Portar!

Jag var i Stralsund i sommras och upptäcker nu när jag sitter och rensar bilder att jag tagit bilder på några vackra portar i förfall.  Stralsund låg i DDR och man kan fantisera lite över vad som försigått bakom ingången till Leninplatz 13.

Om Du inte vill vinna i K&B´s och Fotos månadstävlingar!

Jag då är det dags igen för en liten analys av tävlingsåret i Kamera&Bild och Foto. Det står hel klart att om Du vill minimera Dina chanser att vinna så rekommenderar jag att Du skickar in gatufoto-, macro-, natur-, sport- eller arkitekturbilder.

Även om majoriteten, 55%, av placerade bilder är i färg,  så är vinnarbilderna (1:a plats) i S/V. Foto, i det här fallet, är extrem med sina 90% . I K&B är vinnarbilden till 60% i S/V.

Att notera, är det förhållandet att bland placerade bilder utgör rena porträtt ca 11% av bilderna medan porträtt bland vinnarbilderna är 21%. Förekomsten av barn på placerade bilder är ganska högt, ca 35% . 

 Om Du vill att Din bild ska ha någon chans över huvudtaget att vinna så, se då till att det finns klart identifierbar(a) människa/människor, som fyller upp en del av bilden, vilket var fallet i 70% av bilderna. Utöver detta ska Du se till att bilden är tagen inomhus- eller stadsmiljö.

Det man kan notera är att det inte skett någon förändring vad gäller domarpreferenser de senaste 3 åren, som jag roat mig med att hålla lite koll på fördelningen av olika typer av bilder i Fotos och K&B´s tävlingar.

Hur ska man förstå hur domarna tänker? Jag tror att det helt enkelt är så att det är mycket lättare att direkt känna för en bild med en människa i .  Anledningen, tror jag, är att man direkt kan identifiera sig med innehållet i bilden. Bilden leverera något,  som väcker minnen eller appellerar till det känslomässiga., vilket är fullt förståligt. Man behöver bara gå till sig själv och man finner att man fungerar på samma sätt.

Den stora frågan, som jag lämnar öppen, är då : “ Hur kan en bild se ut, som i sin uppbyggnad och sitt motivval leverera något, som kan stå sig i konkurrensen i jämförelse med “människobilder” i Fotos och K&B´s månadstävlingar.

Strömstaren - en märklig fågel

Jag var för några veckor sedan hos min far i västra Värmland intill den norska gränsen 3 mil söder om Charlottenberg. Min far bor vid sjön Björkelången, som söder ut förbinds med en annan sjö via en större å. I Denna å upptäckte jag strömstaren, som jag under ganska dåliga ljusförhållanden och på fri hade fotograferade med min Canon 7D och 100-400 mm tele.

När man har stått och betraktat fågeln ett tag så upptäcker man en del saker. Bl.a. att den söker föda uppströms under vattnet och att den ibland använder stjärten som en broms mot vattenytan och plumsar i vattnet straxs innan den nåt en iskant för att sedan hoppa upp på iskanten.

Jag var vid Slussen för några timmar sedan och ”målade” med kameran.

Jag börjar tro att det är helt döfött och hämta inspiration från GAMLA berömda fotografer, som har haft sin höjdpunkt för 50 år sedan eller ännu längre tillbaka i tiden. Om man frågar någon vilken favoritfotografen är så är det ofta en ”svartvit” fotograf från länge sedan. Om man går på exempelvis på Fotografiska och skannar utbudet av böcker med fotografiskt innehåll så är det ganska tunt med nutida fotografi.

Disfarmer - ett löjes skimmer över kultureliten och några odödliga bilder av Björn Björnson

Om ni inte har sett tv-programmet om Disfarmer så gör det. Det är nämligen en film om hur kultureliten bokstavligen gör sand till guld. Jag ska inte redogöra för alla delar filmen men när Du ser den ge noga akt på hur byborna uppfattar och beskriver Disfarmer och hur kultureliten övertolkar för att nå sina egna syften, nämligen att få det att klirra i kassan. Det hela når sin höjdpunkt då kultureliten/galleristen försöker förstå varför det i bilderna med ljus bakgrund finns svarta vertikala och ibland horisontella streck så att det ibland ”växer svarta streck” ur huvudet på de som porträtterats. Den enkla förklaringen är att Disfarmer har tejpat ihop vita bakgrundsskivor och att de som fotograferas och fotografen fullständigt skiter i att tejpstrecken syns på bilden. Galleristen i New York säger att det är genialiskt. (Det ni domare i Foto och Kamera&bild. Det är något att tänka på nästa gång ni ser något ”växa ur huvudet på folk”) . En annat genialiskt drag av fotografen säger ”kultureliten” är att han inte ha någon rekvisita. Rekvisita var vanligt på den tiden. Den enkla förklaringen var att Disfarmer hade knappa resurser medan kulturelitens tolkningen är att Disfarmer ville att människorna skulle framträda i sin ”nakenhet”. Det finns fler sådana här exempel i filmen så se den och begrunda.

Vad är det då som gör bilderna bra?

Hur mycket bidrar historien bakom? Att bilderna är tagna för 80-90 år sedan? Att bilderna är unika på så vis att de är ett tidsdokument och inte kan återskapas? Att kultureliten säger att bilderna är bra så att man kan exploatera dem?

Nedan några odödlig bilder av Björn Björnson (se bilderna i det stora formatet. Ni vet - jus törre bild desto större konst!)