Testar shiftobjektivet i Industrilandskapet

Första gången jag fick titta i en kamerasökare där det satt en shiftoptik på kameran blev jag alldeles tagen! Precis vad som behövdes för att få med höga byggnader utan att luta kameran. Rätt val även för interiörer. Detta var 1965, kameran en japansk kollegas Nikon och linsen troligen Nikkor 35 mm shift. 

Tyvärr var den alldeles för dyr för mig, kostade månadslöner.

Suget efter shiftobjektiv satt kvar. 2004 fick jag tag på ett ganska slitet Nikon PC-Nikkor 28 mm 3,5. Bytte system till Nikon, det blev en F3 och så småningom en hel del andra objektiv. Till sist fick jag tag på ett Nikkor 35 mm shift som var jättebra. 

Med det digitala bytte jag tillbaka till Pentax. Använder nu en K-1 med 24x36 mm sensor. Till den kameran förvärvade jag Pentax enda shiftobjektiv för småbild: Pentax Shift 28 mm 3,5. Mitt exemplar är tillverkat 1976, en påkostad kvalitetsprodukt som stått sig bra.

Allt är manuellt. Det blir Slow Photography. På filmtiden fokuserade man med full öppning och bländade sen ner. Med Live View blir det lite enklare. Pentax har en "grön knapp" så att kameran kan exponera korrekt med helt manuella objektiv. Ändå är det mer att tänka på än med en modern kamera som tänker åt kamerahållaren.

Här är objektivet shiftat 8 mm. Kameran är i våg men tittar snett uppåt. Därigenom elimineras det vertikala perspektivet. 

Häromdan testade jag objektivet med Holmentornet som motiv. Byggnadsverket utgör ingången till Industrilandskapet, nyss utnämnt som en del av Kulturkanon.

Först en motljusbild. Femtioåriga objektivet hade det motigt, men det blev en bild efter en del pyssel.

Sen medljus, inga större justeringar behövdes av DNG-filen.

Sist plåtade jag det ganska nya höghuset i kanten av Industrilandskapet. Det blev så här:

********************

Tillägg 7 september. Bild 1 och 3 var mest tekniska tester och estetiskt/upplevelsemässigt för raka. Idag tog jag nya på samma platser med kameran lutad lite lagom uppåt. Det var snällare ljus också vilket hjälpte till - i båda bilderna är dock himlen slutjusterad för sig, allt nedanför himlen för sig. 

Industrilandskapet med i Kulturkanon!

Idag blev jag så himla glad! Norrköpings industrilandskap har i förslaget till kulturkanon för Sverige utsetts till ett av 100 verk som format landet.

1988 bodde jag i Alingsås, hade fått jobb i Norrköping och fick reda på att ett konsortium med LE Lundberg i spetsen tagit över Holmenområdet. Nu skulle de göra i ordning detta. Jag hade sett storheten i industrilandskapet, men visste att miljön var fruktad av många, hatad av många och nu kunde vad som helst hända. Oj, oj oj. Jag fick gå ner på gatan och ta en rejäl promenad för lugna ner mig. 

Innan jag tillträtt som stadsarkitekt ordnade riksantikvarien Margareta Biörnstad ett möte i Norrköping med Holmenbyggarna, kommunen och mig. Margareta Biörnstad höll ett lysande brandtal. VD Ulf Löf på LE Lundberg frågade mig sen "vad var det där för en tant"?

Då jag väl börjat visade Uffe Löf sina planer: Anordna en fyrfilig infart från Gamla Torget, riva allt inom området och sen se vad man skulle kunna bygga. Nåt helt annat än vad jag hoppades genomföra. Samme Ulf Löf bar senare projektet Louis De Geer Konsert och Kongress på sina bara händer till fullbordande i en ombyggd fabrikslokal.

Man når byggnaden på en gångbro med träplankor i stället för en fyrfilig motorväg.

Det vart många turer i processen. Rätt ofta tyckte jag att det bara var jag och stadsantikvarien Ann-Charlotte Hertz som gillade stan och dess industrilandskap. Vi såg nåt annat än ett nedgånget rivningsprojekt. Iallafall fick jag igenom "områdesbestämmelser", en sällan använd planform, för att upphäva gällande stadsplan som bara tillät tung industri. Det var just in time. Då gick det att ge bygglov för omvandlingen av en lagerbyggnad från 1920-talet till Televerkets nya regionala huvudkontor. Några veckor senare ändrades Televerket till Telia. Den chef som beställt ombyggnaden fick sluta. Samtidigt svartnade byggkonjunkturen. Utan det bygglovet hade processen stannat, men med bygglovet drevs den vidare.

Dessvärre fick kommunen för sig att ändra sin organisation på ett sätt som jag inte gillade. Jag slutade och fick jobb på dåvarande VBB, nu Sweco. Kommunen var utan stadsarkitekt, men behövde någon som kunde föra processen vidare. Jag fick som konsult hos VBB uppdrag att vara sammankallande i en styrgrupp och att utforma ny detaljplan för Holmenområdet, d v s hela östra delen av Industrilandskapet.

Fotot nedan visar denna första ombyggnad. Byggnaden i fonden uppfördes 1920 som lager och packhus för pappersrullar på väg ut från fabriken. Det nya stora välvda taket har en lanternin som släpper ned ljus genom hela byggnaden. Arkitekt för packhuset Ivar Tengbom, för ombyggnaden Kai Wartiainen. Dammen ska påminna om den arm av Strömmen som tidigare passerade här.     

Här nedan den officiella texten gällande Industrilandskapet i förslaget till Kulturkanon.

(Jag tycker att texten är helt OK men saknar Ivar Tengbom bland arkitekterna. Han stod bakom pappersfabriken, vattenkraftverket, Värmekyrkan och mycket mer.).

SOU 2025:92 En kulturkanon för Sverige – omfattning och innehåll.

Industrilandskapet i Norrköping (1850–1920) gestaltar hur industrin omformade Sverige – ett arv av arbetsliv, innovation och samhällsbygge.

Om verket

Industrilandskapet runt Motala ström domineras av ståtliga fabriksbyggnader från det sena 1800-talet då Norrköping var landets största industristad, men har en förhistoria som går tillbaka till medeltida kvarnar och har senare genomgått en tidstypisk postindustriell omvandling med etablering av museer, Campus Norrköping och konsertsalen Louis De Geer. Arkitekterna var Carl Theodor Malm (1815–1890), Theodor Glosemeyer (1832–1886), Karl Flodin (1857–1930), Knut Pihlström (1875–1940), Werner Northun (1865–1936) m.fl.

Motivering

Industrin har länge varit en av Sveriges viktigaste ekonomiska drivkrafter och fungerat som en katalysator för forskning och utveckling. Som arbetsgivare och exportmotor har industrin format samhällsekonomin och människors vardagsliv i över ett sekel och står än i dag för en femtedel av BNP och tre fjärdedelar av exporten.
Basindustrin, med skogsbruk, gruvor, metall- och verkstadsindustri, lade grunden för Sveriges välstånd. Från sågverkens genombrott längs Norrlandskusten under 1800-talet till specialiserad stål- och pappersproduktion, har basindustrin etablerat både regionala samhällen och internationell närvaro.
Företag som Asea, SKF och LM Ericsson – den så kallade snilleindustrin – förenade tekniskt nytänkande med världsomspännande räckvidd. Fordonsindustrins Volvo, Saab och Scania blev internationellt tongivande. Industrin blev Sveriges största arbetsgivare och en ny arbetarklass växte fram, under efterkrigstiden även med betydande inslag av arbetskraftsinvandring från särskilt framför allt Finland och Sydeuropa och Finland: under rekordåren 1968–1971 anlände 110 000 finländare för att arbeta i Sverige.
Industrilandskapet i Norrköping, med dess restaurerade byggnader och fabriker från 1600-talets hantverk till textilindustrins 1800-tal, vittnar om en epok där maskiner, arbetskraft och vattenkraft förenades i stadens framväxande industrimiljö – i dag omvandlad till universitetscampus, museum och konsertsal med framtiden som förväntanshorisont.

På Gotland. Ljuset över Hejde kyrka.

Torsdag kväll 21 aug 2025. Wiki Loves Monuments har inlämning i september. Jag vill vara med! Sen ett par år har jag denna bild av Gammelgarns kyrka och kastal. Dit skulle jag åka för att ta fler bilder. Och tanka bilen i Roma. Där finns en mack med HVO100.

                                                *

I Hejde föll släpljuset över kyrkans fasader så att dom såg nyrenoverade ut.

                                                    *

Det var bara att ställa bilen och ta vara på ljuset. Jag började med översiktsbilden här nedan.

De gotländska  kyrkorna byggdes om och byggdes ut i etapper. Då Gotlands storhetstid tog slut blev det också slut på det byggandet. Här i Hejde fanns då liksom nu ett normalstort torn, ett stort kor och däremellan ett påfallande kort långhus.

                                                 *

Långhuset från 1200-talet är inte högt och verkligen kort! Koret är nyare, 1300-talet, har högre sockel och mycket högre tak. Enligt RAÄ var planen att bygga ett nytt längre långhus och nytt torn.

                                                 *

Senaste renoveringen genomfördes 2019. Den har stått sig bra. Huvudingången leder in i tornet.

                                                           *

Portalen är verkligen stilig! Omgivande kalkputsen medvetet gjord med små verktyg för att få en levande yta.

                                                *

Korets portal räknas till de märkvärdigaste på Gotland.

                                                                          *

Därutanför ligger f d nämndemannen Olof Olofsson och hans maka Katarina Charlotta begravda sen tvåhundra år. På deras gravsten vilar Kristi lamm, tillika en symbol för Gotland.

På Gotland

Resumé: Förförra fredan bil till Oskarshamn, färja till ön, installera sig och katten i huset och promenad till skeppssättningen i Fröjel.

Det är mycket med det jordiska. En termostat hade hängt sig och elementet drog på max i stället för inställda 15 graderna. Och det vimlade av hästmyror!  Myrr utomhus och dosor inomhus hade inte hjälpt. Men vatten fanns i brunnen och varmvattenberedaren funkade.

Söndag: sätta upp ny taklampa i finrummet. Jag fattade inte hur man skulle korta sladden. Upptill jordning (!) och nån silikonslang, nertill en modern lamphållare som inte gick att få isär.

Måndag kom elektrikern som skulle sätta in ny köksfläkt på förhandsinspektion. Bra att få gå igenom på förhand!

Han kollade också lampan som jag försökt hänga upp.  Bry dei int om jordninggen, ellar sillikonslangan, ellar di andre moderna pafonden. Att korte nertill i lamphållaren gar int, moderne plasten är för bräcklig.  Bra råd. Nu hänger lampan precis som den ska. Kroken i taket har inte jordads, men det ska EU inte få reda på.

Tisdag jaga ny termostat. Nobös finlandssvensktalande servicedam såg till att jag fick en ny som goodwillgaranti.

Onsdag 07.05 kom elektrikern och hans självutnämnde dräng tillbaka. Dom kunde sin sak och lyssnade på mig. Fläkten nu inkopplad nästan osynligt. Ny flugtät takbelysning med LED, 3000 K och många lumen på plats. Ny LED-belysning ovan diskbänken. 25 meter gamla lampsladdar bortrensade. Oj vad ljust det blev i köket!

Onsdag 11.00 kom Länsförsäkringars trevlige skadedjursbekämpare Håkan. Vi var överens om att hästmyrorna tyvärr måste bekämpas. De bosätter sig i trä. Huset har ytterväggar av kalksten men också mycket trävirke. Han sprutade utomhus och återkommer inomhus medan jag och katten är på fastlandet. Katter tål inte det myrgiftet. 

Sen en kvällspromenad till skeppssättningen. Bronsålderns gutar valde en plats med utsikt. Då låg havet högre, men Lilla Karlsö stack upp även då.

Det hann mörkna medan jag stod där.

Tillbaks till Gotland

I fredags bil till Oskarshamn och ombord på färjan till Ön.

Efter en stund syntes Blå Jungfrun från däck 8.

Några spanade på henne.

Åt andra hållet ett ensamt lyse på Simpevarps kärnkraftverk.

Katten gillar inte att resa. Hon missar aldrig signalerna och gömmer sig oftast då det börjar dra ihop sig. Den här gången lade hon sig själmant i transportboxen. Resan gick bra. Väl framme gillar hon att kunna springa upp och ner för husets trappa och att ligga och dra sig ovanpå transportboxen. Nu blänger hon på husse, hitta inte på nåt dumt!

I går kväll promenad till skeppssättningen i Gannarve. 

Sist en titt på Lilla Karlsö.