OmTag

I huvudsak mina subjektiva uppfattningar om dokumentärfotografi och annat som intresserar mig

OmTag. Nystart, eller inte

Gjorde misstaget att reagera på ett inlägg på startsidan, det kommer inte att upprepas.

På min blogg däremot kommer jag att tycka en del och eftersom det är min blogg kommer jag också ta mig friheten att moderera kommentarerna om jag anser att det blir nödvändigt.

Var lugna, jag kommer inte att censurera någon för att den inte delar mina åsikter. Däremot kommer jag plocka bort sådana som vrider bort diskussionerna från ämnet, försöker ta över kommentarerna i enda syfte att själva få belysning eller bara är allmänt otrevliga.

Fotografiskt har det inte hänt så mycket för egen del de senaste åren (om det nu någonsin gjort det?). Jag går mest runt i vardagen med min hund och tar mina bilder på sådant som dyker upp i min tillvaro. Ingen tanke, inget projekt, bara en bild i taget helt enkelt.

Jag har lagt det långsamma nattfotograferandet på hyllan ett tag sedan några år. En form av fotografering som jag som regel ägnat mig åt i sällskap med mina hundar. Då den förra hunden blev gammal och inte orkade knalla runt så mycket blev det ett stopp i detta. När hon sedan gick bort och jag var ensam ett år så kändes det inte kul att göra det och den nya hunden är fortfarande för ung med för mycket spring i benen för att det skall funka med all väntan som den långsamma nattfotograferingen innebär.

Jag kände också att jag nått lite av vägs ände med den typ av bilder jag tog, finns i och för sig några vita fläckar kvar av staden att plåta på natten men det känns inte som att det är någon brådska med dem.

En indikation på att det är dags att ta upp något nytt är att suget att gå ut för att ta sina ”gamla” bilder avtar. Dags att hitta något nytt ”projekt” alltså, kanske skall jag försöka mig på att nattfotografera digitalt i färg med långa tider och stativ istället? Jag har sett en del bra bilder tagna i stadsmiljö på det sättet.

Bilderna i inlägget har inget med texten att göra utan föreställer bara is på lite olika sätt.

Postat 2018-02-13 03:00 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

OmTag. Svartvitt i kameran eller inte

Varför plåta raw och själv göra sina svartvita konverteringar? En del tycker att jpg och svartvitt direkt i kameran blir bra och som de vill ha det. Jag tänker inte ifrågasätta detta, är man nöjd med resultatet så är man.

Mina egna bilder blir dock sällan eller aldrig som jag vill ha dem om jag låter kameran sköta såväl bildbehandling som konvertering. Eftersom jag i grunden är en svartvitfotograf från den analoga tiden har jag ganska klart för mig hur jag vill att mina bilder skall se ut i gråskala och kontrast. Detta varierar också mellan olika typer av bilder, mina nattbilder, som exempel, tagna med storformat vill jag ha på ett sätt jämfört med mina nattbilder plåtade med småbild.

Därför var/är jag också ganska noga med såväl val av film och framkallare och framkallningsprocess som bildbehandling (analog eller digital) när jag plåtar analogt. Olika bilder kräver ofta (tycker jag) olika uttryck, vissa passar med högre kontrast och ett lite ruffare uttryck, andra med finare tonskala och mjukare uttryck för att bara ta en parameter som exempel. Alltså, när jag plåtar analogt gör jag en hel del val, dels film och framkallning men också vid själva bildbehandlingen oavsett om det handlar om mörkrum eller om jag gör den i datorn.

När jag fotograferar digitala har jag ju alla möjligheter att forma mitt uttryck så att varje unik bild blir som jag vill ha den. Det handlar inte om nostalgi när jag (ofta) väljer att bilderna skall bli som mina analoga utan uteslutande om att jag vet hur jag vill ha mina svartvita bilder.

Om jag plåtar i raw-format har jag all information som sensorn registrerat inklusive färginformationen, och den är viktig. Det en del verkar missa är att just färginformationen är den som används när jag konverterar för att bestämma hur olika färger skall placeras in i gråskalan och som också starkt bidrar till att ge olika inställningar sina karaktärer. Det är alltså inte bara att plocka bort färgerna och jobba med kontrast; har jag redan i kameran bestämt mig för en svartvit inställning är detta sedan gjort och kan inte backas tillbaka så att säga.

Som exempel tar jag en bild på J-O plåtad på fiket för några år sedan. Den första är en svartvit jpg preset som finns i kameran, den andra är en variant där jag själv gjort konvertering och bildbehandling.

Nu kommer givetvis en del tycka att den ”raka” bilden från kameran ser bättre ut, det är en fråga om smak. Men den andra bilden ser ut som jag själv vill att den skall se ut och det är detta som är det viktiga. Jag antar att det även finns dem som har synpunkten att ”det går ju att justera även den svartvita jpg-bilden från kameran?” Jo visst går det till en viss del, men då är min motfråga: Om jag ändå skall bildbehandla varför då inte utgå från originalet med all information som finns där?

Postat 2018-01-19 06:16 | Permalink | Kommentarer (22) | Kommentera

OmTag. Bildbehandling som finputsning

Jag snackar mig ju alltid varm för att välja att plåta i raw-format och själv ta kontrollen över sin bildbehandling. De flesta av mina bilder jobbar jag knappt något med mer än att justera ljus och kontrast som jag vill ha det, med andra ord tar det inte längre tid att få fram en sådan bild än om jag skulle fotat i jpg.

Men en del bilder vill jag kanske städa upp lite i, och jobba lite mer med för att få till dem som jag vill ha dem.

Detta är ett sådant exempel, Tobbe som nöjd sover efter att vi kommit in från den sena promenaden där han både fått leta godis och rusa av sig ordentligt.

Nu kommer säkert en del tycka att bilden skulle gjorts på något annat sätt, vi har olika smak, men det jag vill visa är att relativt diskret bildbehandling kan göra mycket för att lyfta en bild. Framför allt när vi känner att bilden inte riktigt blev som vi kände det när vi tog den har vi möjlighet att få ordning på detta.

Originalbilden helt ojusterad från Lightroom.

Här har jag plockat bort lite störande skräp i Photoshop 

Här har jag beskurit den för att få bort lite störande vit vägg och få en mer harmonisk komposition, dessutom ha jag justerat kontrast och jobbat lite lokalt med highlight för att dämpa ned kudden en aning.

Den färdiga färgbilden där jag även jobbat sparsamt med ett par filter i Luminar och lagt på en subtil vinjettering.

Jag gjorde även en svartvit variant där jag utgick från den färdiga färgbilden som jag konverterade i Macphun Tonality, utgick från filmpreseten Agfa APX 400 då jag tycker den har en snygg lite mjukare tonskala som passade för bilden. Jag justerade även kontrasten och såväl hög som lågdagrar i Tonality innan jag slutligen tonade ned kudden lite ytterligare med highlight i Lightroom, la till ytterligare lite vinjettering, en diskret toning och skärpte upp bilden en smula.

Postat 2018-01-12 15:03 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

OmTag. En sväng med kameran och lite om konvertering

Idag fick min Nikon D750 hänga med en sväng på promenaden med hunden runt Långholmen. Det har mest blivit Fuji X100F den senaste tiden, en fantastisk liten fotoapparat. Men idag kände jag för att ta några bilder med normalen på D750, jag körde med Sigma 50/1,4 art, ett fantastiskt bra objektiv.

Som alltid plåtar jag i raw så att jag kan konvertera och/eller bildbehandla bilderna som jag vill ha dem med all den information som sensorn registrerade. Dessutom har jag ju alltid originalen kvar om jag senare vill göra någon bild på något annat sätt, vilket inte är ovanligt.

När det kommer till det svartvita är jag ganska noga med hur jag vill ha det, jag använder därför alltid pluggar i min konvertering och eftersom varje bild är unik är det ganska sällan som jag använder en ”fix och färdig” inställning eller ens samma inställning till olika bilder.

I dessa bilder har jag använt min nya favorit för konvertering, Macphun Tonality. Som sagt jag vill ha kontroll över mina bilder och det vill jag även när jag plåtar analogt, konverteringen är för mig alldeles för viktig för att jag skall låta kamerafabrikanterna ta hand om den. Dessutom är den unik för varje bild och så vill jag ha det, vi har alltid använt oss av de möjligheter som tekniken bjudit oss så för mig är det självklart att utnyttja de fantastiska möjligheter som det digitala ger mig.

För mig är det och har alltid varit en betydande del i den kreativa processen att jobba fram mina bilder som jag vill ha dem. Det är så oändligt mycket enklare i den digitala världen och det bjuds också helt andra möjligheter än vad (åtminstone jag) kan åstadkomma i mörkrummet, så för mig är det lite av ett mysterium hur man väljer bort detta om man väl fotar digitalt?

Nu får var och en göra som hen vill givetvis, men att lära sig elementär bildbehandling är nog den mest lönsamma ”investering” man kan göra om man vill ”lyfta” sina bilder.

Postat 2018-01-07 14:04 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

OmTag. Olika verktyg i mörkret

Jag gillar att plåta när det är mörkt dessutom håller jag på med två ganska olika typer av ”nattfotograferande”; dels det långsamma fotograferandet med analoga kameror i mellan och storformat och dels den handhållna fotografin med format upp till småbild (fullformat).

Tidigare gick jag runt med analog småbildskamera laddad med antingen Fuji Neopan 1600 som jag exponerade efter 1000 asa (som är mer den verkliga känslighet filmen håller) eller så använde jag Ilford HP5+ exponerad efter 640 asa.

Numera går jag ofta runt med digitalkameror i antingen aps-c eller fullformat. Dagens digitalkameror är fantastiska maskiner för att fånga ljus vilket förenklar en hel del. Jag har också ofta börjat använda färg fast här visar jag bilderna i svartvitt för jämförelsens skull. Jag har skrivit en del om mitt nattfotograferande tidigare men kommer att ta upp de olika tekniker jag använder i kommande inlägg.


Storformat Wista SP 4 * 5" iso 100


Mellanformat Hasselblad 503 cx iso 100


Småbild analog Leica-M iso 1000

aps-c digital Fujifilm X100F iso 6400


Fullformat Nikon D750 iso 9000

Postat 2018-01-05 15:48 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 ... 155 Nästa