Orkestern har gått hem

Om snö på notställen

Det är inget kul att spela ute på vintern. Jag har provat. Läpparna vill gärna frysa fast på munstycket om man inte värmer upp det ordentligt först. Typ stoppa det i byxfickan ett tag, sen ta upp och blåsa i det utan att det sitter i instrumentet. Och så, när det är dags att börja spela så sätter man in det i hornet (eller vad man nu spelar). På den tiden jag spelade tuba tog det tag innan munstycket blev varmt.

Zetas handelsträdgård i Segeltorp

Eders Hängivne

PS
Nördfakta: Kamera Zeiss ZM, objektiv Sonnar 1,5/50 mm ZM, film Tmax 400 @1600

Black Friday

Om köpmotstånd

Så är det dags igen för butikernas desperata försök att ordna svarta siffror för året. Själv försöker jag behålla svarta siffror på kontot. För några år sedan när detta jippo lanserades gällde det bara fredagen. Nu för tiden är man så angelägen att man sträcker ut fredagen till en hel vecka. Ja, jösses vad det luktar panik.

Jag är nog en dålig kund. Jag köper bara när jag behöver något oavsett erbjudanden. Naturligtvis sammanfaller mitt behov ibland med ett erbjudande men det upptäcker jag som regel just när jag ska köpa nåt. Strax innan jag trycker på köpknappen eller går i affären. I det långa loppet tror jag att jag sparar mer pengar än den som drabbas av köpsug av alla extrapriser. I Stockholm finns det onekligen ett enormt behov. Alltid. Rusningstrafiken på arbetsdagarna är som en mild sommarvind jämfört med hur det är på helgerna. Det är konstanta krypköer överallt. Det är lite underligt att så många behöver så mycket varje helg. Tar behovet aldrig slut? Nå, om jag åker ut på en utflykt så gör jag det numera på en vardag mellan nio och tre. Man är ju pensionär numera. Det är som att åka en tur på landet trots att man fortfarande är i Stockholm eller en grannkommun.

Motorcykelunderhåll

Om konsten att sköta en motorcykel

Flera av mina fotovänner har läst (och på sätt och vis) rekommenderat en bok som heter "Zen - och konsten att sköta en motorcykel". Jag är nu i slutet av boken och det är först nu den börjar bli intressant. Många igenkänningsfaktorer för den som mekar själv med sina mekaniska apparater. Jag är ju ingenjör med mekanik som huvudinriktning som utbildat mig på elektronik först långt senare. Mekanik är den första ingenjörsvetenskapen. Alla andra kom långt senare, ja t o m ganska nyss om man tar hänsyn till tidsperspektivet. Jag förstår nu varför författaren (Pirsig) inte fick nobelpriset:

1. Han är död. Priset ges bara till levande mottagare
2. Han skrev bara två böcker
3. Ingen i Akademin har någonsin mekat med en motorcykel

Så länge boken handlar om en mycket lång roadtrip är det lätt att hänga med. Trevligt skrivet helt enkelt. Men han måste ju sysselsätta sig med något medan han kör och här slår det slint. Filosofiska funderingar är väl inte mitt starkaste ämne. Inte författarens heller, kan jag tycka. Även om det finns en del guldkorn att ta till sig. Jag tänker inte recensera mer närgående än så här. Det skulle förta upplevelsen för den som ämnar läsa den. Vilket jag f ö inte rekommenderar.

Harley-Davidson Road King Classic, årsmodell 2001. Jag stötte på den vid Grönsöö slott.

Eders Hängivne

PS
Boken finns fortfarande att köpa ny på engelska på t ex Adlibris eller på svenska på Bokbörsen i varierande skick och pris.

Riv väggarna!

Om den svenska åsiktskorridoren

Bakgata i Montreal

Den svenska åsiktskorridoren är för trång. Man måste tassa varsamt fram för att inte få hugg och slag av alla dessa som älskar att hata personer med avvikande åsikter och värderingar än de själva. Trots att vi lever i ett land som har grundlagsstadgade friheter som yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, organisationsfrihet m.m. m.m. Jag tycker det är konstigt att kalla Sverige för en demokrati när det inte finns utrymme att ta ut svängarna och tycka något annat än vad det flesta tycker. Det luktar folkdiktatur lång väg. Jag har rätt till min åsikt och att yttra den när och hur jag vill. Riv väggarna i åsiktskorridoren! Bjud in dynamiken i samtal istället för att puckla på varandra med era argument. Om man lyckas slå ner motståndaren finner man sig till sist stå ensam. Hur kul är det? Ensam på ett öde slagfält. Inga avvikande åsikter så långt ögat kan se.

För många år sedan läste jag i en branschtidning (Plastforum) en artikel med rubriken "Lyssna på dem som har fel". Det handlade om att vara öppen för nya idéer och inte låsa fast sig i sina egna. Två åsikter kan befrukta varandra och bli något bättre.

Så länge jag andas tänker jag försvara våra rättigheter alla dagar om året. För att ta ett färskt exempel. Jag gillar verkligen inte Sverigedemokraterna och deras politik. Men jag försvarar deras rätt att finnas. Vi måste inte älska dem men vi ska heller inte hata dem för att de har en annan, för oss förhatlig, åsikt. De har nått sin nuvarande position för att de var duktigare på att övertyga väljarna än andra partier. Alla andra spenderade för mycket tid och kraft på att kasta skit på dem istället för att göra det egna alternativet mer attraktivt. Alla politiker fokuserade sina pekfingrar mot dem. Väljarna tittade naturligtvis åt samma håll. Ett stort misslyckande.

Nej, säger jag, riv väggarna i åsiktskorridoren och lyssna på alla som har fel!

Eders Hängivne

Stora kopior

Om mitt mörkrumsarbete

Mörkrumssäsongen har börjat och jag har rivstartat med ett antal 24x30-kopior för en utställning vi ska ha i februari 2023 i Studio ABC:s Konsthall i Vällingby. Men mitt papper tog slut och just det papperet var slut i hela Europa, konstigt nog. Ilford MGRC warmtone 24x30 väntades in om ca 4 veckor på Photax. Brunos hade ingen prognos. Inte heller Silverprint och Macodirect.

Jag har istället kastat mig över att göra stora kopior på 40x50-papper med bildyta 36x36 cm. Det är onekligen lite bökigt att hantera dessa stora ark. Skålarna får nätt och jämnt plats i våtbänken och rör sig inte helt obehindrat i sköljen. Men resultatet är belöningen. Här är ett par kopior.

Eders Hängivne

PS
Redan ligger sex bilder till i mörkrummet i väntan på selentoning.