"Ars artis gratia, konst för konstens skull"
MÅL!
Bilden är dock missvisande till rubriksättningen för om jag inte minns fel så blev inte bollen insläppt i mål just här.
Dock fick jag en sorts "mål" igår...jag fick min första följare här på Fotosidan, Tack Lasse Lindh (Lasses sida) och välkommen till min fotografiska plats.
Lite roligt är det ju om ni tittar på målvaktens tröja hahahahaha det upptäckte jag nu när jag lade in bilden att det passade ju himla bra i sammanhanget.
Fler av mina fotbollsbilder finns i ett av mina album.
På återseende/Carina
En tvåbent ko.
Idag har vi varit på kosläpp med barnbarnen, vilken lycka för både oss tvåbenta och för kossorna som blev utsläppta på grönbete. Det är en ren fröjd att se dem springa och hoppa runt i hagen, tänk vad de måste njuta av detta.
Jag hade inte kameran med mig så ni får hålla tillgodo med lite gamla kobilder, ni får också se en tvåbent ko...ja så kan det bli när man tydligen hamnar i en kameravinkling som blir tokig...hur som helst är bilden allt lite rolig ;-)
Tack för att ni läst och tittat ända hit!
På återseende/Carina
Min granne.
Får jag lov att presentera min granne....ja inte "hon" som står där längst borta i skenet av kandelabern... Men detta vackra "bygge" bor jag alltså granne med, det är en gammal ringugn på ett sedan länge pensionerat tegelbruk. Det fungerar som ett öppet museum och är tillgängligt hela året. Här har varit fester och vigslar inne och visst är det en oförglömlig plats att gifta sig på....kan hända att jag var fotograf vid ett av tillfällena...
Visst är det vackert med tegel? Via länken allra längst ner i mitt inlägg kan ni läsa mer och se fler bilder (Foton: Visit Skåneland) samt en film gjord av Pia Ivarsson, Tjörnarp.
Tack för att ni läst ända hit, jag lägger in en länk där ni kan läsa mer om tegelbruket och har ni vägarna förbi så kom in om och säg hej vetja!
https://greater-copenhagen.net/gunnarps-tegelbruk/
På återseende/Carina
Detaljer från en svunnen tid.
En ickebeboelig liten stuga står på tomten som vår son med flickvän äger, när jag går in där kan jag inte låta bli att låta blicken svepa runt i rummen och försöka mig på att känna känslan av att någon har faktiskt bott här en gång. Kanske är det en tonårings första hem då boningshuset står strax intill.
Jag minns min första egna lägenhet med blandade känslor, en liten etta på 26 kvm och den kostade 600 kr/mån. Friheten att ha en egen nyckel att stänga om sig, jag kunde andas ut att nu slippa vara styrd av föräldrarna....samtidigt som det var en konstig känsla att nu bo i ett enmanshushåll. Det fick bli en katt som sällskap...en kolsvart som fick namnet Tisse, denna fick så småningom flytta hem till mina föräldrar när jag insåg att kattstackaren inte kunde vara instängd på dessa ynka kvadratmetrar.
Nyckeln till friheten. Vi har alla varit där. Minns DU din första alldeles egna nyckel?
Här i toalettspegeln har någon fixat frissan, mött sin egen trötta blick efter en fest...bara fantasin sätter gränserna för vad som setts i denna spegel.
Att öppna sitt alldeles egna köksskåp och ta ut en temugg...eller ett glas...NÄR man vill det är också en känsla...jag minns den än fast det är över 40 år sedan. Jag minns också att diska var ett nödvändigt ont och det gjorde man inte så ofta ;-)
Kaminen med rester kvar från en brasa, någon har hållit stugan och sig själv varma med ved då väggarna är tunna, elelementen små och kan förmodligen inte klara av att hålla någon tillräckligt varm en kall vinterdag/natt.
En simpel dörr in till den pyttelilla garderoben som skulle rymma både kläder och skor....
Tack för att ni följt med på min resa som färdades mellan olika tider..... Numera bor jag med man och hund (utflugna barn som själv har barn) Vi behöver varken trängas eller frysa och fortfarande huserar jag i köksskåpen när jag vill, diskmaskinen tar hand om det tråkiga jobbet och den lilla garderoben från ett första boende är ett minne blott...
Ars artis gratia, konst för konstens skull. På återseende/Carina
Detta med fåglar.....
Vi måste tala om det här med fåglar....så vackert att titta på andras bilder och läsa/höra kunskapen om dessa många arter, HUR kan ni hålla reda på dem alla? Jag beundrar er kunskap och era fotograferingsskills OCH framförallt ert TÅLAMOD, jisses vad ni kan vänta timme ut och timme in för att om möjligt få se/fota just den där pippin som skulle vara synlig i trakterna....ja det är bara att gratulera er till det för själv hade jag förmodligen frusit arslet av mig, blivit hungrig, fått kli på kroppen eller någon annan ovesäntlig åkomma bara för att få ursäkta mig att köra hem.
Själv känner jag då till, skata, gräsand, någon svartfågel och förstås sädesärla...ja och svanar finns det ju..och gäss (gott i grytan) Nåja, skämt å sido...några till kan man ju naturligtvis. Men fota fåglar skulle jag då aaaaaldrig göra....
Ända tills...
Jag en dag fick tillfälle att sitta några timmar i Brutus Östlings gömsle hemma på hans gård i Norra Rörum. Med lånat objektiv för ändamålet och svärdotterns bonuspappa vid min sida (han fotar inte så jag förfogade över hela gömslet själv) som försåg mig med kaffe, frukt och godsaker satt jag alltså nu och FOTADE FÅGEL, jag som bara fotat ankor i dammen innan.
OM jag tyckte det var kul??
JA JA OCH JAAAA så in i bänken kul! Nästan så jag skulle vilja följa med tre av mina kamrater i Tyringe fotoklubb nu när de ska ner till Spanien och fota gamar....
Fast det är klart..jag har ju inget fågelobjektiv och passet har gått ut så jag stannar hemma ;-) ;-)
Om ni pallat läsa ända ner hit så säger jag tack för det och bjuder på några av bilderna jag fick i gömslet, jag fick lära mig att det minsann var ormvråk jag fotade den där dagen! (Fler kommer så småningom i mitt album: Ormvråkar)
Ars artis gratia, konst för konstens skull. På återseende/Carina
