Slask och tulpaner

Tog en tur med kameran i det slaskiga vädret. Första anhalt var Torsö som jag tycker är en så fin liten fiskeby här på Listerlandet, fast så mycket fiske är det inte kvar där. Så stilla, inte en människa kunde vi se. Brukar åka ner här i slutet av februari eller början av mars och har man då tur kan man höra strandskatans speciella läte och även få skåda denna härliga fågel. Men nu var det inga strandskator, lite för tidigt för det. men jag kände ändå när jag tänkte på det att snart är vi där, veckorna går fort och dagen blir längre.

Därefter en tur till härliga Hällevik som det heter här nere. Hällevik är inte på sommaren så lugnt men på vintern är det inte många människor man stöter på där och jag tänkte på jazzfestivalen som äger rum här varje sommar första veckan i augusti, då Hällevik fylls av jazzentusiaster från när och fjärran. Just hamnpiren här är svårt att tänka sig när man ser denna bild, vara fylld av strosande glada festivalbesökare under festivalen.

Björkelund

Söndagspromenad på Lister.

Har köpt årets första tulpaner. Så här blev de när jag roat mig en stund med kameran.

Min bror fann kärleken

och då passade hans hus på att brinna ner till grunden. Ja, så är det. Livet tar sina vändningar. Ni som förväntar en logg som handlar om foto och hur jag använt kameran, ni kan sluta läsa här. Jag läser gärna bloggar som handlar om hur man använder sin kamera. Blir inspirerad av sånt, men just den här loggen handlar inte om det.

 Den handlar om livet och att jag fotar livet. Har tänkt en del om min blogg här på fotosidan att jag kanske inte platsar här. Det kan vara så. Jag funderar på det. men jag har kommit fram till att min blogg skildrar mitt Liv i Hörvik och det innehåller både det ena och det andra. Jag fotograferar och jag lägger bilder på min blogg som jag tagit. jag använder kameran för att skildra mitt liv. Jag är intresserad av foto med allt vad det innebär. Mina bilder på bloggen handlar om mitt liv som jag dokumenterar med kameran. Jag är kanske inte ute efter att visa den perfekta bilden utan lägger en bild här som har någon slags historia. Jag tänker inte så mycket på kvaliteten. jag vill skildra något. Jag är kanske inte den bästa skribenten, dvs jag skriver sämre än jag tänker.Men jag har kommit fram till att det här är nyttigt för mig.

Idag den 11 januari 2011 kommer jag aldrig att glömma.Det är en dag som gjort avtryck, en dag då min familj drabbats av något som inte händer alla, det händer andra men inte alla. Jag fick ett samtal från min mor idag när jag hade fullt upp med mitt barnbarn. Min bror är i Brasilien och så lycklig hos sin kärlek som han hittat där. Det strålar om honom och vi är alla så glada för hans skull. Han har hittat kärlek på äldre dagar. Ingen missunar honom det.

Min mor berättade att min brors hus här hemma i Sverige brunnit ner, natten till igår. Av någon konstig anledning har en brand uppstått, min brors hem brann ner och han är i Brasilien. i huset fanns inte så mycket av värde men alla minnen och alla dessa små ting man har i sitt hem och för det mesta inga värdefulla saker utan minnen, små obetydliga saker för andra,  fotoalbum, teckningar som barnen gjort, favoritfilten, en burk som är fin, en nyckelring som man fått av någon, en tavla som inte är värd något men som alltid hängt på samma ställe, små lappar man skrivit, gamla kärleksbrev, gamla videofilmer, favoritkaffekoppen, burk med mynt man sparat, gamla kökshandukar som man ärvt, favoritstrumpor,, inneskor, virkade dukar, priser man fått för olika idrottsprestationer, diplom, böcker man läst,  den här listan kan göras hur lång som helst. Min bror har förlorat sina sk icke värdefulla små ting som innehåller så många minnen, inget värdefullt. Minnena han har i sitt huvud har han dock inte förlorat, de finns där och vi är fler som har minnen om sakerna i hans liv, som vi får berätta och hålla vid liv.

Jag tänker på honom och jag tänker att jag är så glad att han inte var hemma, det kunde gått så mycket värre, han lever i alla fall och det är jag så glad för.

Min kära bror som fann kärleken.

Vem ska äta upp dessa?

Vissa dagar händer det lite mer och man får sig en och annan tankeställare.Var i en lite större affär och handlade lite idag, söndag. Jul, nyår och trettonhelg har vi lagt bakom oss.

Fick lite obehagskänslor när jag såg alla dessa julskinkor ligga i köttkylen. Jag undrar om folk köper julskinkor efter jul. Det såg nästan goteskt ut med alla dessa skinkor, all överflöd av mat vi har och tankar går till dem som inte har. Tänker också på hur många grisar som fått sätta livet till, trots att jag inte är vegetarian, vegan eller djurrättsaktivist. Är det riktigt sunt förhållande vi har till konsumerandet? Eller producerandet av kött?

Tidigare under dagen hörde jag en låt med Lars Winnerbäck och texten talade till mig och jag fick som en kick av den.

Tro, ork och lust är lätt att tappa
Lätt när stora drömmar trängs med saknaden
Och vinden blåser hårt emot din kappa
Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen

Håll ut! Håll ut!
Förr eller senare spricker en bubbla
Håll ut några dagar till

Guld är inte det enda här som glimmar
När jakten går på allt som liknar räddningen
Och lyckan varar bara några timmar
Det är inte den vi söker, inte den min vän

Håll ut, Håll ut...

Världen ligger helt i dina händer
och allting ser så gulligt ut från ovan
Himlen ser så praktfull ut från marken
Håll näsan över ytan tills det vänder

Håll ut, Håll ut...

15.40

gick solen ner idag och nu har det ju vänt och dagarna blir längre sakta men säkert.

dagen förlängs med två minuter till idag den 8 januari.

Annars har det varit en fin och solig dag i Hörvik

Restaurangen håller vinterstängt

Snöhögarna börjar bli stora, bakom den skymtar affären.

Hörvik har varit på tapeten idag, 300 avelsminkar har stulits från en minkgård i Hörvik hörde jag på radion

Först befarades det att de blivit utsläppta men så var det dock inte och man kan undra varför någon stjäl minkar och vad de ska användas till, ja världen är konstig.

En annan hörviksbo har varit i nyhetsmorgon på tv 4 och vunnit på triss i dag och kammat hem  pengar, 100 000 kr.

Själv har jag inte gjort så mycket mer än publicerat denna blogg om Hörvik idag.

Filatelist var jag som ung

och utan att vetat om det ägnade jag mig åt klassisk filateli. Hittade min lilla frimärkssamling och när jag säger lilla menar jag verkligen lilla samling. Jag började studera dessa små märken och utan att jag som ung vetat om att klassisk filateli är när man samlar på frimärken från ett specilellt land, upptäckte jag att de flesta av mina frimärken var spanska med några få undantag, ett par finska och de ska vara gamla eftersom jag fått dem av min farmor.

Det här var en period under tiden jag gick i mellanstadiet som samlandet pågick och ska sanningen fram så var jag nog inte så himla intresserad av det. Men nu var det så många andra i klassen som ägnade sig åt detta samlande och vi bytte frimärken med varandra på rasterna kommer jag ihåg. Lite grupptryck med andra ord och själva bytandet var skoj.

Intresset dog snart ut och min samling blev inte så stor. Men jag har den kvar som sagt och idag tittade jag på dem och tänkte att jag kan väl försöka fotografera dessa, sagt och gjort, min Nokia N8 ställde jag på närbildsläge och stängde av blixten.

Man kan nu se att det är en del av dem som är som små konstverk.

Här har vi två frimärken jag köpte i Spanien under min första resa utom norden med mina föräldrar, jag var oerhört stolt över dem

Jag tog de sista med min Nikon med 35 gluggen på.

Ett frimärke från Tyskland hade jag, inte illa.

Här är de två som jag fått av min farmor och jag skulle tippa på att de är hundra år gamla, från tiden då Finland tillhörde Ryssland.

Så är det någon som har lust att byta frimärken med mig så är bara att höra av sig som sagt.