Jag hade en gång en båt

Jag med vår båt Vikaren 1972. Den byggdes eller tillverkades i Nikkala strax söder om Haparanda, av min mosters mans bror, det tilverkades även en grön och den hette Vakaren och den stannade i Nikkala. Vi tog hem Vikaren till södra Sverige och här är jag ute och ror den i en insjö 1972.

 Vikaren är numera i Hörvik, och idag rodde jag en sväng med den. Det är 39 år mellan dessa två bilder och Vikaren håller tätt än men behöver nog en liten upprustning. Årorna är de samma som på den förra bilden. Hoppas Vikaren kan fortsätta och flyta några år till.

Corvus kliade sig i huvet och undrade hur det hela skulle gå. Corvus gillar den andra båten Pia-kristina som är i lite bättre skick. Ja, den som som lever får se, som det heter.

Kråkbråk

och en är i underläge. Så är det alltsom oftast i vår värld, en regerar och andra är i underläge. Har inte så mycket att sätta emot. Handlar det om makt kanske?

 Hade en fantastiskt fin stund i dag på stranden med fåglarna, solen stack fram en stund och det var ljuvligt att sitta och betrakta fåglarna.

Corvus in action.

Idag kom skrattmåsen ovanligt nära mig.

Skäms lite

Studenttider

Hyresgäst eller uteliggare

Skulle igår kväll ut med hunden då jag helt plötsligt hörde att det prasslade under yttertrappan på vårt hus.

Jag stannade upp och kikade under trappen och visst var det något som rörde på sig där. Hunden fick in igen och jag hämtade snabbt kameran. Dåligt ljus var det, så jag använde blixten.

Igelkotten sover cirka arton timmar om dygnet, då den inte ligger i dvala. Kanske har den här ganska nyligen vaknat ur sin vinterdvala. De största hoten för igelkotten utgörs av förändringar i djurets levnadsområde som har åstadkommits av människan. Till exempel dödas i Tyskland varje år 500 000 igelkottar på landets olika vägar.

Jag har inget emot om duvill bo där under trappan. Jag tror inte corvus bryr sig heller, han sitter mest på hustaket eller verandaräcket.

Det där med ungar och jämställdhet

 Häromdagen kunde jag se ejderungar på håll. Ejdern är en vacker fågel och lite speciell.  Ejdern är unik genom att olika namn beroende på kön och ålder, fortfarande är i allmänt bruk. Åtminstone guding (= gammal hanne), åda (= gammal hona), hälsing (= två år gammal hanne), och kanske också skröja (= två år gammal hona) får väl anses höra till "rikssvenskan",

Antalet ägg som läggs brukar variera mellan 3 - 8, men ibland kan man se betydligt flera, och då kan det vara en annan ejderhona som varit där och lagt ägg eller så har fåglarna stulit ägg av varandra.
Honan ruvar ensam troget i 25 - 30 dagar. De få gånger som hon lämnar boet, täcker hon boet med dun, men blir hon skrämd och inte hinner dölja äggen, brukar hon spruta sin illaluktande spillning över äggen för att göra dem oaptitliga för en eventuell boplundrare.
Någon hjälp av hannen har hon inte, för ganska snart efter äggläggningen försvinner han ut med övriga gräsänklingar långt till havs. När ungarna är kläckta ser man ofta honor som tillsammans tar hand om en större skara ungar.

Just det tycker jag är lite intressant att honorna hjälps åt med ungarna och jag har sett flera honor som tillsammans simmar omkring med sina ungar och då är det många ungar, kanske är det för att de ska hjälpas åt att skydda ungarna mot tex trutar.

Så någon jämställdhet mellan honan och hanen vad gäller att ta hand om barn finns inte.

En ensam ejderhane. Vacker är han.

Knölsvanarna är annorlunda, här är förhållandet mer jämställt.

Samma par häckar på samma plats år efter år och båda föräldrarna hjälps åt att ta hand om äggen och senare ungarna. I maj och juni lägger knölsvanen 5-9 grågröna ägg som ofta har ganska djupa fåror i skalet. Äggen ruvas i mellan 34-38 dygn och sedan lämnar ungarna boet efter bara några dygn. Flygfärdiga blir de först efter cirka 120 dygn.

Svanarna håller mycket hårt på sina revir och kan till och med attackera människor om man kommer för nära.

Vad gäller vi människor och jämställdhet på arbetsplatser, så kan det tyckas att vi i Sverige kommit långt eller betydligt mycket längre än många andra länder.

Har själv arbetat på en mansdominerad arbetsplats i många år och tyvärr upptäckte jag att jämställdhet inte var något som det arbetades aktivt med, visst finns det jämställhetsplaner på papper.

Det  har visat sig att jämställdet är lönsamt och ingen extra kostnad. Kvinnor har ofta andra erfarenher än vad män har och vi präglas av samhället vi lever i, tillsammans kan man lösa problem på annat sätt.

Den vanligast förkommande strategin bland kvinnor i framförallt mansdominerade organisationer är den könsneutrala. Kvinnor med könsneutral strategi förnekar att det har någon som helst betydelse att vara kvinna i en organisation.

Jag har under många år haft en könsneutral strategi. Jag har många gånger under diskussioner hävdat att det inte är ett problem att vara ensam kvinna bland män på en arbetsplats. Men allt eftersom har jag funderat mer och mer på min roll och framförallt mina möjligheter,  andra kvinnors eller tjejers förhållningsätt som tex varit vikarier och märkt att ju manligare beteende eller jargong dessa har desto mer accepterade verkar de bli. Män kan säga att det är bra med kvinnor att det blandas upp men helst ska tjejerna vara som män.

Vad händer med oss när vi blir utsatta för förändringar. Modellen består av fyra psykologiska rum som vi alla förflyttar oss i vid en förändring. De olika rummen har fått namnen,

Nöjdhet,

 Censur/Förnekande,

Kaos/Förvirring

och Inspiration/Förnyelse.

I Nöjdhetsrummet säger alla nej till förändring, då allt känns bra som det är. Det finns inget behov av förändring. Det gäller även för Censur och Förnekanderummet, även om det är långt ifrån säkert att allt känns bra. Det sker mer utifrån att ingen gett svaret på frågan varför, dvs. vad förändringen ska leda till och vara bra för. I Kaos- och Förvirringsrummet vill alla i princip ha en förändring men vet inte riktigt hur förändringen ska gå till. Och slutligen i Inspirations- och Förnyelserummet är det mesta möjligt och förändring uppstår.

Med ett jämställdhetsperspektiv på modellen träder ett tydligt mönster fram. Flertalet människor är tillräckligt nöjda eller i censur och förnekande, och män befinner sig oftare än kvinnor i nöjdrutan när arbetet börjar. Det är enkelt att förklara utifrån den rådande könsordningen. Män är helt enkelt mer nöjda då de tillhör normen och har fördelar av könsordningen. Fler kvinnor än män brukar befinna sig i kaos- och förvirringsrummet, då de upplevt könsordningen som ett problem men inte riktigt vet hur de ska kunna arbeta för en förändring.

 I kaos och förvirringsrummet har jag befunnit mig i de senaste åren och det har skapat skuldkänslor men även tvivel. Jag har frågat mig själv otaliga gånger om det är fel på mig och det har gett mig en känsla av otillräcklighet.

Jag anser numera att, är inställningen till att tunga lyft tex är för tunga för en kvinna, då är de för tunga även för män, skillnaden är bara att det tar längre tid innan männen blir utslitna. Det gäller istället att förändra arbetsmiljön och finna bra lösningar hur olika arbetsmoment ska utföras.

 ”Människor som är sedda och lyssnade på, som får avsätta tid att reflektera över sig själva, i relation till sin egen yrkesroll och egna arbetsuppgifter, och över sitt samarbete med andra är kapabla att bidra till en arbetsmiljö som utvecklar dem själva och den verksamhet de arbetar i.”

                        Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter