Höstvecka i Tärnafjällen, Gausjosjö sameviste

Här ett par 4x5" bilder från första dagen på min höstresa i Tärnatrakten. Ungefär halvvägs mellan Tärnaby och norska gärnsen ligger Strimasund. Därifrån, genast från blå vägen går en ca 3 km rätt så lättgången vandringsled till det gamla samevistet i Gausjosjö. Ett ställe jag besökt tidigare och det är definitivt mödan värt att ta sig dit. 

Båda bilderna tagna med Tachihara 4x5" på Fomapan 100. Framkallad i D-76 1:1 10 min i 20 grader.

Med Holgan i Estland

Holga 120 GN är en kinesisk plastkamera som tar 120 rullfilm och aldrig slutar överraska. Man får bereda sig på allt från oskärpa och vinjetteringar till ljusläckage. Exponeringsalternativen är två, en "sol" och "en sol bakom moln". En avståndskala finns på plastbjektivet men man får uppskatta avståndet. Nu kan ju dagens digitalfotografer undra varför i all fridens namn man anväder en sådan kamera idag, och det kan kännas som en befogad fråga. Själv tycker jag den är rolig och passar till vissa motiv, som t.ex  "halvdekadenta" sovjetminnen. Jag skrev några inlägg tidigare från vår estlandsresa i somras, men då var ännu inte holgabilderna frakallade.

Här ett sovjetbyggt höghus i byn Kallaste på estiska landsbygden.

En del av muren på en slottsruin som fått förfalla. Tõrva Estland.

Ivangorod på ryska sidan sett från Narva.

Estisk gränsmarkering i Narva-Jõesuu. På andra sidan älven bor den uppretade ryska björnen, som tyvärr inte längre sover...

Här möts Estland, Ryssland och havet, Narva-Jõesuu. Jag vet inte om det har varit nån form av hamnbyggnation, eller enbart en pir / vågbrytare.

Linnahall i Tallinn, ett mastodontbygge som blev klart till OS 1980, men som idag är långt i från sin forna glans.

Bildern tagna på utgången Ilford HP5 och framkallad i D76 1:1 13 min i 20 grader.

p.s ni kan vara lugna, jag hade nog också en Olympus med mej för mera seriösa analoga svartvita bilder.

Höstvecka i Tärnafjällen, Ruttjebäcken

I somras bytte frun jobb så hon hade inte möjlighet att hålla höstledigt i år så jag beslöt att än en gång åka till Tärnafjällen där allt en gång fick sin början. Här finns ett gammalt blogginlägg angående det: Hur allt fick sin början - Fotosidan

Här föddes mitt foto- och fjällintresse och hit har jag återvänt flera gånger. Om jag minns rätt är det här nionde gången och så gott som varje gång har det blivit en tur till Ruttjebäcken.

Man kommer nära med bil och därifrån är det en dryg kilomter fram och tillbaka. Förstås är den längre men den planar så småningom ut och blir mindre. I början finns många större och mindre forsar och bäcken har under tidernas gång arbetat sig djupare ner i berget. Längs med den korta sträcka jag gick finns det otaliga jättegrytor.

Här kan man störva omkring med kameran hur länge som helst och det utnyttjade jag den här gången när jag var allena och hade all tid i världen. Då den ligger så lämpligt till passade jag på att bära med mig min Tachihara 4x5. Jag skaffade den för ett halvår sedan och ännu går det långt ut på att lära sig alla möjligheter med en sådan här kamera. Storformatsfotografering var helt nytt för mig, men har lockat redan en längre tid. 

Här har jag den uppriggad och just tagit en bild. Så många blev det inte p.g.a begränsad mängd filmhållare tills vidare.

Resultatet syns här. Filmen är Fomapan 100, enligt ISO 100. Ljuset mätt med spotmätare på flera ställen och exponerad enligt medeltalet.

En bild till där jag använde ND4 filter för att få längre tid. Mätaren visade 4 eller 5 (minns inte vilket) och enligt Fomapan 100:s reciproktabell krävdes en tid på 45 s för korrekt exponering. Och helt fel blev det inte. Det här inspirerar absolut till mera "extra slow foto" eller börjar det "meditativ foto"...

Svartvita bilderna är framkallade i D76 1:1 10 min i 20 grader.

Estland roadtrip del 4

Så har jag kommit fram till sista etappen på vår estlandsresa. Från Valaste juga fortsatte vi till nästa vattenfall Jägava juga som ligger på nordkusten lite öst om Tallinn. Här syntes också vattenbristen, när man tittar på bilder på nätet är det en hel del plaskigare än nu.

Men genom att ändra lite på kameravinkeln får man det att se betydligt häftigare ut.

Härifrån fortsatte vi rakavägen till Tallinn dit vi kom på tidig eftermiddag. Vi stannade en natt på hotell innan vi tog färjan hen följande eftermiddag. Tallinns gamla stad är nåt som jag aldrig tröttnar på trots många besök. Det känns som om varje gång hittar nån ny liten gränd. Överallt finns restauranger och caféer.

Jag tror att varje gång har "klättrat" upp till Toompeas utsiktsplats. Här tittar er bloggare (med sin favoritkamera) ut över hustaken i gamla Tallinn i kvällssolen.

Men Tallinn har som alla estniska städer sina minnen från sovjettiden. Ett är Linnahall, en enorm betongbyggnad som byggdes till Moskva OS 1980. Seglingstävlingarna hölls i Pirita i Tallinn. Linnahall var ett kombinerat kultur- och idrottscentrum. I dess inre lär finnas bl.a en konsertsal för 5000 personer och en ishall. Tyvärr har Linnahall stått utan underhåll och förfallit. Men det ryktas om att Tallinns stad eventuellt kommer att göra nån form av restaurering. Skall vara intressant att se vad blir om det förverkligas. Här sett från stadssidan.

När man klättrar upp för trapporna och ser ned mot havet fattar man hur stort det egentligen är.

Intressanta kopplingar i den gamla stadsmuren.

Men över lag är nog levnadsstandarden på stigande i Estland. Jag minns första gångerna efter självständigheten när jag åkte över till vår "fattige granne i syd" och man levde gott ett veckoslut på ett par hundra FIM. Då såg man inga Lamborginin på Tallinns gator...

Men som alltid tar det rolilga slut nån gång. Sista bilderna får bli från ett av Tallinns många caféer. Min sista kaffe innan vi körde ombord på M/S Megastar för en tvåtimmars hemresa. Lämpligt för att avnjuta ett smörgåsbord och lite shopping i taxfreen.

Några bilder kanske det ännu kommer bara jag hunnit med lite mörkrumsarbete. Jag hade också med mej ett par "riktiga" kameror, en Olympus OM-2 och en Holga.

Estland roadtrip del 3

Från Kallaste fortsatte restan mot Narva, till en början med mindre vägar. Vi råkade på den här "söta" fyren Rannapungerja.

Härifrån fortsatte vi snabbaste vägen mot Narva, Estlands tredje största stad med knappa 60 000 invånare. Narva var enligt min mening den mest sovjetpräglade staden av de vi besökte. I Narva finns statyn "Rootsi lööve" Svenska leijonet som restes till minne av att Karl XII tryckte till ryssarna vid Narva år 1700. Statyn förstördes under andra världskriget men restes på nytt år 2000 till 300 årsdagen av slaget. Narva slott "Narva Hermanni linnus" syns i bakgrunden.

Slottet är idag museum, men det blev obesökt den här gången. Här är slottet från andra sidan.

På andra sidan gränsälven ligger ryska Ivangorod med sitt slott. Det var trafik åt båda hållen över gränsen trots rådande världsläge.

Vi fick inte riktigt smak på Narva. Vi gick runt lite, åt och drack kaffe men beslöt att inte stanna. Den här bilden beskriver lite hur det kändes. Man väntade på att hitta nåt, men det ville sig inte riktigt. Tua vänta på motspelarens drag, men det vill sig inte heller...

Vi fortsatte dryga 10 km norrut där Narva floden flyter ut i Finska viken till en liten ort som heter Narva-Jõesuu. Där fanns en hel del billiga hotell och en lång fin sandstand. Här möts Estland, Ryssland och havet.

Ryssland på andra sidan floden.

Kvällen avslutades på stranden i ett café som var inrett i en gammal spårvagn. Det blev ett glas rött för frun och irländsk maltdryck för mig.

Följande morgon började vi återresan mot Tallinn. Också den här gången längs småvägar så nära kusten som möjligt. Första stoppet blev Estlands högsta vattenfall "Valaste Juga" 30,5 m. Det har ätit ut en stor "gryta" där det rinner över kalkstensbranten. Nu var det extremt lågt vatten och nån hade helt stängt kranen när vi var där. Endast ett svagt porlande av en liten rännil. Men platsen var definitivt värd att besöka. Måste ta det på nytt nån gång vår eller höst. Det finns vackra bilder på nätet, framförallt vintertid när allt är nerisat.

Man ser bra de olika lagren i kalkstenen. Aningen svårfotograferat, omöjligt att få proportionerna att komma till sin rätt.

Nedanför branten på stranden fanns ett klapperstensfält som på så många andra platser längs Finska viken och Östersjön.

Gott om fossiler fanns det bara man gav sig tid att titta noga.

Det var allt för denna gång. Blir väl ett inlägg till om sista etappen till Tallinn.