Nere vid vattnet...

Dova färgtoner och vackra former när is och snökristaller blandar sig med det kalla vattnet...och stramt och kargt med de nakna träden...vackert tycker jag.

Var på lite lekfullt humör...

Spegling av mörka nakna träd. 

 Trädgrenar som speglar sig i vattnet, där inte isen ligger.

Tunn fin is med vackra snökristaller.

Åter igen, isen som möter det öppna vattnet. 

Närbild av en frusen trädstam vid vattenlinjen. 

Någon har vandrat på isen. 

Spegling i vattnet, av undersidan av en bro.

(Är barnsligt förtjust i sådana här "enkla" bilder...)

En och annan and som fick mat såg jag också. Fint för dem...

(...och tycker ni att bilderna är onödigt stora, så var det för att jag ville ha alla "nära"  bilder i samma storlek och i bland trilskas det ovanligt mycket när man skall lägga upp bilderna på bloggen...i dag var det en sådan dag...det gick bara att få samtliga i 640x640, inte i den mindre storleken...tycker att den här buggen borde rättats till vid det här laget...eller kanske är det mig det är fel på...)

Fortsatt trevlig söndag!

Som hämtat ur Dantes inferno...

Lördag förmiddag, har sovit länge och gott och ätit en härlig frukost...tänkte ta det lugnt idag, slappa lite... laga något extra till middag, öppna en flaska rödvin som jag fick i veckan av en god vän...sätta mig och skriva ett litet lagom trevligt blogginlägg...Men först lite mer kaffe och så betar jag av fredagens och lördagens DN...men jag sätter kaffet i halsen och myset är som bortblåst, redan efter fredagstidningen...

"Haiti som hämtat ur Dantes inferno" skriver Michael Winiarski i fredagens DN...och vidare "Det är inte bara värre än jag kunde föreställa mig - det övergår mänskligt förstånd. Jordbävningskatastrofens omfattning är helt enkelt större än vad mänskliga sinnen kan ta in."

Jag blir djupt berörd av hans beskrivning, och plötsligt blir mina intentioner om att skriva ett trevligt blogginlägg som berör min fotoutveckling väldigt futtigt, helt enkelt larvigt och helt omöjligt att genomföra, i alla fall idag...

...men, läser som en  liten tröst endock att världen reagerade snabbt med katastrofhjälp, och att vi svenskar är generösa med pengagåvor...Här i Sverige är det bl.a. via Radiohjälpens postgirokonto 901950-6 som man kan skicka pengar, och man kan märka inbetalningen "Haiti". Det är ju också väldans enkelt och snabbt att via sms skicka småsummor via Rädda barnen, Läkare utan gränser och Hoppets stjärna, Unicef...

Rädda barnen; 10KATASTROF till 72950 och man skänker tio kronor...vem kan inte det??? Vill man skicka 50 kronor skriver man KATASTROF och skickar till 72950.

Läkare utan gränser; LIV till 72990 och man skänker 50 kronor.

Hoppets stjärna; HAITI till 72930 och man skänker 200 kronor.

Unicef; haiti till 72900 och man skänker 50 kronor. (uppgift enl. DN)

Man kan även gå in på de olika organisationernas hemsidor och få mer info samt ge pengagåvor....

Foto från DNs hemsida...fotograf; Kena Betancur / Reuters

Man kan ju verkligen beundra de fotografer som finns på plats och dokumenterar på dessa katastrofplatser...

Skicka ett litet sms, lätt som en plätt....vi som har råd med god mat, resor och fina kameror...

Med vänliga hälsningar Lena.

Hej du vackra vintervärld!

Snö och rimfrost så långt ögat når...vilken fröjd det var att gå hem från jobbet i dag!

Passade på att få massa frisk luft och extra motion och gick den långa vägen över Himmelstalundsfältet, även i dag...kände mig mycket duktig! Kameran var med förstås...och vilken ögonfröjd...som sagt... 

Det var en märklig snö-vit värld jag promenerade omkring i, och fler med mig...

På vissa ställen låg det gråvit dimma över fälten, och förstärkte den magiska stämningen...

Kunde inte låta bli att ta ytterligre en bild vid bron...idag var träden ännu mer snötyngda och frostiga...

Det var gott om skidlöpare (häftig och ovanlig syn!)...här en med mycket fart i benen... 

 ...och här en som tar det lite lugnare!

Magiskt...var ordet...

Tyvärr kände jag mig lite besviken när jag kom hem och fick se bilderna i datorn...visserligen hade jag fotat under en mycket tung grå himmel och bitvis dimma, och överallt hade det ju varit ganska färglöst...men jag tyckte endock att bilderna kändes väldigt konturlösa och utan stuns i...det vackra som jag upplevt, liksom inte syntes tyckte jag...Tyvärr hade jag också bara fått med mig ett halvfullt minneskort i kameran så jag fick fota i jpeg...Kanske finns det något knep när man fotar i en sådan här kontrastlös värld, med dåliga ljusförhållanden...något jag inte lärt mig eller förstår...eller också behöver jag ett ljusstarkare och bättre objektiv...???

Men dagens stora behållning hade ialla fall varit den fantastiska promenaden. Magiskt var ordet...mycket magiskt var det att pulsa hemåt i denna vit-gråa värld medans skymningen sakta sänkte sig över det stora vidsträckta fältet...

Får försöka ta nya bilder imorgon! 

Hälsningar Lena.

Torsdagsbild vecka 2. Nästan monokrom...

Vilken vit vintervärld! Snön ligger decimetertjock på de stora gräsmattorna och träden tyngs av vit frost och fin snö...Himlen ligger grå och tung som en filt över jorden. Människorna jag ser är bara svarta silhuetter på avstånd. Världen känns nästan monokrom...

Hälsningar Lena.

Tack för gensvar!

Tack alla ni som skrev en rad! Det var jättespännande att komma hem ifrån jobbet i måndags och öppna bloggen...och jag blev så glad för alla positiva svar...(även om jag  nu inte riktigt fick 100...och det var väl tur så trött som jag var....)

Hela min måndag var faktiskt riktigt bra...det är ju himla kul att träffa sin arbetskamrater efter jul och nyårsledigheten och få höra alla dråpliga historier om släktträffar och julklappar som blivit helt fel...och sååå roligt att träffa alla små barn igen  som faktiskt nästan har vuxit så man ser det på en månad...(jag jobbar ju på förskola för er som inte vet...)

Men man är ju trots den trevliga stämningen och alla glada skratt  riktigt trött första arbetsdagen och efter att ha arbetat nio timmar och varit hemifrån mer än tio timmar så var det mycket upp-piggande att sätta sig framför datorn och läsa era kommentarer...och det är ju riktigt häftigt om man tänker efter det här med bloggande...nästan vem som helst kan göra sin röst hörd när det passar och så fort man slängt ut inlägget i datarymden så kan nästan vem som helst var som helst genast svara och kommentara tillbaka...häftigt, eller hur?

Skickar med en bild på ett häftigt staket också...staketet runt förskolan idag var alldeles fullt med rimfrost...kastade mig ut på en ledig stund och tog en  bild...

Hälsningar Lena!

(kämpar på med självporträtten...!)