-Sådana horn vill jag ha!

Jag kan inte låta bli att fortsätta med 2020 års händelser med dovhjortskalvar och deras fascination för hornbärande hjortar, och de äldre hjortarnas bemötande av ungdomarna. I förra bloggen berättade jag om Baloo som sparrade småkalvarna under sommaren. Senare, i oktober när brunsten var igång, anlände denne mörka herre med sin imponerande huvudprydnad. Vi döpte honom till Svarte-Petter.

19 oktober var en solig dag, hinden som var mamma till tvillingarna bröderna Bus hade tydligen gett dem order att stanna på vår gräsmatta medan hon själv och ett par hindar höll till i skogen i tomtens nedre del. Vi kunde skymta rörelser i små gluggar bland sly och lövverk, men såg ingenting av vad som försiggick bland skogens skuggor. Bröderna Bus slappade och lade sig ner en lång stund i solskenet.

Plötsligt började de lystra, och reste sig upp. De ställde sig och spanade in i buskaget. Vi undrade vad som var på gång.

Plötsligt rörde det sig bland grenarna, och Svarte-Petter brakade ut ur buskaget!

-Milda makter, vad skall nu hända med kalvarna! undrade vi. Det har hänt att vuxen hjort satt ordentlig fart på både kalvar och "överflödiga" hindar när de varit här under brunsttid. Vad hade Svarte-Petter i sinnet? Men vi behövde inte vara ängsliga, Svarte-Petter var trött efter äventyren med damerna nere i skogen, så han lade sig ner för att ta igen sig.

Bröderna Bus var inte det minsta ängsliga de heller. De gick fram till Svarte-Petter för att studera Den Store på nära håll. En av dem klev fram till honom för att detaljstudera huvudprydnaden.

Han kollade noga, luktade och kände på en av horntaggarna.

Sedan kunde han inte låta bli att provstånga också!

Han tryckte till ordentligt för att riktigt få in känslan!

När han ändå var inne i kronan och klev omkring, kunde han ju lika gärna hjälpa till med litet horntvätt också.

Han höll på med rengöringen en bra stund.

Det var fantastiskt att få uppleva denna uppvisning! Och jag var mycket glad över att jag råkade få syn på bröderna Bus i god tid, och kunde följa förloppet. Jag sa visst några fula ord om hallonplantor och grenar som måste skymma sikten, och jag kan fortfarande känna en viss irritation. Men det är ju sådant man får leva med, inte mycket att göra åt.

Vi kunde följa hjortarna hela hösten, de äter gärna av våra hästkastanjer när de fallit ner från trädet. 27 november fick jag den här bilden när en av bröderna Bus imponerad beundrar Svarte-Petters huvudprydnad:

Det fick bli det årets julkort, efter litet lätt redigering ;-)

Vi hörs!

2022-07-26 20:30   TheInvisibleJackal

Bra skrivet och intressanta bilder. Den där horntvätten får mig att tänka på putsandets betydelse hos olika primater.

Hälsningar Jörgen

Svar från aasaboe 2022-07-27 14:40

Tack Jörgen! Primaters putsande tänkte jag inte på, intressant tanke. Däremot var jag inne på ett annat primatområde, jag kom att tänka på ett klipp jag sett på nätet med en gorillahane, silverrygg, som ligger och tar igen sig men hela tiden störs av en liten unge som klättrar och hoppar på honom av hjärtans lust. När silverryggen till slut fått nog grymtar han litet, reser sig och går därifrån. Noga att vara rädd om de små!

2022-07-26 20:59   Katt-Tina

Hej,
Med ett (igenkännande) leende har jag läst dina inlägg om dina dovhjortar och, förstås, tittat på bilderna. Vilken glädje att ha dem så nära att du bara kan titta ut i trädgården.
Jag har under flera år haft möjlighet att se och studera dovvilt men även kronvilt och davidshjortar – (dock inte utanför för fönstret, då jag bor i lägenhet i stan). Jag kan sitta i timmar och bara studera interaktionen i flocken. Ett intresse jag förstår att även du har när jag läser din underhållande och informativa text.
Hjortkalvar tycker om att leka med varandra men jag tycker mig ha kunnat konstatera, att just dovkalvar har en större benägenhet att busa tillsammans (än kronkalvar och davidskalvar). Häromdagen hade jag nöjet att se 10-12 dovkalvar springa som galningar på en stor äng och deras språng, skutt och hopp är rena cirkusföreställning. Helt gratis dessutom 😊.
Jag ser fram emot fler rapporter från dig och dramadomen.
Vänlig hälsning Christina

Svar från aasaboe 2022-07-27 14:50

Tack Christina! Kan det vara Eriksberg som är inblandat i studierna? Beteendet är mycket intressant att studera, vi har fått inblick i mycket av det genom åren. Det stämmer nog att dovkalvar är speciella med lekandet, kron- och kronkalvar har jag tyvärr aldrig fått se. Däremot hade vi mycket rådjur här innan dovhjortarna så småningom tog över och trängde bort dem, finns kvar men vi ser dem sällan. Rådjurskiden kunde också rusa runt ordentligt, men i regel på egen hand, om de någon gång var två som sprang omkring var det syskon. Stångningslekar har jag aldrig sett med rådjurskid, dovkalvar kan knappt träffas utan att börja hoppa och stångas. Jag har planer på att ta upp litet etologiska funderingar i bloggen, när tid och ork räcker till :-)

Katt-Tina 2022-08-02 00:22

Hej Christer,
Lite fördröjt svar på din fråga: Ja, det är på Eriksberg jag har glädjen att studera hjortarna (och, förstås, även de andra djuren som finns där). Det är oftast dovkalvarna som får mig att brista ut i skratt när de underhåller med sina otroliga upptåg 😊.
Jag har varit på Eriksberg i många år, en av mina absoluta favoritplatser och fotona har blivit otroligt många genom åren. Och just genom att studera de olika djurslagen i flock gör, att man får kunskap om dem på ett annat sätt än att bara läsa om dem.
Jag har naturligtvis sett kronkalvar leka tillsammans men inte på amma sätt som de små "dovisarna". Och davidshjortkalvarna leker också men mer likt kronkalvar - de kan springa ikapp och skutta lite men lite mer individuellt och interagerar inte med varandra på samma sätt som dovkalvar. Dovkalvar verkar leka MED varandra - om jag får uttrycka mig så (utan att avse att på något vis förmänskliga dem).
Intressant är det i alla händelser med djurens beteende (och här kan jag inkludera människosläktet 😁🤔).

2022-07-26 23:20   Lena Holm

Mycket trevligt att få ta del av dina betraktelser och det spelar ingen roll att det är lite växtlighet i vägen. Du har ju hela historien klar för oss ändå. Mysiga bilder och mycket bra berättat. Njuter av detta.
Hälsningar Lena

Svar från aasaboe 2022-07-27 14:52

Tack Lena! Mycket roligt med beröm från en som själv bjuder på fantastiska bilder och härliga reportage från en värld vi andra nästan inte känner till.

2022-07-27 08:39   Bjarne

Kanonfina bilder. Ljuset faller mycket snyggt i första. Vadå redigerat - jag ser inget konstigt i sista bilden:)
Hälsningar, Bjarne

Svar från aasaboe 2022-07-27 14:53

Tack Bjarne! Om du tittar noga på näst sista och sista bilden ser du att jag dämpat ljuset i mossan/gräset. I övrigt är såklart allt original. ;-)

2022-07-27 09:57   imse 59

Spännande !
Så härligt att få sitta och betrakta detta. Klart att dom håller till bakom lite ris, lite utmaningar vill dom nog att du skall ha :-)
Och vilken tur att den lille fick träffa tomten, tror han får jättefina horn när han blir stor.
Ing-Marie

Svar från aasaboe 2022-07-27 14:57

Tack Ing-Marie! Jo, det är fantastiskt att få uppleva djur och natur så nära inpå! Om tre år blir kanske Bus-broderns önskan uppfylld! :-)

2022-07-27 11:38   sears

Vilket möte du haft! Måste ha varit en härlig upplevelse. Fina bilder.

MvH
Johnny

Svar från aasaboe 2022-07-27 14:59

Tack Johnny! Ja, det är härligt att få vara med om sådant här. Som en granne sa när vi flyttat hit - Det är en förmån att få bo här! :-)

2022-07-28 21:31   Vibybo

Toppenbilder, och så fint reportage. Skymmande grenar för fotografen är det i alla viltvänliga trädgårdar (om man inte ha en röjd tunnel med mat), så är det bara. Men vilken av herrarna är far till barnen?

Svar från aasaboe 2022-07-28 22:19

Tack Stefan! Ja, faderskapet har vi också funderat kring. Det skulle vara intressant att få veta.