#Blogg100/72 En kväll av tankar...

Maj månad, försommarvärme och våren står i full blom. Det snurrar i skallen på mig. Den 6 juni är det sex år sedan min mamma lämnade jordelivet och först nu har jag börjat känna av sorgen och saknaden. Funderar över varför det tagit så lång tid att komma dit i sorgarbetet. Jag har aldrig haft lätt för att visa känslor. Inte haft lätt att berätta hur jag känner, framför allt när jag varit ledsen och orolig. Men känner gör jag och ofta blir jag överväldigad av de känslor som kommer över mig. När jag är ute och rastar kameran så kan jag helt slås ut av allt vackert jag ser omkring mig.  Men i det vackra känner jag ibland ett sting av sorgen inom mig. Den sorg som aldrig riktigt bearbetas. Oavsett om det är saknaden av min mamma eller om det är sorgen över att inte lyckas med det jag så innerligt velat lyckas med. 

Kan inte riktigt släppa tankarna i kväll... Lite likt molnen jag fotograferade igår kväll spinner de iväg! Får samla ihop dem tills i morgon! 

2016-05-11 22:39   begust

Sorgearbete tar tid.
Det finns en tomhet som är svår att komma över.
Det finns ingen mall vad jag vet för hur man ska göra
Var och en på sitt sätt.

Besvara

2016-05-11 23:20   Khalad

Kanske är det inte meningen att all sorg för alltid ska vara borta? Jag tror att stänk av sorg alltid kommer finnas med i våra liv och att dom - sorgestänken - ger relief och djup åt annat som är glatt och vackert. Och jag menar ju inte att sorg och smärta ska ta över i våra liv. Vackra moln på din bild./ Björn T

Besvara

2016-05-12 06:22   Vibybo

Det försvinner aldrig, men ligger inkapslat under den glada ytan, och brister vid påminnelse. Tiden går, och då lär man sig hantera det, så går livet vidare sedan på ett bra sätt. Det är som Björn säger, det måste finnas både plus och minus för balansens skull.

Besvara