Gengasmacken i Tösse

Om återanvändning av en gammal bensinmack

Krigets dagar är sedan länge förbi men någon kanske anar en otäck framtid? En gammal bensinmack stängde för många år sedan i Tösse. Macken bytte också ägare. Ägaren fick ett ultimatum beträffande sanering mm. Jag tror t o m att rivning ingick. Det hotades med vite, sånt som myndigheter använder som vapen för att få sin vilja fram. Jag har inte följt ärendet men kan konstatera att macken står kvar och används för framställning av björkved i säck för alla som gillar en brasa i öppna spisen under mysiga, mörka vinterkvällar. Om kriget kommer igen och bensinransonering återuppstår kommer den att göra sig goda inkomster på vedförsäljning till bilars gengasaggregat. Jag har förstås inget men tyckte det var lite kul att använda bilen som motiv vid "gengasmacken" i Tösse. Nu blir det lite bilder på det förutseende företaget.

Ingen idé att stjäla veden. Larmat.

Sedelautomat har de också. Direkt intill bränsleförrådet.

Arla har en reserverad parkering för mjölkbilen. Jag förstår inte vitsen. Tydligen förstår inte Arla heller. Den verkar oanvänd.

Ur funktion

Timmerslipen

Banan in till vedfabriken.

Och ut genom porten kommer den färdiga veden med kvalitetsmärkning.

Men det är lögn att svalka strupen efter lastningen.

Men medhavd matsäck är tillåtet att förtära.

En mack som har det nödvändigaste.

Eders hängivne

PS
Macken ligger ca 10 km söder om Åmål på höger sida om du kommer norrifrån. Det finns gott om plats att parkera bilen. 

Daisy's

Om en minirestaurang

Daisy's ligger intill Vällingbyrondellen och jag har haft ögonen på den många gånger. Tagit några svartvita bilder också vid olika årstider och ljus. Ovetandes om dess öde fotograferade jag den i somras med F3, Zeissen och Fujican med Portra som minneskort vid olika tillfällen. Här är några av bilderna.

Nikon F3 + 24-85 en sommardag i flödande solsken

Denna och de två följande med Zeiss ZM + 35 mm en molnig sommarkväll. Jag ville ha neonrören lysande så därför blev det under mörkare förhållanden.

Så här såg gatuköket ut från Bergslagsvägen

Ännu senare en kväll. Fujica GW690 II, stativ  och en exponering på 1/4 sekund. Gäller även nästa.

Neonet lyser för fullt. Men det är stängt.

Nå, har det hänt nåt, eller? Ja, de har målat gatuköket rött med vita knutar! Den amerikanska looken har blivit svensk. Jag tycker att det är hemskt. Jag undrar om Coca Cola betalade för färgen...

Eders hängivne

Stafettväxling

Jag avslutade första stafettkameran igår, Nikon F80 med Plus-X 125. Nu tar Nettar 515/2 vid med Acros 100. Jag får visserligen bara 8 bilder men det räcker för att hålla igång den. Slutaren låter finfint och bländaren löper mjukt. Jag räknar med minst lika bra bilder som förra gången.

 Stafettkamera 2

Eders hängivne

Körsbärsgården, Sundre, Gotland

Ett bildsvep

Det pågår utställningar av flera konstnärer just nu men också ett par fotoutställningar.

Eders hängivne

PS
Alla bilder tagna med en analog  mätsökarkamera, 35 mm objektiv och med Tmax 400 som minneskort. 

Mina bokfynd - 10

Iridescent Light av Michael Axel

Det här boktipset är bara för filmnördar som vill ta ut det lilla extra ur negativen. Jag har nu redan läst den flera gånger, provat innehållet, läst igen, testat och åter läst. Det här är, i all sin enkelhet, en bra start för den som vill börja med stående framkallning. Boken finns på Blurb.

Axel rekommenderar framkallningsdosa med stålspiral. Jag som framkallat med Pattersons dosa sedan starten 2009 har lite svårt att vänja mig vid handgreppen vid laddning av stålspiralen. Man laddar ju filmen inifrån och ut. Sista gången gick det riktigt bra med 135-spiralen. 120-spiralen och jag är fortfarande oense, även om den i förstone kan tyckas enklare att ladda. Nåväl, det ska nog gå att bemästra den efter några ytterligare försök. Det sorgliga är att bilder förstörs i de misslyckade försöken. Sista gången jag använde 120-spiralen förstördes hela filmen. Ok, bara tolv bilder men en film är ju inte gratis och man har ju lagt ner en massa kreativ möda på dem =)

Varför stillastående framkallning? Ska man verkligen inte agitera? Finessen med stående framkallning är att framkallaren är så utspädd att den behöver rejält med tid på sig att bli färdig. Det fina med det är att framkallaren är varsam med gråtonerna och ger en mycket stort tonomfång i negativen. En färsk framkallare tar fram högdagrarna ganska snabbt för att sedan, när dess kraft avtar mejsla ut de mörka partierna i en bild på ett delikat sätt. Med stående framkallning lockar man ur det bästa av en film.

Inte alla motiv är bra för stående framkallning, t ex bilder med starka kontraster, men kan ändå upplevas rikare av denna metod. Nu kommer lite av mina egna bilder (så gott det nu går att se på en nedskalad bild på en bildskärm). När jag förstorar dem på min egen för att se detaljerna blir jag såld på denna metod. Hur fint ska det inte bli när jag kopierar på papper?

Alla bilder är tagna på Neopan Acros 100 exponerad på 160 ISO. Axel rekommenderar att man underexponerar för att man inte ska bränna ut högdagrarna i den långa framkallningstiden.

Däremot är några bilder framkallade i Rodinal 1:200 i två timmar medan några andra är framkallade med Rodinal 1:100 i en timme.

Jag har även försökt framkalla en rulle med ett annat recept från Axel med Xtol 1+4 och några ml Rodinal i. Det var den rullen som blev helkass (120) men jag tror inte det var p g a framkallaren. Skit bakom spakarna helt enkelt.

Jag ska nog prova med lite andra filmer också men för tillfället kör jag med Acros 100 som jag exponerar på 125 eller 160 ett tag till. En ny dimension i det svartvita fotograferandet har fått fäste i Vällingby!

Eders hängivne

PS
Till hösten blir det till att köra lite nya neg i mörkrummet. Det ska bli riktigt spännande att se slutresultatet på papper.