4 år.

Tänk så fort 4 år flyger förbi, idag firar vi att denna lilla raringen fyller 4 år, det är svågern och svägerskans lilla söta Milea. På bilderna är hon 3 månader och drygt 2 år. Kolla in hennes fantastiska lockar.

Hennes kusin som är vår son Max, skiljer det 23 år emellan så hon är mer jämnårig med hans och Ellinors barn Elton och Frans. De kommer att ha mycket roligt tillsammans framöver. 

Älskade barn <3 

Nu kommer det att vara lite tyst härifrån mig tills imorgon em, jag ska bli hämtad på surprise...lilla väskan packad med badkläder och ett ombyte "finkläder" ....jag tror jag blir uttagen på spa, men man kan aldrig vara riktigt säker. Det är 3 tjejer som jag jobbat med, vi håller ihop och är som en liten fyrklöver. När vi ändå pratar ålder så har jag en stark aning om att detta är för att jag fyller 60 om några månader. 

Var blev den tiden av?

På återseende/Carina

MÅL!

Bilden är dock missvisande till rubriksättningen för om jag inte minns fel så blev inte bollen insläppt i mål just här.

Dock fick jag en sorts "mål" igår...jag fick min första följare här på Fotosidan, Tack Lasse Lindh (Lasses sida) och välkommen till min fotografiska plats.

Lite roligt är det ju om ni tittar på målvaktens tröja hahahahaha det upptäckte jag nu när jag lade in bilden att det passade ju himla bra i sammanhanget.

Fler av mina fotbollsbilder finns i ett av mina album. 

På återseende/Carina

En tvåbent ko.

Idag har vi varit på kosläpp med barnbarnen, vilken lycka för både oss tvåbenta och för kossorna som blev utsläppta på grönbete. Det är en ren fröjd att se dem springa och hoppa runt i hagen, tänk vad de måste njuta av detta. 

Jag hade inte kameran med mig så ni får hålla tillgodo med lite gamla kobilder, ni får också se en tvåbent ko...ja så kan det bli när man tydligen hamnar i en kameravinkling som blir tokig...hur som helst är bilden allt lite rolig ;-) 

Tack för att ni läst och tittat ända hit!

På återseende/Carina

Min granne.

Får jag lov att presentera min granne....ja inte "hon" som står där längst borta i skenet av kandelabern... Men detta vackra "bygge" bor jag alltså granne med, det är en gammal ringugn på ett sedan länge pensionerat tegelbruk. Det fungerar som ett öppet museum och är tillgängligt hela året. Här har varit fester och vigslar inne och visst är det en oförglömlig plats att gifta sig på....kan hända att jag var fotograf vid ett av tillfällena...

Visst är det vackert med tegel? Via länken allra längst ner i mitt inlägg kan ni läsa mer och se fler bilder (Foton: Visit Skåneland) samt en film gjord av Pia Ivarsson, Tjörnarp.

Tack för att ni läst ända hit, jag lägger in en länk där ni kan läsa mer om tegelbruket och har ni vägarna förbi så kom in om och säg hej vetja!

https://greater-copenhagen.net/gunnarps-tegelbruk/

På återseende/Carina

Detaljer från en svunnen tid.

En ickebeboelig liten stuga står på tomten som vår son med flickvän äger, när jag går in där kan jag inte låta bli att låta blicken svepa runt i rummen och försöka mig på att känna känslan av att någon har faktiskt bott här en gång. Kanske är det en tonårings första hem då boningshuset står strax intill.

Jag minns min första egna lägenhet med blandade känslor, en liten etta på 26 kvm och den kostade 600 kr/mån. Friheten att ha en egen nyckel att stänga om sig, jag kunde andas ut att nu slippa vara styrd av föräldrarna....samtidigt som det var en konstig känsla att nu bo i ett enmanshushåll. Det fick bli en katt som sällskap...en kolsvart som fick namnet Tisse, denna fick så småningom flytta hem till mina föräldrar när jag insåg att kattstackaren inte kunde vara instängd på dessa ynka kvadratmetrar. 

Nyckeln till friheten. Vi har alla varit där. Minns DU din första alldeles egna nyckel?

Här i toalettspegeln har någon fixat frissan, mött sin egen trötta blick efter en fest...bara fantasin sätter gränserna för vad som setts i denna spegel.

Att öppna sitt alldeles egna köksskåp och ta ut en temugg...eller ett glas...NÄR man vill det är också en känsla...jag minns den än fast det är över 40 år sedan. Jag minns också att diska var ett nödvändigt ont och det gjorde man inte så ofta ;-) 

Kaminen med rester kvar från en brasa, någon har hållit stugan och sig själv varma med ved då väggarna är tunna, elelementen små och kan förmodligen inte klara av att hålla någon tillräckligt varm en kall vinterdag/natt. 

En simpel dörr in till den pyttelilla garderoben som skulle rymma både kläder och skor....

Tack för att ni följt med på min resa som färdades mellan olika tider..... Numera bor jag med man och hund (utflugna barn som själv har barn) Vi behöver varken trängas eller frysa och fortfarande huserar jag i köksskåpen när jag vill, diskmaskinen tar hand om det tråkiga jobbet och den lilla garderoben från ett första boende är ett minne blott...

Ars artis gratia, konst för konstens skull. På återseende/Carina