sporrar.
Min poäng är att man får nog ransaka sig själv. Vad är det som gör att just du kommer närmre bilden? Man kanske rent av ska ha personliga löften, med några få regler: en kamera, en optik och en film.
Men vad vet jag? Jag är ju ny i sammanhanget. ;-)
Jag tycker snarare tvärtom vad du tycker. Fler regler, färre missförstånd. Jag är dessutom av åsikten att självporträtt strider mot regel nummer 1.
Men jag har ingen lust att bråka om sånt om det skulle visa sig att få andra tycker samma sak. =)
Förresten en sak till. Man märker att det råder mycket missförstånd om vad som är tillåtet och inte, både bland nya och äldre dogmaiter. Borde vi inte fundera på att göra det lite enklare, och hålla oss till lite färre (låt säga fem, sex eller sju) regler/begränsningar?
1. Nikon D40
2. Brännvidd 28
3. Iso 200
allt annat så normalt jag kan hitta funktionerna på.