Det där med ungar och jämställdhet

 Häromdagen kunde jag se ejderungar på håll. Ejdern är en vacker fågel och lite speciell.  Ejdern är unik genom att olika namn beroende på kön och ålder, fortfarande är i allmänt bruk. Åtminstone guding (= gammal hanne), åda (= gammal hona), hälsing (= två år gammal hanne), och kanske också skröja (= två år gammal hona) får väl anses höra till "rikssvenskan",

Antalet ägg som läggs brukar variera mellan 3 - 8, men ibland kan man se betydligt flera, och då kan det vara en annan ejderhona som varit där och lagt ägg eller så har fåglarna stulit ägg av varandra.
Honan ruvar ensam troget i 25 - 30 dagar. De få gånger som hon lämnar boet, täcker hon boet med dun, men blir hon skrämd och inte hinner dölja äggen, brukar hon spruta sin illaluktande spillning över äggen för att göra dem oaptitliga för en eventuell boplundrare.
Någon hjälp av hannen har hon inte, för ganska snart efter äggläggningen försvinner han ut med övriga gräsänklingar långt till havs. När ungarna är kläckta ser man ofta honor som tillsammans tar hand om en större skara ungar.

Just det tycker jag är lite intressant att honorna hjälps åt med ungarna och jag har sett flera honor som tillsammans simmar omkring med sina ungar och då är det många ungar, kanske är det för att de ska hjälpas åt att skydda ungarna mot tex trutar.

Så någon jämställdhet mellan honan och hanen vad gäller att ta hand om barn finns inte.

En ensam ejderhane. Vacker är han.

Knölsvanarna är annorlunda, här är förhållandet mer jämställt.

Samma par häckar på samma plats år efter år och båda föräldrarna hjälps åt att ta hand om äggen och senare ungarna. I maj och juni lägger knölsvanen 5-9 grågröna ägg som ofta har ganska djupa fåror i skalet. Äggen ruvas i mellan 34-38 dygn och sedan lämnar ungarna boet efter bara några dygn. Flygfärdiga blir de först efter cirka 120 dygn.

Svanarna håller mycket hårt på sina revir och kan till och med attackera människor om man kommer för nära.

Vad gäller vi människor och jämställdhet på arbetsplatser, så kan det tyckas att vi i Sverige kommit långt eller betydligt mycket längre än många andra länder.

Har själv arbetat på en mansdominerad arbetsplats i många år och tyvärr upptäckte jag att jämställdhet inte var något som det arbetades aktivt med, visst finns det jämställhetsplaner på papper.

Det  har visat sig att jämställdet är lönsamt och ingen extra kostnad. Kvinnor har ofta andra erfarenher än vad män har och vi präglas av samhället vi lever i, tillsammans kan man lösa problem på annat sätt.

Den vanligast förkommande strategin bland kvinnor i framförallt mansdominerade organisationer är den könsneutrala. Kvinnor med könsneutral strategi förnekar att det har någon som helst betydelse att vara kvinna i en organisation.

Jag har under många år haft en könsneutral strategi. Jag har många gånger under diskussioner hävdat att det inte är ett problem att vara ensam kvinna bland män på en arbetsplats. Men allt eftersom har jag funderat mer och mer på min roll och framförallt mina möjligheter,  andra kvinnors eller tjejers förhållningsätt som tex varit vikarier och märkt att ju manligare beteende eller jargong dessa har desto mer accepterade verkar de bli. Män kan säga att det är bra med kvinnor att det blandas upp men helst ska tjejerna vara som män.

Vad händer med oss när vi blir utsatta för förändringar. Modellen består av fyra psykologiska rum som vi alla förflyttar oss i vid en förändring. De olika rummen har fått namnen,

Nöjdhet,

 Censur/Förnekande,

Kaos/Förvirring

och Inspiration/Förnyelse.

I Nöjdhetsrummet säger alla nej till förändring, då allt känns bra som det är. Det finns inget behov av förändring. Det gäller även för Censur och Förnekanderummet, även om det är långt ifrån säkert att allt känns bra. Det sker mer utifrån att ingen gett svaret på frågan varför, dvs. vad förändringen ska leda till och vara bra för. I Kaos- och Förvirringsrummet vill alla i princip ha en förändring men vet inte riktigt hur förändringen ska gå till. Och slutligen i Inspirations- och Förnyelserummet är det mesta möjligt och förändring uppstår.

Med ett jämställdhetsperspektiv på modellen träder ett tydligt mönster fram. Flertalet människor är tillräckligt nöjda eller i censur och förnekande, och män befinner sig oftare än kvinnor i nöjdrutan när arbetet börjar. Det är enkelt att förklara utifrån den rådande könsordningen. Män är helt enkelt mer nöjda då de tillhör normen och har fördelar av könsordningen. Fler kvinnor än män brukar befinna sig i kaos- och förvirringsrummet, då de upplevt könsordningen som ett problem men inte riktigt vet hur de ska kunna arbeta för en förändring.

 I kaos och förvirringsrummet har jag befunnit mig i de senaste åren och det har skapat skuldkänslor men även tvivel. Jag har frågat mig själv otaliga gånger om det är fel på mig och det har gett mig en känsla av otillräcklighet.

Jag anser numera att, är inställningen till att tunga lyft tex är för tunga för en kvinna, då är de för tunga även för män, skillnaden är bara att det tar längre tid innan männen blir utslitna. Det gäller istället att förändra arbetsmiljön och finna bra lösningar hur olika arbetsmoment ska utföras.

 ”Människor som är sedda och lyssnade på, som får avsätta tid att reflektera över sig själva, i relation till sin egen yrkesroll och egna arbetsuppgifter, och över sitt samarbete med andra är kapabla att bidra till en arbetsmiljö som utvecklar dem själva och den verksamhet de arbetar i.”

                        Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter

2011-05-19 17:57   bebi

Hemma hos oss är det jag som bestämmer när jag skall diska......


Ha de gött.

Besvara

Svar från Pia-kristina 2011-05-19 23:23

Vad bra att du bestämmer om diskningen, ha det gött du också!

Svara

2011-05-19 19:35   RHelena

Att vi har kommit långt med jämställdheten i Sverige är nog dessvärre en skröna i flera avseenden... Hur kommer det sig lönerna är högre för männen oberoende vilket arbetslivsområde man än tittar på, bortsett från gymnasielärare som är det enda undantaget från regeln. Sammansättningen av börsbolagens styrelser är mer jämställd i Spanien och Frankrike än i Sverige. Osv.......

Mina barn och jag blev snudd på attackerade av svanar i Stockholms skärgård något år sedan. Vi hade rott med en jolle till en ö med härliga klippor. När vi skulle tillbaka till jollen hade svanar installerat sig i närheten av den. Det blev inte lätt att tala dem till rätta! De kände sig säkert hotade, men det gjorde vi också.... Det var nära att vi inte kom därifrån! Fortfarande minns jag den rädsla man kände inför dessa vackra arga individer!

Besvara

Svar från Pia-kristina 2011-05-19 23:30

Ja, jag tror vi slår oss för bröstet alltför ofta och tror att vi är så bra på jämställdhet, men det finns så mycket kvar att göra. Jo, jag vet att svanarna kan vara aggresiva när de har sina ungar, men de är inte riktigt så farliga som man kanske tror mot människor, men ungsvanarna som markerar sina revir är riktigt hemska har jag sett. Det är verkligen en speciell fågel med dess beteende. men ack så vackra.

Svara

2011-05-19 19:56   EGW

Det här var ett helt briljant diskussionsinlägg om jämställdhet! Man luras så nätt in i saken via fågelfotona -- genialiskt! :-)

Och så den sista bilden, den går rätt till hjärtat.

Jag vet inte riktigt hur det är här i Canada, eftersom jag själv inte är aktiv i arbetslivet längre. Men mitt allmänna intryck är att jämställdheten här tas mer som självklar, en del i själva kulturmönstret. Men man måste ha mycket mer data än jag har för att veta att det verkligen är så, lönestatistik och statistik över hur ansvaret för barnen fördelas etc.

Sedan har jag noterat att jämställdhet delvis ges en annan tolkning här. Också kanske på grund av ett annorlunda kulturmönster än i Sverige. Att vara hemmamamma verkar t ex inte uppfattas alls lika negativt som i Sverige. Men frågan är om det skapar en karriärhinder för en kvinna som senare vill ut och jobba.

Man inser i alla fall när man jämför med en annan kultur hur oerhört komplex denna fråga är.

Besvara

Svar från Pia-kristina 2011-05-19 23:40

Tack Ernst, och kul att du gillar fotot. Jag tror att mycket av jämställdheten finns på papper, men den utövas inte, den fungerar inte i praktiken och med den nya s.k arbetslinjen som den nuvarande regeringen har förespråkat så har jämställdheten kommit i kläm på vissa områden. Det mesta idag är så resultatinriktat att man gör avkall på jämställdheten i alla fall inom produktion. Men de finns få undantag till arbetsgivare som förstått hur viktigt detta är och framförallt för framtiden. Det handlar mycket om att förändra attityder och förstå hur mycket det kan ge med en jämställd miljö.

Svara