En riktig fototidning

Om att gräset är grönare nån annanstans

Det kvittar nästan vilken "fototidning" man tittar i idag så domineras innehållet av tekniknörderi, nyheter och tester av alla de slag och med tanke på tillverkarnas frenesi att skapa nya grejer hela tiden så måste naturligtvis fackpressen hänga med i svängarna och recensera allt så gott det går. Allt för att underhålla det ständiga behovet av bättre grejer, vare sig det behövs eller inte. Det är inget fel i det. Dessa tidningar behövs, särskilt för dem som ska köpa för första gången eller byta utrustning för att tekniken har utvecklats så mycket att ett byte är önskvärt. Själv har jag kommit till den punkten att jag inte anser mig behöva mer. Eftersom jag, för det mesta, fotograferar analogt och väldigt lite nya produkter ser dagens ljus på den sidan koncentrerar jag mig på bilderna. Sedan ett par år tillbaka har jag därför avslutat de få tidningar jag prenumererat på och i nuläget har jag bara en kvar som nog kommer att möta samma öde när förnyelsen efterfrågas nästa gång.

Sedan flera år är jag mer intresserad av bildernas innehåll än vilken utrustning som använts. Jag har också börjat köpa bilder av några fotovänner vars fotografiska produktion håller hög kvalitet. Man får passa på innan de blir kända (och dyra), tänker jag. Det enda jag känt behov av nu är att inhämta inspiration från tidningar som har bilder som sitt främsta attribut. Det finns inte så många kvar i världen. De flesta har gått i graven, som t ex Life. Den här gången har jag valt National Geographics som jag har haft kontakt med på olika sätt genom hela mitt liv.

Den är inte kliniskt ren från fotoreklam men det huvudsakliga innehållet är allt annat än fotografiskt tekniknörderi. Djupgående reportage med mycket bilder som jag har saknat tidigare. Den rymmer mitt intresse för världens folk och länder, andra kulturer och historia. Just det här numret hade inte ens någon kamerareklam. Lite naturfotografi fanns förstås med. Men det får jag tåla.

Eders hängivne

PS
Man kan se många fina bilder i dagspressen också. DN:s fotografer håller hög klass. 

Berlin am Tag

Om några timmar i kunnigt sällskap

I måndags fick jag några timmar över  för egen kontemplation av konferenssessionerna. Jag kontaktade en av mina fotovänner från FS och FB som numera bor i Berlin, Jan Bernhardz, och frågade om han hade tid och lust en stund. Jodå, det nappade han på och vi träffades vid Alexanderplatz för vidare äventyr.

I det sköna höstvädret avnjöt vi en pilsner i solskenet.

Murens offer

Murens historia

Lite spännande arkitektur passerade vi också

Monumenten är rikligen förekommande

Det var första gången för mig i Berlin men nu vet jag säkert att jag vill åka dit igen.

Eders hängivne

PS
Jag använde Zeissen, Sonnaren och HP5+ och det gick riktigt bra. 

Berlin am Morgen

Om en morgonpromenad runt hotellkvarteret

Eders hängivne

PS
Mätsökarkamera, 50 mm och HP5+ 

En fotografisk resa

Om min bildresa i tid och rum på Facebook

Jag har startat en publik resa på Facebook för alla vänner och följare. Men eftersom jag gör (nästan) allt publikt på Facebook kan alla se mina bilder. Det jag gör är att lägga upp ett nytt "cover" ett par tre gånger i veckan. Det är förstås bara fragment, dessutom i dubbel bemärkelse.  Ett Cover i Facebook är 851x315 pixlar så jag har alltså beskurit alla bilder mycket hårt. Det har ofta varit mycket svårt, ibland lätt, men också oerhört intressant att fundera på vad som ska exkluderas och inkluderas. Jag har flyttat utsnittet åtskilliga gånger på en del bilder medan andra ger sig ganska lätt. Alla bilder kommer automatiskt att hamna i ett Cover album på Facebook så med tiden blir det en del att titta på. På första bilden har jag rullat ut röda mattan för alla. Mycket nöje på min bildresa. 

Resan pågår alltså på Facebook. Har du inget konto? Starta ett och häng på. Du kan vara hur anonym du vill.

Eders hängivne

PS
Jag beundrar Vivian Maiers bilder men gör precis tvärtom, jag delar med mig innan jag dör. Mina bilder är kanske inte lika mycket att se på som hennes men vänta femtio år så är det nog annorlunda =) 

Nu har'e hänt igen

Om gamla bilder som lever sitt eget liv

Det är ett underligt fenomen, det där. Att gamla diabilder blir populära efter många år i diamagasinet. För en vecka sedan laddade jag upp just en sån där gamling från 1995 på mitt tumblr. Vi var på Naxos ett par höstveckor och just den här bilden tog jag i Hora Naxos' gamla stad som vi utforskade i långsam takt.

Med en billig gammal spegelreflexkamera och normalzoom. Ingen värstingkamera behövs för mina minnesbilder. Bildvärdet sitter nog i de minnen den återkallar.

Eders Hängivne

PS
Ibland tycker jag att jag tog bättre bilder förr...