"Ingenting är omöjligt!"

Det är visst Joe Laberos motto, läste jag i en tidningsintervju häromdagen. Lätt för honom att säga, tänker jag - han kan ju trolla! Men, det är nästan ett motto värt att försöka ta till sig...eller hur? 

Vad Joe Labero använder sig av för knep för att kunna flytta flyglar med vackra damer på, det har jag ingen aning om...men jag tror fullt och visst på, att tron kan flytta berg. Riktigt stora berg.

Och just nu tror jag som bara den på att min dotter skall bli helt återställd vid sin njur-transplantation nästa vecka, efter allt trassel i hennes liv. 

Dessutom vill jag absolut tro på att jag någon gång skall lyckas med att få till en riktigt bra bild av Arbetets museums vackra vägg...helst i lite speciellt ljus. Och med någon människa framför förstås...på mitt vis. :-) 

Så jag fortsätter att säga till mig själv; Ingenting är omöjligt!

Och du som INTE vill se ÄNNU en bild på Strykjärnet från mig...scrolla inte ned...blunda istället och klicka er bort från min blogg...NU! 

(mitt senaste försök...) 

I det sena kvällsljuset  Vackra linjer och snygga former...inte så lättfångat, minsann! :-)

(Men skam den som ger sig!)

 (och så försökte jag få till en svartvit variant...men på något sätt är det svårt att få den Norrköpinsgula väggfärgen ok på Strykjärnet...hyfsat här dock, i kvällsljuset...eller?)

Hälsningar Lena

De små detaljerna

Jag satt åter igen och filosoferade lite, den här gången på en bänk. Vädret var kalas och den låga kvällssolen värmde precis lagom. Framför mig låg Strömmen och på andra sidan låg den ståtliga Värmekyrkan, ingen dålig utsikt.

I en jämn ström passerade människor på andra sidan...i klungor, en och en, sommarklädda, svartklädda. Solen låg på, och lyste upp de små människorna. Det såg sommarfint ut. Men just bara det...

Men, plötsligt såg jag den orangefärgade påsen komma guppande - och mannen och pojken. Minsann...det hade blivit dags att höja kameran.

Tänk där hade jag suttit en bra stund och blickat bort på de förbipasserande...säkert hade ett tretti-fyrtiotal människor passerat. Kanske fler. Så kom den orangefärgade påsen, detaljen - den som gjorde att man plötsligt ville fota.

Eller morgonen därpå då jag befann mig på samma ställe för att kolla in vad morgonljuset gjorde med platsen. Och visst var det vackert med Strömmen och de gula husväggarna och alla fönster. Men inget direkt att fota ändå... Inte förrän tjejen dök upp i fönstret. Iklädd röd tröja.

Jag har börjat gilla röda tröjor! :-)

Hälsningar Lena

( detaljer var det, eller hur? :-)

Fotoglädje...

...det kan vara så mycket, eller bara helt enkelt glädje över färg och form, tycker jag. 

 Bilder i kvällsljus 10/5-11

I solens sken  lite överexponerat i uppkant...men jag gillar bilden iaf

Mås  ja, så var han på plats igen, min mås...

(och Motala Ström - trolleri i kvällssolen, eller hur :-)

Hälsningar Lena

Tur

Ibland har man tur...

Och det tyckte nog jag att jag hade ikväll, för plötsligt dök han bara upp - ynglingen i röd tröja! Som på beställning...

Och han hade några kompisar med sig också...som efter en lång stund, upptäckte mig...

För övrigt var majkvällen magiskt vacker i Industrilandskapet.

Bilder från 10 maj -11

filosoferar?

hallå där fotografen... :-)

Hälsningar Lena.

PS

...speciellt till Jan-Olof! :-)

Här får du en större vy...fotat denna fina kväll...

och så här ser det ut från andra sidan...men fotat tidigare i veckan, en disig morgon...

(det är på huset de klänger och på vattentuben de står - rolig lekpark!)

Paus

Att ta paus och sitta och fundera över livet i en hård stentrapp kanske inte var det skönaste. Men utsikten var kittlande med skuggspel på husväggen och Strömmens vatten nedanför. Och så passerade det en och annan flanör på gångstråket längs med vattnet. Alltid intressant att titta på människor tycker jag. De flesta passerade utan att lägga märke till mig, men en och annan tittade lite extra när de fick syn på mig...

Jag satt en stund, lät benen och kameran vila. Det var ett bra sittställe. Synd bara att jag inte hade kaffetermosen med!

Paus-utsikt 8/5-11

(och jag gillar det...det skarpa solljuset som trollar fram de hårda kontrasterna)
 

(en sekunds exponering, framför spegeln)

Hälsningar Lena