En gång lärde jag känna en flicka

Hon var då fyra år gammal. Hon var nyfiken, verbal och hon hjälpte mig när jag och min blivande man renoverade huset vi skulle flytta till. Vi satt och pysslade med ett golv till en toalett. Små stenar som vi skulle skulle pussla ihop. Hon var glad, nyfiken så där som en ett barn i den åldern är. 

 Jag upptäckte så småningom att flickan inte fick göra något på egen hand, hon var så kontrollerad av sina föräldrar som jag också upptäckte levde ett ganska begränsat liv. Inga spontana möten. Jag känner idag och funderar idag...Vad hände?

Förmodligen tog rädslan överhand och rädslan för vad?

Åren gick och jag har funderat vad som hände. Varför kom den lilla flickan inte till mig längre? Hon fick inte längre komma och åren gick. Helt plötsligt var hon ganska vuxen och helt plötsligt hade hon åsikter som  för mig kändes så främmande. Helt plötsligt fanns hon med i reklam för något som jag inte stod för.

Hon drog åt ett annat håll

Februari

Livet i Hörvik

På självaste kvinnodagen

väljer värmepumpen att lägga av , efter nattjobb får det bli en kalldusch. Men det kunde varit värre.

Hade jag levt under sekelskiftet som kvinna hade jag inte haft rösträtt.

Första nation att införa kvinnlig rösträtt var Pitcairn en brittisk koloni redan 1838 som för övrigt har en intressant historia,   och sista land att införa rösträtten för kvinnor var Liechtenstein 1984.

"Så länge vi behöver uppmärksamma kvinnodagen betyder det att vi inte har lika rättigheter"

För övrigt kan jag rapportera att årets första gravänder har skådats i Hörvik denna dag.

Trevlig kvinnodag till er alla.

Ett bra liv

Att träffa barnbarnen får mig att skingra tankarna. Det får en också att gå tillbaka till sin egen barndom litegrann.  Det känns också som en fantastisk  gåva att få känna dem.  En självklar kärlek.

Mitt liv har tagit en vändning så livet i Hörvik har förändrats. Det finns så mycket jag skulle vilja dela med mig men jag vet inte som sagt om det är någon mening med det. Men en kort beskrivning är om ni tänker er känslan av besvikelse efter att ha gått inför något till mer än hundra procent , byggt upp något som du verkligen tror på och efter ett tag upptäcker att det inte lyckas. Hur mycket du än vill, så går det inte eftersom du är beroende av andra människor. 

Ungefär som ett brustet förhållande, som att bli lämnad .

Jag har kommit en bit på vägen och det är ju trots allt jag som måste styra mitt liv. Det är mina val som gäller. 

Jag vill ha det bra och det är en bra början.