Grupper

Hej Cat.Har ju själv en 50 mm 1,2 som jag använder rätt mycket. Har oftast bländarförval för att ha kontroll över skärpedjup. Arbetar sedan med över- och underexponering beroende på om det är mörk eller ljus bakgrund. Tycker det går snabbt att hantera det så.Man skulle förstås kunna arbeta helt manuellt, men jag känner mig mest bekväm med den här metoden. De gånger jag kör manuellt så finns det en grundinställning (som jag tror Johan menar) och sedan brukar det gå rätt snabbt att mäta av mot handen en bit framför kameran.//Mats

Cat. Ska du köra helt manuellt, så krävs det nästan att du har mätt ljuset och gjort kamerainställningarna (med slutartid och bländare) innan själva fotograferings-situationen. Och det är inte så himla märkvärdigt. Det är bara att du mäter ljuset och ställer rätt kamerainställningarna redan när du går ut med kameran utanför dörren, sen gör du bara ändringar när du märker att ljuset ändras (t ex att det blir molnigt ute eller att du går inomhus osv). Så gjorde kungen inom gatufotografi, Cartier-Bresson, när han började med fotografi på 1920/30-talet. Och så har vi, hans lärjungar, gjort sedan dess. Det är det bästa och snabbaste sättet att fånga ögonblicket på. Lycka till!

Nils-Erik: haha - hm, streckgubbar at its best!

Nu har jag en fråga (till er som inte kör med skissblock):
Jag håller på och utmanar mig själv just nu - jag måste blir modigare, för att kunna ta bättre bilder. Så, jag har köpt ett fast 50mm/f1.4 så jag har lite bättre förutsättningar - och nu gör jag så att jag fotar i princip alla jag möter på stan (jag bor inte i sthlm längre så det är utförbart mao ;) ) Men, nu till frågan: Vad har jag bäst kameran inställd på? Jag gillar ju bilder med kort skärpedjup, eftersom man får så mkt närhet "gratis" på det, men det är ju otroligt svårt att hinna fånga ögonblicket i skärpa då.
Kör ni automatiskt, halvautomatiskt (vilken har ni fast i så fall och på vad) eller kör ni helt manuellt (och i så fall hur f-n hinner ni det?)?

Man klarar sig gott med ett litet skissblock och penna också om man vill avbilda gatans folk och miljöer. Det har gått bra i hundratals år och funkar fortfarande. Ska det va färg så plussar man på med minsta akvarellådan.

Håller med dig Johan. Papper och penna, författarskapet. Bilder i fantasin får nog ändå anses som kaptenen på skutan till skillnad mot fotografen som tvingas till sitt verktyg. Dom behöver ju bara papper och penna dom jäv...
/Bengt

En del gillar stora, andra gillar små. Själv önskar jag att man inte hade behövt nån kamera alls (eller objektiv), för att ta bilder.

En underbar historia. Skulle vara kul att höra fler "kamera-historier", både glada och mindre glada...

Visst gör kameran och eller kanske främst objektivet skillnad. Investerade dyra pengar i ett "canon, grått "med röd rand" citat från Nils-Erik. Och vips som med ett trollslag började människor komma fram och prata, ställde frågor och ville gärna bli fotograferade. Min upplevelse är att det är lättare att fotografera okända med en utrustning som ser/är dyr. Vinsten med det "Fina objektivet" utöver bättre bilder och mer lättfotograferat är att jag har fått mer kontakter med okända. En fin historia är den om mannen som kom och satt sig bredvid mig på medborgarplatsen;
En ganska rund man med obestämbar ålder kom och satt sig bredvid mig på en bänk, han tittade rakt fram och sa rakt ut i luften;
-Fin kamera du har, den måste vara dyr. Är du journalist? Jag svarade att det är jag inte.
-Vad gör du då? svarade att jag arbetar med barn/ungdomar och pratar med dem om hur de har i skolan och livet. Jag undrade om han hade haft någon att prata med när han gick i skolan.
-Jag pratar inte med människor, blev hans svar, det är bäst att sköta sitt. Under samtalet berättade han att han var hemlös och att han inte litade på andra människor.
Vårt samtal varade i ca 20 min, under denna tid höll han blicken riktad rakt fram.
När det var dags för mig att gå därifrån tackade jag för samtalet och nämnde att jag måste ta pendeln.
-Det har jag inte med att göra .
Jag kommer alltid att bära detta möte med mig, och detta på grund av ett objektiv.

Apropå storleken på kameran vid gatufotografering.
Min erfarenhet är att om fotografen uppträder som om den smygfotograferar så betraktas den som en som smygfotograferar och detta väcker automatiskt misstänksamhet och fientlighet oavsett kamerastorleken. Mitt recept är: öppenhet, att söka kontakt, åtminstone ögonkontakt med människorna, ett leende samt en positiv framtoning. Inte minst att avstå från att fotografera när man märker att det inte accepteras. Många frågar mig, när de ser min 5D II, om vilken tidning som jag fotograferar för. När jag svarar att jag är en amatör som tycker om att fotografera försvinner varje spår av misstänksamhet och inte sällan vill människorna posera för mig. (Något som inte leder till några gatubilder :-(
Mvh Nikolaos

Niklas, hoppas du får något bra svar från Stockholmarna (vilka jag inte tillhör)...om icke så fungerar ju gatufoto i hela centrala staden...Gamla Stan med alla sina gränder, sköna miljö o gamla vackra hus, runt riksdagshuset...Centralstationen ;-) och sedan upp mot Sergels torg... Niklas, jag tror inte det finns några platser som det Inte fungerar på. Ha´det bra och visa oss bilder sedan. Hälsn/ulla

Hej mina vänner!
jag ska upp till sthlm över helgen.
Finns det några bättre gatufotografi platser som jag borde besöka o flanera runt i?

Nu är vi inne i en tid som lämpar sig grymt bra för gatufoto. Ser fram emot en massa mustiga bilder i både färg och svartvitt där det dova, ibland nästan obefintliga ljuset bidrar till känslan i bilden.

Suveränt, stort tack för det tipset.

Då o då kan det vara bra med lite inspiration (iaf vad jag behöver nu). InPublic är alltid en källa:
http://www.in-public.com/picofthemonth/2002/December
så enkelt det är med gatufoto va?.../PE

Tror du missuppfattade mig Jonas. Det skulle aldrig falla mig in att medvetet utnyttja en kamera för att ta sig in på en klubb. Jag beskrev endast fenomenet, vad som kan uppstå när man gatufotar kvälls/och nattetid. I det läget kan det ibland vara lätt att spela med. Sedan går det aldrig att komma ifrån den möjlighet en ljusstark slr ger i mörker till skillnad från en mindre ljusstark kamera. Det är framförallt där skillnaden finns, det hänger knappast på storlek. Är jag ute för att plåta har jag inga problem med en stor klump. Ofta handlar det om 6400 ASA och bländare 1.2/1.4 och väldigt mycket närkontakt och acceptans från omgivningen. Alternativet är blixt eller möjligen stativ och hur kul blir det...? Och "släpp sargen..."?

Jag älskar inte att smyga. Däremot älskar jag att se gatans liv genom bilder och kommunicera med dom jag fotograferar genom en blinkning eller nick tex. Beträffande vilken storlek på kameran man har så tror jag det har mindre betydelse. Själv är jag framförallt för lat för att släpa med mig en slr. Om jag vill in på tex. en klubb så betalar jag med glädje bara för att slippa släpa på en tung klump. Skit i vilken kamera och knäpp på istället och "släpp sargen".

Intressant att en proffskamera kan tjäna som inträdesbiljett också. Kanske man ska byta upp sig till en Canon 5D och ha ett maffigt Canonobjektiv med röd rand på?

Utan att visa ditt presskort, Mats? ;-)
Nu förstår jag varför du åker till London så ofta. Det är bara kul o intressant för oss förstås...du delar ju med dig./ulla

Spännande med era tankar om vilken acceptans man får där ute i gatulivet. Har två exempel från min senaste resa till London, där jag vid två tillfällen blev insläppt på klubbar som hade kö, de tittade på kameran och de bara vinkade förbi mig, t o m förbi den entré som andra måste betala. Intressant.

Intressant, Bengt! Du får kanske folk att känna sig viktiga-viktigare och därmed utvalda när du riktar den större kameran.
En helt ny aspekt, antagligen. /ulla