Villmanstrand

När barnen var små och vi åkte på bilsemester brukade vi antingen tälta eller övernatta i det som norrmännen kallar för "Hytter". Då var det inte bestämt på förhand var vi skulle övernatta utan slumpen fick avgöra var vi hamnade. Då passade låten som vi ofta sjöng i bilen väldigt bra, nämligen "Var ska vi sova i natt". Det var spännande att se var vi hamnade till natten men även lite osäker och det var inte så skönt den gången då vi kom till Bergen i Norge och allt var fullbelagt och vi fick tillbringa en natt i bilen. På den här resan visste vi i alla fall var vi skulle sova vår första natt i Finland. Vi var på väg till Villmanstrand eller Lappeenranta, som den heter på finska, och eftersom man är lite bekvämare av sig på gamla dar så hade vi bokat hotell där. När vi checkat in ville vi se vad staden Lappeenranta hade att erbjuda.

Här är det enspråkigt finska som gäller så det blev till att leta reda på alla finska ord jag kunde, men tyvärr så blev det mest "eivät ymmärrä" som jag fick användning av.

Vi började med att traska upp till fästningen. Solen sken som på den värsta vårdag men det var kallt som en vinterdag.

Först passerade vi ett monument som mest såg ut att vara en träbit omgärdat av två kanoner. Läste på en informationstavla att det var ett minnesmärke  av något av krigen. Lärkträdet i bakgrunden har ännu inte vaknat ur sin vintersömn.

Vad ryttaren symboliserade vet jag inte men träden i parken bakom honom såg så ståtliga ut. Mpste vara någon speciell sorts gran som växer så.

 Vi gick in genom Viipurin portti.

Där uppe hade man en fin utsikt över staden. Staden grundades officiellt 1649 av Per Brahe d.y., under drottning Kristinas regeringstid. Så även här känns det historiska vingslagen från svensktiden.

Som sagt så var det kallt och här syns det att våren inte kommit så långt för isen ligger tjock i viken. Vi hade en förhoppning och önskan att kunna åka över till Viborg i Ryssland. Men för att få visum dit så krävdes det en hotellbokning och bevis om att det var betalt. Eftersom vi bara vill dit över dagen så gav vi upp det försöket. Hade vi kommit hit under sommarmånaderna så hade det gått bra att ta en dagstur med båten M/S Brahe, på Saima kanal. Då ingick det visa i trippen.

Nu ligger fartyget och vilar sin vintersömn i den tjocka isen och drömmer säkert om sommaren och alla turister som kommer då.

Fästningen här uppe på kullen började byggas 1721 men det var lite knapert med pengar just då så bygget gick väldigt långsamt. Först i slutet av 1730-talet tog byggandet ordentlig fart. Men i de här trakterna så har kartan måst ritas om ett otal gånger för att visa var gränsen går och efter hattarnas krig (1741—1743 ) måste Villmanstrand avträdas till Ryssland. Inte förrän 1811 flyttades gränsen så att Vilmanstrand blev finskt igen. Det var två år efter Finska krigets slut. Under andra världskriget var det ett förödande bombardemang Av staden.  Numera är det en blomstrande gränshandel här och många ryssar åker hit för att shoppa loss.

Tror jag lärt mig mer om  nordisk historia under den här resan än vad jag gjort under hela min skoltid.

Det här är Finlands äldsta ortodoxa kyrka och den ligger här inne på fästningsområdet.

Här har vi Villmanstrands rådhus och det är ett av de äldsta rådhusen i trä i Finland.

Lappeen Marian kirkko eller Mariakyrkan som den heter på svenska. På vår karta stod det att det var "Lapp Church" vilket gjorde att vi trodde det var någon slags kyrka som hade med samerna att göra men så var det inte utan det kom från lapp i ortsnamnet.

Här är samma kyrka fast på kvällen. 

Det här tornet står på en höjd en liten bit ifrån kyrkan. Eftersom det inte låg i direkt anslutning till kyrkan så trodde jag att det var något annat än vad vi senare fick veta på turistbyrån. Det är klocktornet till Mariakyrkan.

Samma torn på kvällen.

Bredvid klocktornet och mitt inne i stan hittade vi denna gamla kyrkogård. Hittade tyvärr ingen förklarande skylt till de gamla korsen som såg mer eller mindre staplade mot varandra. Inte ens tjejen på turistbyrån hade någon förklaring.

På vår kvällspromenad kom vi till denna pampiga kyrka också. Det var ursprungligen en rysk garnisonskyrka vilket kanske förklarar varför det finns tydliga spår av något som ser ut som en vallgrav runt höjden.

  2 - 4

2014-04-17 00:18   Erik Madsen

Som vanligt gör du en mycket trevlig reseskildring med en god text och stora bilder. Mycket intressant.
Hälsningar och Glad Påsk från Danmark.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-18 21:52

Tack Erik för din mycket vänliga kommentar.Önskar dig också en Glad Påsk.

Svara

2014-04-17 06:28   blj

Roligt att följa med på resan med text och bilder från östra Finland.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-18 21:53

Tack Bo-Lennart. Trevlig med medresenärer.

Svara

2014-04-17 10:14   Gun-Inger Arvidsson

Vad intressant jag lärde mig också en del till nu om det land som en gång var svenskt. Håller på lite med det eftersom Ålandsresan gav mig tankar om att jag kan inte vad jag borde.

Så många olika vackra byggnader du visar med ljus på natt och dag härligt få se. Ett ställe som säkert går att ströva omkring i länge länge. Tack för denna fantastiska skildring.

Skall läsa dina andra bloggar också men nu kanske jag snart går upp ur sängen.
Önskar er en underbar torsdag var ni än befinner er.
Ta kvasten så kommer ni på höga höjder.
Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-18 21:57

Tack Gun-Inger!
Fanns så otroligt mycket om och från svensktiden i det här området också. Lite synd att det mesta bara var på finska. Även om Googletranslate finns så tar det tid att skriva in texten. Önskar att jag varit lite piggare i benen på den här resan så att jag orkat gå runt lite mer.

Svara

2014-04-17 20:28   Måns H

Det har varit intressant läsning och tittning, man tackar! En historielektion också för min del.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-18 21:58

Tack Måns! Kul att kunna sprida lite information om den här intressanta regionen.

Svara