Bildligt talat!

Medlem i Fotoklubben Avtrycket

Har kultureliten alla indianer i kanoten ? En spaning!

Poeten Anna Hallbergs ondgör sig, i en artikel i DN kultur den 7:e januari, över att "kultureliten" inte får tillräckligt med bidrag så att man slipper den föraktliga kommersialismen: ”så länge som litteraturdiskussionen styrs av ekonomiska intressen kommer kvalitetslitteraturen vara en deppig förlorare. I böckernas värld handlar allt om pengar och värden som minne, stabilitet, offentlighet och demokrati får stryka på foten". Hon lyckas också med konstycket att skriva, som DN uttrycker det, en ”rasande betraktelse över dagens kulturklimat” med fokus på litteratur utan att en enda gång använda ordet ”läsare”.

I slutet på artikeln spårar det ur då hon antyder att Sverige är på väg mot ett nationalsocialistiskt samhälle. Resonemanget backar hon upp med med argument som att det kommer ut böcker, vilka behandlarom andra världskriget, ”som om det vore en myt eller saga”, vilket skulle tyda på en kollektiv minnesförlust avseende andra världskrigets fasor. Hon spinner vidare på resonemanget och skriver: ”Minnesförlusten och den långsamma , svagt glidande avdemokratiseringen. Är inte det vad alltihop egentligen handlar om?” Hennes slutkläm få mig att undra om hon följer med i vad som händer i samhället idag. Hon påstår nämligen att om Sverige inte har råd att försörja en ”kulturelit” så kommer vi att drabbas av ett minnesförslöande samhälle, som på sikt urholkar demokratin och ökar skillnaderna mellan klasser.

Anna Hallberg tycks föga besitta kunskap om det kunskaps- och informationssamhälle vi lever idag. Bara för nämna något, om Anna Hallberg orkar lyfter ögonen ovanför bokkanten, finns det ett ganska utbrett historieintresse i Sverige. Man kan söka kunskap via böcker, magasin, radio och TV. Vad gäller TV så kan man förkovra sig genom dokumentärer och serier som bygger på historiska händelser.

Påståendet om att det pågår ”en svagt glidande avdemokratisering i Sverige ” är en ganska allvarlig anklagelse och beträffande att ”offentlighet och demokrati får stryka på foten” kan jag upplysa om att Internet finns. En avdemokratisering är inte möjlig i öppna samhällen där informationen i form text och bild flödar fritt inom och över nationsgränser och det är inte ”kultureliten” som står för detta flöde utan vanliga människor, som står i händelsernas centrum. I totalitära länder försöker man strypa informationen och händelserna i Iran tyder på att det just, trots allt , är det okontrollerade informationsflödet, som kommer att fälla diktaturen för eller senare.

När jag läst Anna Hallberg, som enligt henne själv bara har kunskap om böckernas värld, började undrar över om det är allmänt förekommande att kultureliten kan sitt ämne men i övrigt så att säga paddlar omkring utan att ha alla indianer i kanoten? Jag kommer då att tänka på Göran Greider och Göran Rosenberg som ställde upp i På Spåret på TV. Mitt intryck var att det fanns övrigt att önska beträffande allmänbildningen.

Således min spaning landar i två saker.

För det första: kultureliten ”kan” sin grej men är nog lite vilsna utanför det egna reviret.

För det andra: kultureliten inom ”text, bild och video” kommer att få konkurrens av ”vem som helst” som lyckas fånga ett större intresse med hjälp av de möjligheter som ny teknik ger. (som till exempel: skriv en bok , lägg upp den på nätet , ta betalt, läs den på en läsplatta)

"Baby it´s cold outside"

Postat 2010-01-08 20:52 | Läst 3515 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Hur kommer jag vidare i mitt fotograferande?

Jag har funderat mycket på hur man utvecklar sitt fotograferande. Hur man kommer vidare och vad ”komma vidare” betyder för just mig. Hur vill jag att fotoåret 2010 ska gestalta sig och hur ska jag kunna säga i januari 2011 att 2010 har varit utvecklande och lett mig in på nya fotografiska stigar.

Jag har suttit ”ensam på kammaren” och fotograferat fram till hösten 2007 då jag gick med i Midsommargårdens Fotoklubb. En av grundbultarna i att utveckla sitt fotograferande är att träffa likasinnade som brinner för samma intresse som en själv. Att gå med i Midsommargårdens Fotoklubb har för min del varit en fantastisk upplevelse. Jag har fått nya vänner, jag har gått på fotokurser, jag har gått på foto- och konstutställningar betydligt mer frekvent med nyfunnen vänner och jag har deltagit i tävlingar med en viss framgång om än blygsam. Jag blev årets fotograf 2009 inom fotoklubbsvärlden exempelvis. (Inom parentes kan sägas att vår fotoklubb kommer att få en ny och stor och modern klubblokal med alla faciliteter, som hör en fotoklubb till, i början på detta år. )

Emellertid är det något som ligger och gnager och det är tack vara Magnus Fröderberg på Kamera & Bild. Då han var domare i Grand Prix förra året så bedömde han en bild med följande ungefärliga mening, vilka har gjort ett rejält avtryck i mitt fotomedvetande. ”Detta är en bra bild, det finns inget att anmärka, en typisk fotoklubbsbild”. Dvs bilden är estetiskt ok men säger inte mycket mer.

Som tur är jag med i Midsommargårdens Fotoklubb, som är öppen för nya idéer och som arrangerade en kurs i ”Kreativ Fotografi” våren och hösten 2009 med Stefan F Lindberg, som en utmärkt lärare. Jag lärde mig att om man vill komma vidare i sitt fotograferande måsta man vilja något , dvs komma ifrån knäppandet ”på allt som rör sig”. Det måste finnas ett fokus. Man får inte heller vara alltför bekväm. Det är viktigt att finna det rätta ljuset och pröva sig fram vad gäller olika vinklar och positioner för den bästa bilden om man så måste ”skita ner sig”. Bilden måste också leverera en känsla (behöver inte vara självklar) av något slag för att bli ihågkommen. Man måste våga utsätta sig för det där obekväma, som står i vägen för den där bilden med stort B. Sist men inte minst är det viktigt att se möjligheterna i efterbehandlingen av bilden för att lyfta fram de intentioner, som man har med bilden.

Hur tror jag då att mitt fotoår 2010 kommer att se ut i största allmänhet:

1. Jag ska bli en bättre porträttfotograf (bättre och bättre, jag startar från noll och börjar med att gå på en studiefotokurs med början i mitten på april)

2. Jag hoppas kunna bli en bättre naturfotograf och titt som oftast inte ligga och dra mig på morgnarna utan ge mig väg tidigt i ”ottan”.

3. Jag kommer att lägga en del krut på bilder där människan/människorna inte är huvudnumret. På detta sätt tvingas jag komma ifrån mer ”lättköpta” bilder tror jag.

4. På kursen med Stefan Linberg hade vi en övning där två bilder, som var för sig hade fotografiska kvaliteter, och som tillsammans skulle förmedla ett tredje uttryck. Jag tänker efter bästa förmåga utveckla detta, då jag tror att detta faktiskt hjälper till att utveckla fotograferandet. Man tvingas att tänka på mer än bara bilden och införliva tankar runt ett ”budskap.

Postat 2010-01-03 19:03 | Läst 4082 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Bloggar

Bildligt talat!

Har kultureliten alla indianer i kanoten ? En spaning!

Hur kommer jag vidare i mitt fotograferande?

McBear

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

Bildligt talat!

Har kultureliten alla indianer i kanoten ? En spaning!

Hur kommer jag vidare i mitt fotograferande?

McBear

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier