Tre vändor till hemstaden

Om den dokumentära fotografin

Jag har haft anledning att åka till hemstaden tre helger i rad. När jag är hemma brukar jag ta mig några rundor och dokumentera mitt hjärtas stad. Som i alla andra städer sker det ständiga förbättringar. En del kan man hålla med om som förbättringar, andra inte. Jag uppehåller mig ofta och gärna kring järnvägen som bär minnen från min barndom. Pappa jobbade vid järnvägen alla sina år i Åmål. Så den här gången tänkte jag visa lite järnväg men avrunda med nåt helt annat.

En gammal bild. Här inrymdes bangårdspersonalens omklädningsrum samt vagnexpeditionen för godstransporter.

Så här ser det ut sedan några veckor. Det ska bli parkeringsplats för pendlarna.

Så länge jag veckopendlade till Stockholm från Åmål var de här två bänkarna den enda utsmyckninngen på perrongen.

Numera finns det både lyktor och väntkur. Stationen med väntsal finns naturligtvis kvar.

Gamla lokstallet är i ett bedrövligt skick liksom det mesta av det rullande materielet. Föreningen kämpar på med små resureser och få  entusiaster. Stallet inrymmer ett järnvägsmuseum med allehanda nostalgiartefakter. Ett besök kostar en frivillig avgift av 20 kr.

Järnvägsartefakter

Renoveringsobjekten hopar sig.

Det flesta av loken är dock i körbart skick. Det är väl bara dem som pengarna och orken räcker till för.

Det här loket är avställt för underhåll idag. Det användes flitigt varje år för att köra turister till Svanskog. Nu är en tunnel avstängd p g a rasrisk och ingen persontrafik är tillåten genom den.

Det finns tre lok av denna typ i Sverige. Loket i Åmål är det enda som är i drift.

Godsfinkorna ramlar snart ihop av sig själva. Skylten om dödsfara är högst relevant.

Det tar nog lite längre tid för den här att rosta ihop.

Nåväl, Åmål är lite mer. Jag tog mig en kvällsrunda igår för köra in mig på D600:an i mörker. Det blev inte bra men någon bild kan jag visa.

Nybrogatan från bron över Åmålsån. Det är mörkare än i Stockholm. Få ljuspunkter, alltså.

Mellanformataren

Fem år med FS

Om att utvecklas

För fem år sedan i söndags blev jag medlem på Fotosidan. Det har varit roliga år och en tid där jag fått många nya vänner. En del är fortfarande virtuella men väldigt många har jag träffat i verkliga livet.

Frågan är nu om man utvecklats något i sin fotografering eller inte. Det borde kanske inte jag svara på utan någon annan. Men när jag ser på mina egna bilder över tiden så kan jag konstatera några saker.

* Jag är mer tillfreds med de bilder jag tagit senare och skulle aldrig komma på tanken att ta några av    de tidiga bilderna idag.

* Jag har börjat favorisera svartvitt.

* Jag använder väldigt mycket film. I början fanns det inte ens på kartan (2007).

* Jag har blivit förtjust i att återanvända gamla kameror, särskilt de från 50-talet. (2009)

* Mina motiv är oftare människor än ting.

* Efter ett antal tidiga försök har jag sent omsider ärvt pappas intresse för mörkrummet och funnit det mycket stimulerande. Tack pappa!

Här kommer en av mina första digitalbilder på FS (2007)

Lantligt stilleben i  Upper Canadian Village.

Och här  kommer en av mina senaste svartvita tagna på film.

Pappa som fotograferat i 65 år

Mellanformataren

Try before you buy

Om andra försöket och ett tätt avlopp

Mina profilbilder gör nya landvinningar. 2003 är nästa år och endast tvenne händelser kommer att rapporteras. Jag börjar med ett tätt avlopp.

Redan året innan köpte vi "ett hus vid skogens slut" men fortfarande inom tätorten Åmål. Huset var byggt 1963 och det mesta var original förutom en del tapeter som bytts senare men ändå inte de senaste tjugo åren, kan jag tro. Emellertid hände det sig ganska ofta att badkarsavloppet blev tätt och i det här huset var det ett bekymmer. Badkaret var inkaklat och det fanns en liten lucka i golvhöjd där man kunde sticka in handen och med lite tur och några verktyg rensa avloppet hjälpligt för ett tag. Men till slut blev det tvärstopp och inget tycktes hjälpa. Visserligen var badrummet i behov av en total makeover men det var inte påtänkt förrän senare. Så det blev till att göra en temporär lösning.

Före

Efter

Några år senare gjorde vi färdigt och då blev det så här.

Nå, det andra försöket är något helt annat. Efter att ha bott ihop ett par år fann min kvinna och jag det för gott att gifta oss. Det blev i Borgviks kyrka med middag på Kvarnen. Sällskapet bestod av tio personer. Nataliya och jag förstås, hennes dotter och mina tre söner, mina föräldrar, pastorn och en god vän som spelade trumpet till ingångsmarschen.

Rödögda barn. Att ta bort röda ögon direkt i kameran var inte uppfunnet vid denna tid, vilket härmed bevisas. Och fortfarande är det Olympus µZOOM:115 som används till att dokumentera vardag och fest.

Det nygifta paret. Det är han till vänster som är profilinnehavaren.

Mellanformataren

PS
Och vi hänger fortfarande fast vid varandra.

En av mina bästa vänner har kilat vidare

Om att skiljas med glädje

En av mina bästa vänner har gått till andra jaktmarker. Och det är med glädje jag släppte iväg den. Jag har haft många fina stunder med den och jag vet att är där den är nu fortsätter den att sprida glädje. Min gamla Rolleiflex 3,5A Automat från 1952 har flyttat permanent till sonen i Göteborg.

Jag har ju en till, en Rolleiflex 3,5B Automat från 1954, som gläder mig på samma sätt. Det är bara lite detaljer som skiljer. Ett vinnande koncept behöver ju inte ändras särskilt mycket.

Mellanformataren.

PS
En del andra gamla godingar är på väg ur boet också så kom inte och säg att jag är en samlare!

Om verkligheten vore svartvit

Skulle vi gilla färgbilder då?

Låt oss föreställa oss att verkligheten alltid har varit svartvit. Vi ser svart och vitt och allt däremellan som olika nyanser av blandningen av dessa två. Och så, i mitten av 1800-talet hittar några uppfinnare på hur man kan permanenta ögonblick i historien med en ny teknik som kallas fotografi. Med kemiska processer lyckas man skapa bilder av verkligheten som visar färger! Olika gråa nyanser får en färg! En ny virtuell verklighet eller parallellt universum öppnar sig. Världen häpnar över den nya tekniken och uppfinningen sprids som en löpeld över världen. Fotograf blir ett yrke men en annan uppfinnare gör tekniken tillgänglig även för amatörer och fotografi blir den nya flugan i alla världens familjer.

Den gamla tekniken.

Långt senare i historien utvecklar andra uppfinnare en fotografisk film som kan återge verkligheten som den är. I svartvitt alltså. Alla blir betagna av den nya tekniken. Man uppfinner t o m en film som kallas diafilm och som man med en projektionsapparat kan projicera bilder på väggen med. Hemmabion era har fötts. Låt vara att en del familjemedlemmar börjar snarka, överväldigade som de är av alla verklighetsintryck i verklighetens nyanser av svart och vitt.

Den nya tekniken. Hänförande, eller hur?

Mellanformataren

PS
Verkligheten är förmodligen olika hos alla individer på denna kula i universum.