Testar shiftobjektivet i Industrilandskapet
Första gången jag fick titta i en kamerasökare där det satt en shiftoptik på kameran blev jag alldeles tagen! Precis vad som behövdes för att få med höga byggnader utan att luta kameran. Rätt val även för interiörer. Detta var 1965, kameran en japansk kollegas Nikon och linsen troligen Nikkor 35 mm shift.
Tyvärr var den alldeles för dyr för mig, kostade månadslöner.
Suget efter shiftobjektiv satt kvar. 2004 fick jag tag på ett ganska slitet Nikon PC-Nikkor 28 mm 3,5. Bytte system till Nikon, det blev en F3 och så småningom en hel del andra objektiv. Till sist fick jag tag på ett Nikkor 35 mm shift som var jättebra.
Med det digitala bytte jag tillbaka till Pentax. Använder nu en K-1 med 24x36 mm sensor. Till den kameran förvärvade jag Pentax enda shiftobjektiv för småbild: Pentax Shift 28 mm 3,5. Mitt exemplar är tillverkat 1976, en påkostad kvalitetsprodukt som stått sig bra.
Allt är manuellt. Det blir Slow Photography. På filmtiden fokuserade man med full öppning och bländade sen ner. Med Live View blir det lite enklare. Pentax har en "grön knapp" så att kameran kan exponera korrekt med helt manuella objektiv. Ändå är det mer att tänka på än med en modern kamera som tänker åt kamerahållaren.
Här är objektivet shiftat 8 mm. Kameran är i våg men tittar snett uppåt. Därigenom elimineras det vertikala perspektivet.
Häromdan testade jag objektivet med Holmentornet som motiv. Byggnadsverket utgör ingången till Industrilandskapet, nyss utnämnt som en del av Kulturkanon.
Först en motljusbild. Femtioåriga objektivet hade det motigt, men det blev en bild efter en del pyssel.
Sen medljus, inga större justeringar behövdes av DNG-filen.
Sist plåtade jag det ganska nya höghuset i kanten av Industrilandskapet. Det blev så här:
********************
Tillägg 7 september. Bild 1 och 3 var mest tekniska tester och estetiskt/upplevelsemässigt för raka. Idag tog jag nya på samma platser med kameran lutad lite lagom uppåt. Det var snällare ljus också vilket hjälpte till - i båda bilderna är dock himlen slutjusterad för sig, allt nedanför himlen för sig.







Det är inte bara bra för arkitektur och cityscape, det är precis lika bra för naturbilder, lite pyssligt och inte snabbt, men resultaten blir fina.
Tack Stefan!
Ett alternativ som inte fanns förr är att använda ett bra, mycket vidvinkligt objektiv och en kamera med många pixlar. Hålla kameran i våg eller lite lite uppåt och croppa bilden nertill.
Det är så jag gör när det är möjligt.
Den kamera som jag använder mest har 61 MP och då fungerar det.
Fast ibland är man ute efter perspektivkänslan och även då är vidvinkeln bra.
Jag lärde mig sedan snabbt, att visst kan man räta upp sina bilder, men man skall inte göra det till 100% - då ser det onaturligt ut. Det blir för långt från verkligheten.
Din bild Nr 2 ser bäst ut av det skälet. Den har en liten lutning åt sidan som konfirmerar verkligheten.
Bild 1 är enligt min mening för uppstagad och ger efter restitutionen även ett intryck av "klump upptill".
Det var en kund en gång i världen, under min fotoateljétid, som återförde mig till verkligheten... :-)
Hej Peter! Du är verkligen skarpögd. Bild 2 togs med kameran lutad lite, lite uppåt. Det är det klassiska och bästa valet.
Den här gången testade jag att ha helt rakt i bild 1 och tre, ett tekniskt prov, inte ett försök att ta bästa möjliga bild. Då ska man även enligt min uppfattning ha med lite vertikalperspektiv.
Hej! Jag tror du tänker på tiltfunktion, att kunna lägga skärpeplanet utefter en diagonal eller vad man nu vill.
Shift är mycket riktigt mest för byggnader, men den mycket drivne kan nån gång hitta andra ändamål.
en hade varit i närheten av Mount Everest och i kylan skruvat fram sina fjälltoppar till "rätt" lutning på vidvinkel
länge sedan
vi såg bilderna, starkt berörande i sitt djup, vidd och skönhet
hur det var jämfört med verkligheten vet inte jag
han beskrev skillnaden som vi givetvis såg på andra bilder utan skruvar
din understa bild har, en bredare topp än underdel
och ser konstig ut tycker jag, som en deg på jäsning
(en metod att bygga större än bygglovet, tills flygbilden av taket avslöjar allt hörde jag någon berätta)
det måste också ibland hänga ihop med perceptionen
alla är inte utrustade med perfekt astigmatism
- vad jämför man med, det perfekta menar jag
en ny pryl att köpa?
eller det finns naturligtvis program att köpa till datorn att installera för upprätning
som Hasselblads skruvar
jag minns jag hade en speciell laser apparat när jag byggde på berg bla
din blogg fick mig att tänka på det här -
perfektionismen måste vi umgås mycket varligt med ---
/inger
För jättelänge sen gick jag KTH arkitektlinjen. En kurskamrat hade en Hasselblad, professorn i arkitekturhistoria Erik Lundberg en Hasselblad Super Wide. Nåt shiftobjektiv fanns nog inte på kartan på den tiden.
Sen tycker pecis som du att det oftast känns fel med alltför perfekt upplinjerade bilder. Min första och framförallt tredje bild typiska exempel. Jag tog dom som tekniska tester.
Förr tyckte folk att bilder på byggnader där kameran lutats mycket uppåt inte var bra, kändes onaturliga. Nu tror jag att många vant sig. Men för min perception funkar det bäst med att ha lutat kameran lite, lite uppåt. Det känns mest naturligt.
Bygga större än bygglovet tillämpades metodiskt av åtminstone ett arkitektkontor då Strandvägen i Stockholm byggdes. Först fick man sitt bygglov, sen tog man fram en version med ännu mer uthyrningsbar yta och fick ändringen godkänd av nån tjänsteman som inte orkade bråka med.
Samma attityd återfinns nu i detaljplaneprocessen. Om byggherren fått igenom det han vill så tänker han oj, det gick, då ska jag klämma in lite mer! Som plangranskare har jag våndats: Ska jag skriva det jag tycker, att förslaget är bra, eller stönande gå med på att detta förslag möjligen kan accepteras
som ett absolut maxalternativ.
Har oftast skrivit det jag tyckt och blivit bränd.
Jag är en stor vän av shiftoptik. Eller jag har bara använt en egentligen, en PC-Nikkor 28/3,5 som jag hittade för runt 250 dollar. Den har jag plåtat åtskilliga reportage med, oftast arkitekturrelaterade förstås, för RUM och Arkitekten, men jag brukar oftast smyga in ett pr bilder även i andra jobb, när en stadsmiljö ska vara med.
Funkade bra på Nikon D810 och ännu bättre på Sony A9, där ljusmätaren inte får fnatt.
Hej Mattias! Jag hade just ett sånt men för stora förväntningar! Nikon skulle vara ljusår bättre än t ex Pentax och så var det inte. Sen jag vant mig tyckte jag om F3-kameran och om det inte varit tekniskt närmast omöjligt skulle jag tagit med Nikkor 105mm optiken och en Nikkor shift som jag verkligen gillade då jag bytte tillbaka till Pentax.
Kolla oxå ett par omtagna bilder i bloggen!
/Affe
Hej Alf! Exakt så! Idag tog jag om bild 1 och bild 3 med lite lagom lutning uppåt på kameran. Kolla bloggens tillägg.
Det känns naturligare.
Tack Alf! Lite finlir med nyanserna behövs också särskilt betr tornet, jag tog fram den här bilderna mest för att visa att det blir bättre med kameran lutad lite uppåt på klassiskt sätt.
/B
Synnerligen praktiskt att ha industrilandskapet inom synhåll från balkongen och inom kort gångavstånd! Vi flyttade ut till Kneippen ett tag, men lyckades flytta tillbaka. Grannarna tyckte det var kul att få ett kvitto på att de valt rätta läget.
Men om man tar en bild på en fasad från sidan vill jag gärna ha lodrata linjer i fasaden just lodräta.
Hej Sten! Skarpa iakttagelser, men saknar Holmentornet verkligen parallella linjer? Stadshuset i Stockholm har en extremt väl avvägd "entasis", d v s att väggarna liksom hos en antik pelare lutar inåt men inte rakt utan med lite tunnformig distorsion för att tala fotospråk.
Fasad från sidan känns bäst rak, absolut!
Den nedre gula och grå delen av tornet har ju parallella linjer men de bryts ju vid nedersta taket. Därefter kommer några små tinnar och den delen klockan finns i, därefter kommer det ännu takkant och en kupol. Jag menar att avtrappningen och de horisontella linjerna förvillar och gör att skiftobjektivets geometriskt korrekta avbildning inte stör på samma sätt som om tornet hade varit en parallellepiped i sin fulla höjd.
Nu hänger jag med!
Tornets utformning är ju ingen slump. Holmen anlitade en kompetent arkitekt Johan Georg Strubel för att få en ny, respektingivande entré till bruket sedan ryssarna bränt ner det förra.
Ur RAÄ:s beskrivning i byggnadsminnesförklaringen:
(Byggnaden) är uppförd i en förenklad barockstil där krönet bärs upp av rusticerade hörnkedjor och gesimser i grafitgrått mot de dovt gula putsfasaderna med dess lisener, bröstningsspeglar och stora tätspröjsade fönster.
Tornhuven är mjukt rundad. På en hög åttkantig tambur vilar en lanternin som kröns med en spira försedd med ett förgyllt klot och en vindflöjel.