Inspiration från gamla bilder

Om att få lusten tillbaka

Det har varit trögt med fotograferingen i år. Mätt i antalet bilder, alltså. Nu blir det väl så när man ägnar sig åt den verkligt långsamma (och dyra) fotograferingen med storformatskamera. Jag beklagar det inte. Det är kul på sitt sätt. Men alla andra kameror har i stort sett fått för lite tid. Och de har ju också sin rolighet att använda.

Jag har haft anledning  att gå igenom alla mina bilder relaterade till järnvägsmuséet i Åmål och inspirerats av alla mina kvadratiska bilder därifrån. Så nu fick jag lust att ladda Rolleiflexen med en rulle. Det kanske inte blir några järnvägsbilder men att hålla i Rolleiflexen kommer att bli ett nöje bara det. Jag sätter i en rulle Tmax 400 så får vi se vad det blir. Här kommer några gamla bilder.

Eders Hängivne

Neopan 400

Om den sista rullen

I år tog jag den sista rullen jag hade av Fujis Neopan 400. Nu går det inte att få tag på den då Fuji slutat tillverka den för några år sedan. Jag köpte på mig ett antal rullar via ebay men nu är de oåterkalleligen slut. Här kommer en bildkavalkad från den sista rullen i kronologisk ordning.

I mars fyllde pappa 90 år

I maj konfimerades mitt äldsta barnbarn. Det är hon som står till höger om mitten och har levande ljus i håret.

I juli var jag hemma i Åmål för att hälsa på pappa på sjukhemmet. Jag missar nästan aldrig att åka till järnvägsmuseet och kolla vad som hänt sen sist. De har tydligen fått in en gammal godsfinka till sin samling.

Den stora CircleK-macken i Tösse vid E45 har gett upp. Jag brukar ta en tur i Dalsland för att uppdatera mig om förändringar.

I slutet av augusti tog min frus dotter och jag en tur till Adelsö. Hon är alltid pigg på att bli porträtterad.

Här har färjan återkommit från Munsö för att ta oss tillbaka

Eders Hängivne

PS
Rullen satt i Zeiss ZM och objektivet var Sonnar 1,5/50 mm utom i den första bilden som var tagen med en Ultron 1,9/28 mm.

Filmförpackning som tar bilder

Om HARMAN black & white camera

Min senaste beställning från Photax innehöll den här makapären färdig att använda. 27 rutor med HP5+ och valfria motiv. Inbyggd blixt som dock måste aktiveras manuellt. Instruktioner finns på baksidan av kartongen, en kameramanual i min smak.

Man ska visst skicka in den till ett lab som fixar framkallningen. Man avråds från att öppna kameran själv  eftersom blixtens kondensator kan hålla hög spänning. Att sätta ett finger över polerna kan göra livet som fotograf onödigt spännande. Trots det ämnar jag framkalla filmen själv. Hur det går kan ni kanske läsa i slutet av morgontidningen. Annars publiceras troligen bilderna i denna blogg.

Eders Hängivne

PS
Objektivet är tvålinsigt på 30 mm, f9,5 och fast slutartid på 1/100 s. Fixfokus.

Oväntad filmtorsk

Sista rullen Neopan 400

Idag gjorde jag och min bonusdotter en rundtur på fyra av Mälaröarna. Jag tog Zeissen med mig utan att kolla hur mycket film det var kvar i den. Jag hade tagit fram en film Tmax 400 men den kom inte med. Jag tänkte nog att det räcker med den som sitter i. Rullarna går långsamt genom mina kameror nu för tiden. Nåväl, det var feltänkt. I kameran satt den sista rullen av mina Neopan 400. Och det var ju bra att den blev klar. Lite ledsamt att det var den sista rullen. Jag tycker det är den bästa 400 ISO-filmen jag provat. Men nu görs den inte längre.  Annars har ju Tmax 400 varit min favorit i många år (och är fortfarande) men den har fått så högt pris numera att jag nog måste skaffa mig en annan favorit. HP5+ ligger bra till. I all synnerhet som den kan fås i 24-bildersformat. Annars tar det för lång tid att köra slut på en rulle. Jag har förstås inte framkallat Neopanen ännu så det får bli en bild på Zeissen. Ganska länge nu har jag haft Sonnar 1,5/50 på den (Dogma) men på bilden är det en Biogon 2/35. Lika snyggt med den också.

Dagens apparat

Eders Hängivne

PS
I ett kommande inlägg får ni antagligen se vad jag tagit bilder på. Det blir spännande för mig också. Börjanänden har jag ingen aning om.

Familjefoto

Om att fylla jämnt

Jag fyller inte år varje år. Det bästa sättet att åldras är en dag i sänder. Men ibland så blir man tvungen att bjuda till. Och det är trots allt härligt att träffa barnbarn som bor så långt bort att det är jobbigt att åka dit. Vi hade kalas i trädgården och när allt var uppätet så blev det fotograering med den stora kameran och ballongutlösaren (jag ville ju själv vara med). Allt blev inte perfekt, men det blev personligt.

Taget med stoformtaren och Acros 100

Eders Hängivne

PS
Resten av familjen var hos oss ett par veckor innan men då togs det inget kort.