Tiden går, och vi med den!

Mitt digitala bildarkiv sträcker sig nu drygt elva år tillbaks i tiden. Den 30 december 2005 fotograferade jag uppenbarligen sönerna och en av systersönerna med min EOS 5D. Bilderna är efterbehandlade i Lightroom och Silver Efex.

Felix

Oliver

Martin

Ha ett riktigt gott nytt år!

Varför krångla till det? (trådlös blixt med automatik på Sony A6000)

Igår publicerades en alldeles utmärkt artikel här på FS om hur man bättre kan utnyttja sin blixt. I artikeln finns många bra tips om hur man hyfsat enkelt och billigt kan lära sig att ljussätta med manuellt kontrollerade blixtar. Jag har egentligen aldrig hållit på så mycket med det där med trådlös blixt, utan mina erfarenheter av mer kontrollerat ljus kommer mest från fotografering i studio för över tjugo år sedan.

Nu råkade artikeln vara väldigt väl tajmad då jag för någon månad sedan var tvungen att köpa en lite större blixt till min Sony A6000, och det blev en Sony HVL-F43M. (Ja, jag var tvungen då jag skulle fotografera bröllop, och det hade kunnat bli bara kattskit om jag inte haft tillgång till blixten.) Jag hade också sedan tidigare en Sony HVL-F20AM som jag köpt till min NEX-7, men den passar inte på A6000 utan adapter. En dylik adapter fick jag dock tag på hos Cyberphoto för det facila priset av 300 pengar, och den hämtade jag ut på posten idag. Med adaptern monterad på den lilla blixten och den större blixten monterad på den medföljande foten var det bara att sätta igång och testa!

Man kan göra hiskerliga självporträtt med en lös blixt! A6000 med 35/1,8 OSS

Fast nu var det ju förstås inte fullt så enkelt. Innan man kan börja fotografera med TTL-automatik och trådlös blixt måste prylarna ställas in på rätt sätt, och Sonys manualer är inte alltid solklara. Med hjälp av Google fick jag dock reda på att enklaste sättet är att montera den stora blixten (alltså den som ska vara trådlös) på kameran och sedan välja Flash mode: wireless - då ställer både kameran och blixten in sig på rätt sätt. Sedan tar man av den stora blixten, monterar HVL-F20AM på kameran och sätter på strömmen på alltihopa - med lite tur blinkar det rött på framsidan av den stora blixten (vilket innebär att den är beredd) och man kan testa att kopplingen mellan prylarna fungerar genom att trycka på AEL-knappen - då ska först blixten på kameran och sedan den lösa blixten blixtra till lite för att visa att de lever!

Här blev jag lite orolig, eftersom jag inte använder min AEL-knapp som en AEL-knapp, utan i stället för tumfokusering. Det visade sig dock fungera- när jag trycker på den visar båda blixtarna livstecken och kameran sätter igång att fokusera. Någon som dock var rätt irriterande nu (och lär bli ännu mer irriterande i längden) är att varje gång jag använder tumfokus får blixtarna för sig att prata med varandra, så det känns nästan som att gårdagens rekord i antalet blixturladdningar (dryga 47000) går att slå om man fotograferar mycket. Om inte annat lär det dra hyfsat mycket ström ...

En annan nackdel med att styra den huvudsakliga blixten med en mindre blixt på kameran är att det (som ni ser i mitt vackra självporträtt här ovanför) inte är så lätt att göra vackra självporträtt i en spegel. I mitt fall är självporträtten sällan särskilt vackra oavsett vilken teknik jag använder, men när man gör så här kommer den lilla blixten alltid att synas väldigt väl i bild eftersom den pratar med storebror just genom att blixtra - ljuset från den lilla blixten påverkar normalt inte motivet, men det gäller förstås inte när motivet får för sig att vara en spegelbild ...

Nu är väl just självporträtt i spegel inte sådant som hobbyfotografer/fotoentusiaster ägnar sig åt så ofta (åtminstone inte offentligt), så det problemet är nog inte så allvarligt i praktiken.

Vad kan man då göra i sammanhang som kanske bättre representerar vad vi amatörfotografer roar sig med?

Bakgrundsbelyst löv A6000 med Sony 50 mm f/1,8

Naturfotografering är populärt, och för det kan man förstås också använda en trådlös blixt. I bilden ovan har jag helt enkelt lagt blixten under lövet (som fortfarande sitter fast på sin gren - inga växter eller djur har skadats i produktionen av detta blogginlägg).

Samma bild men lite mer dystert grått

En mer vanlig användning av blixt (både med och utan snubbelsladd) är porträtt, och jag tycker nog också att det är där det kan göra mest nytta. När jag skulle testa på det stötte jag dock på patrull - min HVL-F43M (förskräckligt krångligt namn på en blixt) var visserligen försedd med en fot, men foten i fråga höjer inte blixten mer än några millimeter över den plats den placeras på. Det gör att ljuset väldigt lätt kommer underfrån (om inte motivet ligger på marken eller om som här sitter vid ett bord där blixten står).

Felix, med blixten snett nedifrån till höger (eller vänster för honom förstås). A6000 och 50/1,8

Det här problemet kan man förstås lösa genom att skaffa sig något slags stativ att fästa blixten på. Själv tänker jag prova med en sån där förskräcklig Gorillapod - de är fullständigt odugliga att hänga kameran på eftersom de vibrerar nåt så djävulskt, men det torde inte göra så mycket om man använder dem till blixtar. Idag blev det dock mindre optimal placering av blixten antingen på bord, mark eller i handen. Blixten i handen var populärt i pressfotosammanhang innan det där med automatiska blixtar som kan bo ovanpå kameran kom, och är fortfarande populärt bland exempelvis en del gatufotografer. I praktiken innebär det att man (jag) inte kan hålla vare sig kamera eller blixt särskilt stadigt ...

Felix med handhållen blixt uppe till vänster (höger?), A6000 och 50/1,8

I de bilder jag visat hittills är det ju ganska tydligt att jag använt blixt för upplättning (även om jag ställt in blixtkompensationen på -0,7 steg vilket jag tycker är minimum på mina Sonykameror), men man kan ju också använda blixten utan att det syns. Vän av ordning kan fråga sig vad det ska vara bra för - om blixten inte syns behövs den väl inte?

Mjo, ibland gör den det, eller den behövs ju förstås inte  (inga av våra prylar behövs egentligen), men blixten kan hjälpa till att få bilden att se mer naturlig ut när det befintliga ljuset jävlas.

En svartvit Felix framför en alldeles vansinnigt faluröd bakgrund - därav svartvitt

Den svartvita bilden av Felix är tagen med en starkt solbelyst faluröd trävägg som bakgrund, och Felix sitter i skuggan. Här har jag (handhållet) försökt få blixten att lysa i samma vinkel som solen. Alternativet hade varit en massa efterbehandling, som inte sett ett dugg mer naturligt ut, och det är nog för sånt här jag tycker en löst blixt gör sig bäst.

Ni som följer min blogg vet förstås att den ofta (för ofta?) består av en massa kattbilder. Jag testade förstås hur det fungerar med trådlös blixt för sådana bilder också :)

Nony med A6000 och 50/1,8 på låg nivå

Den låga placeringen av blixten (med den medföljande foten) gör att det blir lite läskiga skuggor runt kattskrällets ögonhålor, men allt blixtrande kors och tvärs (när jag fokuserar och när blixtarna ska komma överens om exponering) visade sig vara ganska bra för att fånga hans uppmärksamhet :)

Nony med A6000 och 35/1,8

Ett av de större Gorillapodstativen jag nämnde tidigare vore nog ypperligt för att få ljuset lite snyggare på kattjäveln. Särskilt om man studsar det mot något.

Nony med A600o och 50/1,8

En sak jag också var lite orolig för var att Sony har försämrat sitt blixtsystem, så att det är långa fördröjningar mellan avtryck och faktiskt blixtrande. Nu har jag inte provat A77 med trådlös blixt, och det var för den kameran det klagades högljutt, och jag har inte läst några bra tester av NEX eller A6000 med trådlös blixt, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.

Det jag kan konstatera är att när man trycker på avtryckaren (i synnerhet om man först använder tumfokus) blir det en jäkla massa blixtar åt alla håll, men egentligen inte någon märkbar fördröjning. Bilden tas när den borde tas (på samma sätt som utan blixt), men det är fullständigt omöjligt att själv i efterhand avgöra när det var på grund av allt blixtrande. Det går nog att vänja sig vid, men det är rätt störande.

Sammanfattning

Sony A6000 med HVL-F20AM (och en liten adapter) som masterblixt och HVL-F43M som slavblixt fungerar utmärkt för mina ändamål, men blixten måste kompenseras ned i styrka och det är inte så bra för motiv där masterblixten riskerar synas. Fördröjningen är inte så stor att jag störs av den, men kombinationen tumfokus och trådlös blixt känns inte helt genomtänkt ...

Jag lyckades komma underfund med hur det fungerade ikväll utan att svära en enda gång, vilket tyder på att det borde vara hyfsat lättanvänt för nästan vem som helst (så länge man inte försöker ta reda på hur det fungerar via manualen).

Bildresultaten blir bra utan extra tillbehör, och blir ännu bättre om man följer några av råden i artikeln jag länkade till i början av inlägget (stativ etc).

Det är kanske inte så mycket att inte krångla till det, men man behöver inte tänka lika mycket när man väl får det att fungera (och det är mycket värt när det är varmt och hjärnan kokar!).

Testa att dra spaken åt andra hållet!

När jag konverterar mina råfiler till svartvitt i Lightroom och Silver Efex brukar jag ge mig på reglaget Clariy (Klarhet i svenska versionen) och dra upp det för mer kontrast. För färgbilder tycker jag nästan alltid det blir bättre om man ökar på det värdet lite, och av slentrian gör jag så med nästan alla bilder. Affe (Johansson) tipsade dock om att det kan vara bra att dra just det reglaget till ett negativt värde när man ska göra om sina bilder till svartvitt (i Lightroom eller med en plugin som Silver Efex), för att få mjukare tonövergångar, så jag tyckte det borde testas.

Som vanligt utnyttdjade jag barn och husdjur för mitt lilla test, och jag måste nog hålla med Affe - det finns anledning till att det där reglaget går att dra till negativa värden också.

I färgbilder blir det lite vattenfärg och pastell över det hela när man drar ner reglaget, men när man sedan gör om bilderna till svartvitt händer det saker - tonomfånget ökar och bilderna får en helt annan karaktär än om man kör med det mer Petersenska stuket med hårda kontraster och mycket svärta.

Personligen gillar jag resultatet mycket och kommer garanterat använda det ofta. I de här bilderna har jag också lagt på en lätt sepiatoning då jag tycker svartvitt på skärm ofta blir för kallt.

Så, testa att dra spakarna åt andra hållet än vad du kanske gör vanligtvis - det kan bli bra :)

Platta och tråkiga bilder!

"Hej! Jag har precis köpt min första systemkamera, men jag får bara platta, tråkiga och oskarpa bilder jämfört med min kompaktkamera. Har jag valt en dålig kameramodell?"

Känner ni igen frågeställningen? Den är inte helt ovanlig här i forumen, och svaren brukar inte låta dröja på sig. Till att börja med brukar de som svarar helt korrekt berätta att systemkameror i allmänhet inte behandlar bilderna lika hårt som kompaktkameror gör i grundinställningen. Sedan blir det oftast långa utsvävningar om vilket bildbehandlingsprogram man ska använda, varför man ska (eller inte) fotografera i råformat, och så småningom brukar det konstateras att trådskaparen nog trots allt behöver ett 70-200/2,8.

Felix, fotograferad med Sony A6000, 35/1,8 @ f/2,2. Alla inställningar nollade i Lightroom 5.4

Jag är av den uppfattningen att alla bilder tjänar på att efterbehandlas mer eller mindre. Hur mycket man drar i spakarna beror förstås på bilden och vilket resultat som eftersträvas, men bilder där man låter nöja sig med resultatet direkt från kameran når sällan sin fulla potential. Nu är ju det här porträttet av Felix inte jättefantastiskt, men det kan definitivt bli bättre med efterbehandling.

För en stackars nybörjare som kommer in i Fotosidans forum är det dock inte lätt att veta vad man ska tro. Först ges rådet att införskaffa ett bildbehandlingsprogram för en massa pengar (eller inte så himla mycket pengar beroende på vilket program det gäller), och sedan dyker det med jämna mellanrum upp trådar och bloggar där det hävdas att man ska efterbehandla så lite som möjligt (helst inte alls), inte beskära sina bilder och om man ändå gör det är man photoshoppare snarare än fotograf.

Nu spetsar jag förstås till det lite, men ibland är åsikterna (för det är åsikter och inget annat) diametralt motsatta. Det är förstås inga problem när diskussionerna försigår i trådar där det främst är vi som redan nördat ner oss ordentligt som huserar, men när det dyker upp i köprådstrådar och trådar med nybörjarfrågor finns risken att det gör mer skada än nytta för frågeställaren.

Samma som ovan, men efterbehandlad i Lightroom 5.4

Det går sällan att rädda helt misslyckade bilder i efterbehandlingen, men man kan göra rätt mycket av en bild med exempelvis tråkigt och platt ljus genom ganska moderat spakdragande i sitt bildbehandlingsprogram.

Nu är jag medveten om att alla inte vill ha sina bilder som jag vill ha mina, men jag tycker i alla fall att bilden av Felix tjänade på att jag lade några minuter på den i Lightroom. Jag har beskurit den lite tajtare, justerat exponering och vitbalans något. Jag lade på en svag S-kurva för att få lite mer stuns i bilden och drog upp Clarity något. Bilden är också skärpt med en mask för att få skärpan mest på ögon och hår. Allt utom ansiktet är något nermörkat.

Allt som allt tog det mig som sagt inte mer än några minuter att få bilden som jag ville ha den, och vill jag ha samma resultat på fler bilder från samma tillfälle är det raskt gjort att kopiera inställningarna från den första bilden (eller synkronisera inställningarna medan man jobbar med bilden).

Allt jag gjort i den här bilden går att göra oavsett om man utgår från en råfil eller en jpgfil, men med råfilen har man lite mer marginaler och det är oftast lättare att få det snyggt tycker jag.

Ni får göra som ni vill, men så här gör jag och tycker det fungerar bra. Det är inte svårt att fotografera i råformat och lära sig grunderna i exempelvis Lightroom, och jag får det resultat jag vill ha i stället för det kameran tycker jag ska ha :)

Fågelskådaren Nony fotograferad med samma prylar som ovan och efterbehandlad i samma program.

Bilden av kattjäveln får ni som bonus :)

Ha det gott allihopa!

Ögonfokus - Kalle Ankafunktion, eller faktiskt användbart?

Jag var medveten om att Sonys A7-serie har funktionen de kallar "eye-AF", som innebär att autofokusen först försöker hitta ett ansikte, och sedan ett öga att fokusera på. Jag var dock osäker på om funktionen fanns i min A6000, eftersom jag inte hittade något menyalternativ för det. Det visade sig dock att det man behövde var att tilldela funktionen till någon knapp (jag valde mittknappen i flervalsknappen).

När man fotograferar porträtt på nära håll med stor bländaröppning blir skärpedjupet ofta väldigt kort, och det är lätt att få fokus på nästippen eller annan ansiktsdel än just ögonen som är det åtminstone jag brukar vilja ha skarpt. Med min NEX-7 använde jag mig av förstorad sökarbild för att vara säker på att få skärpan rätt, men då gäller det att både jag och motiv står ganska stilla så inte skärpan flyttas.

Med ögonfokus aktiverat i A6000 trycker jag på mittväljaren, och om kameran hittar ett öga att sätta skärpan på markeras det med en liten grön fyrkant. Det går snabbt, och det verkar faktiskt fungera. I och med att kamerorna får snabbare processorer blir såna här funktioner bättre och mer tillförlitliga, och jag tycker det är en riktigt bra funktion jag kommer använda ofta i porträttsammanhang!

Båda bilderna är tagna med Sony 50 mm f/1,8 på f/2,8 och finns som vanligt på min flickr i originalformat.