Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett
Plus-medlemskap.
Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
Det är en sak som jag inte förstår, men det är säkert många medlemmar som kan förklara detta för mig. Det handlar om att det är medlemmar, som genom de olika grupperna, hänvisar till sina bloggsidor. Är detta okey eller har det bara blivit så. Jag trodde att de bilder som hör till en grupp, dom ska man kunna se i gruppen.
/marita c
Hej Marita.Kanske en id´e Men jag tror att det finns en risk att vi enbart ser en siffra i stället för en kommentar., .Jag tycker inte heller att man ska känna sig tvungen att kommentera.
Om man inte vill eller tycker det är svårt, så kan det ändå vara väldigt lärorikt att läsa kommentarer, påpekande, från lite mer drivna fotografer.Därför tycker jag nog att det nuvarande systemet ändå är ganska bra.
/ Bengt
Mitt inlägg i Bilddiskussion på Forum 12 september
Igår, 21:46 #84
Mikael Holgersson
mikemechanix
Medlem sedan: okt 2005
Inlägg: 26
Marcora skrev:
Nu kommer jag, kanske den äldsta medlemmen på FS, att delge min uppfattning om bilder och att kommentera.
Att lägga in bilder och att kommentera på FS, är det på blodigt allvar? Vi är alla, i alla fall de flesta av oss, amatörfotografer och med det följer att vi lägger in amatörbilder och ger amatörkommentarer. Är det då inte bättre att vi tar detta på ett amatörmässigt sätt och inte på blodigt allvar? Vi kan alla bli bättre fotografer även av amatörkommentarer, men vill vi bli bättre än bättre fotografer, så får vi kanske gå på fotokurser eller så. Så, varför ha så stora och allvarliga förväntningar på bilder och kommentarer? Det skall väl vara en glädje att lägga in bilder och även att kommentera, eller …. ? Det bör inte vara ett tvång att kommentera.. Det är bättre att kommentera när man känner för det och på sitt eget sätt. Jag tror att det kan vara en begränsning för många medlemmar att man, som amatörfotograf, väntas att kommentera som ett proffs. För oss amatörer räcker det många gånger med få att uppmuntrande ord. Vi kan lära av detta också. Jag hoppas att inte FS ser ett medlemskap här som ett ”proffsmedlemskap”, då får dom i så fall informera om detta, så att vi, som är amatörer, kan gå vidare till andra fotosidor..
Sedan kan jag hålla med om att antalet bilder per medlem och tid bör begränsas, för annars ser man ”inte skogen för alla träd”.
Jag har en idé om ett enklare sätt att kommentera, ett amatörmässigt sätt, men där också de som vill och kan ge proffsiga kommentarer, får möjlighet till detta också.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/356914/3384922.htm
Svar från MH
Jag tycker att den mallen kan vara bra idé. Det kan också hjälpa att få den som kommenterar att utmana sig själv och hens bildseende lite - om en vill. Som sagt, inget ska vara tvång. det ska framförallt vara roligt. Helt klart.
Jag drog en snabbrepa till Dublin i somras beväpnad med slitstarka skor och kamera. Gick gata upp och gata ner och botaniserade i en irländsk folkmusikskatt och Guiness öl. Riktigt trevligt och inga sura miner från fotoobjekten, tvärtom.
Välkomna att ta del av fotoskörden!
http://www.gatufoto.net/irland/
Personligen tycker jag att flera av bilderna mycket väl kan räknas som gatufoto (med tanke på andra bilder här), men varför är det så himla kinkigt? Den här gruppen är redan halvdöd när det gäller kommentarer och klotter, och stör det verkligen så mycket om det kommer in något som inte passar i en del synnerligen snäva ramar?
Antalet platser är begränsat till salen och ni behöver boka plats som är gratis via deras hemsida.
Varmt välkomna //Fotograf Marcus Johansson
http://www.folkuniversitetet.se/Kurser--Utbildningar/Konst-Foto-Film/Foto-nyborjarkurs/Stockholm/prova-pa---street-photography-stockholmnew-york/?sr=true
Kanske främst för att få se genuina bilder av Ansel Adams, denna teknikguru med sitt zonsystem för exponering. Och jag blev inte besviken, ett överlägset tryck i kontrasten utan att verka hårt. Allt fanns där från de starkaste högdagrar till de tätaste lågdagrar, alla med detaljer. Motiven var rätt ok oxå. :)
Alla som pysslar med sv-konvertering borde se dessa printar.
I övrigt imponerade den svenske fotografen Sune Jonson.
Har ni tid över, åk dit.
https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/hphotos-xpf1/v/t1.0-9/11885320_1090503484311193_4120524051760508359_n.jpg?oh=738e3a01e619e615a3026a109761908d&oe=56824892
https://www.facebook.com/groups/gatufoto/
https://www.facebook.com/events/1683011791930200/
En ögonblicksbild kan man aldrig planera, det blir som det tillfället ges, så en spontantagen bild på gatan, hur bilden blir beror väl mycket på fotografen och tillfället, men det säger ju inte så mycket, en oerfaren fotograf kan ju fortfarande ta den där kanonbilden. Så varför sätta upp några regler? Fota fritt utan hämningar, det är det som skapar bilden. Med vänlig hälsning/ICD
Det roligaste med gatufoto är att den aktiv och levande till skillnad från nästan alla andra poler på FS därför valde jag att visa mina bilder där även om de alltid inte passade för reglerna. Obs! Jag är inte bitter.
Sen tycker jag att man får skilja på bild och fotograf. Bara för att någon kommenterar bristerna i en bild måste inte denne person lägga upp felfria bilder. Jag har varit med här på Fotosidan ganska länge och skrivit hyfsat många kommentarer om bilder. Men det betyder inte att jag själv får en Lidnersk knäpp efter varje kommentar och vet exakt vad jag ska göra bättre nästa gång. Den inlärningskurvan är i varje fall för mig betydligt långsammare, och jag tror inte jag är unik.
Jag tycker man kan se två riktningar inom gatufoto. Den ena bygger mer på kompositioner av färger, former, ljus, linjer och miljöer mm, allt med någon form av mänskligt inslag, men som ibland kan vara ganska perifert, mer som en viktig detalj i bilden. Den andra är mer inriktad på att fånga något mänskligt uttryck eller företeelse, och där känslan av detta blir överordnad komposition och teknik.
Kanske räknas den senare mer som "äkta" gatufoto, men lyckligtvis tror jag hela spektrat ryms inom det som gäller i poolen, annars skulle det kännas för snävt. Vid lyckliga stunder sammanfaller väl båda riktningarna i en och samma bild. Och ibland står sig bilden utmärkt fast den är i ytterkanten av spektrumet.
Om en bild väl lyckats fånga någon form av mänskligt uttryck eller företeelse kan det oftast kännas mindre intressant (kanske inte ointressant, men mindre viktigt!) med synpunkter på beskärning och teknik. Bygger bilden mer på färg eller form blir detta viktigare att diskutera.
Det övergripande målet med kommentarer borde väl vara att det skall stimulera till fortsatt fotograferande och lärande. Jag tror att de flesta av oss fortfarande behöver sträva mer mot att kritisera även de bilder som man inte tycker funkar,
men det är ju så väldigt mycket svårare, och ödmjukhet måste vara en del i detta. Ärlighet är viktigt i det man säger, frågan är om man alltid måste säga allt, kanske är det ibland bättre att bara säga något, något som kan ge vedebörande en funderare att ta till sig.
Slutligen tycker jag att det ALDRIG är FEL att ge en positiv kommentar när den är ärligt menad. Man behöver inte ha dåligt samvete för att man inte lyckats ge kritik på bilder man inte gillar. Men man borde försöka oftare.
För mig är gatufoto ett förhållningssätt till fotografering. Jag ser en skyldighet att vi fortsätter att dokumentera livet i den offentliga miljön till eftervärlden, på samma sätt som vi älskar att se på bilder från 50-talet, 60-talet o s v. Alltid spontana, snabba ögonblick av okända människor. Ibland interagerar de med andra, ibland är de ensamma.
Ibland tas bilden på ruggigt nära avstånd, Ibland på distans, ibland är det ögonkontakt, ibland inte. 50 cm eller 50 m spelar ingen roll, jag kallar det fortfarande för gatufoto.
Respekt kan diskuteras utan att få ett slut. Som ett kyssande par på en parkbänk, är de ens ett par, eller otrogna med någon. Eller en man som kommer och promenerar på ströget i Köpenhamn, han skulle kanske inte ens vara där i den staden i det ögonblicket.. Har de skyddat identitet? Har ingen aning. Och jag kommer troligen aldrig att få veta.
Ibland pratar jag med folk efteråt, ibland inte.
Den dagen jag skulle börja få dåligt samvete för att jag dokumenterar människor i den ena eller andra situationen skulle jag lägga av.
Däremot finns magkänslan med, märker jag att någon blir förbannad eller uppenbarligen inte vill vara med på bild så blir det inte längre intressant. Men det är så jag ser på det och det behöver inte sammanfalla med andras uppfattningar. Jag bedömer alltid mina egna bilder efter mina egna uppfattningar och referenser.
Som jag ser det så finns det tre grenar; gatufoto, gatuporträtt och dokumentärfoto. Ibland undrar jag om inte dokumentärfoto felaktigt ibland kallas för gatufoto eller gatuporträtt. Gatuporträtt är ju fortfarande okända människor men tagna bilder när de poserar eller känner till att de blir fotade. Dokumentärfoto är bilder på människor man upprättat en kommunikation med och följer och träffar flera gånger. Gatufoto är spontana bilder i urbana miljöer av okända människor. Så dessa bilder är tagna med olika förutsättningar.
Respekt handlar om att just respektera andra människor och deras individuella gränser för när de känner sig trampade på. För de flesta med en empatikompass är det ju ingen större svårighet att vara finkänslig och inte såra och träda över den gränsen. Sedan finns det ju dem med överdriven lättsårbarhet, dem kanske man ska undvika att beblanda sig med helt enkelt om man kan och de gånger man gör det verkligen respektera dem. Det har inget med censur att göra utan bara vanlig medkännande medmänsklighet. Sedan finns det ju problemet med skyddade identiteter och de vill absolut inte synas i en viss stad publikt publicerad. Vi lever i ett komplicerat samhälle...
Så egentligen är det inte så svårt. Känner man någon så är det lättare att veta var gränsen går. Vill de inte vara med på bild så får man respektera det, annars verkar man vara en obehaglig och oempatisk människa helt enkelt. Vill man vara det?
När det gäller feedback så tycker jag att det skrivits många bra saker, som vad ger bilden för känsla, tankar och associationer osv. Jag kan sakna detta i feedbacken här på FS och på andra ställen och önskar se mer av det faktiskt.
Som jag ser det så har en bra bild både känsla och teknik och även komposition som har med det estetiska sinnet att göra. Vi vill väl alla komma dit och är ju något som vi kan hjälpa varandra med.