Grupper

@Kristina. Om du med integritet menar rätten till ett privatliv (privacy på engelska) så har du faktiskt inte rätt till det när du rör dig i det publika rummet. Enligt lag. För fotande har det väl tillkommit nåt om att bilder ej får publiceras eller tas om de är tagna där man kan förvänta sig ett privat liv. Det var tror jag för att få bukt med perversa typer som fotar i omklädningsrum och dylikt. Det har nog ingen bäring när man är ute och gatufotar.

Om man skulle ha rätt till ett privatliv i det i offentliga rummet så skulle gatufotande bli väldigt svårt, när man är tvungen att fråga om lov. Och det finns faktiskt folk som tycker att det ska vara så! Huva! De har ingen pejl på gatufoto – genren skulle försvinna snabbt!

Man måste absolut kompromissa lite här och var – det har jag inget emot. Givetvis så skulle jag aldrig bli kränkt om nån gatufotade mig. Annat vore ju hyckleri.

Jag anser att det i många samhällen idag (i England där jag bor och definitivt i Sverige) går inflation i att uppleva sig som kränkt. Man blir kränkt av reklam, åsikter om religion och en massa annat. Det man bör vara varse om är att man har faktiskt i ett samhälle som bygger på yttrandefrihet ingen rätt att inte bli kränkt eller förolämpad. Vill man ha yttrandefrihet får han helt enkelt stå ut med att folk säger eller gör saker som man inte gillar. Men att känna sig kränkt det är nåt man bör kunna välja att göra eller inte. Det är så jag ser det och många med mig. På engelska finns det en ramsa som går ungefär så här "Sticks and stones may break my bones but words will never hurt me". Så känner jag.

Sen det där med nån som lever under dödshot. Det är förstås inte trevligt. Men, i realiteten, hur många gånger har ett gatufoto lett till att någon sådan person har råkat illa ut. Jag tror att det inte är särskilt ofta alls. Däremot har jag läst om ett exempel där en gatofotograf blev ihjälslagen av en mobb, som förmodligen tyckte att gatufotografen inte skulle ta kort av dem.

Hursomhelst, jag tror att den här diskussionen är bra oavsett vilket läger man befinner sig i. Att diskutera och utbyta åsikter är något av det bästa vi har, vi människor.

@Fredrik
Nu var det här inte riktat speciellt till dig ang respekt, jag bara använde ordet censur i sammanhanget då det kanske är många som tänker så som dig. Det kan nog de flesta känna om en person är oempatisk och det ska nog till mer än att bara uppröra andra med en åsikt. Men om någon vägrar radera ett kort som tagits av en själv, ja då tycker nog de flesta som utsätts för detta att gränsen nåtts och jag hoppas att de flesta gatufotografer respekterar den fotade.
Jag har rätt till min integritet även om jag går på en gata, det borde väl inte vara så konstigt att förstå. Och det är just där det här med skyddad identitet kommer in, det kanske är en kvinna som lever med dödshot över sig och är livrädd. Ska man då inte respektera att radera bilden? Jag tycker inte man ska behöva ange en orsak överhuvudtaget till varför man vill det, det är bara sunt förnuft som ska gälla.
Själv är jag inte rädd för självcensur då jag vet att jag har mindre bra sidor som kanske kan stöta sig med andra. Jag vill inte försöka överbevisa dig, men min livsfilosofi är att man bör söka leva i harmoni så mycket som möjligt med sin omgivning och det brukar ofta innebära kompromisser. Det innebär inte heller att leva i rädsla för att såra eller kränka andra, bara att man med tiden lärt sig av misstag och insett att lite flexibilitet är alltid bra att ha i bakfickan. What goes around comes around, som man säger.
Om man kränker andra, ja då får man nog uppleva att själv bli kränkt... Eller känna sig kränkt...

Hej Kristina, jag håller inte med dig alls om stycket om respekt. Jag respekterar andra människor och försöker behandla dem schysst. Men, jag har nödvändigtvis ingen respekt för deras åsikter eller sätt att bete sig. Jag respekterar däremot deras rätt att ha vilken åsikt som helst. Däri ligger skillnaden. Det innebär att jag kommer att gå över deras individuella gränser ibland och göra nåt som de inte gillar; kanske ta ett kort på dem eller säga nåt som kanske gör att de känner sig kränkta.

Jag vill betona att jag inte är ute efter att kränka människor men om en åsikt som jag har är kränkande för en annan människa så är det inte mitt fel att den människan känner sig kränkt. Jag tänker inte hålla tyst om nån frågar mig om vad jag tycker. Jag har rätt till sin åsikt och den kränkte till sin.

Att gatufota är att uttrycka sig på ett sätt och jag vill inte begränsa mig i onödan bara för att nån inte vill vara med på bild. För min del är problematiken väldigt begränsad för att jag har lärt mig att minimera risken att människor faktiskt förstod att man tog ett kort. Senast någon ifrågasatte mig var när en dam in New York förra året argt frågade mig om jag tog ett kort på henne (vilket jag hade gjort – inget intressant eller värt att publicera) på vilket jag svarade att det gjorde jag inte utan tog ett kort på nåt bakom henne. Så var det ur världen med en vit lögn.

Om man hela tiden lever sitt liv i rädsla för att såra och kränka andra människor så vill jag nog påstå att man just censurerar sig själv och det är bland det värsta man kan göra i min bok.

Problemet med skyddade identiteter tror jag är försumbart i gatufotosammanhang och bör väga lite i jämförelse med fotografers rätt till utövande av gatufoto.

Slutligen vill jag säga trots att jag har dessa åsikter så verkar det hittills inte vara ett problem med brist på empati eller allmän obehaglighet gällande min person, i alla fall enligt de som känner mig och skulle våga säga nåt om saken. Tror att det är lite farligt att avfärda personer som ibland upprör andra som att de skulle sakna empati och vara obehagliga.

/Fredrik

@Bertil: Jag förstår inte alls varför det skulle ha nåt med utrustningen att göra? Jag kan också ge en massa exempel från den tiden på gatufoto som togs på längre avstånd. Hursomhelst, det är viktigast att en bild blir bra oavsett långt eller nära ifrån. Men, jag tror att det tas färre bilder nära ifrån för att det är naturligt att känna en viss rädsla att gå nära för man känner att man tror man blir upptäckt och att det är fel att fota personer när mot deras vilja. Grejen är dessa farhågor är nåt som jag påstår att de flesta gatufotografer måste jobba med att överkomma. Att det skulle vara respektlöst att fota nära stämmer helt enkelt inte. Det är inte att bete sig illa.

I allmänhet så tycker jag att det nuförtiden går inflation i ordet respekt. Man ska inte säga vad man tycker om saker för det kan ju finnas nån som inte tycker som du och kan ta illa upp. Det måste man "respektera" osv. Till slut vågar man inte göra någonting för att vara säker på att nån inte tar illa vid sig. Självcensur och självutplåning.

@Magnus. Bruce Gilden är speciell. Jag skulle nog störa mig på att han blixtrar i mina ögon men absolut in på grund av att han är nära. Förstår att vissa blir sura över hans fotografi men det är ju ett så litet problem egentligen. Relativt sett så finns det inte så många gatufotografer och bland dem så är det en minoritet som fotar nära med blixt.

Gillade verkligen dit exempel från Kivik. Riktigt bra.

@Bertil. Nära behöver inte innebära att bilden är tagen på ett respektlöst sätt. Jag har några av Christer Strömholms New York-bilder på näthinnan när jag skriver detta. De är tagna nära, men inget talar för att han besvärat personerna på bilden. Man kan också titta på William Kleins New York-bilder.

Däremot kan jag förstå om en del besväras av Bruce Gilden som hoppas fram med sin blixt och fotograferar på 70 centimeters håll. Samtidigt ser detta i New York där folk har en helt annan tolerans mot stolliga personer än man har i Gävle. Jag har sett en del som gjort som Bruce Gilden här i Sverige och det är inte alltid uppskattat.

Jag tycker att det är bra att vara medmänsklig och visa respekt för dem man fotograferar, men jag ser inte varför man ska kunna ta en bild på en meters håll i vissa situationer om allt känns rätt.

Här tycker jag att det funkade: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/2975326.htm?set=mp

Ofta har jag svårt att förstå vad du menar, Fredrik, och bra luktsinne har du visst också. Att bilder för 40-50 år sedan ofta togs på nära håll, kan ju ha ett visst samband med den utrustning som fanns vid den tiden. Om ett fåtal gatufotografer beter sig illa kan det få konsekvenser för hela genren. Man får fota fritt i Sverige, säger du. Hur länge till tror du ? Det dröjer nog inte länge förrän det kommer förslag på förbud mot gatufotografering om det blir vedertaget att INTE visa respekt och hänsyn i det publika rummet. Vi måste värna om den frihet vi har och inte låta ett fåtal personer förstöra den. / Bertil

Som jag skriv i min replik på Bengts inlägg så tror jag nog att kängan var menad till mig. Jag håller med om det du säger och mycket om vad Magnus skriver också i sitt svar till dig. Gatufoto är förbaskat svårt. Inte nog med att man ofta måste agera snabbt med det så mycket annat som ska stämma också. Alltså, det räcker inte med att fånga ett ögonblick som är intressant. Det ska se bra ut också, utan störande bakgrunder och för mycket oskärpa och vad det nu kan röra sig om. Många verkar förlåta de bristerna bara för att ögonblicket är intressant i sig och då tycker jag att man är för snäll mot sig själv. Många gatufotografer är nöjda med att per år få ett fåtal riktigt bra foton och att varje foto som en fotograf här i gf-poolen lägger skulle bra är litet för mycket önsketänkande.
/Fredrik

Komposition och teknik spelar också roll inom gatufotografin. Men vissa gatubilder kan vara bra trots brister i teknik och komposition. Andra bilder bygger helt på komposition.

Att fånga ett intressant ögonblick och samtidigt få till en bra komposition och ha koll på tekniken är väldigt svårt. Många kallar ju också gatufoto för den svåraste genren inom fotografin. Därför behövs det en förståelse för att det tar tid att lära sig få till allt i en bild. Den som lägger upp bilden är antagligen nöjd med någon del i bilden, och då kan det kännas orättvist att få bilden totalsågad.

Sen finns det också en del som är överkänsliga och övertolkar feedback. Det som är väl menat kan landa fel. Jag tror tyvärr att det är lika vanligt som att folk uttrycker sig okänsligt när de ger kommentarer.

Med tanke på alla referenser i ditt inlägg, Bengt, så tror jag inte att jag misstar mig när jag säger att det i det hela stora gäller mitt kommenterande, som ofta är rakt på sak och jag har till och med använt “Hyfsat gatufoto” ett par gånger!

På senare tid har jag här i gf-poolen fått höra ett och annat om mig själv och min person från fotografer vars bilder jag har dristat mig till att kommentera. Och nu, om jag förstår det hela rätt, så har några “kunniga” gatupoolmedlemmar skrivit till dig och klagat? Och det verkar som följande tillskrives mig:
- Fisförnäm attidyd
- Stöddighet
- Ohyfsade mopsiga kommenterer
- Jag lider av brister som ej kan rättas till
- Jag är på väg att skrämma iväg BRA fotografer (som ler i mjugg)
- Jag får endast ha synpunkter om jag är bra (som Mattias Sigurdsson)
- Jag har inte lätt för gatufoto (vem tusan har det?) och därför jagar jag fel hos andra
- Personer ler åt mig och tycker att jag är patetisk

Allt detta för att jag vågar säga vad jag tycker om både vad som är bra och mindre bra i poolens foton! Är det inte högre i tak i denna pool? Är inte folk vuxna nog att förstå att kritik av en bild är inte av personen som tagit den? Jag beter mig mot andra som jag vill att de beter sig mot mig. Här i gf-poolen innebär det att jag försöker att ta mig tid att skriva nåt om de flesta av bilderna som laddas upp. Att ärligt skriva vad jag tycker och inte undvika att säga nåt som kanske är obekvämt. Att jag själv accepterar att få läsa vad tusan man än skriver om mina bilder - negativt som positivt.

Oavsett om man själv är en duktig gatufotograf så ska man väl ändå få kunna säga vad man tycker? Tänk om man inte skulle kunna få diskuterara varför en musiklåt är bra även om man inte kan spela ett instrument?

Min smak vad gäller gatufoto är bland annat baserad på mitt läsande av fotoböcker av erkänt duktiga gatufotografer - listan kan göras lång. Jag ser nu kanske snabbt vad jag tycker är ett bra gatufoto, redan på tumbildsnivå ofta. Och, jag försöker att applicera samma tyckande kring mina egna bilder som för det mesta är skräp och misslyckade. Till syvende og sidst så är det förstås mitt personliga smak (som förmodligen delas av många andra som gillar samma böcker/fotografer) som jag har och den har jag lika mycket rätt ha precis som alla andra som har sina smaker. Jag har också rätt till att skriva och tycka!

Nä du Bengt, du efterlyser självcensur – inte ödmjukhet. Oavsett vad folk tycker mig och mina kommenterar så tänker jag inte låta mig tystas för bland alla gnällspikar här så finns det personer som är vuxna nog att ta del av bildkritik även om de kanske inte håller med. Heder åt dem.

/Fredrik

PS. Lite trist med en poolvärd som så lätt finner det okej att indirekt hänga ut en medlem på ett så tydligt sätt.

Kenneth: Poolerna är till för kommentarer och kritik. Men en del har en ganska snäv syn på vad kritik är, att det bara är att hitta fel och ge förbättringsförslag. Feedback är ibland ett bättre ord än kritik i dessa sammanhang.

Jag tror att om fler inser att värdefulla kommentarer inte behöver innebära förslag på förbättringar så får vi fler kommentarer, vilket är givande.

Jag trodde att den här poolen var till för kritik. Men jag hade tydligen fel.

Kan vara värt att påpeka att den mest givande kommentaren för fotografen är oftast att få höra hur bilden uppfattas hos betraktaren.
Vilka associationer skapar bilden?
Vilka tankar väcker den?
Vilka känslor förmedlar bilden?
Osv.

Att söka efter den felfria bilden är ett bakvänt sätt att tänka, men naturligt om man själv försöker lära sig tekniken. När man fotograferat ett tag inser man att det ibland är felen som gör en bild levande och att felfria bilder kan kännas döda och tråkiga.

En trend på sistone verkar att det nära på avkrävs att man måste gå riktigt nära människorna man fotar. Jag anser att man måste visa en viss ödmjukhet och respekt mot fotoobjekten. Jag tror ingen av oss skulle uppskatta att få en kamera uppkörd i fejset. Det blir bland fotograferna som en tävling av att,- Titta hur nära jag vågar gå. Jag är mycket bättre. Att en bild sedan skulle vara mer värd och bättre för att den är tagen på en meter istället för tio meters avstånd. / Bertil

Jaaa, där var den! :)

Hej Katja! Det är nog den här bilden:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/293884/2642871.htm
Jag försöker ibland ta "ickehändelser", gärna med många människor. Minns att jag undrade varför ingen såg den, utom du.
Min absoluta favorit och kanske min bästa gatufotobild är denna:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/3165497.htm?set=mp
Tio personer som alla "sköter sitt", i en stramt arrangerad "Roy Andersson"-komposition. Fast jag gjorde min på några sekunder i stället för en vecka, utan att arrangera. De två männen i förgrunden i ett klassiskt man-til-man-samtal. Kvinnan med Cocacola-muggen är helt surrealistisk. Den svarta papperskorgen antyder var allt slutar en dag.
Som jag skrev i min kommentar har jag noterat exakt på vilken sten jag stod och jag har ett litet småprojekt att fortsätta ta bilder där.

Christer Strömholm talade om "Sonjabilder". Det betyder t ex en banal solnedgångsbild som någon tagit sedan han och Sonja bestigit ett fjäll, satt upp tältet, lagat mat och suttit och njutit av utsikten, som han alltså tagit ett foto av. Han minns allt när han ser bilden, som alltså är fantastisk. Men han blandar ihop bilden med sitt minne och vi åskådare fattar ingenting.
Det man vill berätta ska alltså finnas i bilden. Sedan kan det finnas helt självklara omständigheter, som man inte behöver beskriva, till skillnad från en fjällbestigning.

Håller med om det du skriver. Man bör nog tänka till lite innan men samtidigt bör man om man känner sig osäker inför nån bild lägga ut den för att se vad andra tycker.
Mv
Fredrik
PS. Trevlig semester med mycket gatufotande!

Hej Bertil,
jag hoppar bara in här. Vill säga att jag håller med dig. Att ett gatufoto ska behöva innehålla ett yttre skeende begränsar och hämmar. Även att det måste innehålla en interaktion som är tydlig.
En gata med några människor som går på den, kan mycket väl vara intressant utan någotdera skeende - det kan finnas en stämning i bilden, en känsla av in eller utland, av årstid med skuggor eller sol, något annat som kan vara typiskt kanske, utan att det måste vara ett dynamiskt skeende. Kanske kan en sådan bild skapa nyfikenhet t ex om vart de gående är på väg i just en sådan stad på en sådan gata.
Det kan lätt annars bli så att gatufotografer söker det spektakulära och extraordinära och det brukar inte vara det gatutypiska alla gånger - om det inte är t ex Kungsgatan eller Malmskillnadsgatan där kanske extrema händelser kan utspelas.
Ett album med bara spektakulära bilder kan te sig vulgärt. I alla fall i mina ögon, en samling extrema händelser alltså.
Hm, detta blev långt. God natt. / Jeanna

Jag håller med om att det inte behövs en berättelse i ett bra gatufoto. Skulle det vara ett krav så skulle de allra flesta av mina bilder som jag tycker är okej vara misslyckade. Och, en story betyder ju inte att fotot är bra om det brister i det estetiska. Det bästa är väl en kombination av story och estetik men hur ofta händer det? Och man kan väl tycka att en estetiskt vacker och intressant gatufotobild (utan berättelse) kan vara helt underbar, inte sant? Det jag gärna ser är att det finns nåt intressant i ett gatufoto, nåt som gör en vardagsögonblick lite magiska. Tycker att många foton som kanske funkar tekniskt sett ofta saknar det där lilla extra och det påpekar jag när jag upplever det mest genom att säga att ett foto inte är så intressant.

Är själv förtjust i uttrycket 'gatans teater'. Och då menar jag inte bara kulissen utan en tydlig interaktion/reaktion mellan/hos människor i bilden. Har med tiden insett hur svårt det är att fånga just sånt så då får man ha överseende med alla bilder som inte riktigt når fram i det avseendet.
Rena kulissbilder är oftast rätt tråkiga även om de innehåller människor och kan rent estetiskt vara mycket bra.

Själv tycker jag att en gatufotobild kan vara ointressant om det bara är folk som går på en gata t ex. För mig ger en bild mer om den är estetisk med former och linjer som skapar en dynamik, eller om det finns gester och emotioner som uttrycks i bilden. Eller en händelse som sker.

Jag tror att man som fotograf har lättare att uppskatta sina egna alster för att man var där och fotot och har en massa upplevelser kring just det fotot och det förstärker. Sen kanske man omedvetet favoriserar sig själv även om inte försöker att göra det. Det är därför som uppriktig kritik är så viktig, enligt mig. Att bara få klappar på ryggen förstärker ju bara den positiva uppfattning man har om sin bild redan. Är den korrekt? Som jag ser det är det väldigt svårt att ta en riktigt bra gatufotobild och utifrån det så är det endast då och då nån riktigt fantastisk bild dyker upp här i gatufotopoolen. Inget konstigt med det. Det innebär ju också att det inte borde vara så känsligt att få höra vad som är mindre bra med ens bilder eftersom man är i gott sällskap så att säga.

Nä, nu går jag och knyter mig. Känner att jag inte uttrycker mig så väl längre. Trött.

Ha det och god natt!
Mvh
Fredrik

Hej Bertil. Jag har också sett det fenomenet, vid ett flertal tillfällen. Jag tror det beror på två saker. Om någon uttrycker sig kort med en negativ ton så beror det med all säkerhet på att man behöver öva upp konsten att ge Konstruktiv kritik. Dessutom så beror det säkerligen också på att man är djupt förälskad i sina egna alster och saknar en stor portion Självkritik.

Tack Ingemar.
Stämmer bra. Reagerar ofta surt på censur.

Under er profil och valet Utseende/Inställningar finns något som heter 'Stötande innehåll' Där finns olika val som kanske hänger ihop det 'problem' som ni tycks uppleva? Vad jag förstår så skedde också någon slags uppdatering av FS programvara för några dagar sedan, det kan möjligen också ställa till vissa problem.

Har också noterat detta fenomen. Man blir också förvånad när man "klickar" upp bilden då den inte alls kan anses stötande. Det verkar som att det är en varningsklocka som ringer när fotografens namn dyker upp, då han tidigare publicerat en mängd erotiska eller s.k. nude art bilder.

Gränsen mellan vad som är gatufoto och vad som är Cityscapes har blivit väldigt utsuddad med tiden, väldigt många bilder skulle passa i båda poolerna.
Jag tycker personligen att det är bra att hålla sej inom ramarna när det gäller poolbeskrivningen av de bilder man tänker sej lägga upp.
Tog bort en bild på skyltdockor ur Cityscapespoolen förresten, och gjorde fotografen så putt att han lämnade poolen.....
Hälsn Anne-Sophie

Inga problem för mig att ta den "varningen". Jag har efter jag lade ut bilden i gruppen förstått att det var fel forum. Jag kunde kanske plockat bort den själv, men tänkte också att det kunde vara intressant att höra andras kommentarer över hur man skulle tolka vad som är gatufotografi och hur mycket av omgivningarna ikring man kan ta med. Helt enkelt var gränsen går.
/ Bertil

Sommarens blötaste bild är ett utmärkt tema!

Bengt, dig glömde jag ju också, liksom andra, att nämna som en av mina absoluta favoriter, när jag intervjuade mig själv i Forum apropå husdjurs - utmaningens sju förstaplats -tagare.
Fenomenet beror bara på att just då det begav sig, var du inte aktuell.
Därför tänkte jag ära dig här istället. Du är en gatufotograf på världsnivå. Vänlig hälsning, Jeanna

Kul!

Du är välkommen Ivan.
// Bengt

Teman låter kul!
Ha det fint i Berlin! Ser fram emot att få se bilder!
/Niklas

Bra tema. Som det känns nu borde det inte vara alltför svårt. :)