OmTag. LFI och natt vid Högalidsskolan.

Jag var uppe på vinden igår kväll och hämtade ned en packe med gamla LFI (Leica Fotografie International). Det finns en massa artiklar och tester skrivna och utförda med tysk grundlighet i de tidningarna. Jag kände att jag vill fräscha upp en del kunskaper.

Tidningen innehåller också alltid en massa bra fotografi och på senare år har den fått en ännu större övervikt som bildtidning. Den publicerar fina bildreportage som de gamla bildtidningarna gjorde och gör djupare presentationer av så väl gamla som nya fotografer och den är definitivt inte bara för Leica-nördar. Jag rekommenderar den varmt, den bästa fototidningen enligt mig och den finns både på tyska och engelska.

Jag tog ett par bilder vid Högalidsskolan när vi gick sena rundan hunden och jag. Det är en lite speciell stämning där tycker jag, kanske svår att förmedla med bild, men jag försöker så gott jag kan. Bara traditionell bildbehandling i dessa bilder, Lightroom Classic och Silver Efex och som vanligt plåtade med min Nikon Zf, objektivet var Nikon Z 35/1,8 S den här gången.

OmTag. AI, hot eller hjälpmedel?

Ett utsnitt av bilden.

Varför inte ta bort de störande papperskorgarna och gör bilden svartvit?

Eller kanske en färgbild utan dam?

Jag gjorde ett inlägg på Facebook nyligen där jag startade en diskussion om detta med att använda AI för att ”städa” i sina bilder och la upp ett enkelt exempel där jag ”städat bort” några störande stolpar i en bild.

Tanken med mitt inlägg var att försöka åskådliggöra problematiken runt detta jag kallar fotografi och skillnaden från fotobaserat bildskapande där man använder fotografi som grund och använder de hjälpmedel som finns för att skapa en slutgiltig bild som till innehåll skiljer sig från det jag fångade med kameran i tagningsögonblicket.

När det gäller fotografi, som jag definierar som ett stycke verklighet fångad med en kamera på film eller sensor vid exponeringen, så är ofta hela storheten att se och lyckas fånga det jag ser i en komposition som är slående med en kamera just när det utspelar sig.

Storheten handlar alltså om förmågan att se och göra bild av det jag ser.

När det kommer till andra former av bildskapande är ofta storheten en vision eller idé som jag skapar i mitt huvud och att sedan förverkliga detta till en bild som kommunicerar mina tankar till betraktaren.

Ett problem uppstår om man inte skiljer det ena från det andra. Många av de bästa fotografierna som tagits skulle helt förlora sitt värde, anser jag, om det visade sig att de inte alls var tagna som fotografier utan skapade i efterhand i lugn och ro framför datorn eller med andra verktyg. Detta handlar inte om att nedvärdera de som ägnar sig åt fotobaserat konstskapande, men man måste skilja det ena från det andra.

Om vi inte gör någon skillnad på bilder fångade med en kamera som en avbildning av ett stycke verklighet och bilder där man skapat sin egen verklighet i efterhand, en verklighet som aldrig existerat i sin helhet framför kameran, är fotografin stendöd!

Visst kan jag för min egen tillfredställelse gå runt och ta mina bilder som nu, men om jag visar mina bilder eller ser andras så är det för mig avgörande att jag vet vad jag tittar på. Är det ett fotografi, eller något som skapats i efterhand?

Dagens teknik ger möjligheter att skapa bilder där det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att bara genom att betrakta bilderna avgöra vad som är vad. Det är också en teknik som är i sin barndom och utvecklas rasande snabbt.

Det finns också en risk att vi får en väldigt tillrättalagd verklighet när vi kan lägga till eller ta bort i bildytan efter eget huvud och om vi tycker att det är ok att göra det utan att tala om det. Tyvärr går trenden mer och mer åt att överdriva sina bilder även om de inte är manipulerade på det sättet att man plockat bort eller lagt till. Finns någon bild i någon fototävling idag som inte är överdriven när det gäller färger och kontraster som exempel? Skillnaden med denna överdrivna bildbehandling är att vi kan relatera till vår egen erfarenhet av verkligheten och se att bilden är överdriven.

Om vi börjar plocka bort och lägga till saker i bilder bygger vi en fantasivärld eller ger uttryck för en egen vision. Inget fel i detta, men för mig är detta inte fotografi.

Bildexemplen är fixade genom de nya AI-verktygen i Lightroom, samma och mer avancerade finns i Photoshop. Jag har inte lagt någon tid på att få till det exakt utan bara markerat det jag valt att plocka bort och tryckt på ”ta bort”. På samma enkla sätt går det givetvis att även lägga till, byta ut ansikten eller vad man kan komma på att man vill göra. För att inte nämna möjligheten att helt skapa sina bilder via en prompt.

Tekniken finns där och tiden kan inte backas, men hur kan vi skilja det ena från det andra? Är det ens genomförbart? Om inte så tror jag att risken är stor för att fotografiets historia snart är över.

OmTag. Långfredag.

Som ateist eller åtminstone agnostiker känner jag mig kluven inför dessa helger. Visst, det är både ett kulturarv och alltid skönt med lite ledighet.

Däremot kontexten? I dagarna skall man hylla Jesus som Guds enfödde son och där finns grunden till problemen. De som tror så till skillnad från de som tror något annat anser givetvis att den egna gruppen har rätt och de andra fel och tvärt om.

Redan där skapas det ett problem och med historiens facit liksom i pågående konflikter torde det inte gå att ifrågasätta att just religionen och deras olika intoleranta troenden ligger som klangbotten till väldigt mycket elände som vi människor åsamkar varandra.

Alldeles oavsett hur mycket man försöker bedyra kärleksbudskap, omtanke om den andre osv. Kommer det till syvende och sist handla om den egna gruppens rätt i förhållande till den andre i de lägen de olika grupperna ställs emot varandra.

Just detta att dela in sig och andra i olika oförenliga grupper skapar ett vi och ett dem och det är just det som är kärnan i de flesta konflikter. Som sagt, jag är ganska skeptisk till detta med religiösa högtider och religioner som pekar ut den egna gruppen som den som har rätt eller står närmare Gud eller hur man nu väljer att artikulera den egna gruppens påhittade särart. Jag respekterar allas rätt att tro vad de vill, däremot respekterar jag inte alltid det de tror på.

Jag såg i alla fall på promenaden att de flesta krogar har öppet som vanligt på långfredagen. Där har vi kanske en religion i tiden som står över allt annat, övertygelsen att det alltid är rätt att tjäna pengar om möjlighet ges.

Hur som helst, Glad Påsk!

OmTag. Långsam fotografering och lite tips om analogt nattfotograferande.

Det blir inte mycket långsammare än nattfotografering med större format och film. Jag har ägnat mig ganska mycket åt detta med såväl mellanformat som storformat. Det finns en meditation i denna typ av fotografering som jag rekommenderar alla att testa. Det är något helt annorlunda än att gå runt och ta snaps. Dels tar det en stund att sätta upp och ställa in prylarna och dels tar själva exponeringen allt från några minuter upp mot halvtimman eller ännu längre ibland när man kör med storformat och måste blända ned kraftigt för att få skärpedjup.

Nu behöver det inte vara så krångligt och kräva så avancerade prylar för att ta fina nattbilder. Här kommer jag att skriva om den analoga fotograferingen med stativ och långa exponeringstider, det digitala kommer jag kanske skriva ett inlägg om senare.

Det du behöver är en kamera, svartvit film, en trådutlösare, stativ och eventuellt en exponeringsmätare som kan mäta i riktigt svagt ljus.

Kameran kan vara i stort sett vad som helst, men den måste ha ett B (bulb) läge som gör att du kan hålla slutaren öppen så länge som behövs, ingen automatik alltså.

När det gäller film så rekommenderar jag någon Tkorns film för nattfotografering med långa exponeringstider. De har bättre reciprocitetsegenskaper vilket innebär att filmens känslighet inte sjunker lika mycket vid långa exponeringstider som den gör för en film med traditionellt korn. Man måste kompensera för filmens avtagande känslighet när man exponerar. Enkelt uttryckt är en Ilford Delta 100 ljuskänsligare än en Ilford HP5+ på natten. Hur mycket man skall kompensera vid olika uppmätta tider finns information om i filmernas datablad som man hittar på filmtillverkarnas hemsidor.

När det gäller trådutlösare så kan man använda vilken som helst, den är bara till för att man skall kunna hålla slutaren öppen under exponeringen utan att behöva röra kameran.

Stativ kan man också använda vad som helst bara det är tillräckligt stabilt för att hålla kameran still.

När det gäller exponeringsmätare så måste den kunna mäta mycket svagt ljus då man exponerar efter de mörkaste delarna av bilden som man vill ha teckning i. Man gör alltså sin mätning i skuggorna och exponerar ca 3 steg mindre än det uppmätta värdet. Skulle man exponera direkt efter det uppmätta värdet så blir bilden alldeles för ljus. Men sannolikheten är stor att man får höfta sin exponering lite då det är svårt att få tag i en ljusmätare som kan mäta tillräckligt svagt ljus, själv har jag en Quantum Calcu-Light XP som mäter ned till -7 EV.

När man tagit sina bilder skall filmen framkallas och då kontrasten blir väldigt stor på natten, dels beroende på den ovan nämnda reciprocitetsavvikelsen och dels för att ljuset i sig är väldigt kontrastrikt, åtminstone i staden, så måste man underframkalla filmen och gärna använda en framkallare med kompenserande effekt. Jag kör som regel med Rodinal i spädningen 1+100, alltså en del framkallare och 100 delar vatten och underframkallar ca 2 steg. Jag förblöter filmen och agiterar ganska sparsamt, första halvminuten och därefter en dubbelvändning av dosan var annan minut. Framkallningstiden brukar jag lägga på ca 15 minuter med 20°C på vätskorna.

Låter det kanske krångligt? Det är det egentligen inte, men man måste ut och fota några gånger för att få till allt så det funkar.

Dessa bilder tog jag natten mot långfredagen 2012. Jag och min dåvarande hund Sally knallade iväg mot Gamla Stan vid halv två på natten och klockan var väl närmare fem på morgonen innan vi var hemma igen. För bilderna använde jag prylarna på den översta bilden, alltså min Hasselbladare med CF 5o/4,0 FLE och stativet är ett Gitzo med RRS kula och Optipodfäste och filmen var Ilford Delta 100 framkallad i rodinal 1+100.

OmTag. En sen sväng med hunden.

Vi gjorde en sväng runt Årstaviken sent i går kväll hunden och jag. Här är några bilder.