Om att fotografera bilar - svart/vita versionen

Eller om konsten att undvika självporträtt

Det var bilshow i Socitetsparken i Norrtälje i lördags och jag åkte rätt tidigt för att slippa den värsta hettan. Entrén skulle öppna kl. 10. E18 stryker ju förbi Vällingby så det var bara att åka. Jag tog rygg på en gammal limegrön amerikanare. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha en stämningssättare att titta på på vägen dit. Men han tog strax av åt ett annat håll och jag fick åka hela vägen i det vanliga moderna och trista sällskapet.

Med mig hade jag Nikon D80 med 18-200 mm och Rolleiflexen med två rullar Tri-X och två rullar Tmax100. Häpet hade jag konstaterat att Tri-X behövde beställas IGEN! Fyra rullar fick räcka. Men det gjorde det inte! Jag gick först en repa runt området och plåtade med D80:n, sen en repa till med Rolleiflexen och när alla rullar var slut avslutade jag med en repa D80 igen.

Det var MÅNGA bilar och att täcka in allt var inte att tänka på. Jag koncentrerade mig på retrobilar. D v s före 1960. Känns det igen? =) Ok, det blev några andra också. Det här var nu ingen vanlig veteranbilsutställning utan här fanns alla stilar och årsmodeller. Jag är mest intresserad av bilar som är original eller lätt custom så sorry grabbar i moderna amerikanare. Jag gick förbi.

Retrofrissa och tidsenliga kläder var ett vanligt inslag. Jag har sett det på annat håll också. Trevligt!

Att fotografera bilar med skinande lack och blänkande krom är ingen lek. Det är en studie i konsten att undvika självporträtt. Risken är större ju närmare man är och jag gillar ju närbilder där inte hela bilen syns. Jag blandade när- och långtifrånbilder och försökte undvika den där tjocka gubben från Lustiga huset som gärna syntes på fel ställen.

     
Ford Fairlane -56                 Cheva                                        Volvo Duett -60

En del hade kanske tänkt stanna ett tag. Ford Mustang med tidstypisk husvagn.

     
Badbrygga                               Ford coupé -34                     Chevrolet 2103 -53

     
Chevrolet Bel Air -55         Renoveringsobjekt              Ford Crown Victoria -56

På 50- och 60-talet började rymdåldern sitt intåg inom bildesign. Bilarna fick vingar och kunde nog nästan flyga. Raketliknande fenor och bakljus som liknade styrraketer applicerades helt okontrollerat. Det här var en tid med framtidstro. Ingenting kunde gå fel och livet var en enda lång picnic med rockmusiken på högsta volym. Några överlevde och håller bilarna vid liv...

Raketfenor och styrraketer. Chrysler Imperial -61

From back home. Lincoln Cosmopolitan -51

Den här stod där jag vill ha bilar: på gatan.

Bilarna stod annars trångt och speglade sig i varandra. Det var svårt att få bra vinklar och det var lite trist att plåta en Cheva och få med en Ford i lacken.

Den unge mannen med Rolleiflexen

PS
Alla dammprickar är nogsamt borttagna. Det som tycks finnas kvar är blänk i lacken från intillstående bilar.

PPS
Nästa gång: Färgversionen, rena fyrverkeriet.

Retro och nostalgi - är det samma sak?

Jag ska genast bekänna att jag är fast i 50-talet. Där slog jag upp mina blå och där gjorde jag mina första avgörande erfarenheter som präglat resten av livet. Vem av er skulle använda 50-talsporslin än idag? Till vardags. Pigg heter det som står i skåpen i mitt kök. Eller en kamera från samma årtionde? Och med förtjusning dessutom. Nå det var inte det jag skulle berätta om. Det här inlägget är menat som ett preludium (eller trailer om du så vill) till ett kommande inlägg som först kräver framkallning av fyra 120-rullar och 158 digitalbilder. Urvalsprocessen slöar ner min bloggfrekvens mer än sommarvärmen.

Farbror Eber var den i min fars familj som var mest motorintresserad. Han hade motorcykel och bil efter bil som det alltid var en lycka att få åka. När pappa äntligen skaffade bil hade Eber redan haft flera motoriserade fordon. Det är alltså inte så konstigt att mitt motorintresse följer som en röd tråd genom livet. Här är en av mina första upplevelser av bilvärlden. Juli 1955 och snart fyller jag ett år.

I farbror Ebers famn med god utsikt över en 50-tals Ford Fairlane och iförd en chic dress och en stickad babybasker med tofs. Det är ju utställning! Folk klär sig fina för att glänsa ikapp med bilarna.

Jag var i Norrtälje igår och tittade på bilar så det är det som ett kommande blogginlägg ska handla om. Om jag blir färdig med bilderna...

Ford Fairlane 1956

Där var det retro och nostalgi i en salig blandning. Eller är det samma sak? Var går gränsen?
Klart är i alla fall att bland veteranbilsägarna fanns en djup förståelse för en yngre man med en Rolleiflex.

Mellanformataren

Stressande upplevelse av avstressande miljöer

DN-kortet gav oss en favör som vi inte ville missa. Den här gången var det reducerat inträde till Ulriksdals utställning Idéträdgårdar. Det var mer spännande än jag kunde föreställa mig så här bjussar jag på lite bilder från Ulriksdal i fredags.

 
De här betongstolarna var mycket bekväma att sitta i.

Jag tog förresten ett självporträtt i denna trädgård som ligger i mitt Nyårslöftesalbum.

Den här trädgårdsdesignern har nog missförstått det hela. Instängd i ett plasthus känns inte mycket trädgård för mig.

Rosenbuskar av skuren kompositplåt! Passar nog bättre på en teaterscen.

Andra var mer jordnära i sitt skapande.

Flera trädgårdar fick man inte ens gå in i. Vad är det då för mening? Den här hade tidig fallfrukt men hade ändå passerat bäst-före-datum.

En av mina favoriter "Different levels". Trädäck i olika nivåer med spännande inslag. Åk dit och se.

Om man har skogsmark på tomten kan man nog ordna det så här. På en balkong i Vällingby blir det värre.

Endast för soldyrkare

Man ska nog inte släppa ut en förvirrad inredningarkitekt i trädgården.

När vi till sist hade sett alla (trodde vi i alla fall) så kunde man rösta på sin favorit. Jag valde till sist "Doing the gardener" som min. Den påminde mig om farfars lillstuga som han byggde för att övernatta i medan han byggde de egentliga sommarstugan i Sundhult, Grums. Stor som en friggebod med rum för en säng och ett litet kök. Min favoritträdgård på Ulriksdal var inte alls lik den stugan i sin enkelhet men många små detaljer triggade minnet. Här är några bilder på mitt val.

Ett bra ställe att vila på.

Blogghörna?

 
Och takterass! Nu ramlade det ur ett sånt där minneskort från hjärnkontoret igen. Ursäkta att jag bryter stämningen men det här är relevant kunskap från Salomo.

"Bättre är att bo i en vrå på taket än att ha hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna".

Fast den här trädgårdsidén var nog tänkt för en del ensamma stunder...

Alla bilder digitala och helmanuellt fokuserade och exponerade.

Mellanformatsdigitalaren

PS
Mellanformat i sensorvärlden är väl APS-C, eller?

Blues i Åmåls alla hörn

Jag spär på lite om Åmåls Bluesfest med bilder från en bluesentusiast (och medlem på FS), Torsten Ståhlberg, som varit i Åmål flera år och fotograferat artister live. Kolla, njut och minns.

Bilder från 2004, 2005, 2006, 2007, 2008 och 2009

Men egna bilder från Åmål kan jag också bjuda på. Jag var ju där...

Chevrolet Stepside Pickup -55. Vackert mörkgrön.

Butiken Livets Krydda har skaffat sig en firmabil som sticker ut.

Jag träffade min gamle klasskamrat Denny med fru Eva. Denny var en av två som fick bygga en elgitarr i slöjden i folkskolan. Han hade att brås på. Pappa spelade i ett band. Själv spelar han fortfarande. Han liksom jag uppskattar gatubluesen mer än tältkonserterna.

 Annars är det blåaste stället i Åmål alltid Åmål Östra. Här med Pelle Deutz i spetsen.

Men det gäller även den vanliga stationen. Konstigt att ingen satt och spelade där...

The blue medium format guy.

Dax igen - för filmfolket finns det många dagar att fira

Olle, Ylva, Monica m fl som äger en kamera som kräver lite utöver det vanliga i form att filmtillgång. Och då menar jag detektivarbetet med att hitta inköpsställena. Bäst att passa på medan vi har lite film att spendera. På måndag är det 127-filmens dag. IGEN! Det var visst en förra året också. Och till hösten kommer 6x9 och lite senare 8"x10" och sen... =) Ni fattar. Filmfolket slutar inte att fira i första taget. (Dessvärre blir det knepigt med 24x36. Kanske förhållandet 3:2 går att använda)

Nåväl, jag är peppad för stordåd på måndag med dessa kameror. Det är första dagen på min semester så här ska det njutas långsamt.

Contessa Nettel Piccolette DeLuxe från 1924. Köpt hos Sergel Foto i sina dödsryckningar. Redan laddad med efke R100.

Rolleiflex Baby från 1958. Redan laddad med Macocolor 200. Trilskades för nån månad sen men har i alla fall funkat en halv rulle.

Garderar med lite mer efke, Fuji Velvia och Portra.

Mellanformataren

PS
Glöm inte att ladda filmen "in subdued light". Vi vill ju se dina kreationer utan ljusskador =)