GRILLNING UNDER KASTANJEN

SOMMARBLOGG

Egentligen stod jag vid kaprifolbusken och försökte mig på att fota lite med det lånade macrot, men det blåste helt enkelt för mycket så det gick inte bra alls. Men då kom några av gårdens trevliga grannar ut och började fixa nere vid grillplatsen, så då blev det helt enkelt lite grillbilder istället...

Kameran var från början inställd på färg efter macrofotandet, men jag ändrade sedan till monokrom, eftersom jag håller på att träna svartvitt tänk och fotograferande...

Använde objektivet som satt på, nämligen 50 mm macro. Väldans ovant att inte ha någon vidvinkel!

 Gårdsgrillning 13/6 -10.

Tack kära grannar för att jag fick träna fotografering mitt i grillandet! 

Hälsningar Lena.

TORSTEN

SOMMARBLOGG

Låt mig få presentera Torsten...vår gårdskatt.

Ja, han tillhör ju förstås en av mina grannar, men han är hela gårdens kelgris. Och han är verkligen en störtskön personlighet. Torsten gör som han vill och går dit han vill. Han har järnkoll på var han kan hitta lite god mat och var de bästa sovställena finns bland oss boende här på gården...

Hemma hos oss har han tillbringat många regniga eftermiddagar i min äldsta sons loftsäng.

Idag när jag kom hem från affären låg Torsten ihopkrupen på en stol utanför min ytterdörr...där var det lä och skönt minsann, denna blåsiga dag.

Och han var så söt så jag var tvungen att gräva fram kameran i väskan och hastigt ta ett par bilder...

När jag var färdig med mitt grävande och fotande låste jag upp ytterdörren och Torsten slank kvickt in genom ytterdören och vidare...upp för stegen till loftsängen och den sovande sonen. Där la han sig till rätta. Till lika stor glädje för båda, skulle jag tro.

(Och jag packade upp matvaror och satte på kaffet...)

 Torsten juni -10

 Hälsningar Lena.

HOME SWEET HOME

SOMMARBLOGG

Jag har precis fått låna ett 50 mm macro. Sorry Tomasz! 

Jag har aldrig haft ett sådant förut i min hand...så man vill ju prova, genast. Fast det är dags för eftermiddagskaffet...(och sedan väntar tråkigt jobb.)

 Hmmm...nu får man vara både  listig och stark...och snabb. 

Skruvar på macrot med den ena handen och sätter igång kaffebryggaren med den andra, och sedan känner man sig helt enkelt larvigt lekfull...och spanar runt för fullt i köket...

 Home sweet home juni -10

testar det korta skärpedjupet

på en köksvägg...

 testar kort skärpedjup och lång exponeringstid

på diskstället

testar manuell fokusering och auto

...på kaffebryggaren

Men ni vet ju hur det är när man har väldans roligt, time flies...

Dricker det halvkalla kaffet på ståendes fot och funderar lite på det här med macrofotografering. Givetvis måste det bli en tur ut till någon blomsterrabatt imorgon eller så, med macrot.

Och, är det någon som har goda råd hur man fotograferar blommor med ett macro - så att det blir sådär fint och skarpt på rätta ställena och härligt suddigt runt omkring, gärna med lite vackra reflexer - så hör gärna av er! 

Jag kan ingenting om det...

Hälsningar Lena.

ÅTERVÄNDER

SOMMARBLOGG

Allt som oftast återvänder jag till mina favoritfotoställen...

Den här gången med tankarna och kameran inställd på svartvitt.

Men det var verkligen inte lätt att få till den ljusa grå gatstenen snygg...Hmmm, det gäller nog att välja rätt miljöer för svartvitt, och att lära sig monokromt tänk...

Oj vad mycket jag har kvar att lära mig...

 Bilder från Holmentorget eller strax intill...

 bråttom...

my favourite (man)...

 mycket upptagen...

sakta samtalande...

Hur får man in mer svärta och stuns i bilderna, månntro?

Hälsningar Lena.

Gammal, men absolut inte grå...

Att vara gammal i Sverige...hur är det egentligen? Tankegångar som snurrar efter ännu ett besök hos min mormor på äldreboendet. Hur ser vi på åldrandet i vår kultur, och hur handskas vi med de äldre? Med respekt, värme, kärlek? Har de äldre fortfarande någon plats i våra effektiva liv?

Hur omskrivs de äldre i massmedia? Jo, ofta som bekymmer som skall lösas på något sätt...

Varje gång jag är på äldreboendet så ser jag gamla människor som ser så ensamma ut, och trötta...Men börjar man att prata med dem så lyser de upp som solen i Karstad.

Jag tror inte de är så trötta egentligen, men de är inte behövda längre, har ingen funktion...och nästan inget värde kvar, de har blivit ett bekymmer.

Min mormor är nittioåtta år, sitter i rullstol efter ett lårbensbrott, har lite dålig syn på ena ögat och visst har hon krämpor lite här och var, och visst är hon lite av ett bekymmer ibland...Men hon är allt det där andra också; Hon är efterfrågad, behövd, älskad...

Vi i släkten besöker henne ofta, vi lyssnar på henne och vi tar med henne på äventyr så mycket som hon vill och orkar...

Innan lårbensbrottet var mormor ofta hemma hos mig, och älskade då att få stå och vika tvätt och diska lite i baljan. Disken blev inte ren, så den fick man alltid diska om...men det spelade mindre roll, för mormor fick vara behövd...

Min nittioåttaåriga mormor sprudlar fortfarande av livsglädje och nyfikenhet. Jag tror att hon vet att hon är värdefull för oss, hon är inte bara ett bekymmer...

Ögonblicksbilder ute på en balkong. Maj -10.

...i så fall, ett väldigt väldigt kärt bekymmer!

Och jag önskar att hon kunde leva i nittioåtta år till...

Hälsningar Lena.