Liffride, ett svårskött byggnadsminne

Jag hade tur. Skulle ta bilder på ett byggnadsminne i Stånga på Gotland för att delta i Wikipedias tävling "Wiki Loves Monuments". Byggningen stod öppen. Ägarna bodde i huset intill och deras hund gav skall.

Vi fick en pratstund. Jau, du kan fotografere där inne sa frun. De hade tröttnat på underhållsarbetet och byggnadsminnet var till salu. Tegeltaket saknade tät bördning, d v s undertak av brädor med papp. Taket ska hållas tätt på gammalt vis genom att täta mellan tegelpannorna med kalkbruk armerat med nöthår. 

Jag har försökt själv. Man jobbar ju underifrån. Det är antingen för trångt eller för högt. Det är verkligen svårt att få in bruket i fogarna utan att få kalk i ögonen. I mitt fall var det fråga om ett litet uthus. Jag gav upp, mindes Ove Hidemarks bedömning då han renoverade vinden i Skoklosters slott: Det regnar in en del, men torkar fort upp med all den luften. Det funkar i uthus och slottsvindar, men inte i bostadshus med limfärgade innertak och tapeter på väggarna. Med mer blåst och häftigare regn har situationen blivit värre. 

Interiörerna är djärvt färgsatta, jag tror av en antikvarie som skrapat fram spår av de färgerna i en annan byggning. Om dåtida ägarna ångrat sig direkt eller om man gjorde om efter några år är inte känt. Men ingen sån färgsättning finns kvar i original. Kan vara snygg på bild, men svår att leva med tycker jag.  

Bilderna togs med Pentax K-1 och stativ. Huvudfasaden med Zeiss DDR Jena Flektogon 20 mm 2,8, övriga med Pentax FA 31 mm Ltd. 

Entrén börjar bli inramad av Gotlands landskapsväxt murgröna. 

Köket ligger till vänster i bottenvåningen

Bild 2 på köket, lite åt höger

Vardagsstugan

Salen en trappa upp

Salen i annan vinkel, mot gavelfönstren

Genomblick

Innertak, tapet, inramat foto, målad bröstning, golv

Fasaden mot öster med öppet fönster

Byggningens fasad mot väster. Nockteglen synligt tätade, det måste ju göras utifrån. 

Att lägga in bilderna på Wiki Loves Monument var jättesvårt men inte omöjligt då det gällde Liffride. Där saknades bild på Wikipedia. Genom nåt mirakel hittade jag rätta sökvägen, klickade på rutan med frågetecknet och kom in! Där det redan fanns en bild kunde jag inte lägga in bilder till tävlingen. T o m chatGPT-5 gav tappt. Men det gick att pilla in de bilderna utom tävling, det räcker långt. 

Oktoberfest på Cityscapes: ny utmaning / uppmaning

Industrilandskapet i Norrköping kom ju med som ett av 100 verk eller företeelser i förslaget till kulturkanon. Kanonen ifråga är som bekant jättekontroversiell i professionella kulturkretsar. Bortsett från eventuella partipolitiska aspekter så innebär ju stoppdatumet 1975 en blick bakåt, inte framåt, och att dagens kulturutövare inte har en chans att komma med. 

Men kanonen är inte tänkt som en slutstation, utan som en utgångsstation för att leta vidare! 

Därmed temat för oktobers "utmaning" eller kanske hellre "uppmaning". Fotografera industrier i städer och tätorter! De kan vara  återanvända till nya ändamål, som i Norrköping, eller ännu i drift. Helst nytagna bilder, men arkivfoton som inte redan finns på Cityscapes är också välkomna. Som vanligt i Cityscapes är det byggnader och miljö som gäller. 

Lägg in bilden / bilderna på Cityscapes. Högst 3 per person. 

Sista inlämning lördag 2025-11-01 kl 24.00. Se till att ta med platsen i beskrivningen och ordet "utmaning" eller "uppmaning" i rubrik eller text. 

Första pris: Zeiss Lens Wipes i en förpackning med 32 individuellt inslagna fuktade servetter. 

En enväldig domare gör valet av den bild han eller hon gillar mest. Domaren presenteras lite senare i Cityscapes.

Välkomna!

Måns Hagberg

Gruppvärd Cityscapes.  

Nyponbusktest av Pentax kultobjektiv

Legendariskt men också dyrt. För ett par veckor sen fick jag tag på ett oanvänt andrahandsexemplar. Nu försöker lära mig använda objektivet. Det kom ut på filmtiden, 2001, och utvecklades för att ta bra bilder i verkligheten. 2021 kom den här versionen med nyare antireflexbeläggningar och en del andra ändringar. 

På full öppning, 1,8, verkar det vara mer måleriskt än kliniskt. En hel del vinjettering, skarpt i mitten men softare i kanterna, färgåtergivning och bokeh sattes främst. Här bild på en nyponbuske hemma på tomten på Gotland. Ett taggmonster,  men här var det nyponen som gällde. I detta testet satte jag skärpan på de närmaste nyponen, långt nere till vänster i bilden.  

Pentax K-1 med Pentax FA 31mm på full öppning 1,8.

Medeltida kalkmålningar från 2011

Det ordet inte berättar för örat, visar målningen tyst som bild.

Basileios den store, kyrkofader, biskop av Caesarea i Kappadonien, A D 330 till A D 379.

I går lyssnade jag på Arja Källbom och Marleen Kolmodin i Klinte församlingshem på Gotland.

Arja t v, Marleen t h.

De har -  ungefär som de timmermän som lärt sig arbeta med medeltida verktyg och metoder för att återskapa förstörda byggnadsverk -  tagit reda på hur de gotländska kyrkornas medeltida målningar kom till. Inga konsthistoriska spekulationer utan hur de kom till i praktiken! Pigmenten, bindemedlen, arbetsgången. De har gjort studieresor och jämfört med motsvarigheter nere i Europa. Och sen med stor möda, det tog flera år,  lärt sig att göra likadant. Syftet: att öka kunskapen och att rekonstruera överkalkade eller helt förlorade målningar.

De ursprungliga målningar vi kan få se ser inte alls ut som då de var nya. Blymönja svartnar och även övriga pigment changerar med århundradernas gång.

Tidiga medeltida målningar utfördes av inhyrda bysantinska målare. De målade som hemmavid. Använde pigment som järnmönja (d v s en tämligen hårdbränd röd järnoxid), blymönja, ett grönt pigment som jag aldrig hört talas om och äkta ultramarin, ett då och nu verkligt dyrt pigment. Lapis lazuli är en halvädelsten. Medeltida priset jämfördes med guld. Guld har stigit brant i pris, nutida priset för äkta ultramarin varierar med kvalitén, ett exempel är 850 kronor för 10 gram.

Bindemedlet var bränd och våtsläckt kalk som i rätt miljö återkarboniseras till kalksten. Ibland tillsatte de t ex mjölk för att få en mer hanterbar produkt.  

Arja och Marleen har på plats ritat av medeltida målningar på plastfilm. Då det gällde helgonbilderna fann de att den medeltida mästaren och hans medarbetare sannolikt använt en dåtida halvgenomskinlig film, pergament, till att göra mallar som användes gång på gång, både rättvänt och spegelvänt. Konturerna punkterades med små hål, punsning, och på plats duttades finmalt träkol genom hålen. Sen målade man i, oftast strax innanför markeringarna. De finns ibland kvar efter 800 år!

Vi satt andäktigt och lyssnade, tittade på bildspelet och frågade ibland.

Sen över till Klinte kyrka. Där visade Marleen sina kalkmålningar från 2011. Här i koret finns åtminstone delar av originalet kvar, de fick bli förlaga. 

I långhusets valv är målningarna överkalkade. De bevaras bäst om de får vara i fred. Församlingen och berörda myndigheter kom överens om att återskapa dem. Här berättar Marleen att det skulle blivit för stelt att jobba centimeter för centimeter, utan armen och kroppen måste vara med i rörelsen.

2011 års målning i valven utfördes på tämligen ny puts som täcker gammal puts. Bakom denna finns alltså rester av den ursprungliga bemålningen kvar. Som stöd för rekonstruktionen har Marleen utom korets bemålning haft tillgång till dokumentation av den ursprungliga bemålningen. Arbetet har utförts under antikvarisk kontroll och dokumentation. Resultatet skulle ju fungera i kyrkorummet tillsammans med de bevarade medeltida ornamenten och bilderna. Så här blev det.

Glas är ju en extremt trögflytande vätska. Kan linser deformeras med tiden?

I Aniara använde Harry Martinson bilden av en luftblåsa för att beskriva en oerhört långsam rörelse.

I byggnadsvården är det välkänt att gamla fönsterglas kan bli tjockare nertill med tiden. Jag har själv hanterat fönsterglas som blivit tunnare upptill och lite tjockare nedtill. Nåt enstaka hade t o m släppt från bågen upptill. Andra gamla fönsterglas har varit till synes helt opåverkade.

Här har jag skissat på vad gravitationen skulle kunna göra med linserna i ett objektiv om det blivit liggande i samma läge tillräckligt länge. Först ett objektiv med tre orörda linser.

Wikipediabild, sign Tamasflex

Sen samma objektiv med inskissad deformation orsakad av tyngdkraften på negativa mittlinsen. I en Cooke triplet är den gjord av flintglas. Tyngre och mjukare än ytterlinsernas kronglas.

Samma bild modifierad

Gravitationen är en sak, påtvingad deformation en annan. En gång tog jag ett fönsterglas ur en båge där träet krokat till sig. Glaset hade antagit samma krokighet. Det gick inte att återmontera i en rak fönsterbåge utan måste kasseras.

Om ett objektiv råkar ut för en skada kan spänningar från glasinfästningen deformera en lins eller flera. Resultatet syns omgående på bilderna. Kan såna deformationer permanentas med tiden?

Någon som vet?