OmTag. Vardagsbilder.

Funderat en del över de olika syften fotograferandet har för mig. Det är ganska stor skillnad på vad jag värdesätter i mina bilder beroende på om de är mer konstnärliga bilder (eller vad jag skall kalla dem), ren dokumentation, minnesbilder av händelser och personer eller rena dagboksbilder där inget speciellt händer.

De olika kategorierna går givetvis i varandra, men det blir ganska uppenbart när jag skall rensa bland alla mina bilder att jag behåller en hel del bilder bara som rena dagboksbilder eftersom de påminner mig om saker som i sig kanske inte är så betydelsefulla men utgör en del av mitt liv. Lite: ”Ja just det, det var den 17:e juli 2018 som vi var ute i Årstaskogen min hund och jag när vi plötsligt hamnade i den där otroliga regnskuren….” och liknade. Många bilder har ett värde bara för att minnas vad jag gjort eller inte gjort.

Eller mina bilder på mina sedan länge döda föräldrar, bilder som är viktiga för mig för att hålla ihop min egen livshistoria och bilder som har ett värde på ett annat plan. Egentligen är det väl sådana bilder jag tar, saker och händelser som dyker upp i vardagen, jag dokumenterar mitt liv helt enkelt. Några enstaka av dem kan även ha ett värde som fristående bilder för andra, men de flesta är nog bara värdefulla för mig själv.

Förr när jag gick ut på nätterna med mellan och storformatskamera och plåtade med film var det lite mer målmedvetet fotograferande. Jag bestämde som regel i förväg var jag skulle gå och ungefär vad jag skulle fotografera, men jag försökte även då fånga min stad som jag personligen såg och upplevde den. Men att ta egna bilder är ganska knepigt, vi är ganska många som ser ungefär samma saker och dessutom likriktas de flesta av oss av sådant vi ser som andra tagit, mer av samma ger lätt ännu mer av samma.

Det blir också en hel del upprepningar när man rör sig i samma miljöer hela tiden, som dessa bilder från igår. Jag vet inte hur många bilder jag tagit på Cementa och Stadshuset, de är otaliga.

OmTag. Intressant film.

Hur många pixlar behöver man? Givetvis om man skall beskära bilder hårt osv. har man nytta av fler pixlar. Kan nog bli lite som att välta bikupan detta skulle jag tro?

För att vara tydlig, jag har ingen direkt åsikt i frågan men skulle inte tacka nej till ett mer proffsigt Nikonhus utan att upplösningen var dubbel jämfört med min Z6 II.

OmTag. Stockholms stadshus.

Stadshuset ritades av Ragnar Östberg och invigdes 23:e juni 1923. En av stadens vackraste och mest berömda byggnader. Bilderna tog jag i natt.

OmTag. fotografera på gatan.

Förr när jag knallade runt på gatan med min Leica och plåtade analogt så brukade jag gå ut med en nyladdad rulle i kameran (36 bilder). Ofta gick jag runt 3-4 timmar på stan, ganska sällan blev det mer än en rulle plåtad även om jag alltid hade en till i fickan.

De flesta som plåtade på gatan då tog ganska få exponeringar, detta med att komma hem efter ett par timmar med hundratals exponeringar är ganska nytt för de flesta av oss. Det sammanföll av naturliga skäl med intåget av den digitala tekniken då det blev gratis att ta många bilder.

Tidigare var det väl Garry Winogrand och några till som introducerade den typ av gatufotografi där man fotograferade i stort sett ”alla man mötte”. Har för mig att jag läste någonstans att han hade flera tusen rullar oframkallade efter sin död.

Hur som helst är det Winogrand och några till höll på med en annan typ av gatufotografi än sådant som Cartier-Bresson, Doisneau, Boubat, Ronis m.fl. ägnade sig åt. Inget är mer rätt än något annat, man hittar sitt eget sätt.

För personlig del tycker jag dock att ganska mycket av det jag ser som är influerat av Winogrands förhållningssätt visar med all önskvärd tydlighet att det finns ganska få ”Winogrand” där ute, ganska sällan hittar jag någon röd tråd eller idé bakom bilderna.

Sedan hör det till saken att bilderna man ser av Winogrand är kraftigt selekterade, han visade inte 30 av 500 bilder från den senaste promenaden på nätet. Kanske gav han ut någon bok då och då och hade en utställning ibland där något hundratal bilder från tusentals visades.

Givetvis är bilderna av Cartier-Bresson och de andra även de kraftigt selekterade, men de tog betydlig färre bilder.

Nu är väl detta ett ”problem” i dagens uppkopplande värld att vi alla visar en massa bilder som vi knappast skulle visa om vi endast visade de bilder som vi tycker "håller" som bilder, detta gäller oavsett hur vi fotograferar. Nätet driver fram lägre kvalitet för de flesta av oss eftersom man hela tiden måste publicera för att över huvud taget finnas. 

OmTag. Nattflanera i Gamla Stan.

Att flanera i Gamla Stan på nätterna när tystnaden och lugnet sänkt sig ger andra bildmöjligheter än att gå där i dagens vimmel. Speciellt nu i semestertider är det mycket folk. Om man som här också har turen att få blöta gator efter en ordentlig regnskur ger det ytterligare en dimension till bilderna.

Lite tråkigt med betongklumparna som placerats ut som trafikhinder, det behövs säkert, men skulle man inte kunna designa något som smälter in lite bättre i miljön? Samma sak gäller för gatuskyltarna, de borde anpassas till miljön de placeras i och kanske sättas upp så att de inte tar över så mycket som P-skyltarna vid Tyska Brunnsplan för att bara ta ett av otaliga exempel.