I Huvudet på en bildskapare

F o t o & L i v e t

Nära att bli fast i storm på fjället

Idag har vi verkligen varit med om ett äventyr som gjorde att vi nästan blev kvar på fjället, men då hände något med himeln som inte går att beskriva med ord, men efter det så lyckades vi komma ner igen. Vad det var som hände vet jag inte men kolla bilder och vår storry på denna blogg...

 

Så här började i alla fall dagen

När jag vaknade i morse så var det en fantastisk utsikt direkt från fönstret, så var bara tvungen att ta ett kort :-)

Eller vad tycks? tagen genom köksfönstret direkt från stugan :-)

När Annapia skulle gå ner till storstugan, så var det nära hon ramlade i sina halkiga skor, så tog ett kort på det åxå...

Sedan blev det frukost och direkt efter så drog jag ut med skotern själv en sväng för att fånga soluppgången och den stormiga vinden.

thats me :-) med lite för stor mössa på huvudet, men är bättre med mössa än hjälm, för om man kastar en hjälm i golvet så går den sönder, men när jag kastade mössan i golvet så blev det inte en skråma på den :-) samt att det är lättare att "ta nå kort" då man kan behålla mössan på huvudet hela tiden! ( Annapia tog bilden på mig )

Nu åkte jag ut själv och skulle fånga vinden och soluppgången, ser ni hur det blåser stormvindar?

Kolla skoteråkaren som kör i blåsten på morgonkvisten...

 Härliga vyer eller?

Det blåste så mycket att från att vara en slät is till att se ut som havet.

 

Vägen in till fjällvärlden...

Försökte även " ta nå kort"  på soluppgången...

 

När jag varit ute och tagit några kort så blev jag lite less och saknade Annapia, så körde "hem" och hämtade henne, för vi tänkte köra upp på fjället för att se hur fint det är där uppe bland topparna...

Nu är Annapia redo för en fjälltur med skoter och kamera, hon är nästan alltid glad vilket underlättar när vi umgås och har roligt tillsammans :-)

Vi mötte tre skotrar på väg upp till dom snövita fjälltopparna som ni ser i bakrunden, bra för då finns det ett hårdare spår att följa upp till toppen...

Härligt, nu är vi på en ganska hög platå uppe på fjället, så ska ta några kort bara innan vi kör ännu högre upp, för snart kommer mörkret och det brukar gå rätt så snabbt, men tänkte ändå hinna med att köra lite längre upp.

Så se några bilder där uppifrån...

Blå timmen har infunnit sig i fjällvärlden.

 

Denna stora sten vi ser i förgrunden hade en jätte vid namn Hurbie kastat hit för länge sedan (- nä skojar bara :-)

När himmel och fjäll möts

Trädfamiljer som njuter av utsikten

Stundvis så var det lite snö efter lederna där uppe, som om snön blåst i väg någon annan stans?

" dom tre vise männen "

Mörkret kommer smygande

Magiskt med blåa fjälltoppar

 

Som en målning eller hur?

 

 

 Nu hade vi fotograferat färdigt och skulle vi fortsätta köra upp en bit till på kalfjället innan mörkret slagit till på allvar och då händer det som inte får hända...

( bilderna är rejält uppljusade i efterhand för att se bättre )

Vi körde fast! eller vi och vi... var ju jag som körde :-| det får ju inte hända nu! hjälp! Jag missade spåret och upptäckte senare att all snö från fjället blåst hit, där jag körde fast skotern, det var enormt mycket snö här men bara femtio meter bakom oss såg man mossan. Vi har en liten spade som man viker ut, den är inte så stor direkt men fungerar bättre än ingen spade alls om man hamnar i nöd som vi nu gjorde, för det var både en storm och mörker som närmade sig, och man vill inte tillbringa natten på en fjälltop direkt heller. Vi turades om att gräva, fast det var ju bara jag som fotograferade, så man kan ju tro att det var bara Annapia som fick jobba med att gräva, men visst passade jag på att ta några bilder när vi ändå stod stilla :-)

Fast hon är både glad och duktig, trots hon fick jobba hårt! även jag var helt blöt i svett, för vi hade kört fast riktigt ordentligt, vi kunde inte komma oss uppåt, utan fick gräva oss ner till mattan, sedan runt skotern och försöker vända den vågrätt med lutningen.

Det är en bra maskin Polaris, men denna är en 4-taktare med turbo och är tung som tusan, väger ca 260 kg utan bensin, så även om jag tränat på gym och har grymma muskler :-) så orkade jag inte lyfta maskinen...

Vi satt fast nästan en timme och började oroa oss lite, fast vi sa inget till varandra utan vi försökte hålla humöret och lugnet uppe, men när jag kände att nu ger vi upp... orkar inte mera... då händer detta...

Molnen som är ovanför fjället intill öppnar sig plötsligt och vi ser ett enormt ljusfenomen som jag aldrig varit med om tidigare ( svårt att fota och få fram färgerna, men det var riktigt kraftigt sken, rött, gult, blått och grönt i enormt lysande färger...

Annapia skriker att jag ska skynda mig fram med kameran, jag slänger spaden och börjar gräva i sadelväskan efter min kamera, den är inte så lätt att tvärplocka fram för på den sitter mitt 70-200 2.8L och som dom flesta vet så är det rätt stort och klumpigt. Men jag lyckades få fram kameran och tar dom två bilder som är ovan, men går inte att beskriva med ord vad vi såg! kändes som det var något flygande ufo, eller någon av det högre makter som ville hjälpa oss på något vis?

Efter vi sett fenomenet så tittar vi på varandra och sa WOW... helt makalöst! ingen av oss har varit med om något liknande tidigare fast vi håller på vara rätt gamla ( om vi slår ihop våran ålder givetvis, inte annars )

Men efter vi sett detta så fick vi som ny kraft, vi skottade ett tag till och därefter så lyckades jag köra upp skotern ur den enorma grop det nu blivit, givetvis med hjälp av Annapias starka ben, för hon pressade skotern åt sidan medan jag körde! tyvärr kunde jag inte fota samtidigt som vi gjorde detta, men skulle säkert blivit en höjdarbild bara det?

Jag tog denna bild som sista bild strax innan vi fått loss skotern, nu hade ovädret närmat sig med stormsteg!

( se fjället bakom ledmarkeringen, det mulnar igen snabbt )

Om vi varit 30 sekunder senare än vi fick lös maskinen så hade vi inte sett något alls, nu fick vi köra ner från fjället i snöstorm, såg ingenting alls och körde fel flera gånger innan vi kom till trädgränsen...

Vi båda skrek av lycka när vi kom ner och vi började se skoterleden igen! WOW... vi klarade detta och var verkligen superlyckliga men omtumlande av dagens häftiga äventyr, och vad det var vi såg på himmeln vet vi ännu inte, men klart man grubblar ordentligt på om det finns någon högre makt som hjälpte oss med nya krafter eller om det bara var inbillning? men sådant ljusfenomen hade vi aldrig tidigare skådat.

 

Så nu är en normalt glad Annapia ännu gladare än normalt :-) och det är ju verkligen skönt att vi klarade oss helskinnade och att Annapia är gladare än normalt givetvis!

I morgon kommer nog nya äventyr i fjällvärlden för oss båda :-)

 

Sov gott!

/Ricke & Annapia

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Postat 2012-12-29 00:04 | Läst 7769 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Kanondag i fjällen!

Idag är det femte dagen som vi tillbringar i en stuga i Marsfjällen, när jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret i den lilla stuga vi bor i så var det blå himmel och min första soluppgång sedan vi kom hit. Det är verkligen sant det som sades att vi är omringade av vita fjälltoppar så långt ögat kan nå.

Vi steg upp rätt tidigt, packade återigen snöskotern med två bensindunkar och skulle ta upp gårdagens utflykt till Saxnäs som strandade på ospårade leder och dåligt väder.

På bilden ovan ser Ni vad vi lämnade bakom oss, Marsfjäll som ligger där dom två skoterspåren slutar :-) ( klicka på bilden så den blir större och ni ser den lilla byn Marsfjäll i roten av fjället Rovpentjakke )

Bilden ovan visar var vår resa tog slut i går när det blev så dåligt väder och sikten var så dålig att vi bestämde oss för att vända. Vi hade kommit fram till Kultsjön och Annapia sa då att man normalt skulle se över till Saxnäs...

Tro det eller ej men denna vy är tagit på exakt samma ställe som bilden ovanför nästan ett dygn senare bara. Nu ser man över Kultsjön till Saxnäs och även fjälltopparna i bakrunden, vilken skillnad med bra väder :-)

 

 Det som oroar mig lite är att dom varnade för isarna, Kultsjön är reglerad och det lär vara mycket vatten ovanpå isen så dom sade att vi skulle köra där det redan var kört på isen! Men... det är ju ingen som kört från Marsfjällsleden över till Saxnäs ännu, så vi blir dom första för denna säsong som kör över...

Jag tänkte, om man håller plattan i mattan med en 750 kubiks turbomaskin på ca 145-150 hk, borde det väl skotta undan så pass att även om det är öppet vatten stundvis med isvakar eller flödvatten kunna ta oss över till andra sidan av Kultsjön.

Jeee... I FEEEL GOOOD!!

Det gick att köra över med tummen krampande om gasreglaget :-) men kolla vad mycket vatten, stundvis kändes det som man körde en båt !

Det var lite otäkt när vi passerade några öppna isvakar alldeles intill snöskotern, men med lite vilja och fullfart löser man det mesta!

Nu har vi alltså kört över Kultsjön och är på andra sidan, vid Saxnäsgårdens infart...

 

Så här kommer några bilder runt omkring som vi tog under kanske en 60 minuters tur runt byn...

 

 

 

 

Gissa vad detta är... vinn ett kilo kaffe :-)

 

 

 

 

 

 Porten till Himmelriket! Tagen intill Rickelundagården i Saxnäs, förlåt Ricklundagården ska det ju stå :-)

Kolla skotern som är nere i högra hörnet, han har kört fast på kultsjön i flödarvattnet den stackarn, han satt säkert fast i en 30 minuter eller så...

Vart man än sig vänder så ser man motiv hela tiden, helt ofattbart vackert, som att vara mitt inne i ett vintervykort och snurra runt :-)

 

Nu har solen gått ner och mångubben börjat komma upp bakom horisonten, det är inte mycket sol man ser denna årstiden här uppe i nordpolen...

Kolla in månen man riktigt ser att den ler mot oss och plirar med ögonen :-)

 

Jag tog massor med bilder från Saxnäs och även Saxnäsgården, bensinmacken etc... men tyvärr har vi storm utanför knuten och mitt internet lägger av titt som tätt och det är verkligen dåliga förbindelser med omvärlden just nu, så får visa dom bilderna i morgon eller någon annan dag i stället!

 

Så avslutar dagen med dessa bilder. Innan vi var hemma så hade ovädret dragit in rejält och det var verkligen svårt att hitta hem, men jag sitter här i stugan och njuter av dagen som varit och alla fina bilder jag lyckats fånga här uppe i fjällvärlden, hoppas även ni njuter av någon av dessa?

Ha de bra! mer kommer i morgon...

 

/Ricke och Annapia i fjällvärlden

 

Postat 2012-12-27 23:43 | Läst 7135 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Annandag jul i Tomteland

Här uppe på fjällkanten bor vi under jul och nyårshelgen Annapia och jag, ett helt fantastiskt ställe att samla kraft på, och det är verkligen något jag behöver efter lite för mycket arbetande. Nedanför är hennes mammas vandrarhem och det ligger i Marsliden ca 5 mil från Norge och drygt tio mil från Vilhelmina i västerbotten.

 

Här är en del av köket i stugan, inte så jättestor men mysig som har det mesta man kan önska sig, kök, sovdel med både bäddsoffa och två dubbelsängar, tv hörna och några fotöljer...

Här sitter söta Annapia och pillar på sin telefon i sov och tv hörnan.

 

Här är en bild på hennes mammas vandrarhem med totalt 27 bäddar, men just nu är vi helt själva med hennes mamma och hennes vän Roger som just håller på att sopar bron till den privata ingången, på höger långsida kan man se ingången till vandrarhemsdelen.

Vi planerade att stiga upp tidigt för att ut och köra skoter till Saxnäs som ligger ca 7 kilometer med skoter från Marsliden, men innan man vaknat ordentligt, sträckt på sig, ätit frukost så har det hunnit med att bli nästan mitt på dagen redan. Men vad gör det? vi är lediga och utan förväntingar eller några större mål uppsatta, annat än att tillbringa helgen tillsammans och vara ledig från vardagens måsten.

AnnaPia kör Polaris med Turbo mot Saxnäs i djupsnön helt ospårat.

 

Innan vi åkte iväg så ringde hennes mamma för att kolla så inte Skellefteåkraft hade släpt vatten i dammen, vattnet vid Saxnäs är reglerad då det ligger en kraftstation längre ner. Dom sa att det var inte släppt vatten så isen skulle vara intakt, och den skulle vara 30 cm tjock, men dom sa att vi skulle följa leden som skulle vara körd, för det var mycket vatten ovanpå isen som vi kunde köra fast i annars. Så vi lastade en tom bensindunk på skotern som jag surra fast ordentligt längst bak på skotern som vi tänkte fylla med bensin när vi kom fram till Saxnäs, men det var så mycket snö och ingen hade kört leden från Marsliden till Saxnäs tidigare samt att det snöade rätt mycket så sikten var inte den bästa.

Det finns massor med skoterleder här uppe, men det är för tidigt på säsongen så ingen har kört dom ännu! så han som har kiosken Kanons Kiosk sa att vi inte behövde betala några ledkort/bevis ännu, och nu förstår jag varför, det är ju vi som gör grovgörat :-)

Här är det Annapia som visar hur snön yr omkring när man kör, och kör man saktare än hon ( som är en riktig fartdåre ) så åker snön över både huven och rutan.

 Så ser jag ut efter ha kört några hundra meter, snön yr över huven och rakt i mit face :-)

 

Nu har vi kört från Marsliden/ Marsfjället och kommit fram till Kultsjön som är reglerat och känns lite farlig att köra över då det inte finns någon som kört före oss, dessutom snöar det så man ser inte så långt...

Här är Kultsjön vi ska över och normalt ser man Saxnäs på andra sidan, men nu ser man inte så långt och jag känner att jag inte vill att detta äventyr ska bli mitt sista här i livet, så jag säger att vi kanske kan köra över i morgon om vädret är bättre, så man ser var man kör. Om det är för att jag är äldre och kanske äntligen mognat till lite eller om det är mitt sunda förnuft som kom fram vet jag inte riktigt, men det kändes ändå bra att vara klok och ta det säkra före det osäkra här i varje fall.

 

O... I FEEL GOOOOD... hojtar och sjunger Annapia fram samt dansar loss lite på Kultsjön :-) om det är kult att göra så eller inte har jag ingen aning om?

 

Här ser ni spåret vi gjorde när vi kom till Kultsjön, det går djupt då ingen har kört här tidigare under denna vinter.

Tur att det finns ledmärken att följa även om dom är rejält nedsnöade, men utan dom vore man väl kvar där och dansade på Kultsjön ännu?

Nu vände vi tillbaka till Marsfjäll igen och återupptar vårt äventyr i morgon om vädret tillåter? Det blir nog lättare att ta sig fram med skoter när nyårsafton närmar sig för några vänner till Annapia och några vänner till mig kommer upp och gör oss sällskap, så ska bli skoj och känns lite tryggare ju fler skotrar man är som ger sig ut, för då kommer man sig alltid hem även om en maskin gett upp eller om en olycka sker.

Jag trivs verkligen här uppe, allt är perfekt men saknar mina två barn även om dom håller på vara stora, det är första julen någonsin som vi inte ses, och självklart att jag både tänker och pratar om dom även om dom är på betydligt varmare plats just nu, dom är på Srilanka och hälsar på min dotters biologiska föräldrar för andra gången.

I morgon kommer fortsättningen om vi lyckas ta oss över kultsjön eller inte...

 

 

 

 

Postat 2012-12-27 00:35 | Läst 6785 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Jul i tomteland

I år blev det till att fira julen i tomteland, Marsfjäll drygt tio mil från Vilhelmina och ca fem mil fågelvägen till Norska gränsen. Här är det inte många bofasta något tiotal. Hur man än vänder och vrider på sig så är man helt inringad av vita fjälltoppar vilket ska vara en helt fantastisk upplevelse att se, tyvärr var det mörkt när vi kom med bil, släp och skotern kvällen före julafton.

Min flickväns mamma har ett mysigt vandrarhem här uppe samt en stuga som ligger för sig själv uppe på en höjd, alldeles vid stugknuten är det ett fjäll som vars fjällväggar är i nittio graders lod, d.v.s rätt upp.  Första natten som var natten mot julaftonen så sov vi i Storstugan och på övervåningen i ett mysigt rum med en riktigt skön och härlig säng vilket verkligen var behövligt att få sova ut ordentligt.

På morgonen vaknade vi av att hennes mamma spelade julmusik på radion, men när vi lyssnat en stund så förstod vi att hon och hennes vän spelade dragspel nere i stora rummet...

( klicka för större bild )

Min flickvänns Mamma och hennes vän som inte ville vara med på bild spelar dragspel.

 

 


När vi ätit en go frukost så lastade vi av skotern från släpen för att köra och kolla in hur det ser ut här uppe, det var ca 15-20 grader kallt på förmiddagen, men konstigt nog så kändes det aldrig kallt ändå.

Här är fina AnnaPia med sin supervarma mössa.

 

Med fjäll i bakrunden, synd bara på det dåliga vädret.

 

Hum undrar om vi tar oss upp här?

Vackra vyer vart man än tittar :-)

Som att vara i ett vykort

 

 

 

härligt eller hur?

 

Folling down ...

 

Snöängeln kollar på en härlig utskikt...

 

Utskikten när man ligger ner...

 

Kolla utsikten i glasögonen :-)

 

Nu bär det av hemmåt till stugan

 

Stugan ligger högt uppe och är jättemysig

 

 Nu bjöd svårmor på god traditonell julbord, härligt och gott när man varit ute mest hela dagen och förbrukat lite energi.

Därefter blev det lite slappa och ...

 

titta på tv, tomten är far till alla barnen.

AnnaPia och jag gjorde en lite annorlunda bakelse :-) som vi bjöd på till kaffet. Därefter blev det lite julklappar och mys i tv soffan.

Hoppas även ni haft en lika härlig julafton som vi!

 

 

 

 

 

 

Postat 2012-12-25 16:07 | Läst 6590 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Hopptävling i Malå

Inte ofta jag fotograferar hästar som hoppar inomhus i ett ridhus, men här kommer några bilder på tjejen Debb från Malå som gjorde sin första tävling med hästen Ikaros.

Inte det lättaste att få bra bilder då det är svårt med ljuset och att det är inomhus, man är lite begränsad att stå bara på ena sidan, men tog med min " kompaktkamera", så här är lite bilder...

p.g.a vädret och att vi åkte lite sent, så missade vi tyvärr första svängen som hon visst var den snabbaste hästen runt, men rev två av hindren då.

" klicka på bilden för större "

Här är tjejen Debb som gjorde sin hoppdebut på hästen Ikaros i Malå.

Här sitter hon på hästen Ikaros och gör framhopp? jag har hört talas om framfall, men aldrig framhopp så detta är något helt nytt i min värld, så om du håller på med hästar så är jag totalt helt ny på detta område, så ta gärna hänsyn, haha...

 Första hopptävlingen var 60-70, nu är det andra 90-110 och första hindret här gick bra...

Även det andra gick bra på självaste tävlingen, men då det var framhopp eller framfall eller vad det nu hette, så ville inte Ikaros över detta hinder som även många andra hästar pallnitade för.

 

Här är en av hästarna förutom Ikaros som riktigt pallnitade vid detta hinder, bara tur att inte ryttaren flög av hästen och gjorde sig illa här! Jag har fått lära mig att hästar har två ögon, två hjärnhalvor, men om hästen ser en sak med ena ögat så registrerar den det bara på den sidan genom detta öga, så kommer man från ett annat håll och hästen ser något genom det öga som denne inte sett detta föremål tidigare och hästen uppfattar det som ett hot så kan dom reagera så här.

Snygg stil hon har och borde få "stilpoäng" för titta på hennes fot, hon hoppade hela banan utan att ha fötterna i stigbyglarna ( för visst heter det så? )

 

Gick ju bra med hindren, synd bara att hon red fel på ett ställe och missade tiden, men riktigt duktig tjej må jag säga, samt att Ikaros är ju egentligen ingen hopp häst för han är lite för liten för detta, Mankhöjd: 158 cm  men det syns att Ikaros gillar detta enormt mycket?

 

 

Men hon var superduktig och att hon red utan stigbyglar utan att ge upp :-) här är hon igen efteråt, hon skakade som ett asplöv haha... men överlycklig att klarat sin första hopptävling med Ikaros! kolla in dom tårfyllda ögonen :-)

Även hennes Mamma var riktigt stolt över sin tonåring det syns långa vägar :-)

 

 

Sedan blev det en fika på Café Dungers i Malå med AnnaPia och sonen Casper, och Gomat som Casper gjorde det mesta till, Tack AnnaPia och Casper :-)

 

Sedan blev det att lämna lappland och åka dom 5 milen tillbaka till Norsjö, Casper min son övningskörde men skylten syns kanske inte allt så bra i detta väder :-)

 

/Ricke

 

 

 

Postat 2012-12-09 19:31 | Läst 6982 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 Nästa