Grupper

Nån mer än jag som har problem att se bilderna i poolen? D v s de som brukar ligga intill kotterplank och bloggar? Helt borta hos mog.

Bildvisning på Restaurang NamKang den 23/2 kl. 18:00
Välkomna!
http://www.fotosidan.se/forum/forumdisplay.php?f=47
Mvh //MFS

För ett par år se´n efterlyste Mike på Theonlinephotographer en önskekamera för snabba bilder, men ändå bra kvalité.
http://theonlinephotographer.typepad.com/the_online_photographer/dmd-the-digital-camera-id.html
Denna verkar komma nära. En riktig APS-C-sensor. Och en riktig sökare i övre vänstra hörnet så näsan får plats. (Dessutom SAMTIDIGT en bra elektronisk sökare)
Förresten, ljusschakt? Vill du tillbaks och smyga med trettitalets grodperspektiv? Jag tycker vi ska möta vår motiv i ögonhöjd.

Har ni sett att dpreview har hållit i en Fuji X100? Den till och med känns bättre än den ser ut. Kan bli den första riktiga digitala gatukameran. Inga bildexempel ännu dock.
http://www.dpreview.com/previews/fujifilmx100/

Jag håller med Mats.
En redlös tjej som inte kan försvara sig mot varken fula gubbar eller gatufotografer ska lämnas ifred eller ännu hellre tas om hand. Det finns inget kontnärligt i att kränka en sådan människa.

Om man går igång på att fota sådana människor är man lika mediakåt som resten av gängen på big brother. Vi måste väl visa NÅGON typ av mänsklighet och respekt? Det behöver inte betyda att fota under kjolen. Det är nog värre att lägga upp ett nerspytt ansikte, som kan identifieras.

Jag tror dock ingen lag kan förändra det, men det finns fortfarande bilder som aldrig borde publicerats.

Som ni märker avskyr jag den typen av bilder, där man kränker någon bara för att "man får" eller "det är konst". I såfall är konst bullshit och skall beskämpas.

T

Mattias. Medvetet kränka tror jag kan handla om den typen av fotografering som man kan läsa om i media ibland. En stackars tjej har supit sig redlös. Någon har dragit upp hennes kjol.Kring henne står en massa killar med mobilkameror. Bilder som sedan sprids på nätet. Det är vad jag uppfattar och tror är "medveten kränkning". Men sedan är det som du säger; ett ickeproblem för oss gatufotografer. Däremot är det en formulering som är fri för tolkningar och som kan hetsa allmänhet till att tro att det handlar om något helt annat.

Mattias: Jag tror de är ute efter fototillfällen där det faktiskt är så att man medvetet är ute efter att kränka någon, vilket knappast bör gälla oss som håller på med gatufoto. Som att fotografera en identifierbar person som ligger stupfull på en parkbänk. Men det blir ändå knas, eftersom man i det här förslaget är ute efter just fotograferingstillfället. För.. är det kränkande att fotografera, eller är det publiceringen som gör att det blir kränkande? Och vem bedömer det? Har en känsla av att här är sista ordet inte sagt. Skall det bli något av detta måste tydligheten ökas. Det är tydligt att inte fotografera någon på en toalett, eller in genom ett fönster i ett hem, men resten. Snacka om en miljon tolkningar.

Om det när någon som överväger att hänga med på Fotoweekend till Berlin den 16-20 Februari så vill jag medela att inget kan bli roligare den här årstiden :) Air berlin har biljetter tom imorgon för under 200 kr.
Hör av till mig så får ni mer info...
//Marcus

Kolla gärna in länken och kommentarerna:
http://www.fotosidan.se/cldoc/59356.htm
För mig personligen handlar det bara om att fortsätta fota med sunt förnuft. Sedan hinner det här säkert att gå ett antal varv innan beslut tas och då har lagförslaget säkert skrivits om. Redan idag kan man ju åka dit om man kränker någon. Den stora frågan är bara var gränsen för kränkning går. Det gör det hela ytterst diffust. Självklart är det kränkande att fota någon i en dusch, eller genom fönstret in i någons bostad, men sedan?

Det är inte svårt.
För sina egna bilder sätter man sina egna gränser. Utan gränser flummar man ihjäl sig. Så det är inte fel att veta ungefär vad man sysslar med. Då kan man låta bli det som inte har med ämnet att göra.
Vad det heter spelar ingen roll. Namnen har naturligtvis kommit till efteråt när man känt behov av att kategorisera bilder och fotografer.

Att vi på Gatufoto har vissa gränser är praktiska, antar jag. Så att inte sajten svämmar över av allt möjligt.

Själv har jag lust att plåta allt möjligt i stadsmiljön. Även om inte människorna syns har de satt sin prägel på varenda gatsten. Att ana en mänsklig hand utanför bildkanten.

Jag ska lägga upp en bild på Min sida, utan folk, men som man kan fantisera mycket om. Kolla om ni vill.

PS Det är enkelt att fotografera. Därmed inte sagt att det är lätt. / David Hurn, Magnum.
Enkelt: Köp en apparat, peka mot motivet och tryck på knappen.
Inte lätt: Om du inte är på exakt rätt plats i rätt ögonblick blir det ingen bra bild. Det är det som är fotografering. DS

Varför göra det så svårt!
Ett bra dokumentärfoto är ett bra gatufoto...! Det känns överarbetat det där med den hårda gränsdragningen med vad som är gatufoto och vad som inte är det!
Givetvis så ska inget vara arrangerat och sedan kallas gatufoto. Då kan inte ens jag kalla det för gatufoto. Dokumentärt i pressfotosammanhang är mer eller mindre arrangerat och står inte högt i kurs hos mig. Min tilltro till pressen är inte stor. Dokumentärt foto (gatufoto) genomförd med ärlighet är bra gatufoto. Bra dokumentärfoto är bra gatufoto!

Jag tycker det är några tydliga nivåer, och säkert gråzoner däremellan.
1) Gatufoto där man inte är känd, inte känner någon, inte deltar i "spelet". Man tittar på "The human comedy". Men man är inte elak, tycker jag.
2) Fly on the wall. Som Sune Jonsson. Man är en vän de litar på så att de inte agerar för fotografen. Man iakttar men de litar på, och nästan glömmer, fotografen. Tar mycket tid. Även exvis W E Smith, Country doctor.
3) Christer S och Anders P. Man har en relation som syns i bilden. Motiven agerar mot fotografen. Man äter frukost ihop nästa dag. Vad man gjort på natten framgår inte.
Fast de har ju också tagit klockren gatufoto.

Snabbt skrivet, men jag har tänkt en del. Säkert glömt en del också. Kan ni fylla i?

Mattias, det är mycket intressant det du skriver. Och jag håller med dig också Mackan. Gränserna är suddiga och egentligen vet jag inte hur stor betydelse det har. I slutändan är det ändå känslan i bilden det handlar om och vilken upplevelse den förmedlar. Har ibland frågat mig hur man kategoriserar en fotograf som Anders Petersen (som jag beundrar djupt). Är hans Café Lehmitz gatufoto, eller reportage och spelar det egentligen någon roll. Det är nära, äkta och realistiskt. Som att befinna sig på platsen. För att kunna ta de bilderna var det nödvändigt att bli accepterad, upptagen i kretsen.

Jag håller definitivt med er så långt. Men skulle vilja lägga till att det är viktigt att få leva ut sina fotografiska idéer när dom tänds.
Man bör därför inte låta sig styras av vilken kategori bilden skall falla under, utan följa sina instinkter i första hand. Med tiden så blir även smått regisserade gatubilder eller ej unika!
//Marcus

Håller med dig Ulla. I min värld blir det arrangerat, eller i alla fall halvarrangerat om man frågar i förväg. I mitt huvud försvinner då magin. Människor börjar förställa sig och för egen del försvinner mycket av min personliga känsla för bilden - även om ingen annan skulle märka det.

Någon tog upp detta med reglerna i gatufoto. Att arrangerade bilder inte bör ingå. Men att det är helt okej att fråga personen först...innan man tar en bild. Jag själv känner då att...då har ju personen en chans att arrangera-om sitt ansiktsuttryck. Eller hur? /ulla

Längtar till sommaren !!!

Att våga stå på sig och plåta gatufoto handlar till stor del om att våga prata med främmande människor, Det går liksom hand i hand. Är du rädd för vad andra tycker eller tänker råder du endast bot på problemet genom en dialog eller åtminstone modet till att föra en. Det tar dig vidare...
//Marcus

Vad kul att ni hakar på med länktips i forumet! Om någon tycker sökvägen dit verkar lång kan jag tipsa om att Forumet ligger i flikraden här i poolen, under poolens namn.

/Jimmy

Underbart med ett gäng länkar på gatufoto. Om inte nu´et lyckas roa en för en kort stund, så kan man njuta av dessa bilder...lite då och då. Inspirerande, tycker ulla.