Ur en utlandssvensk frilansfotografs synvinkel

Musiken

Från början var det musik som var mitt stora intresse. Jag hade i tonåren vissa tankar på att bli professionell orkestermusiker, men en bit in i gymnasiet fick jag tag på en nyckel till ett mörkrum och jag bytte bana. Musiken har sedan följt mig. Mitt första frilansjobb var ett porträtt av saxofonisten Kenny Garrett för min favorittidning Lira Musikmagasin. Det kändes som hela världen hängde på det där porträttet, och jag hade ont i magen flera dagar före och efter. Resultatet går kanske inte till fotohistorien, men det hamnade på omslaget, och det kändes plötsligt möjligt att fortsätta på allvar. 

Mycket var det konserter som intresserade mig, och jag tyckte jag gjorde det bra. Men vid en tidpunkt kändes det svårt att förnya sig. Det blev också som att jag gjorde det för att jag slapp interagera med folk, som man måste vid porträtt, och det passade lite för bra för min folkskygga sida för att vara riktigt utvecklande. En mentor påpekade vid en portfoliogenomgång att "jovisst, det här går att sälja till tidningar, men det saknar allt av din personlighet". Det var lite hårt att ta, men en mycket nyttig väckarklocka. Jag hade blivit bekväm och nöjde mig med skarpa bilder, gärna med någon sorts kompositionsfiness, men utan kontakt.

Sedan dess söker jag efter innerligheten i musikbilder, mer än något annat. Jag har hittat tillbaka till konserterna, men helst där det är riktigt svettigt och trångt, eller i pauserna bakom scen.

Brandon Seabrook, Boston 2014.

New Orleans 2016

 Gatufest, Kingston, Jamaica 2013

Jaqee, bakom Urkults scen, 2010.

Inlagt 2016-11-30 00:50 | Läst 2126 ggr. | Permalink
Min mycket blygsamma erfarenhet från konsertfotografering härrör sig från ett antal fotodiken där man hoppar runt under de tre första låtarna för att om möjligt få till en hyfsad bild och där upplägget och ljussättningen ibland känns medvetet fotofientlig.

Jag upplevde något helt annat på Urkult tidigare i höst (ser att du varit där), med ett par intimare scener som erbjöd en helt annan närhet både till publik och artister och därmed möjlighet till mindre schablonartade bilder.
Svar från MattiasL 2016-11-30 14:27
Ja, Urkult är härligt. Jag har många fina minnen därifrån och hoppas återvända snart.
Härliga konsertbilder Mattias, ser fram emot att besöka Urkult.
Svar från MattiasL 2016-11-30 14:27
Tack! Ja, det är väldigt fint där.
Dom här bilderna tycker jag känns då rakt autentiska och saknar inte intimitet.
🙂