Tillbakablickar och nu är det snart dopparedagen

tillbakablickar blev det inte så många jag hoppats på här för jag har fått ligga pall i sängen med hög feber och halsont men dagar före dopparedagar lär det bli fler av.

Nu tar jag julledigt och inte för att fira Kalle Anka (som en viss person uttryckt vårt julfirande, här på Fs och som jag tycker var roligt).

Jag är ingen julmänniska eller jag är ingen vän av julen. Det har enligt mig blivit alldeles för mycket av det. Jag ska försöka att ta dagen som den kommer eller fånga dagen, vilket jag ibland tycker har blivit svårare och svårare att göra ju fler dagar man trampat omkring här på jorden och det borde egentligen vara tvärtom.

Vi borde födas välstrukturerade och  målmedvetna, inte leka och busa. Vi borde sköta undan allt det där som förväntas av oss, bestämma vilken karriär vi vill satsa på, göra karriär, skaffa partner, bilda familj, skaffa barn, när allt detta är överstökat på en komprimerad tid kan vi börja fånga dagar och leva livet , tappa kontrollen och inte bry oss så mycket om  allt, passa på att njuta. Men är det inte precis så här vi lever? Jo kanske, förutom att ju äldre vi blir eller ju fler dagar vi trampat omkring, desto svårare har vi att leka och busa eller bryta invanda mönster.

Så nu halkar jag iväg på en slingrig väg för att fånga en dag före dopparedag, passar på att önska er alla en God Dopparedag och hälsa Kalle Anka!

Jag lovar, jag ska inte köra mer än 70.

Tillbakablickar

                                    Här kommer några fler bilder från mina tillbakablickar.  Kvaliteten är inte den bästa  

                                            men jag bryr mig mindre om det, det är foton trots allt, och jag har tagit dem.

                                                                                  Vi ska alla åt samma håll, framåt

                                        Svanar har ett beteende som är så häftigt att skåda på våren, alla ungsvanrna blir                                                      bortjagade och de äldra hanarna är inte snälla mot ungdomarna

                  En tärna och när de anlänt tycker jag det är sommar, fantastiska att skåda i sina, typ fritt  fall dykningar och deras läte går ej att blanda ihop med så många andra, ofta ser man dem så där på kvällningen när de dyker , så häftigt tycker jag. Ska man jämföra denna fågel med en bil så är det en ferrari.

Ett gravandpar som flörtar lite med varandra, vi har under de senaste åren haft endast ett par gravänder som håller till här och jag tror att det är samma par och på våren när man ser dem första gången blir man så glad, jag tycker de är så vackra dessutom. De har ett roligt sätt att uppvakta varandra, ser ut som en dans.

Tillbakablickar

tänkte jag ägna mig åt några dagar så här  i slutet av detta år 2010 som gått fort. Bläddrar lite bland bilder jag tagit under året som gått och passar på att rensa lite också.

Den här är tagen en dag i februari,  min man stod med kikaren i fönstret och han räknade till hela 11 havsörnar utanför hamnen i Hörvik. Vi gick ut och jag hade kameran med och för örnarna var det rena julbordet, det fångade den ena sothönan efter den andra och det var stundtals slagsmål uppe i luften om bytena. Det var en mäktig syn. Med tanke på att havsörnarna var så gott som utrotade för inte så många år sedan var det häftigt att skåda detta.

                                    Förra vintern var snö och isrik, här ett par viggar på ett isflak

Fiskebåtarna hade det inte lätt, här får en hjälp att komma ut från hamnen. Jag tänker ibland på hur det var förr, att leva och bo i ett fiskesamhälle, det måste varit svårt.

                                                              Ännu en vinterbild tagen i februari

Här  lite nostalgi, vi köpte en sådan här thermos på auktion och den är så fin, vi hade under min uppväxt en sådan, radion är också en raritet, den är från -64. Så jag ägnade mig åt att fota dem en kväll.

Barnbarnet på besök.

                                                                20 december förra året såg det ut så här

Såg en film idag

inte så så ofta jag går på bio men idag gjorde jag det, såg Svinalängorna en film baserad på Susanna Alakoskis bok med samma namn som fick Augustpriset 2007. Jag har läst boken och den är värd sitt pris, jag kommer ihåg att jag skrattade och grät om vartannat när jag läste den. Nu har den alltså blivit film och med en av våra hetaste skådisar Noomi Rapace i huvudrollen, regin står Pernilla August för.

Jag hade stora förväntningar för den här filmen och den har fått en hel del uppmärksamhet och positiv sådan.

Boken handlar om en finsk familj som flyttar till södra sverige under sjuttiotalet då de flesta finländare anlände till sverige som arbetsplatsinvandrare. Livet blir inte så enkelt och dottern i familjen får ta ett stort ansvar, boken skildrar det på ett sätt och det finns trots alla svårigheter en del humor och glädje. I filmen däremot var det endast svart, det var verkligen så att det knöt sig i mitt hjärta i vissa scener.

Jag har ju själv en liknade bakgrund , att bo och växa upp i ett land dit mina föräldrar flyttade till. Dock har jag inte upplevt ens en bråkdel av vad den här familjen upplever.

Jag tog i dag med en gammal ungdomskamrat och vi har båda det gemensamt att våra föräldrar flyttat till Sverige från Finland och vi har en jättebra relation. Slutscenerna i filmen tycker jag är gripande och det för att den visar att det man stoppat undan och gömt till sist kommer fram och det gör ont.

Jag och min kompis satt kvar i salongen och i allafall rann mina tårar, vi paratade om vad vi kände.

En annan sak vi tyckte var märkligt, att den finska som pratades i filmen, för det var finska skådespelare med, inte textades, vi förstod, så klart men jag undrar vad de tänkte som inte förstod och jag vet inte om det var en miss att textningen inte var med eller om det helt enkelt skulle vara så.

Ja, jag tycker att den var lite för svart skildrad i alla fall om man jämför med boken, men den är fritt omarbetad så då kan man inte förvänta sig att den ska bli som boken. Den var bra, sevärd men jag saknar dock lite mer värme, lite humor, för hur eländigt livet än är så brukar det finnas små stunder av glädje och det är just det jag kan uppskatta om det detta varvas på ett fint sätt, men det är inte lätt.

För att gå över till något helt annat så blev jag glad idag när jag hittade denna lilla makapär.

Nu under vintern matar vi fåglarna här hemma och i dag när jag för ovanlighetens skull var i väg på en stormarknad hittade jad denna. 

En grön plastdetalj som man skruvar på en tom petflaska och flaskan fyller du med mat till fåglarna, sen gör du håll så att du kan trä den gröna ringen och hänga den på ett lämpligt ställe.

 Den har kanske funnits en tid men jag hittade den först nu i alla fall. Tycker den är riktigt smart och ligger i tiden med att återanvända saker.

Som stormen river öppet hav

Jag stod just mitt i livet,
Visste inte vilken väg jag skulle gå.
Jag hade trott på allt som stod skrivet,
Tills den dagen då jag började förstå.

Jag har rusat blint på vägen,
Och inte sett mig om åt nåt annat håll.
Och aldrig nånsin saktat in på stegen,
Trott jag hade insett livets innehåll.

Passande text till bilden jag tog idag och mitt liv jag just nu lever i.