Extraknäckte som tomte

och det var jag nog inge bra på men skoj var det, teaterådrorna fick arbeta lite och det var ett tag sen sist.

Under ett antal år ägnade jag mig åt amatörteater på lokal nivå. Det var roligt men gud vilket slit det var. Det var repetitioner och det var scenbygge, ja i stort sett allt som har med teater att göra, man var inte bara skådespelare. Det var på somrarna vi spelade och ensemblen blev som en familj. Förväntningar och spänning, vad skulle publiken tycka.

Efter ett antal sommaruppsättningar blev jag en dag uppringd av en vän från en grannkommun. Vännen var producent för en nyårsrevy som staden haft ett antal år. Det var en påkostad sådan. Han frågade helt enkelt om jag var intresserad av att vara med och jag blev glad och tackade ja. Kände mig stolt.

Här var det verkligen stort. Jag var bara skådespelerska och inget annat. Hade egen loge, ja bara det var ju en lyx som hette duga. Det var så otroligt roligt och givande. Här agerar (till vänster) jag fågel av något slag, sittandes på en kyrkogårdsmur.

Ett år gick jag på en folkhögskola på en teaterlinje. Där gjorde vi ett par uppsättningar och små, mycket små turneer. Bla en barnföreställning som är det roligaste jag gjort. Spela teater för barn är så härligt. Responsen är så direkt och okonstlad.

Vi gjorde även en lite större uppsättning och det var en pjäs som var otroligt rolig i språket men det fanns ett allvar också. Det är en blandning som tilltalar mig. Jag är ingen farstyp eller jag har lite svårt för den humorn, trots det var jag och min man för någon vecka och såg just en fars av större slag, det ingick i ett weekendpaket som vi unnande oss,  med en mycket känd komiker. Folk skrattade hejdlöst och jag drog på munnen några gånger. Ibland får jag för mig att den publiken verkligen väntar sig att få skratta, de har helt enkelt betalt en summa för det och då med en känd komiker i huvudrollen . Ja, då måste de skratta även om det kanske inte är så himla roligt. Det blir nästan lite hysteriskt.

Går man på en teater av annat slag där det kanske inte förväntas skratt men som faktiskt är rolig, då känns det äkta. Jag såg Cecilia Frode  för några år sedan i Ängelen en uppsättning med bara henne och det är det bästa jag sett i teaterväg, jag skrattade och grät om vartannat, eller grät för att jag skrattade.

Hursomhelst så hade vi en föreställning och jag stod bakom kulisserna och väntade på sticket, då jag och Ulf skulle in på scen. Jag skulle bara flytta mig en aning och det var väldigt mörkt. Jag råkade gå emot något och det small, kändes som allt skulle rasa. Ulf stod i närheten och såg detta. Vi fick ett skrattanfall, jag tror vi båda såg framför oss hur hela sceneen rasade samman. Vi kunde inte sluta skratta och när man inte får skratta blir det än värre. Vi kunde inte titta på varandra. Ulf gick undan en sväng. Sen kom sticket och vi skulle in på scen, våra blickar möttes och då kom skrattet. Publiken såg ut som fågelholkar och vi bara skrattade. Det blev en paus och sen fortsatte vi med skrattet bubblande inom oss.

Må det bli många skratt nästa år!

Pia

Nu är det snart jul...

Nu är det snart jul och jag hoppas alla får en skön helg. Som jag sagt innan så det ingen helg för mig. Har aldrig känt så mycket för julen. Var trots det och handlade några få julklappar idag. Tänkte på det här med julklappspapper och kartonger som vissa butiker slår in klapparna i. Eftersom jag arbetar inom pappersbranchen så tänker jag på hur mycket som krävs för att tillverka dessa kartonger och hur mycket energi det går åt till det. Kartonger som slängs så fort man öppnat dem.  Vi snackar så mycket om att handla ekologiskt osv. Vi tänker mycket på det men iniom vissa områden så tänker vi inte så långt.

Visst det är ett dilemma, ska vi sluta konsumera då förlorar många människor sina arbeten. Allt går ut på att vi ska konsumera, men hur ska man ställa sig till detta? I vilket fall som helst tycker jag att det känns så fruktansvärt sjukt att slå in julklappar i pappper och paket som sedan slängs. På juldagen är det fulla sopsäckar med papper och kartonger som folk slängt, sen finns det de som inte har tak över huvudet.

Det var en liten tanke från mig. Ha en fin Jul!

Inte det lättaste...

Att fota barn och då tre samtidigt är inte det lättaste, gäller att ha tålamod.

Blir lätt lite kaosartat

Sen blev det lite bättre

Pia

Drömmen..

Drömde att jag var i Usa och att jag parkerat min bil med motor igång för att snabbt gå in och handla på en mack, kom tillbaks och upptäckte att kameran var borta, vaknade och tänkte att det var ju tur att det var en dröm. Försökte avsluta drömmen och få ett lyckligt slut, men det gick inte.

Igår var en jobbig dag och jag har märkt att mina drömmar har ett samband med mina upplevelser under dagen. Kände mig maktlös och frustrerad. Drömmen var också det.

Hoppas denna dag blir bättre..